Nu har Maria kommit och vi har sett till att starta hennes semester och min examen på Nya Zeeland hårt! Hennes resa hit var lååång men hon satt igenom den som en riktig kämpe! Hon mådde dessutom riktigt bra när hon anlände, ingen trötthet alls tills det ögonblicket när hon sippade sin första klunk "Välkommenhit-Vinglas" till middagen. Då slutade hon gå att förstå. Sluddrade och hade sig gjorde hon minsann, hon somnade på en parkbänk och när vi till slut kom tillbaka till Hostellet vi skulle bo på så skulle hon bara: "Blunda lite snabbt" medan jag läste ett av hennes svenska magasin hon hade med sig och jag var ensam i medvetandet igen. Men det var henne väl unnat!

Dagen efter pallrade vi oss iväg och hyrde våran bil. En Mazda Familia som vi ska ha i några dagar, till dess att vi åker över till nordön närmare bestämt. Körde igenom Lewis Pass till västkusten och spökstaden Greymouth. Maria väntade bara på att ökenbollarna skulle rulla omkring på gatorna. Knepigt stad är det. När jag var där med Elin så var den inte mycket bättre, men det hade jag hunnit glömma bort. Shoppade och sov på ett ställe som heter Noah's Arc. Varje rum är inrett i ett djurtema. Vi fick naturligtvis Apans rum, rätt ska ju vara rätt, eller hur?! Dagen efter kom vi oss iväg norrut hyfsat tidigt och tog en liten tramping-tur till ett vackert vattenfall (återigen), jag kan inte få nog av dem!! Coal Creek Falls, en dryg timmes promenad senare var vi på väg uppåt igen. Pauline som jag bodde hos tidigare ville att vi skulle komma och sova hos henne i Nelson, och gratis säng och trevligt sällskap säger man ju inte nej till. Marias FÖDELSEDAG till ära shoppade vi loss på chips, choklad och tårta lite till husbehovs...:) Snubblade förbi en stor Canyon på väg upp, Nya Zeelands längsta hängbro med en "Linbanegunga" man kunde åka i på väg tillbaka. Man blev fastknytt i en sele och sedan var det ba' å' åk!!

I Nelson åt vi fölsedasmiddag på ett ställe som heter Lambrettas, Elin vet allt om det stället!! Trevligt hak! Paulines brorsdotter jobbade kväll och hon rekommenderade mer än gäna ett ställe där Maria skulle kunna få ett extra hål i sin kropp. Vik hädan alla snuskiga tankar nu...ringde vi upp ett ställe som gärna ställde upp på

Nu till det som blir mera intressant. Min far ringde häromdagen till mig, vi snackade lite allmänt om att "jag har det bra, lever än men har funderat på att hoppa lite fallskärm, den som lever får se. Det är ju ganska dyrt, men det kan det vara värt osv." Ett par timmar senare, (läs: när morsan vaknat och de hade resonerat igenom det ett stund) fick jag ett sms av dem som sa att de hade satt in pengar på mitt konto som jag skulle hoppa för!! Att de vill se sin bästa dotter kasta sig ut från ett flygplan...med risk för livet...det trodde man inte!! Eller hur!? Men så är det, Maria sa att de är nog ute efter återbäring på min reseförsäkring men så illa kan det väl inte vara...va...?

Sagt och gjort, vi bokade tid uppe i Abel Tasman, satte in Pauline i bilen och drog iväg till Motueka. Kunde komma väl till pass att ha en extra chufför om benen slutade bära... 1500:- & 13000 fot upp i luften senare, en vuxen karl fastspänd bak på ryggen, min kropp hängandes utanför planet (för att divemastern ska sitta på kanten), order om att le för att på vingen sitter det en kamera som dokumenterar droppet, och sedan är det enda som omger dig luft. I 4000 fot är det fritt fall innan fallskärmen vecklar ut sig för att sedan bara dala ner och adrenalinet pumpar ut genom öronen på mig... Vackert!!! Fantastiskt!! Det bästa jag någonsin gjort med kläderna på!! :) Och jag är verkligen stolt över mig själv, men framför allt Maria!! Hon som har höjdskräck och allt...och hon hoppade före mig. Tyvärr fick vi inte åka med samma plan på grund av platsbrist!! Hon har haft en spännande dag i dubbel bemärkelse.. men Weeeeheeeeewww!!!! What a ride!!!

P & K i ytfläsket!

Cecilia