Kilimanjaro

17 apr. 2008 21:47
Visningar: 3674
jag skulle vilja bestiga kilimanjaro. är det någon som har gjort det som kan berätta hur det var?
17 apr. 2008 23:07
Tack för tipset. Fasen vad häftigt! Lite träning och sen så!!
Av Bobi
18 apr. 2008 01:23
Japp...ut och träna, kör hårt ! och lycka till.
18 apr. 2008 11:23
Hej! Jag besteg berget 1990 och givetvis måste du göra det. Vi gick upp med en guidad tur den vanliga turistvägen via Mandara hut, Horombo hut och Kibo hut. De tre första dagarnas vandring var mycket lätt och tog bara 2-3 timmar/dag. Det var svårt att sova vid sista stugan på 4750 m. De väckte oss med frukost vid midnatt. Av någon anledning började vi gå redan 1:00 så vi kom upp till Gillmans Point 5685m redan 3:40. Fortsatte till högsta punkten Uhuru Peak 5895m. Det var -15 grader och givetvis kolmörkt. Vi gick tillbaka till Gillmans Point och fick vänta där tills det blev ljust. Eftersom guiden då nästan frusit ihjäl fick vi skynda oss ner. Vi kände inte alls av den tunna luften men det var högst individuell. Nere vid Kibo hut fanns en svårt sjuk person som de först rulla ur sängen som han inte ville lämna. Sen slängde de ut honom och packningen ur stugan för att tvinga honom att gå ner till räddningen.
Även om det hela är mycket turistiskt tyckte jag att vyerna och naturen gör det värt kostnaden.
Av Kokajo
21 apr. 2008 14:23
Hejsan,
jag var i trakterna i vintras, men kunde inte ge mig ut på vandring pga ond fot. Vi träffade dock många som bestigit Kilimanjaro, och omdömena växlade väldigt. 65-åriga kulmagade farbröder tyckte det var en söndagspromenad, medan andra betydligt yngre och mer vältrimmade personer tyckte det var det absolut värsta de någonsin utsatt sig för. Jag tror att det är väldigt individuellt hur man klarar av höjden, och upplevelsen varierar därmed!
Av Kerstin
1 juni 2008 02:07
Har inte gjort det men jag skulle gärna vilja ! Vore kul om du gjorde det så att du kan berätta för oss andra som drömmer. Jag vet att alla reagerar olika på hög höjjd och att det är som ett lotteri. Vandrade Inka leden med en tjej som bestigit Kilimanjaro och hon hade inga problem. det som var jobbigt var att bärarna hade dåliga villkor,
Av Stridh
6 juli 2008 18:27
När jag tog en dagstur upp på Kilimanjaro sa guiden att de som klara att ta sig hela vägen bäst var rökande damer i 60-års åldern....Konstigt tycker jag!
Av Hkn
7 juli 2008 21:35
Hej Smulan,
jag stod på toppen för nästan prick ett år sedan. Gick Machame Route med en extra acklimatiseringsdag. Det är en otrolig grej – och med tanke på att jag lyckades, så vågar jag påstå att alla som har ett par hyggligt ingångna skor och en bra kock i teamet, kan dra sig upp på ren vilja.

Du får säkert höra en massa skräckhistorier om hur det är att gå upp. Det enda som man kan vara helt säker på, är att effekterna av den höga höjden är ett lotteri. Du kan vara topptränad och må skit hela vägen upp eller en soffpotatis (guess who?) och klara hela vandringen med bara lindriga besvär. Jag tappade aptiten en kväll. Annars var det en promenad i parken (eller i alla fall en promenad i uppförsbacke).

Förutom höjden så är maten kritisk. Välj hellre en dyrare operatör med en bättre kock och bättre mat. Du har bara dig själv att hålla reda på, så mat och sömn är det som räknas. Och helst en extra acklimatiseringsdag på ungefär 3400 meter (jag hade inte velat vara utan den). Totalt spenderade jag fem dagar i uppförsbacke och två dagar i nerförsbacke.

Någon kommer troligen att rekommendera Diamox (ett preparat som gör blodet tunnare). Jag är verkligen ingen läkare, men om jag förstått saken rätt, så är Diamox användbart för att lindra besvär av höjden så att du kan ta dig ner snabbt om du får akut höjdsjuka. Och att ta sig ner till lägre höjd är det enda sättet att få bort symptomen.

Kilimanjaro mäter 5895 meter i strumplästen. Det är högt och det är inte ofarligt med den höjden, så det är ingen självklarhet att du får stanna länge på toppen. Själv fick jag tillbringa en och en halv timme däruppe, men ta inte det som ett mått. Det kunde lika gärna blivit 10 minuter. Guiden kommer att titta efter symptom på höjdsjuka och ta ner dig så snart han ser några. Min guide hade gjort turen mellan 60 och 70 gånger och verkade ha sett det mesta.

Vad du behöver:
1. Ett par riktigt väl ingångna lätta skor.
2. Ett par riktigt väl ingångna vinterkängor för sista nattens vandring uppför.
3. Varma förstärkningsplagg till toppförsöket. Och glöm inte varma handskar – det gjorde jag. Inte skönt.
4. Extra och fulladdade batterier till din kamera. Förvara dem varmt och nära kroppen under toppförsöket. När min kamera verkade ge upp vid Gilman's Point var det faen inte kul.
5. Huvudvärkstabletter. Kan lindra lättare besvär av höjdsjuka.
6. Eget toalettpapper. You know why.
7. Vilja gå hela vägen upp. Det är inte en kraftanstränging. Det är ett motivationstest.

Och var beredd på att vägen ner är riktigt tuff. Uppåt är lätt, om du frågar mig.

All the best,

:: håkan ::

PS. Även om jag inte hade kommit hela vägen upp, så var det värt mycket att nå högt upp på berget. Utsikten är helt galen redan efter tredje dagen. Vintergatan är makalös när man tittar upp mot himlen under nattvandringen mot toppen. Och om ni lyckas med timingen och står vid Gilman's Point vid soluppgången... det finns inte mycket som toppar det.
Av Hkn
7 juli 2008 21:41
En grej till: Seriösa tur-operatörer anlitar tillräckligt många bärare.
Vi två som vandrade förra sommaren var arbetsgivare åt totalt 13 personer under en vecka. Med tillräckligt många bärare i laget så slipper de du anställt att bära för mycket. Man kontrollerar antalet bärare vid ingången till Machame route – men oseriösa operatörer skickar hem några bärare efter ett antal dagar (då de inte längre har så mycket mat att bära).
Kontrollera dessutom att de har åtminstone hygglig utrustning – t ex skor och vindjackor. Och se till att lösa dessa frågor innan ni är på väg upp på berget. Du vill inte ha en konflikt när ni kommit halvvägs.

Best,

:: h ::
Av Munken
3 sep. 2008 10:56
Hej hej.

Vi är två killar som planerat och tränat för att nå toppen i början på Oktober (ni kan följa oss på www.expeditionsguiden.se). Vi har fått många tips på vägen. Allt från packlistor, träningstips mm. Vad alla har återkommit till är "det är en mental test" Man måste vara förberädd på att tvinga sig själv att nå toppe. Det kommer inte vara den fysika träningen som stoppar dig. Vi vet ju inte än, men snart :)

//Kjell