Ibland stannar tiden. Som här.
Det var många år sedan klockan mätte ut timmar, minuter och sekunder i det gamla ödetorpet. De som bodde här en gång är borta sedan länge. Fönsterkarmen är murken och klockan - sinnebilden för tidens gång - har rostat sönder.
Den som vandrar här förbi ägnar nog lite eftertanke åt livet, åt den lilla stund vi har här - men ändå vill hinna med allt, vill hinna se allt...
Varför har vi så bråttom?
Varför har vi så bråttom? Verkligen bra fråga, när många går på full fart "i väggen"! Jag äger ingen egen klocka. Har varje fall ingen på mig längre.
Men denna klockan var glad, eller är det egentligen en klocka?!
En fin bild som får mig att tänka på två saker: tiden som har stannat, i dubbel bemärkelse och så visarna som pekar nedåt. Just motsatsen till dagens klockor som visas i olika reklam och som alltid visar samma "glada" tid : tio i två...
