På andra sidan järnridån.

Berlinmuren (tyska: Die Berliner Mauer) var en barriär som under perioden 13 augusti 1961 till 9 november 1989 åtskilde Väst- och Östberlin. Muren byggdes av Östtyskland för att stoppa den omfattande flykten av östtyska medborgare till väst via Västberlin, men i Östblocket användes officiellt benämningen "antifascistiska skyddsvallen" om muren för att ge sken av att dess syfte var att hålla "fascismen" ute. Muren var en stark symbol för Europas delning under det kalla kriget.

Den dubbla muren gick till stor del genom centrala Berlin på östtyskt territorium och omfattade däremellan även militära säkringsanordningar som diken, minor, vakttorn och bunkrar. Den mätte 43,7 kilometer; resterande 112,7 kilometer runt Västberlin utgjordes av dubbla och tredubbla taggtrådsstängsel med mellanliggande ingenmansland (Todesstreifen, ungefärlig betydelse "dödsremsor"). Därmed blev Västberlin helt omringat av den cirka 156 kilometer långa gränsbefästningen.

Östberlin var formellt den sovjetiska militära sektorn i Berlin, medan Västberlin bestod av motsvarande franska, brittiska och amerikanska sektorer. I praktiken var Västberlin en del av Västtyskland helt omgiven av östtyskt territorium. Sedan 1950-talet hade Västberlin varit avskilt från Östtysklands territorium, men gränsen till Östberlin var obevakad och öppen. Detta bidrog till en stadig ström av flyktingar till Västberlin, vilket var en stor prestigeförlust för Östtyskland men också innebar en allvarlig förlust av välutbildad arbetskraft. Från 1949 till 1961 flydde 2,7 miljoner människor till väst via Berlin.

Tre delar av muren står idag kvar i Berlin, och streck och ränder är uppmålade, alternativt satta i gatsten, genom och runt hela staden längs med de gamla gränserna där muren gick.