Bra att tänka på?
Är det något som man bör tänka på när man reser i Malaysia, speciellt med små barn?
Läser en del om maneter t ex...
Finns de överallt? Är de farliga/ofarliga varianter?
Annat som är bra att tänka på?
Hur fungerar det med ev tsunamivarningar, var/hur får man reda på sådana? Finns det ens något varningssystem?
Läser en del om maneter t ex...
Finns de överallt? Är de farliga/ofarliga varianter?
Annat som är bra att tänka på?
Hur fungerar det med ev tsunamivarningar, var/hur får man reda på sådana? Finns det ens något varningssystem?
Generellt är Malaysia säkrare än Thailand(det var västkusten+KL du skulle till, eller hur?). Trafiken är t.ex. mycket lugnare och det är högre standard på elinstallationer och liknande. Manetfaran är inte större än i något av de andra länderna i området, dvs de finns överallt/det finns både farliga och ofarliga/det är svårt att veta om man kommer att drabbas av dem. Lokalbefolkningen brukar, precis som på andra ställen, varna turisterna när det kommit in mycket maneter. En promenad längs stranden på morgonen kan ge en vink om det är mycket maneter för tillfället eller inte. Om det finns något tsunamivarningssystem har jag ingen koll på. Men det kan nämnas att i Thailand, där det finns, så är det ändå bara befolkning/turister på de stora turistorterna som varnas. Bor man på något mindre ort så brukar man kunna se/höra det på TV:n dagen därpå...
Nu när vi är hemma igen kan jag ju svara lite på dessa frågor själv, ifall någon fler undrar :)
På Koh Lipe "drabbades" vi av maneter en dag. Små rackare som vi först inte såg. Sonen och sambon blev brända, men som tur var var det inga farliga varianter utan kändes som att bränna sig på en brännässla och med samma symtom ungefär.
Här finns ett tsunamivarningssystem också som jag förstått det.
På Langkawi varnades vi av andra svenskar att det fanns många livsfarliga Kubmaneter så att bada kändes inte som ett alternativ. Då flera av oss dessutom blev sjuka under vistelsen här så hanns inte så mycket strandhäng med tyvärr.
På Koh Lipe "drabbades" vi av maneter en dag. Små rackare som vi först inte såg. Sonen och sambon blev brända, men som tur var var det inga farliga varianter utan kändes som att bränna sig på en brännässla och med samma symtom ungefär.
Här finns ett tsunamivarningssystem också som jag förstått det.
På Langkawi varnades vi av andra svenskar att det fanns många livsfarliga Kubmaneter så att bada kändes inte som ett alternativ. Då flera av oss dessutom blev sjuka under vistelsen här så hanns inte så mycket strandhäng med tyvärr.