Nai Harn Thailand
Hej alla glada resenärer !
Just hemkommen från Thailand, brun och fin men lite skrapig i benen och händerna. Vi tog en långtailbåt från Rawai till Coral Island för att snorkla. Det var inte så mycket att se på närmast stranden så jag (som är som Nicke nyfiken) simmade längre ut bakom berget. Där var det med koraller och små grottformationer och jag glömde helt bort det viktigaste när man snorklar, speciellt utan fenor! Jag tänkte inte att jag måste ta mig tillbaka motströms !! Jag kämpade i ca 1,5 timme i vågorna, men kom ingenstans. Var långt från beachen ute på öppna havet men inte så långt från några korallformationerna. Jag började tappa orken och insåg att jag måste försöka simma till korallerna och vänta på hjälp. Sjönk av utmattning ca 3 meter från en korall och tappade snorkeln. Orkade inte ta den i munnen igen. Kippade efter andan och sväljde saltvatten och min tanke då var: "nu drunknar jag, men vad skönt att jag få dö i Thailand". Jag vet inte hur jag fick nya krafter men minns att jag la mig på rygg och tänkte att nästa våg kastar mig mot korallen, vilket också skedde. Jag klamrade fast mig med händer och fötter och kände att jag fick en djup sår i vänstra stortån. Efter en stund kom en större turistbåt och jag vinkade och skrek på hjälp. De lossade en livbåt och kom och hämtade mig. Jag orkade inte ta mig upp på båten så först fick jag simma längs sidan men sedan styrde pojkarna till en större korall där jag kunde klättra upp på båten. Blodet forsade från benen och i tån hade jag stort jack. Pojkarna körde mig tillbaka till beachen och bar mig till restaurangen där jag togs om hand av personalen som baddade mina sår och smorde på någon smörja som stoppade blodflödet. Det blev ingen med bad den dagen. Jag var chockad och bara darrade efteråt när jag insåg hur nära det var... På kvällen tog jag en whisky eller två och berättade om upplevelsen gång på gång till min man och vänner. Har inte fått mardrömmar, konstigt nog. Det känns dock som jag lämnat min själ i Thailand för jag längtar redan tillbaka och har beställt enmånadsresa i december. Jag kommer att fortsätta dyka och snorkla men med fenor och i trygga ställen. Jag är glad att jag lever och tycker trots allt att det var en upplevelse att vara så nära himlens port!
Nai Harn var ett underbart ställe där lugnet rådde största tiden (utom tempelmarknaden 4 dagar). Skräpigt dock utanför hotellområdet. Sabana hade vacker och frodig trädgård och mycket vänlig personal. Lakan och handdukar byttes varje dag och frukosten var god. Utanför fanns det en liten sjö med barnpark i mitten och jag brukade jogga runt sjön på morgonen. Det tog ca 1 timme att runda sjön 2 gånger i lagom takt. Tuk tuk var billigt om man ville till Kata eller Karon för shoppning. Våra vänner besökte oss en kväll och vi festade lite. De skulle åka hem vid 00.30 men då fanns inte en enda taxi eller tuktuk som kunde ta dem till Kata. De frågade en polis och han var så vänlig och körde hem dem! Jag längtar tillbaka så det gör nästan ont!
Just hemkommen från Thailand, brun och fin men lite skrapig i benen och händerna. Vi tog en långtailbåt från Rawai till Coral Island för att snorkla. Det var inte så mycket att se på närmast stranden så jag (som är som Nicke nyfiken) simmade längre ut bakom berget. Där var det med koraller och små grottformationer och jag glömde helt bort det viktigaste när man snorklar, speciellt utan fenor! Jag tänkte inte att jag måste ta mig tillbaka motströms !! Jag kämpade i ca 1,5 timme i vågorna, men kom ingenstans. Var långt från beachen ute på öppna havet men inte så långt från några korallformationerna. Jag började tappa orken och insåg att jag måste försöka simma till korallerna och vänta på hjälp. Sjönk av utmattning ca 3 meter från en korall och tappade snorkeln. Orkade inte ta den i munnen igen. Kippade efter andan och sväljde saltvatten och min tanke då var: "nu drunknar jag, men vad skönt att jag få dö i Thailand". Jag vet inte hur jag fick nya krafter men minns att jag la mig på rygg och tänkte att nästa våg kastar mig mot korallen, vilket också skedde. Jag klamrade fast mig med händer och fötter och kände att jag fick en djup sår i vänstra stortån. Efter en stund kom en större turistbåt och jag vinkade och skrek på hjälp. De lossade en livbåt och kom och hämtade mig. Jag orkade inte ta mig upp på båten så först fick jag simma längs sidan men sedan styrde pojkarna till en större korall där jag kunde klättra upp på båten. Blodet forsade från benen och i tån hade jag stort jack. Pojkarna körde mig tillbaka till beachen och bar mig till restaurangen där jag togs om hand av personalen som baddade mina sår och smorde på någon smörja som stoppade blodflödet. Det blev ingen med bad den dagen. Jag var chockad och bara darrade efteråt när jag insåg hur nära det var... På kvällen tog jag en whisky eller två och berättade om upplevelsen gång på gång till min man och vänner. Har inte fått mardrömmar, konstigt nog. Det känns dock som jag lämnat min själ i Thailand för jag längtar redan tillbaka och har beställt enmånadsresa i december. Jag kommer att fortsätta dyka och snorkla men med fenor och i trygga ställen. Jag är glad att jag lever och tycker trots allt att det var en upplevelse att vara så nära himlens port!
Nai Harn var ett underbart ställe där lugnet rådde största tiden (utom tempelmarknaden 4 dagar). Skräpigt dock utanför hotellområdet. Sabana hade vacker och frodig trädgård och mycket vänlig personal. Lakan och handdukar byttes varje dag och frukosten var god. Utanför fanns det en liten sjö med barnpark i mitten och jag brukade jogga runt sjön på morgonen. Det tog ca 1 timme att runda sjön 2 gånger i lagom takt. Tuk tuk var billigt om man ville till Kata eller Karon för shoppning. Våra vänner besökte oss en kväll och vi festade lite. De skulle åka hem vid 00.30 men då fanns inte en enda taxi eller tuktuk som kunde ta dem till Kata. De frågade en polis och han var så vänlig och körde hem dem! Jag längtar tillbaka så det gör nästan ont!
Huvva va hemskt! Du har nog en skyddängel!
Påpekar detta med jämna mellanrum - snorkla eller simma inte iväg ensam! Strömmarna är mycket starkaren än man kan tro, något som framgår med all önskvärd tydlighet av make’s inlägg. Skönt att det gick bra för dig iaf.
Ang temeplmarknaden, det är inte en återkommande marknad, utan en specialfestival. De samlade in pengar för de nya byggnaderna.
Påpekar detta med jämna mellanrum - snorkla eller simma inte iväg ensam! Strömmarna är mycket starkaren än man kan tro, något som framgår med all önskvärd tydlighet av make’s inlägg. Skönt att det gick bra för dig iaf.
Ang temeplmarknaden, det är inte en återkommande marknad, utan en specialfestival. De samlade in pengar för de nya byggnaderna.
Hej och tack för omtanken. Har efter resan tänkt på händelsen flera gånger och det berör mig starkt. Värderar livet på helt annat sätt nu. Jag tänkte nog att man samlade pengar, men eftersom man samtidigt fick välsignelse så jag antog att man gav en gåva för det. Det såg roligt ut med en lång lina med pengar som befolkningen hissade upp och ned. Vet inte vad det betydde. Vilket jobb de gjorde med buddastatyer som byggdes från grunden och sedan byggde de också ugnar för att bränna statyerna. De blev inte så lyckat men viljan var stor!
Som sagt så själen är kvar...
Marjo
Som sagt så själen är kvar...
Marjo