Vietnam/Thailand skillnad?
Har försökt läsa på lite om Vietnam. Har varit i Thailand 2 ggr med små barn o vill nu till Vietnam som omväxling. Förstår i vissa reportage att skillnaden är ganska stor på länderna. Då menar jag hur lätt det är att leva o hur vana de är vid turister.Är det bekvämare att resa till Thailand om man vill ha det smidigt för sig? Blir det mkt krångel i Vietnam vs Thailand pga att de inte är vana vid turister på samma sätt??//Åsa
Hej
Vi har varit några gånger i Thailand och en gång i Vietnam då vi reste från söder till norr under ca en månad. Även om Thailand inte är helt politiskt korrekt så är det stora skillnader mot Vietnam. Vietnam är en hård politisk kommunistisk diktatur vilket märks tydligt om man skrapar lite på ytan och inte väljer att blunda. (Vilket idag har blivit okay. OS i Peking osv). Människor är rädda att berätta och propagandan märks tydligt. Man skall tänka på att Vietnam är en enpartistat utan fri press och en effektiv propaganda vilket har påverkat människor. Jag tycker man skall läsa på en del. Exempelvis boken "The girl in the picture" som trots att jag var ganska påläst i Vietnamesisk 1900-tals historia påverkade mig den boken m in syn på Vietnam en hel del. Den beskriver främst tiden efter 1975 och kommunisternas maktövertagande. Att hitta böcker om den tiden, eller om tiden för ockupationen av Kambodja, och som inte är skriven som statlig propaganda är svårt.
Vietnam är ofta som två länder. Nord och syd är mycket olika ur många perspektiv. Inte bara ekonomiskt och när det gäller livsstil utan även avseende klimat. Vi var längst i söder i Mekongdeltat och ända till kinesiska gränsen och det varierade mycket precis som Thailand.
Byråkratin är ofta lik gamla östländer men faktiskt lite småskojig. Det är många gånger man tänker ”Voffo gör de på detta viset” och så tar man det lugnt och väntar, gör som de säger, och väntar och … ibland får man acceptera att betala någon att hjälpa till för att få saker gjorda eller för att få reda på hur man skulle gjort. Så ha gott om tid eller res med charter som troligen fixar allt i bakgrunden.
Men kan man blunda för det politiska förtrycket så är det ett annorlunda och mycket charmigt resmål som inte är lika enkelt att resa i som Thailand men inte alls svårt. Att köpa en tågbiljett kan bli ett äventyr och att äta på en vägkrog ett kulinariskt äventyr. Kokta ålar, svarta ägg och stenhårda räkor är vad som ibland finns att äta. Ibland är maten lysande, speciellt i riktigt dyra (vietnamesisk jämförelse) eller extremt enkla restauranger på gatan. Ibland kan man hitta ypperlig asiatisk mat med en fransk touch. Det är inte lika enkelt att hitta bra mat som i Thailand och ibland blir man trött på nudelsoppa när man varit ute på landsbygden en tid.
Människorna är generellt vänliga, hjälpsamma och nyfikna. Dock är säljarna svårare att blir av med än i Thailand.
Infrastrukturen är till stora delar från fransmännens tid på 50-talet. Vi åkte mycket tåg och exempelvis expresstågen färdades i den svindlande hastigheten av 40 km/t.
Så om man kunde tänka sig att ha rest till Tyskland på 30-talet, Spanien under Franco tiden och till Sydafrika under apartheid, dvs man inte tror på bojkotter, så är det ett annorlunda, och lite mer äventyrligt, resmål än Thailand. Men läs på annars faller man i propagandafällan mycket, mycket lätt.
Vi har varit några gånger i Thailand och en gång i Vietnam då vi reste från söder till norr under ca en månad. Även om Thailand inte är helt politiskt korrekt så är det stora skillnader mot Vietnam. Vietnam är en hård politisk kommunistisk diktatur vilket märks tydligt om man skrapar lite på ytan och inte väljer att blunda. (Vilket idag har blivit okay. OS i Peking osv). Människor är rädda att berätta och propagandan märks tydligt. Man skall tänka på att Vietnam är en enpartistat utan fri press och en effektiv propaganda vilket har påverkat människor. Jag tycker man skall läsa på en del. Exempelvis boken "The girl in the picture" som trots att jag var ganska påläst i Vietnamesisk 1900-tals historia påverkade mig den boken m in syn på Vietnam en hel del. Den beskriver främst tiden efter 1975 och kommunisternas maktövertagande. Att hitta böcker om den tiden, eller om tiden för ockupationen av Kambodja, och som inte är skriven som statlig propaganda är svårt.
Vietnam är ofta som två länder. Nord och syd är mycket olika ur många perspektiv. Inte bara ekonomiskt och när det gäller livsstil utan även avseende klimat. Vi var längst i söder i Mekongdeltat och ända till kinesiska gränsen och det varierade mycket precis som Thailand.
Byråkratin är ofta lik gamla östländer men faktiskt lite småskojig. Det är många gånger man tänker ”Voffo gör de på detta viset” och så tar man det lugnt och väntar, gör som de säger, och väntar och … ibland får man acceptera att betala någon att hjälpa till för att få saker gjorda eller för att få reda på hur man skulle gjort. Så ha gott om tid eller res med charter som troligen fixar allt i bakgrunden.
Men kan man blunda för det politiska förtrycket så är det ett annorlunda och mycket charmigt resmål som inte är lika enkelt att resa i som Thailand men inte alls svårt. Att köpa en tågbiljett kan bli ett äventyr och att äta på en vägkrog ett kulinariskt äventyr. Kokta ålar, svarta ägg och stenhårda räkor är vad som ibland finns att äta. Ibland är maten lysande, speciellt i riktigt dyra (vietnamesisk jämförelse) eller extremt enkla restauranger på gatan. Ibland kan man hitta ypperlig asiatisk mat med en fransk touch. Det är inte lika enkelt att hitta bra mat som i Thailand och ibland blir man trött på nudelsoppa när man varit ute på landsbygden en tid.
Människorna är generellt vänliga, hjälpsamma och nyfikna. Dock är säljarna svårare att blir av med än i Thailand.
Infrastrukturen är till stora delar från fransmännens tid på 50-talet. Vi åkte mycket tåg och exempelvis expresstågen färdades i den svindlande hastigheten av 40 km/t.
Så om man kunde tänka sig att ha rest till Tyskland på 30-talet, Spanien under Franco tiden och till Sydafrika under apartheid, dvs man inte tror på bojkotter, så är det ett annorlunda, och lite mer äventyrligt, resmål än Thailand. Men läs på annars faller man i propagandafällan mycket, mycket lätt.