En dröm har gått i uppfyllelse, jag har fått uppleva och leva i Kina under ett antal månader. Drömmer gör vi ju alla till mans, men denna upplevelse har sprängt alla gränser.
Resan gick från Köpenhamn till Schweiz, två timmars väntan i Tobleronelandet och sen vidare till Beijing. Flygtid allt som allt 13 timmar.
När kapten tackade för att vi flugit med Swiss Air tänkte jag att nu börjar allvaret, med stök och koll på koll i pass och bagage. Döm om min förvåning , allt gick som på lina, inga större problem, bara en enkel koll av pass och visum. Resan skulle ju gå vidare till Yichang, en resa på allt som allt 2 timmar med inrikesflyg, men först om 3,5 timme!

Timmarna fick jag försöka att gå, genom att strosa runt på Beijing Airport. När apostlahästarna börja vekna fick man sätta sig och vila på en av de otal stolar som fanns tillhanda. Vid första vilan kom en liten snedögd kines fram till mig och tilltala mig på engelska. Jaha tänkte jag med svensk misstänksamhet, det är nog en sån där som snurrar runt bland turister och försöker lura skjortan av dom! Men ack va jag bedrog mig. Det visade sig vara en genomtrevlig 25 årig student som såg sin chans att träna på sin engelska. Han ville till och med bjuda på mat, men jag fega och kom med en dålig ursäkt att jag fortfarande var mätt efter den stora måltiden ombord på flyget. Att jag fega berodde nog på att jag såg mig själv sitta och sprätta iväg maten åt alla håll med de kinesiska ätpinnarna, utan att få något som helst i mig.
Hur som helst, tiden gick fort på Beijing Airport, tack vare min första kontakt med en invånare från Mittens Rike

Tiden gick mot avgång, så vi tog farväl av varandra och jag styrde stegen mot inrikeshallen. Vid inrikeshallens ingång stod en vakt och kollade biljetterna och skulle det visa sig även flygskattbiljett, vilket denna svensken inte hade! Jaha var får jag tag i en sån? Frågade jag. Där! sa han och pekade med handen mot ett område som var stort som en fotbollsplan! Efter en halvtimmes vandring fram och tillbaks lyckades jag få tag i en biljett och gick lycklig tillbaks till inrikes hallen. Eftersom jag nu hade den åtråvärda pappersbiten blev jag insläppt.
Nu så här i efterhand har jag förstått att det var här, efter att ha visat min biljett, som kinaäventyret började.

För framför mig böljade ett hav av människor och div bagage som skulle någonstans med flyg ut i Kina. Enormt är bara förnamnet om jag ska beskriva den känsla som upplevelsen är att i stort sett utan egen vilja bli förflyttad i detta stora folkhav. Men hör och häpna jag kom fram till rätt flight, och fick sitta i första klass!
Känslan av och sätta sig ner i fåtöljen och bli omhändertagen, serverad div kalla drycker av den vänliga värdinnan på China Air, kan väl bara beskrivas så här!

Tänk er en fredag, du har slitit hela veckan, ramlar nästan ur bilen av trötthet innan den stannat på uppfarten och du funderar ska jag orka fram till dörren? Då! Dörren öppnas, en änglalik varelse uppenbarar sig, som visar sig vara hustrun! Lotsar dig in i favoritfåtöljen där hon på bordet redan har dukat fram en god whisky. Så här skön var känslan när jag sjönk ner i flygstolen. Efter en god måltid, kom flygvärdinnan med en liten present, en hårborste med massagefunktion!
Jag tittade både en och två gånger på borsten. Var det en pik till mig eller? Jag som är skabbhuad, vad skulle jag med en massageborste? Nåväl, efter två timmars resa var vi framme på Yichangs flygplats. Normalt på en flygning sitter man kvar tills skylten ”fasten seat bealts” släcks, men inget är normalt i Kina fick jag lära mig snabbt. Strax efter hjulen skrek till i asfalten reste sig 75% av resenärerna upp och börja plocka fram sitt handbagage. Kaoset var värre än en mellandagsrea! Mitt i all denna kaos fanns där tydligen en viss ordning, för vi kom av planet hela och nåt så när rena!!