Den här dagen gick B. ner till poolen före mej. Jag låg kvar i sängen och läste ett tag till. När jag kom ner pratade och skrattade B. med en handikappad man med rollator, som vi hade uppmärksammat tidigare.

Han satt alldeles intill oss nån dag tidigare och skulle förflytta sej, sin rollator och en plaststol, som han hade tagit med sej från serveringen, för att sitta lite bekvämare. När han krånglade sej förbi och var på väg trillade hans handduk och något mer ner på marken. Jag for upp och frågade honom: "Can I help you?" "Yes thank you." Jag tog hand om handduken och gav till honom. Stolen klarade han själv sa han. Så satte han sej på plaststolen och jag skulle gå tillbaka till min plats. Då fick jag syn på en guldklocka intill. Den tog jag upp och frågade om den var hans. "Oh, yes Thank you." Att jag pratade engelska med honom berodde på att det fanns så många finnar på hotellet.

Det visade sej att han och B. hade kommit i samtal med varandra om varifrån dom kom. "Jag är dansk från början och har bott i Norge, men nu bor jag i Helsingborg på XXX-gatan". B. baxnade och sa: "Det gör vi också. Känner du till XXX-puben?" "Ja, jag bor där." "Men det gör ju vi också."

Det visade sej alltså, att vi var grannar i samma fastighet, som har fyra ingångar. Vi har bott där i 7 år och han och hans hustru har bott där i 34 år. Vi hade inte lagt märke till varandra tidigare. Så liten världen är. OBS! Detta var alltså efter tre veckor på Rhodos och det var näst sista dagen. Han gick så småningom och vi solade vidare och simmade ett tag.

Dagen efter reste vi alltså hem efter tre veckor nere på Rhodos.

Sen vi har kommit hem har vi träffat honom och hans hustru. Nere på Rhodos var han ensam, för hustrun orkade inte följa med på resan.