Äntligen fick maken en riktigt fin Moussaka, dagen före hemresan.
Det fanns ingen plats på det här stället, när vi kom. Det var helpackat där. Vi ville ju sitta utomhus. Det ordnades i ett enda nafs. Två man tog ett bord inne i lokalen och satte det utanför på trottoaren och kom sen med ett par stolar.
Så småningom kom det en tjej och sa: Hej till oss. Det var en som hade serverat oss kaffe många gånger i Ängelholm på Brännborns, som senare blev ICA-Maxí. Hon var där med sin kille, så vi gick senare till en bar och satt och pratade minnen tillsammans. Jättekul.
