Ngn som varit på SAMOA??? Tips till en nyfiken!!!!
Hej, är det ngn som varit på samoa???tillhör denna amerikanska samoa????? jag vet ej????
Är det ngn som kan berätta om denna ö som jag uppfattar som bara LUGN och UTAN STRESS? Är det rätt uppfattat?
Uplou, Lalomanu, hur är där och bo, ska man boka hemifrån eller på plats?
Jordenrunt flygbiljett hur länge varar en sådan biljett?
Alla tips tages tacksamt emot,,, har aldrig rest "typ" bagpackers, men dit vill jag och bara så enkelt så möjligt , med ngra böcker, lugn och ro,och bara få vara............................................................
Är det ngn som kan berätta om denna ö som jag uppfattar som bara LUGN och UTAN STRESS? Är det rätt uppfattat?
Uplou, Lalomanu, hur är där och bo, ska man boka hemifrån eller på plats?
Jordenrunt flygbiljett hur länge varar en sådan biljett?
Alla tips tages tacksamt emot,,, har aldrig rest "typ" bagpackers, men dit vill jag och bara så enkelt så möjligt , med ngra böcker, lugn och ro,och bara få vara............................................................
Västra Samoa heter nu bara Samoa och är en självständig stat. Amerikanska Samoa administreras av USA.
Samoa är ett bra stopp på en Jordenruntresa. Info : http://www.jordenrunt.nu/flyg/jordenrunt_biljett.htm
Här kommer ett utsnitt från min första jordenruntresa.
Det tog 5 timmar att flyga från Hawaii till huvudön Upolu på Västra Samoa. På turistinformationen i huvudstaden Apia fick jag tag i ett Bed&Breakfast hotell "Seaside Inn", för 35 Tala/natt ( 1 Tala = 3,75 kr ). Där bodde jag tre nätter. Samoanerna var trevliga och ville väldigt gärna prata, men det fanns också de som bara var ute, efter att tigga pengar.
En dag bestämde mig för att åka runt på ön och satte mig därför på en lokalbuss med luftkonditionering (=inga sidorutor). Bussen var en ombyggd Toyota-lastbil, där man hade byggt en kaross av träplank. Även sätena var av trä. Bussen körde först fram och tillbaka mellan stans två busstationer och lastade på folk och fä. Vi åkte genom en vacker söderhavsnatur längs stranden. Mina medresenärer var alla (lika krullhåriga) samoaner. När vi närmade oss slutstationen Lalomanu frågade jag den kvinnliga chauffören, när bussen skulle gå tillbaka till Apia. "You just missed it ", sa hon. "Det går ingen mer buss till Apia idag". "Nästa buss går i morgon kl. 06:00 och jag kan ordna så att du blir upphämtad då". Det var bara att acceptera erbjudandet och jag blev avsläppt nära campingen "Sienis Beach Fales". Campingen sköttes av en gammal tant (med familj) och jag fick en hyra en "fale"(=hydda) för 25 Tala, inkl. middag. Hon bjöd på kaffe med tilltugg och middagen skulle serveras kl.18:30. Jag började med ett bad i havet och gick sedan runt och njöt av omgivningarna i väntan på middagen. Den var nästan uppäten, när jag kom tillbaka, men det räckte till mig också. Sen gick några av oss över till en lokal bar med musik och dans och tillbringade en trevlig kväll där.
En annan dag bestämde jag mig för att besöka Robert Louis Stevensons grav ( han som skrev Skattkammarön och Dr Jekryll och Mr Hyde). Jag bestämde mig för att ta en långpromenad upp till gravmonument på det närbelägna Mount Vaea. Jag gick längs "Cross Island Road" till Vailima och sedan uppför det branta berget i den pressande värmen. Det höll på att ta knäcken på mig. Jag hade som tur var med mig mycket vatten. Väl uppe på toppen beskådade jag Stevensons sista viloplats, i form av en större vit stenkista. Det var mycket vacker utsikt från gravplatsen, bl.a. ner mot Apia. Jag gick runt en lång stund och beundrade utsikten, innan jag slutligen gick ner till Apia igen. Där gick jag sen runt och samtalade med folk (samoaner), däribland en polis. Det var väldigt lätt att få kontakt med folk.
En dag lämnade jag Seaside Inn, för att åka över till grannön Savaii. Det blev buss-färja-buss dit. Under resan pratade jag med en studerande, som jag träffade och han föreslog att jag skulle övernatta i hans hemby. Väl på Savaii tog vi samma buss (den blev proppfull och jag fick stå) och steg av tillsammans med honom i byn Salailua. Där fixade han så att jag fick eget rum på övervåningen i ett savaiianskt hem ( pris 20 T inkl. maten ). Hövdingen ( Matapula Leuluai) tittade in och inbjöd mig att gå med på en promenad runt i hans by. Vi möttes av respekt hela tiden av dem vi mötte, fastän hövdingen endast var klädd i en höftklädnad. Vi satte oss på en servering och jag bjöd på en öl. Under samtalet berättade jag att jag var på väg till Nya Zeeland. Jag frågade om han hade varit där. Då mörknade han i ansiktet och tittade ner i bordet. Det verkade, som han hade fått starka negativa upplevelser i Nya Zeeland. Jag bytte omedelbart samtalsämne. Sen fortsatte vi vår trevliga promenad på den vackra söderhavsön.
Dagen efter skulle jag åka tillbaka till Upolu. Jag fick se hövdingen på håll och han vinkade mig till sig. Han var dagen till ära klädd i vit klädnad och såg nästan ut som en överstepräst. Han tog med mig till byns vackra kyrka och på vägen ut frågade han om jag ville bidraga till verksamheten med ett penningbidrag. Det gjorde jag också, fast rätt blygsamt. Han gav mig också sin adress för ev. kommande bruk.
Samoa är ett bra stopp på en Jordenruntresa. Info : http://www.jordenrunt.nu/flyg/jordenrunt_biljett.htm
Här kommer ett utsnitt från min första jordenruntresa.
Det tog 5 timmar att flyga från Hawaii till huvudön Upolu på Västra Samoa. På turistinformationen i huvudstaden Apia fick jag tag i ett Bed&Breakfast hotell "Seaside Inn", för 35 Tala/natt ( 1 Tala = 3,75 kr ). Där bodde jag tre nätter. Samoanerna var trevliga och ville väldigt gärna prata, men det fanns också de som bara var ute, efter att tigga pengar.
En dag bestämde mig för att åka runt på ön och satte mig därför på en lokalbuss med luftkonditionering (=inga sidorutor). Bussen var en ombyggd Toyota-lastbil, där man hade byggt en kaross av träplank. Även sätena var av trä. Bussen körde först fram och tillbaka mellan stans två busstationer och lastade på folk och fä. Vi åkte genom en vacker söderhavsnatur längs stranden. Mina medresenärer var alla (lika krullhåriga) samoaner. När vi närmade oss slutstationen Lalomanu frågade jag den kvinnliga chauffören, när bussen skulle gå tillbaka till Apia. "You just missed it ", sa hon. "Det går ingen mer buss till Apia idag". "Nästa buss går i morgon kl. 06:00 och jag kan ordna så att du blir upphämtad då". Det var bara att acceptera erbjudandet och jag blev avsläppt nära campingen "Sienis Beach Fales". Campingen sköttes av en gammal tant (med familj) och jag fick en hyra en "fale"(=hydda) för 25 Tala, inkl. middag. Hon bjöd på kaffe med tilltugg och middagen skulle serveras kl.18:30. Jag började med ett bad i havet och gick sedan runt och njöt av omgivningarna i väntan på middagen. Den var nästan uppäten, när jag kom tillbaka, men det räckte till mig också. Sen gick några av oss över till en lokal bar med musik och dans och tillbringade en trevlig kväll där.
En annan dag bestämde jag mig för att besöka Robert Louis Stevensons grav ( han som skrev Skattkammarön och Dr Jekryll och Mr Hyde). Jag bestämde mig för att ta en långpromenad upp till gravmonument på det närbelägna Mount Vaea. Jag gick längs "Cross Island Road" till Vailima och sedan uppför det branta berget i den pressande värmen. Det höll på att ta knäcken på mig. Jag hade som tur var med mig mycket vatten. Väl uppe på toppen beskådade jag Stevensons sista viloplats, i form av en större vit stenkista. Det var mycket vacker utsikt från gravplatsen, bl.a. ner mot Apia. Jag gick runt en lång stund och beundrade utsikten, innan jag slutligen gick ner till Apia igen. Där gick jag sen runt och samtalade med folk (samoaner), däribland en polis. Det var väldigt lätt att få kontakt med folk.
En dag lämnade jag Seaside Inn, för att åka över till grannön Savaii. Det blev buss-färja-buss dit. Under resan pratade jag med en studerande, som jag träffade och han föreslog att jag skulle övernatta i hans hemby. Väl på Savaii tog vi samma buss (den blev proppfull och jag fick stå) och steg av tillsammans med honom i byn Salailua. Där fixade han så att jag fick eget rum på övervåningen i ett savaiianskt hem ( pris 20 T inkl. maten ). Hövdingen ( Matapula Leuluai) tittade in och inbjöd mig att gå med på en promenad runt i hans by. Vi möttes av respekt hela tiden av dem vi mötte, fastän hövdingen endast var klädd i en höftklädnad. Vi satte oss på en servering och jag bjöd på en öl. Under samtalet berättade jag att jag var på väg till Nya Zeeland. Jag frågade om han hade varit där. Då mörknade han i ansiktet och tittade ner i bordet. Det verkade, som han hade fått starka negativa upplevelser i Nya Zeeland. Jag bytte omedelbart samtalsämne. Sen fortsatte vi vår trevliga promenad på den vackra söderhavsön.
Dagen efter skulle jag åka tillbaka till Upolu. Jag fick se hövdingen på håll och han vinkade mig till sig. Han var dagen till ära klädd i vit klädnad och såg nästan ut som en överstepräst. Han tog med mig till byns vackra kyrka och på vägen ut frågade han om jag ville bidraga till verksamheten med ett penningbidrag. Det gjorde jag också, fast rätt blygsamt. Han gav mig också sin adress för ev. kommande bruk.