Ditt värsta reseminne ?
Mitt värsta resminne var när jag skulle göra min kombinationsresa till Seyshellerna och Mauritius.
Resan skulle börja med 6 dagar på Seyshellerna och 1 vecka på Mauritius.
Jag började min resa ifrån Landvetter i Göteborg och via Köpenhamn skulle jag ta mej till Schweiz för att där direkt ansluta mej med nästa reguljärflyg till Seyshellerna direkt. Anslutningsflyget ifrån London via Schweiz vart inställt (ca: 18.00)så det blev att sova över där i Schweiz och därefter flyga tidigt nästa dag. 11 timmar senare landade jag urtrött eftersom jag inte kunde sova på flyget på Mahe huvudön på Seyshellerna kl.04.00 på morgonen och där var allt becksvart.
Sedan fick jag vänta på flygplatsen tills man skulle stiga på ett tvåmotorigt med väskorna in i kabinen jag och 10 resenärer till på ett pyttelitet proppellerplan som blev fullsatt med väskorna i knät medans det tog oss till ön grannön Praslin ca 30-40 min i becksvart mörker, jag var livrädd att vi skulle störta ingen skulle hitta oss i mörkret mitt ute i Indiska oceanen. Medans bensinångorna välde in igenom det pyttelilla planet kändes det som om det var tur att den höll. Vi landade en timme senare ca kl.05.00 och det var fortfarande kolsvart ute.
Vi väntade några minuter på en buss som skulle köra runt oss ön i mörkret och släppa av de 10 st gästerna till respektive bungalows och hotell.
Vi var en av dom som blev avsläppta sist, rejält trötta och slutkörda kl.05.30 utanför vårt bokade Bungalow. Men jag fick onda aningar direkt då ingen mötte upp oss och därför skyndade jag ut i mörkret längst en stig skymtade jag ett skjul där ljus siprade fram genom några springor. Jag knacka nervöst & hastigt på dörren och sade högt "HELLO" och jag hörde att några pratade inne i skjulet på ett språk som jag aldrig hört och ej förstod.
En man och en kvinna kom ut och såg ut som frågetecken .......! Jag såg nog ut detsamma kan jag tänka mej.
Jag visade min bokningsbiljett som jag grävt fram i min dolda safeväska. Biljetten var min räddning tänkte jag för där står bungalowfirmans namn på och att jag hade bokat ett rum hos dom. Kvinnan kunde inte prata engelska alls och viftade med händerna och mannen sa: No vacancies....No room !
Va tänkte jag medans jag tappade hakan och i nästa sekund steg pulsen snabbt till 180 och jag viftade med biljetten för att dom skulle se beviset.
Va faan nu, vad gör man nu när man inte sovit på 12 timmar rejält trött tänkte jag. Jag kände att jag bara ville hoppa ner i en säng och sova tills mardrömen var över !
Mannen ringde på sin mobiltelefon till sin son som visst skulle sköta allt, och han sa emergency...come home from disco !
Vi fick vänta ytterligare 30-40 minuter som kändes som en evighet och fick till vår fasa vet att genom sonen att det var fullbokat. Vad i helvete gör man nu då ! Ok först vill jag sova så löser vi allt imorgon tänkte jag lugnt.
Vad skulle man göra en lördagsmorgon när resebyrån i Stockholm var stängd och öppnade först på Måndag ?
Jag gapade som faan och krävde ett rum för natten, han sade han skulle ordna så att vi fick bo en natt på ett intillliggande hotell och vi tackade tacksamt bara vi fick en säng. Han visste inte hur detta gått till då alla bokningar vare sig det gäller hotel, utflykter eller andra turistaktiviteter måste gå igenom en speciell agentbyrå för turister lokalt på huvudön.
Alla oroligheter slutade inte ännu för nästföljande morgonen ville detta andra hotell ta betalt för deras simpla frukost trots att våran kvitto visade att vi bokat en 4 stjärnigt bungalow med all mat (frukost, middag , lunch) inkluderat i priset.
Så vi gapade ännu mera och tänkte att vi inte stor ut en dag till här, då vi fick ligga i ett billigt rum där ac:n brummade så högt att man fick ha hörselskydd på kvällen. Vi krävde ett likvärdigt rum av agenten på huvudön då vi bokat en mycket dyr resa, bungalow och maten. Dom pratade med det sketna hotellet ordnade ett "finare rum" som var dammigt och slitet men med sjöutsikt. Vi var fortfarande inte nöjda eftersom vi nyfiket spanat in det som vi betalat och bokat för, det var så himla snygg bungalow med högt i tak och helt öppen planlösning. Vi smög in och tittade medans städerskan gjorde iordning i bungalowen det rummet som vi igentligen hade bokat.
Vi var tvugna att stå ut till måndag då vi var helt sluta och krävde samma standard som vi igentligen betalat mycket mycket dyrt för av vår svenska agent på resebyrån, hon skulle pratad med direktören som skulle ringa upp.
Vi sade att vi avsluta hela resan på Seyshellerna nu och istället direkt åka till Mauritius men dom sa det var omöjligt då krävde vi att vi skulle bo flottare och dom bokade återigen om oss.
Dom erbjöd ett annat boende på ön Praslin men vi avböjde och kände bara avsmak då 3 dagar redan gått till spillo då vi bara skulle vara 6 dagar totalt på denna paradisö innan nästa flyg till Mauritius skulle ske.
Vi vart bokade till huvudön efter påtryckningar men stort hotellet med en souvenirbutik som var riktigt nedslitet och nedgånget så vi bytte senare ännu en gång till en liten familjebungalow och pool som var familjärt och mer i vår smak.
Fast då var det bara 2 dagar kvar av hela resan på Seyshellerna.
Vi klagade till vår svenska resebyrå som akut bjöd på två dagars sightseeing gratis, vi godtog detta men vi var ändock inte nöjda då resan hade kostat mycket mera än några sightseeingar för att besöka Seyshellerna.
Det slutade med en tvist.
När vi väl var tillbaka i Sverige fick tillbaka resepengarna som det resmålet hade kostat och vi vart nöjda då vår röst vart hörd.
Vår tid var dyrbar då vi bara kunde vara 6 dagar i paradiset som visade sig ha ett tråkigt (helt dött) uteliv och en korrupt enmanspresident.
I souvernirbutiken erfar vi ytterligare en stämmning som tyckes råda på ön.
Vi tänkte igentligen inte köpa något alls förutom en flaska Coco-di Mer likör.
Affärsbiträdet en stor man förklarade att vi får köpa små miniflaskor och fylla på likör själva, han gjorde ett seriöst intryck och syntes att inte skämta över huvudtaget.
Han drog en historia om att glasflaskorna var dyra och importerade ifrån Tyskland, men likören gjordes lokalt på ett destilleri som inte många hade tillträde till. Han menade nog allvar för minen såg lite dyster ut.
Han förbannade destilleriet och allt, men tystande tvärt som om att han var rädd att någon skulle höra honom. Det var ett oroväckande tecken hela ön.
Han sade sedan att kanske han kunde höra om det fanns flaskor på flygplatsen, vi tackade ja och sade att vi köper två och kommer tillbaka nästföljande dag. Det var nog för snabbt sade han och bad oss komma om tre dagar då sade vi att då är det bråttom för vi åker hem då.
Med is i magen trodde vi att allt skulle skita sig då han verkade så nervös, men det spelade ingen roll nu för oss.
Flaskorna fanns där 3 dagar senare och vi begav nu ännu lyckligare nu äntligen på semester ca 3 timmar söder över mot Mauritius.
Resan skulle börja med 6 dagar på Seyshellerna och 1 vecka på Mauritius.
Jag började min resa ifrån Landvetter i Göteborg och via Köpenhamn skulle jag ta mej till Schweiz för att där direkt ansluta mej med nästa reguljärflyg till Seyshellerna direkt. Anslutningsflyget ifrån London via Schweiz vart inställt (ca: 18.00)så det blev att sova över där i Schweiz och därefter flyga tidigt nästa dag. 11 timmar senare landade jag urtrött eftersom jag inte kunde sova på flyget på Mahe huvudön på Seyshellerna kl.04.00 på morgonen och där var allt becksvart.
Sedan fick jag vänta på flygplatsen tills man skulle stiga på ett tvåmotorigt med väskorna in i kabinen jag och 10 resenärer till på ett pyttelitet proppellerplan som blev fullsatt med väskorna i knät medans det tog oss till ön grannön Praslin ca 30-40 min i becksvart mörker, jag var livrädd att vi skulle störta ingen skulle hitta oss i mörkret mitt ute i Indiska oceanen. Medans bensinångorna välde in igenom det pyttelilla planet kändes det som om det var tur att den höll. Vi landade en timme senare ca kl.05.00 och det var fortfarande kolsvart ute.
Vi väntade några minuter på en buss som skulle köra runt oss ön i mörkret och släppa av de 10 st gästerna till respektive bungalows och hotell.
Vi var en av dom som blev avsläppta sist, rejält trötta och slutkörda kl.05.30 utanför vårt bokade Bungalow. Men jag fick onda aningar direkt då ingen mötte upp oss och därför skyndade jag ut i mörkret längst en stig skymtade jag ett skjul där ljus siprade fram genom några springor. Jag knacka nervöst & hastigt på dörren och sade högt "HELLO" och jag hörde att några pratade inne i skjulet på ett språk som jag aldrig hört och ej förstod.
En man och en kvinna kom ut och såg ut som frågetecken .......! Jag såg nog ut detsamma kan jag tänka mej.
Jag visade min bokningsbiljett som jag grävt fram i min dolda safeväska. Biljetten var min räddning tänkte jag för där står bungalowfirmans namn på och att jag hade bokat ett rum hos dom. Kvinnan kunde inte prata engelska alls och viftade med händerna och mannen sa: No vacancies....No room !
Va tänkte jag medans jag tappade hakan och i nästa sekund steg pulsen snabbt till 180 och jag viftade med biljetten för att dom skulle se beviset.
Va faan nu, vad gör man nu när man inte sovit på 12 timmar rejält trött tänkte jag. Jag kände att jag bara ville hoppa ner i en säng och sova tills mardrömen var över !
Mannen ringde på sin mobiltelefon till sin son som visst skulle sköta allt, och han sa emergency...come home from disco !
Vi fick vänta ytterligare 30-40 minuter som kändes som en evighet och fick till vår fasa vet att genom sonen att det var fullbokat. Vad i helvete gör man nu då ! Ok först vill jag sova så löser vi allt imorgon tänkte jag lugnt.
Vad skulle man göra en lördagsmorgon när resebyrån i Stockholm var stängd och öppnade först på Måndag ?
Jag gapade som faan och krävde ett rum för natten, han sade han skulle ordna så att vi fick bo en natt på ett intillliggande hotell och vi tackade tacksamt bara vi fick en säng. Han visste inte hur detta gått till då alla bokningar vare sig det gäller hotel, utflykter eller andra turistaktiviteter måste gå igenom en speciell agentbyrå för turister lokalt på huvudön.
Alla oroligheter slutade inte ännu för nästföljande morgonen ville detta andra hotell ta betalt för deras simpla frukost trots att våran kvitto visade att vi bokat en 4 stjärnigt bungalow med all mat (frukost, middag , lunch) inkluderat i priset.
Så vi gapade ännu mera och tänkte att vi inte stor ut en dag till här, då vi fick ligga i ett billigt rum där ac:n brummade så högt att man fick ha hörselskydd på kvällen. Vi krävde ett likvärdigt rum av agenten på huvudön då vi bokat en mycket dyr resa, bungalow och maten. Dom pratade med det sketna hotellet ordnade ett "finare rum" som var dammigt och slitet men med sjöutsikt. Vi var fortfarande inte nöjda eftersom vi nyfiket spanat in det som vi betalat och bokat för, det var så himla snygg bungalow med högt i tak och helt öppen planlösning. Vi smög in och tittade medans städerskan gjorde iordning i bungalowen det rummet som vi igentligen hade bokat.
Vi var tvugna att stå ut till måndag då vi var helt sluta och krävde samma standard som vi igentligen betalat mycket mycket dyrt för av vår svenska agent på resebyrån, hon skulle pratad med direktören som skulle ringa upp.
Vi sade att vi avsluta hela resan på Seyshellerna nu och istället direkt åka till Mauritius men dom sa det var omöjligt då krävde vi att vi skulle bo flottare och dom bokade återigen om oss.
Dom erbjöd ett annat boende på ön Praslin men vi avböjde och kände bara avsmak då 3 dagar redan gått till spillo då vi bara skulle vara 6 dagar totalt på denna paradisö innan nästa flyg till Mauritius skulle ske.
Vi vart bokade till huvudön efter påtryckningar men stort hotellet med en souvenirbutik som var riktigt nedslitet och nedgånget så vi bytte senare ännu en gång till en liten familjebungalow och pool som var familjärt och mer i vår smak.
Fast då var det bara 2 dagar kvar av hela resan på Seyshellerna.
Vi klagade till vår svenska resebyrå som akut bjöd på två dagars sightseeing gratis, vi godtog detta men vi var ändock inte nöjda då resan hade kostat mycket mera än några sightseeingar för att besöka Seyshellerna.
Det slutade med en tvist.
När vi väl var tillbaka i Sverige fick tillbaka resepengarna som det resmålet hade kostat och vi vart nöjda då vår röst vart hörd.
Vår tid var dyrbar då vi bara kunde vara 6 dagar i paradiset som visade sig ha ett tråkigt (helt dött) uteliv och en korrupt enmanspresident.
I souvernirbutiken erfar vi ytterligare en stämmning som tyckes råda på ön.
Vi tänkte igentligen inte köpa något alls förutom en flaska Coco-di Mer likör.
Affärsbiträdet en stor man förklarade att vi får köpa små miniflaskor och fylla på likör själva, han gjorde ett seriöst intryck och syntes att inte skämta över huvudtaget.
Han drog en historia om att glasflaskorna var dyra och importerade ifrån Tyskland, men likören gjordes lokalt på ett destilleri som inte många hade tillträde till. Han menade nog allvar för minen såg lite dyster ut.
Han förbannade destilleriet och allt, men tystande tvärt som om att han var rädd att någon skulle höra honom. Det var ett oroväckande tecken hela ön.
Han sade sedan att kanske han kunde höra om det fanns flaskor på flygplatsen, vi tackade ja och sade att vi köper två och kommer tillbaka nästföljande dag. Det var nog för snabbt sade han och bad oss komma om tre dagar då sade vi att då är det bråttom för vi åker hem då.
Med is i magen trodde vi att allt skulle skita sig då han verkade så nervös, men det spelade ingen roll nu för oss.
Flaskorna fanns där 3 dagar senare och vi begav nu ännu lyckligare nu äntligen på semester ca 3 timmar söder över mot Mauritius.
Hehe jäklar vilken resa det lät som. Inte mycket semester av det där kan jag knappast tro?
Aja till mitt minne då. Inte lika långt dock.
När jag var 14 och skulle göra min första lång resa själv. Tidigare bara ensam till sthlm osv så man hade inget långt att jämnföra med direkt.
Iaf, jag skulle ner över nyår och hälsa på en spansk familj som har sommar hus precis brevid oss där vi befinner oss i spanien på sommrarna. Dom fråga detta år mina föräldrar om dom ville släppa iväg mig ensam för att hälsa på dom i Madrid. Dom tyckte utan tvekan att detta gick bra. Resan bokad och iväg till landvetter.
När jag sitter där på planet och vi är redo att lämna gaten så kommer planet ingenstanns.... efter 15 minuter så säger dom i högtalaren att planet har fått ett "baksug" och sitter fast...
Efter ca 40 minuter annländer 2 tekniker som lyckas lösa problemet och vi kan äntligen ta oss iväg. Dock 1 h försenat..
Sen var det ju så att man skulle landa i köpenhamn och där hade ju mitt plan till Madrid redan åkt....
Efter lite frågande och en viss stress inom mig själv på kastrup som är såååå liten, så fick jag fram vart jag skulle ta vägen.
Står i en lång lång kö för att få reda på vad jag ska göra nu. När jag äntligen bara har 2 st före mig så står tjejen där framme och gråter.. Dom skulle tydligen till england men dom missa ju sitt också. Dom fick massor med alternativ till vart dom kunde lösa ett plan redan på kvällen åt dom men för varje ställe dom sa så lipa hon typ och sa Oh no, not that far away... Något sånt.....
Aja min tur att få reda på vad man ska hitta på. Tyvärr har vi inga mer plan som kommer att gå ikväll men vi har ett som går kl 09:30 imorgon bitti som vi bokar in dig på.
Jahopp och nu då?
Jo vi ordnar med hotell till dig inne i köpenhamn. Shit tänkte jag nog mest då. Ska jag in där och göra i tankarna att jag skulle missa planet eller dylikt. Sen sa dom att dom hade små rum på flygplatsen som jag kunde sova i. Väl in där i ett pytte litet rum så fick jag sova och sedan flyga upp ur sängen kl 7 då jag var lite små nervös att försova mig eller något sånt..
ca kl 09:00 kommer det att planet är försenat till kl 12:30 så man hade ju ytterliggare ett par h att slå ihjäl....
Till slut satt man på planet till Madrid och hade en underbar vecka :)
Aja till mitt minne då. Inte lika långt dock.
När jag var 14 och skulle göra min första lång resa själv. Tidigare bara ensam till sthlm osv så man hade inget långt att jämnföra med direkt.
Iaf, jag skulle ner över nyår och hälsa på en spansk familj som har sommar hus precis brevid oss där vi befinner oss i spanien på sommrarna. Dom fråga detta år mina föräldrar om dom ville släppa iväg mig ensam för att hälsa på dom i Madrid. Dom tyckte utan tvekan att detta gick bra. Resan bokad och iväg till landvetter.
När jag sitter där på planet och vi är redo att lämna gaten så kommer planet ingenstanns.... efter 15 minuter så säger dom i högtalaren att planet har fått ett "baksug" och sitter fast...
Efter ca 40 minuter annländer 2 tekniker som lyckas lösa problemet och vi kan äntligen ta oss iväg. Dock 1 h försenat..
Sen var det ju så att man skulle landa i köpenhamn och där hade ju mitt plan till Madrid redan åkt....
Efter lite frågande och en viss stress inom mig själv på kastrup som är såååå liten, så fick jag fram vart jag skulle ta vägen.
Står i en lång lång kö för att få reda på vad jag ska göra nu. När jag äntligen bara har 2 st före mig så står tjejen där framme och gråter.. Dom skulle tydligen till england men dom missa ju sitt också. Dom fick massor med alternativ till vart dom kunde lösa ett plan redan på kvällen åt dom men för varje ställe dom sa så lipa hon typ och sa Oh no, not that far away... Något sånt.....
Aja min tur att få reda på vad man ska hitta på. Tyvärr har vi inga mer plan som kommer att gå ikväll men vi har ett som går kl 09:30 imorgon bitti som vi bokar in dig på.
Jahopp och nu då?
Jo vi ordnar med hotell till dig inne i köpenhamn. Shit tänkte jag nog mest då. Ska jag in där och göra i tankarna att jag skulle missa planet eller dylikt. Sen sa dom att dom hade små rum på flygplatsen som jag kunde sova i. Väl in där i ett pytte litet rum så fick jag sova och sedan flyga upp ur sängen kl 7 då jag var lite små nervös att försova mig eller något sånt..
ca kl 09:00 kommer det att planet är försenat till kl 12:30 så man hade ju ytterliggare ett par h att slå ihjäl....
Till slut satt man på planet till Madrid och hade en underbar vecka :)
Klistrar in ett minne som jag tidigare skrivit på annat håll på nätet.
Fredag 1 juli 2005 på kvällen tog min familj och jag flyget till Cypern för en veckas semester. Mitt livs värsta, och då har jag rest en hel del. Detta slår till och med den berömda tågluffen i Italien!
Nerresan gick bra och vi kom fram halvtvå på lördagmorgonen. Alla stöp i säng bums, vi vuxna med öronproppar. Tyvärr hjälpte inte de. Hela natten blev jag väckt av spring i hotellkorridoren, dörrsmällar, gapskratt, musik, högljutt prat och annat så att jag trodde att jag försökte sova på ett diskotek.
På morgonen vid infomötet delgav jag guiden vad som pågått hela natten, att det hade blivit tyst först vid halvsex, och hon noterade det.
Nästa natt samma sak, och efter tredje natten hade jag fått nog. Nu dristade sig platschefen till att ta det obehagliga samtalet med mig. Hon ringde upp mig på rummet, men självklart fungerade inte min lur, så jag hörde henne, men inte hon mig. Så jag gick ner till receptionen där jag bad de ringa upp henne åt mig. Stackaren kunde ju inte veta att jag hade pms just den veckan, så när jag fräst färdigt var hon nära gråten. Utcheckande resenärer stirrade och lyssnade och när jag var klar, tipsade de mig om ett rum som var lugnt. Vi kunde ta det enl receptionen. När jag släpat allt bagage först ner en trappa och sedan upp en trappa i den nya byggnaden för att få det tysta rummet , ringer hon igen! Jo, vi fick byta hotell om vi ville, men det var i en annan badort. Ok, tänkte jag , har inget att förlora så jag släpade allt bagage ner en trappa igen...detta var ju naturligtvis just den dagen då maken hade sitt möte i Larnaca och jag fick slita med allt själv.
I 40 graders värme....
På den nya orten blåste det storm hela tiden men det var lugnare överlag. Värre var det då med familjens hälsa, som gradvis blev sämre för varje dag.
Av nån anledning glömde jag smörja in ungen och hon blev så bränd att vi uppsökte apoteket. Sol- och badförbud plus insmörjning med nån salva.
Maken hade ju ett svullet knä redan vid take-off, och det blev bara värre, så han fick ta kortison. Sen blev ungen förkyld och maken däckad av värmen och båda tillbringade dagarna i rummet framför teven. Svt Europa - tack!
Själv fick jag mina blåsor på läpparna sista dagarna och då ska man inte vara i solen, men jag hade hatt, och försökte suga ut det bästa de sista dagarna genom att ligga och skvalpa på en luftmadrass i viken.
De andra längtade bara hem och jag ville bara vara kvar i solen. Så kom fredagen, vi skulle åka hem först på natten så under dagen skulle vi vara på Europas största äventyrsbad. Jag fick offra mig för ungen, åkte allt som vi vågade. Maken var ju invalid och satt och flämtade i skuggan.
Vi tog taxi tillbaka till vår ort för de sista centen vi hade, allt var ju betalt och klart resten av resan, förutom det vi kunde köpa på kort.
En halvtimme innan vi ska hämtas på hotellet dyker guiden upp med ett plakat; vi ska hämtas om fyra timmar, då det är strejk på flygplatsen! Jaha , sittande i lobbyn utan en spänn...mitt i natten...
Så kom bussen och vi blev sittande på flygplatsen istället. Planet som skulle ta oss hem hade inte ens kommit till Cypern!
Sex timmar försenade landade vi äntligen i Stockholm.
Jag minns bara att jag packade upp mina kuddar när jag kom innanför dörren, sen somnade jag och vaknade i samma ställning - fyra timmar senare.
Så det här får bli mitt vykort till er från mitt livs hemskaste semester!
Fredag 1 juli 2005 på kvällen tog min familj och jag flyget till Cypern för en veckas semester. Mitt livs värsta, och då har jag rest en hel del. Detta slår till och med den berömda tågluffen i Italien!
Nerresan gick bra och vi kom fram halvtvå på lördagmorgonen. Alla stöp i säng bums, vi vuxna med öronproppar. Tyvärr hjälpte inte de. Hela natten blev jag väckt av spring i hotellkorridoren, dörrsmällar, gapskratt, musik, högljutt prat och annat så att jag trodde att jag försökte sova på ett diskotek.
På morgonen vid infomötet delgav jag guiden vad som pågått hela natten, att det hade blivit tyst först vid halvsex, och hon noterade det.
Nästa natt samma sak, och efter tredje natten hade jag fått nog. Nu dristade sig platschefen till att ta det obehagliga samtalet med mig. Hon ringde upp mig på rummet, men självklart fungerade inte min lur, så jag hörde henne, men inte hon mig. Så jag gick ner till receptionen där jag bad de ringa upp henne åt mig. Stackaren kunde ju inte veta att jag hade pms just den veckan, så när jag fräst färdigt var hon nära gråten. Utcheckande resenärer stirrade och lyssnade och när jag var klar, tipsade de mig om ett rum som var lugnt. Vi kunde ta det enl receptionen. När jag släpat allt bagage först ner en trappa och sedan upp en trappa i den nya byggnaden för att få det tysta rummet , ringer hon igen! Jo, vi fick byta hotell om vi ville, men det var i en annan badort. Ok, tänkte jag , har inget att förlora så jag släpade allt bagage ner en trappa igen...detta var ju naturligtvis just den dagen då maken hade sitt möte i Larnaca och jag fick slita med allt själv.
I 40 graders värme....
På den nya orten blåste det storm hela tiden men det var lugnare överlag. Värre var det då med familjens hälsa, som gradvis blev sämre för varje dag.
Av nån anledning glömde jag smörja in ungen och hon blev så bränd att vi uppsökte apoteket. Sol- och badförbud plus insmörjning med nån salva.
Maken hade ju ett svullet knä redan vid take-off, och det blev bara värre, så han fick ta kortison. Sen blev ungen förkyld och maken däckad av värmen och båda tillbringade dagarna i rummet framför teven. Svt Europa - tack!
Själv fick jag mina blåsor på läpparna sista dagarna och då ska man inte vara i solen, men jag hade hatt, och försökte suga ut det bästa de sista dagarna genom att ligga och skvalpa på en luftmadrass i viken.
De andra längtade bara hem och jag ville bara vara kvar i solen. Så kom fredagen, vi skulle åka hem först på natten så under dagen skulle vi vara på Europas största äventyrsbad. Jag fick offra mig för ungen, åkte allt som vi vågade. Maken var ju invalid och satt och flämtade i skuggan.
Vi tog taxi tillbaka till vår ort för de sista centen vi hade, allt var ju betalt och klart resten av resan, förutom det vi kunde köpa på kort.
En halvtimme innan vi ska hämtas på hotellet dyker guiden upp med ett plakat; vi ska hämtas om fyra timmar, då det är strejk på flygplatsen! Jaha , sittande i lobbyn utan en spänn...mitt i natten...
Så kom bussen och vi blev sittande på flygplatsen istället. Planet som skulle ta oss hem hade inte ens kommit till Cypern!
Sex timmar försenade landade vi äntligen i Stockholm.
Jag minns bara att jag packade upp mina kuddar när jag kom innanför dörren, sen somnade jag och vaknade i samma ställning - fyra timmar senare.
Så det här får bli mitt vykort till er från mitt livs hemskaste semester!
Mitt värsta res minne var när jag vaknade upp på phuket efter att tsunanin hade dragit in ,vi kom ner kvällen innan och bodde på höjderna bakom patong beach,tur i o turen ,hade letat hotell nära stranden hela hösten men det var fullbokat över allt,skulle igentligen ut och snorkla tidigt men för sov oss ,vågen kom in ett par minuter över 10,vi vaknade kvart över,var kvar till 03januari .Glömmer aldrig dom dagarna.
Citerat från ronnyk:
Mitt värsta res minne var när jag vaknade upp på phuket efter att tsunanin hade dragit in ,vi kom ner kvällen innan och bodde på höjderna bakom patong beach,tur i o turen ,hade letat hotell nära stranden hela hösten men det var fullbokat över allt,skulle igentligen ut och snorkla tidigt men för sov oss ,vågen kom in ett par minuter över 10,vi vaknade kvart över,var kvar till 03januari .Glömmer aldrig dom dagarna.
Ja Ronnyk dina minnen slår nog dom flesta här och tur att du lever. Orkade du föresten se den engelska filmen Tsunamin - efter vågen i veckan som handlade om Phuket & Khao Lak ? Den var jobbig att se då jag läst boken och förstår vidden av katastrofen. Jag har bott på Phi Phi Hotel nära kokosnötterna utanför mitt fönster där och fattar än idag inte riktigt hur jävla hög vågen var (försvårt att ta det till mej).
Mitt värsta res minne var när jag vaknade upp på phuket efter att tsunanin hade dragit in ,vi kom ner kvällen innan och bodde på höjderna bakom patong beach,tur i o turen ,hade letat hotell nära stranden hela hösten men det var fullbokat över allt,skulle igentligen ut och snorkla tidigt men för sov oss ,vågen kom in ett par minuter över 10,vi vaknade kvart över,var kvar till 03januari .Glömmer aldrig dom dagarna.