B2 visum eller Esta?
Hej!
Behöver främst ett bollplank här, har läst och läst i evigheter men kan inte reda ut vad som är bäst för min situation.
Jag har under alla mina vistelser till USA(första 2012) alltid rest på Esta. Har mycket vänner här och har alltid rest på semester 2-3 veckor. Detta fram till förra sommaren, då träffade jag kärleken.
Då jag studerade hemma i Sverige och hade ganska mycket hemstudier/hemtentor samt hade en timanställning, så kunde jag ofta åka och hälsa på honom här i USA. Han jobbar som Lineman och är i slutet av sitt apprenticeship, men det kräver ändå hans närvaro mer än mina studier gjorde.
Jag har aldrig haft problem att resa in på Esta, fram tills i Juni i år. Då de reagerade och tyckte jag ”hade skapad ett mönster”, då jag rest till USA 6 gånger sedan Augusti förra året. På samma pass, så CBP-officern såg alla stämplarna.
De undrade också varför jag skulle stanna hela 90 dagar denna gången. Vilket beror på att jag tog examen i Juni(behövde alltså inte återvända hem inom begränsad tid pga närvaro i skolan), har de ekonomiska möjligheterna och ville spendera en längre tid med min pojkvän. Hade självklart hembiljett bokad redan.
De frågade mig mycket och genomsökte mina väskor. Då jag precis innan jag åkte fick ett arbetserbjudande så sa jag helt sanningsenligt att jag möjligen åker hem redan efter 2 månader, beroende på om min chef kan möta mina löneanspråk.
Då de sökt igenom mina väskor, grillat mig med frågor så frågade han om bevis på mig och min pojkväns relation och jag svarade att jag hade foton. Visade dem och han frågade sen efter min pojkväns nummer, han ringde min pojkvän och han svarade som jag på alla frågar(inte exakt samma men ändå samma story, alltså inget var ”inövat”) utan de är vår fulla sanna story.
Det tog tid men gick i slutändan bra! De bemötte mig med respekt och var var respektfull tillbaka, så inget ont om CBP de gör bara sitt jobb.
Nu är jag lite nervös då kommer åka hem i September(inom ramen av de 90 dagarna som tillåts med Esta) men jag planerar att åka hit i December runt jul och stanna 2,5-3 veckor.
Eftersom allt är en bedömningsfråga när man väl talar med CBP-officern så blir jag nervös att de ej kommer låta mig resa in på Esta.
Då de pratade med min pojkvän i telefon sa de ”Hon har skapat ett mönster och kommer nu för att stanna länge. Därför vi kollar mer på detta, det flaggade liksom för oss.”
Så vad tror ni är bäst?
Vågar jag resa på Esta men komma mer förbered? Då menar jag med anställningsavtal(då jag numera har ett fast jobb hemma i Sverige), kanske ägandebevis på min bil samt försäkringsbevis/avtalet på den(?)
Självklart biljett hem efter 2,5-3 v.
Bor ”hemma” hos min mor och far, enbart för att jag älskar min familj och känner inte behovet av att på ensam. Ekonomiskt klarar jag det men sparar hellre de pengarna till att kunna köpa mitt egna ställe senare istället för att hyra.
Så har inget hyresavtal eller liknande till bevismaterial.
Eller är det bättre att försöka ansöka om B2 visum?
B2 är väl i princip samma sak, men att jag kan stanna lägre(vilket jag varken kan eller vill) men också att man lägger fram bevis för att ens avsikt är att åka hem till Sverige igen redan vid visumansökan och inte vid gränskontrollen.
Min pojkvän sa att CBP-officern sa att ”problemet” var att jag skulle stanna en längre tid nu. De var väl oroliga att jag skulle gifta mig och stanna, vilket jag absolut inte har planer på!!
Måste också förnya mitt Esta innan dess.. Så ska jag börja med att prova det och se om det ens blir godkänt?
Några tips och råd! Vill gärna undvika 15h resa för att sedan bli nekad inträde i landet liksom..
Tacksam för alla tips, råd eller bollplank ni har/är!
Behöver främst ett bollplank här, har läst och läst i evigheter men kan inte reda ut vad som är bäst för min situation.
Jag har under alla mina vistelser till USA(första 2012) alltid rest på Esta. Har mycket vänner här och har alltid rest på semester 2-3 veckor. Detta fram till förra sommaren, då träffade jag kärleken.
Då jag studerade hemma i Sverige och hade ganska mycket hemstudier/hemtentor samt hade en timanställning, så kunde jag ofta åka och hälsa på honom här i USA. Han jobbar som Lineman och är i slutet av sitt apprenticeship, men det kräver ändå hans närvaro mer än mina studier gjorde.
Jag har aldrig haft problem att resa in på Esta, fram tills i Juni i år. Då de reagerade och tyckte jag ”hade skapad ett mönster”, då jag rest till USA 6 gånger sedan Augusti förra året. På samma pass, så CBP-officern såg alla stämplarna.
De undrade också varför jag skulle stanna hela 90 dagar denna gången. Vilket beror på att jag tog examen i Juni(behövde alltså inte återvända hem inom begränsad tid pga närvaro i skolan), har de ekonomiska möjligheterna och ville spendera en längre tid med min pojkvän. Hade självklart hembiljett bokad redan.
De frågade mig mycket och genomsökte mina väskor. Då jag precis innan jag åkte fick ett arbetserbjudande så sa jag helt sanningsenligt att jag möjligen åker hem redan efter 2 månader, beroende på om min chef kan möta mina löneanspråk.
Då de sökt igenom mina väskor, grillat mig med frågor så frågade han om bevis på mig och min pojkväns relation och jag svarade att jag hade foton. Visade dem och han frågade sen efter min pojkväns nummer, han ringde min pojkvän och han svarade som jag på alla frågar(inte exakt samma men ändå samma story, alltså inget var ”inövat”) utan de är vår fulla sanna story.
Det tog tid men gick i slutändan bra! De bemötte mig med respekt och var var respektfull tillbaka, så inget ont om CBP de gör bara sitt jobb.
Nu är jag lite nervös då kommer åka hem i September(inom ramen av de 90 dagarna som tillåts med Esta) men jag planerar att åka hit i December runt jul och stanna 2,5-3 veckor.
Eftersom allt är en bedömningsfråga när man väl talar med CBP-officern så blir jag nervös att de ej kommer låta mig resa in på Esta.
Då de pratade med min pojkvän i telefon sa de ”Hon har skapat ett mönster och kommer nu för att stanna länge. Därför vi kollar mer på detta, det flaggade liksom för oss.”
Så vad tror ni är bäst?
Vågar jag resa på Esta men komma mer förbered? Då menar jag med anställningsavtal(då jag numera har ett fast jobb hemma i Sverige), kanske ägandebevis på min bil samt försäkringsbevis/avtalet på den(?)
Självklart biljett hem efter 2,5-3 v.
Bor ”hemma” hos min mor och far, enbart för att jag älskar min familj och känner inte behovet av att på ensam. Ekonomiskt klarar jag det men sparar hellre de pengarna till att kunna köpa mitt egna ställe senare istället för att hyra.
Så har inget hyresavtal eller liknande till bevismaterial.
Eller är det bättre att försöka ansöka om B2 visum?
B2 är väl i princip samma sak, men att jag kan stanna lägre(vilket jag varken kan eller vill) men också att man lägger fram bevis för att ens avsikt är att åka hem till Sverige igen redan vid visumansökan och inte vid gränskontrollen.
Min pojkvän sa att CBP-officern sa att ”problemet” var att jag skulle stanna en längre tid nu. De var väl oroliga att jag skulle gifta mig och stanna, vilket jag absolut inte har planer på!!
Måste också förnya mitt Esta innan dess.. Så ska jag börja med att prova det och se om det ens blir godkänt?
Några tips och råd! Vill gärna undvika 15h resa för att sedan bli nekad inträde i landet liksom..
Tacksam för alla tips, råd eller bollplank ni har/är!
Hej!
Det verkar som att du är ganska väl införstådd med villkoren för att besöka USA som turist. Att det var lite knepigt att komma in senaste gången är inte så märkligt utifrån hur du rest. De gör en riskbedömning för varje person och en ung person som reser (ensam) till USA många gånger på kort tid gör ju det av en anledning och då vill de försäkra sig om att det är en legitim anledning. Att du inte gör det pga av något olagligt (t.ex. smuggling eller annat olämpligt) eller att du får för sig att stanna i landet, vilket kanske är den vanligaste och största risken när personer reser för att hälsa på sin partner (vilket för övrigt är väldigt vanligt, det är inte på något vis unikt att resa till USA på det sätt du gör). Men de vill vet att du har starka band till Sverige, som gör att du med största sannolikhet kommer resa tillbaka igen,
Vid längre vistelser bedöms risken för att du stannar kvar som högre (särskilt om du har en väldigt god anledning att stanna kvar, vilket en partner får anses vara). Därför frågar de mer och är mer restriktiva vid längre resor.
Det finns ingen generell regel för hur mycket tid och och hur många resor som bedöms vara "OK", men det finns ända några tumregler som är värda att ha koll på. Först och främst kan du aldrig vara i USA mer än 180 dagar per år, dvs mer än hälften av tiden, för då bor du i praktiken i USA och besöker Sverige, vilket inte är syftet med ESTA eller B2 visum. I praktiken bör du tillbringa väsentligt mindre tid än 180 dagar per år i USA. En annan tumregler är att du bör vara utanför USA dubbelt så lång tid som du är i landet, med väsentlig tid emellan besöken. I ditt fall, bör du överväga att hålla besöken relativt korta. Definitivt mindre än de 90 dagar du är i landet den här gången, eftersom du redan har ett antal faktorer som talar emot dig, dvs som höjer risken att du kommer stanna i USA olagligt. De faktorerna kan du inte göra något åt, du är ju ung, du reser själv och du reser för att träffa din kille, så det är som det är. Du kan däremot hålla resorna korta och ha starka band till Sverige.
Nu till din fråga om ESTA eller B2. Du ska ABSOLUT resa på ESTA, ingen tvekan som saken. Anledningarna är flera:
1. Om du får avslag på en B2-ansökan kan du inte resa på ESTA. Då har du helt plötsligt väldigt svårt att resa överhuvudtaget.
2. Du behöver en rimlig anledning till att få ett visum beviljat. D.v.s. du ska ha ett specifikt behov av visumet. Eftersom du redan kan resa på ESTA har du inget riktigt behov av ett B2-visum, eftersom du ändå inte planerar att resa längre än 90 dagar (och bör inte göra det). Eftersom du inte anses ha ett behov av ett B2 är risken stor att du får avslag och därmed kan du inte resa på ESTA heller. Nu har du plötsligt ett behov av ett B2, men då är enda sättet att ansöka igen och betala 160 nya, sura, dollar.
3. Ett B2 ger inte på något vis större chans att komma in i USA ändå. Du måste ändå vid varje tillfälle du reser in i USA vara beredd på att visa på att du uppfyller kriterierna och utgör en låg risk. Det kommer inte ändras med ett B2-visum.
I ditt fall bör du ansöka om nytt ESTA och resa på det. Planera korta resor, någon eller några veckor, inte några månader. Var väldigt noga med att inte arbeta, (eller ens studera, även om mycket begränsade studier, typ en keramikkurs eller liknande, är tillåtet) när du besöker USA på ESTA, då det är strängt förbjudet och minsta antydning till att du ska ägna dig åt arbete kan göra att du inte kommer in. Ta inte med dig arbete för att utföra i USA när du är här på besök, utan var helt ledig. Förbered dig med dokument som stryker att du har ett rotat liv i Sverige. T.ex. ett kort brev från din arbetsgivare (helst på officiellt brevpapper med logga, om de har möjlighet) som säger "Namn Namnsson, födelsedatum, är anställd på Företaget AB och är beviljad semester mellan XX och XX och förväntas vara tillbaka på jobbet XX datum", undertecknat av din chef med hans eller hennes telefonnummer. På engelska, så klart.
Det är naturligtvis inte kul att behöva åka tillbaka när man suttit på ett flyg i 15 timmar och lagt en massa pengar på resan, men det är tyvärr en risk som du får hantera. Risken kommer alltid finnas, så länge du inte har ett green card. Du kan bara minimera den så mycket som möjligt. Men för de allra flesta går det bra. Inklusive för mig själv, när jag gjorde samma sak.
Du är ju inte på något vis ensam om att dejta en amerikan, det gör mängder av människor och det är fullt tillåtet, så länge man följer reglerna. Mitt tips är slutligen att om du och din kille ska klara av det här i längden så måste ni förr eller senare börja prata om en mer permanent lösning på ert praktiska problem. Det blir för jobbigt annars. Ska du flytta till USA för att bo med honom får ni gifta er och du får söka antingen ett K1-visum eller ett CR1-visum (det senare rekommenderas, definitivt!) Det är en process som tar ca 1 år. Du kommer kunna fortsätta besöka din kille (helst korta resor!) även om ni bestämmer er för att söka ett K1 eller CR1-visum, men du får vara inställd på att det är en lång och dryg väntan. Vill han flytta till Sverige behöver ni inte gifta er, men ni måste ändå visa att ni har avsikten att skapa ett liv tillsammans. T.ex. behöver du en bostad som är stor nog för honom och dig, som inte är hos dina föräldrar.
Har du kollat www.VisaJourney.com? Finns massor av information där!
Lycka till!
Det verkar som att du är ganska väl införstådd med villkoren för att besöka USA som turist. Att det var lite knepigt att komma in senaste gången är inte så märkligt utifrån hur du rest. De gör en riskbedömning för varje person och en ung person som reser (ensam) till USA många gånger på kort tid gör ju det av en anledning och då vill de försäkra sig om att det är en legitim anledning. Att du inte gör det pga av något olagligt (t.ex. smuggling eller annat olämpligt) eller att du får för sig att stanna i landet, vilket kanske är den vanligaste och största risken när personer reser för att hälsa på sin partner (vilket för övrigt är väldigt vanligt, det är inte på något vis unikt att resa till USA på det sätt du gör). Men de vill vet att du har starka band till Sverige, som gör att du med största sannolikhet kommer resa tillbaka igen,
Vid längre vistelser bedöms risken för att du stannar kvar som högre (särskilt om du har en väldigt god anledning att stanna kvar, vilket en partner får anses vara). Därför frågar de mer och är mer restriktiva vid längre resor.
Det finns ingen generell regel för hur mycket tid och och hur många resor som bedöms vara "OK", men det finns ända några tumregler som är värda att ha koll på. Först och främst kan du aldrig vara i USA mer än 180 dagar per år, dvs mer än hälften av tiden, för då bor du i praktiken i USA och besöker Sverige, vilket inte är syftet med ESTA eller B2 visum. I praktiken bör du tillbringa väsentligt mindre tid än 180 dagar per år i USA. En annan tumregler är att du bör vara utanför USA dubbelt så lång tid som du är i landet, med väsentlig tid emellan besöken. I ditt fall, bör du överväga att hålla besöken relativt korta. Definitivt mindre än de 90 dagar du är i landet den här gången, eftersom du redan har ett antal faktorer som talar emot dig, dvs som höjer risken att du kommer stanna i USA olagligt. De faktorerna kan du inte göra något åt, du är ju ung, du reser själv och du reser för att träffa din kille, så det är som det är. Du kan däremot hålla resorna korta och ha starka band till Sverige.
Nu till din fråga om ESTA eller B2. Du ska ABSOLUT resa på ESTA, ingen tvekan som saken. Anledningarna är flera:
1. Om du får avslag på en B2-ansökan kan du inte resa på ESTA. Då har du helt plötsligt väldigt svårt att resa överhuvudtaget.
2. Du behöver en rimlig anledning till att få ett visum beviljat. D.v.s. du ska ha ett specifikt behov av visumet. Eftersom du redan kan resa på ESTA har du inget riktigt behov av ett B2-visum, eftersom du ändå inte planerar att resa längre än 90 dagar (och bör inte göra det). Eftersom du inte anses ha ett behov av ett B2 är risken stor att du får avslag och därmed kan du inte resa på ESTA heller. Nu har du plötsligt ett behov av ett B2, men då är enda sättet att ansöka igen och betala 160 nya, sura, dollar.
3. Ett B2 ger inte på något vis större chans att komma in i USA ändå. Du måste ändå vid varje tillfälle du reser in i USA vara beredd på att visa på att du uppfyller kriterierna och utgör en låg risk. Det kommer inte ändras med ett B2-visum.
I ditt fall bör du ansöka om nytt ESTA och resa på det. Planera korta resor, någon eller några veckor, inte några månader. Var väldigt noga med att inte arbeta, (eller ens studera, även om mycket begränsade studier, typ en keramikkurs eller liknande, är tillåtet) när du besöker USA på ESTA, då det är strängt förbjudet och minsta antydning till att du ska ägna dig åt arbete kan göra att du inte kommer in. Ta inte med dig arbete för att utföra i USA när du är här på besök, utan var helt ledig. Förbered dig med dokument som stryker att du har ett rotat liv i Sverige. T.ex. ett kort brev från din arbetsgivare (helst på officiellt brevpapper med logga, om de har möjlighet) som säger "Namn Namnsson, födelsedatum, är anställd på Företaget AB och är beviljad semester mellan XX och XX och förväntas vara tillbaka på jobbet XX datum", undertecknat av din chef med hans eller hennes telefonnummer. På engelska, så klart.
Det är naturligtvis inte kul att behöva åka tillbaka när man suttit på ett flyg i 15 timmar och lagt en massa pengar på resan, men det är tyvärr en risk som du får hantera. Risken kommer alltid finnas, så länge du inte har ett green card. Du kan bara minimera den så mycket som möjligt. Men för de allra flesta går det bra. Inklusive för mig själv, när jag gjorde samma sak.
Du är ju inte på något vis ensam om att dejta en amerikan, det gör mängder av människor och det är fullt tillåtet, så länge man följer reglerna. Mitt tips är slutligen att om du och din kille ska klara av det här i längden så måste ni förr eller senare börja prata om en mer permanent lösning på ert praktiska problem. Det blir för jobbigt annars. Ska du flytta till USA för att bo med honom får ni gifta er och du får söka antingen ett K1-visum eller ett CR1-visum (det senare rekommenderas, definitivt!) Det är en process som tar ca 1 år. Du kommer kunna fortsätta besöka din kille (helst korta resor!) även om ni bestämmer er för att söka ett K1 eller CR1-visum, men du får vara inställd på att det är en lång och dryg väntan. Vill han flytta till Sverige behöver ni inte gifta er, men ni måste ändå visa att ni har avsikten att skapa ett liv tillsammans. T.ex. behöver du en bostad som är stor nog för honom och dig, som inte är hos dina föräldrar.
Har du kollat www.VisaJourney.com? Finns massor av information där!
Lycka till!
Tack för din input här Jensohlsson!
Jag tänker precis likadant angående B2 visat.
Mina resor kommer bli avsevärt kortare pga min numera fasta anställning, samt att min pojkvän kommer kunna hälsa på mig någon gång.
De sa att jag ”bröt mitt mönster” genom att stanna längre. Normalt har mina besök varit mellan 2-4 veckor. En gång bara 10 dagar. Så detta var det längta besöket då vi ville spendera lite längre tid tillsammans innan vi bestämde oss för ett alternativ för mig att flytta hit.
Men jag har alltid följt regler! Lämnat i tid och absolut inte gjort något som kan närma sig arbete. ”Även obetalt arbete är arbete”.
Oavsett, jag ska fixa fram bevis till nästa resa, anställningsavtal och liknande. Bevisa mina starka band till Sverige liksom.
Vi har redan börjat planera och kolla på K1 eller CR1 visa. CR1 har ju en stor fördel med GC direkt vid ankomst till USA.
Det enda jag är lite sådär inför är tiden ifrån varandra.. Det går ju besöka på Esta som du säger, men risken är ju ändå(som alltid) att de bedömer att man har för avsikt att stanna..
Har läst lite på Visajourney men ska absolut kika mer på det! :)
Tack igen för din input! Alltid skönt att ha ett bollplank.
Jag tänker precis likadant angående B2 visat.
Mina resor kommer bli avsevärt kortare pga min numera fasta anställning, samt att min pojkvän kommer kunna hälsa på mig någon gång.
De sa att jag ”bröt mitt mönster” genom att stanna längre. Normalt har mina besök varit mellan 2-4 veckor. En gång bara 10 dagar. Så detta var det längta besöket då vi ville spendera lite längre tid tillsammans innan vi bestämde oss för ett alternativ för mig att flytta hit.
Men jag har alltid följt regler! Lämnat i tid och absolut inte gjort något som kan närma sig arbete. ”Även obetalt arbete är arbete”.
Oavsett, jag ska fixa fram bevis till nästa resa, anställningsavtal och liknande. Bevisa mina starka band till Sverige liksom.
Vi har redan börjat planera och kolla på K1 eller CR1 visa. CR1 har ju en stor fördel med GC direkt vid ankomst till USA.
Det enda jag är lite sådär inför är tiden ifrån varandra.. Det går ju besöka på Esta som du säger, men risken är ju ändå(som alltid) att de bedömer att man har för avsikt att stanna..
Har läst lite på Visajourney men ska absolut kika mer på det! :)
Tack igen för din input! Alltid skönt att ha ett bollplank.
Hej!
Precis, kortare resor, med tid emellan för att tydligt påvisa att du bor i Sverige och besöker USA och inte tvärtom är nog det viktigaste. Då är risken för problem låg. Jag gjorde själv samma sak som du under två år, med sammanlagt åtta resor till USA. Varje resa brukade vara 8-9 dagar. Hade aldrig problem att komma in. Oftast frågade de bara hur länge jag skulle stanna och inga mer frågor. En gång frågade de vad jag skulle göra och så sa jag att jag skulle besöka min flickvän/fru. Då ställde han några följdfrågor, men inget märkvärdigt och det tog kanske en minut extra.
Om din kille har möjlighet att komma till Sverige varannan gång så underlättar det. Både emotionellt men det blir också färre resor till USA för din del = mindre risk.
Som du skriver är CR1 en stor fördel för att man får green card direkt. Den totala tiden och den totala kostnaden blir också lägre än K1. Eftersom du kan behålla ditt jobb i Sverige och göra korta besök under väntetiden är CR1 bättre, tycker jag. K1 är bättre för par som inte kan göra besök under väntetiden, eftersom man kan flytta till USA något tidigare, men inte jobba.
Det går utmärkt att fortsätta besöka din kille även under handläggningstiden av visumet. Det är ju nästan ett måste, annars blir man ju knäpp. Risken är inte större när ni ansökt om K1/CR1, snarare mindre. (Varför skulle man stanna kvar olagligt när man redan ansökt om ett visum som ger ett green card?)
Fortsätt res på ESTA, och håll resorna korta och ta med dokumentation som styrker dina band till Sverige. Skulle du ändå bli nekad inresa så kan du söka B2, men bränn inte ESTA-bron innan dess.
Du kan förnya ESTA även när du har en aktiv ansökan om ett visum (eftersom ESTA inte är ett visum), men du kan inte söka ett annat visum när du redan ansökt om ett. Skulle du behöva söka B2 så måste du alltså göra det innan du söker K1/CR1. Det innebär att om du redan sökt K1/CR1 och blir nekad inresa på ESTA, då blir det inga fler resor innan ditt K1/CR1 är beviljat. Det kan naturligtvis vara surt, men det är som det är, risken finns. Det kommer dock inte påverka beslutet av K1/CR1, så det är ingen större fara.
Gör vad du kan för att minimera risken att bli nekad inresa, men i övrigt är det som det är. Fokusera istället på att bygga en stadig relation med din pojkvän. Det är sjukt påfrestande att ha en långdistansrelation, men det går om båda vill det och man är uthållig. Men, som jag skrev, det är nästan ett måste att man ser ett slut på perioden när man åker fram och tillbaka (även om det är kul med så klart). För mig och min fru dejtade vi i ca 8 månader innan vi bestämde oss för att ta nästa steg. Vi gifte oss några månader senare, ca 13 månader efter att vi träffats och ansökte om CR1, som tog 11,5 månad och jag flyttade till USA ca 13 månader efter att vi gift oss. Vid det laget var vi väldigt trötta på långdistansrelation och väldigt glada att äntligen kunna bo tillsammans.
Precis, kortare resor, med tid emellan för att tydligt påvisa att du bor i Sverige och besöker USA och inte tvärtom är nog det viktigaste. Då är risken för problem låg. Jag gjorde själv samma sak som du under två år, med sammanlagt åtta resor till USA. Varje resa brukade vara 8-9 dagar. Hade aldrig problem att komma in. Oftast frågade de bara hur länge jag skulle stanna och inga mer frågor. En gång frågade de vad jag skulle göra och så sa jag att jag skulle besöka min flickvän/fru. Då ställde han några följdfrågor, men inget märkvärdigt och det tog kanske en minut extra.
Om din kille har möjlighet att komma till Sverige varannan gång så underlättar det. Både emotionellt men det blir också färre resor till USA för din del = mindre risk.
Som du skriver är CR1 en stor fördel för att man får green card direkt. Den totala tiden och den totala kostnaden blir också lägre än K1. Eftersom du kan behålla ditt jobb i Sverige och göra korta besök under väntetiden är CR1 bättre, tycker jag. K1 är bättre för par som inte kan göra besök under väntetiden, eftersom man kan flytta till USA något tidigare, men inte jobba.
Det går utmärkt att fortsätta besöka din kille även under handläggningstiden av visumet. Det är ju nästan ett måste, annars blir man ju knäpp. Risken är inte större när ni ansökt om K1/CR1, snarare mindre. (Varför skulle man stanna kvar olagligt när man redan ansökt om ett visum som ger ett green card?)
Fortsätt res på ESTA, och håll resorna korta och ta med dokumentation som styrker dina band till Sverige. Skulle du ändå bli nekad inresa så kan du söka B2, men bränn inte ESTA-bron innan dess.
Du kan förnya ESTA även när du har en aktiv ansökan om ett visum (eftersom ESTA inte är ett visum), men du kan inte söka ett annat visum när du redan ansökt om ett. Skulle du behöva söka B2 så måste du alltså göra det innan du söker K1/CR1. Det innebär att om du redan sökt K1/CR1 och blir nekad inresa på ESTA, då blir det inga fler resor innan ditt K1/CR1 är beviljat. Det kan naturligtvis vara surt, men det är som det är, risken finns. Det kommer dock inte påverka beslutet av K1/CR1, så det är ingen större fara.
Gör vad du kan för att minimera risken att bli nekad inresa, men i övrigt är det som det är. Fokusera istället på att bygga en stadig relation med din pojkvän. Det är sjukt påfrestande att ha en långdistansrelation, men det går om båda vill det och man är uthållig. Men, som jag skrev, det är nästan ett måste att man ser ett slut på perioden när man åker fram och tillbaka (även om det är kul med så klart). För mig och min fru dejtade vi i ca 8 månader innan vi bestämde oss för att ta nästa steg. Vi gifte oss några månader senare, ca 13 månader efter att vi träffats och ansökte om CR1, som tog 11,5 månad och jag flyttade till USA ca 13 månader efter att vi gift oss. Vid det laget var vi väldigt trötta på långdistansrelation och väldigt glada att äntligen kunna bo tillsammans.
En sak till bara. Du skrev att du är i USA 90 dagar den här gången. Det är, som du vet, väldigt viktigt att inte stanna för länge, en enda dag över 90 dagar och ditt ESTA är rökt för alltid. Har du räknat både inresedagen och utresedagen i dessa 90 dagar? Det är ett vanligt misstag att man glömmer räkna inresedagen därmed gå över med en dag. Om du råkat göra det så får du boka om din hemresa, alternativt köpa en ny hembiljett, men förhoppningsvis har du koll! :-)
Och ytterligare en sak. Spara all kommunikation du har med din kille. Alla Skype/Messenger/Whatever-konversationer, alla emails, alla SMS, allt. Ta mycket bilder på er tillsammans när ni ses. Spara alla kvitton på flygbiljetter. Allt det här kommer ni behöva som stödbevisning för att visa att er relation är äkta när ni bestämmer er för att söka K1/CR1.
Var härligt att det funkade så bra för er!! :)
Glad för din skull.
Gjorde ni allt själva eller anlitade ni någon?
Kunde du flyga direkt till NYC eller behövde du mellanlanda?
Jag flyger ju till Boston Logan och måste då mellanlanda jämt. Så det är lite surt då resan blir extra lång liksom..
(Lite personliga frågor, svara bara om du känner dig OK med det!)
Jag tänker CR1 också, känns enklare då jag direkt kan börja mitt liv här när jag landar.
Men har hört så mycket om att folk blir nekade inträde under handläggningstiden.. Den skulle vara hemsk. Men som du säger, det är ju ett måste. Läste om K3-K4 visa, vilket skulle vara ett alternativ kanske?
Att kunna åka och leva i USA under handläggningstiden av CR1 visat. Kanske skulle kunna korta ner tiden ifrån varandra lite, även om det är en handläggningstid på det också.
Ja, att bygga en stadig relation med kommunikation är ett måste men något vi lyckats bra med!
Ibland känner man ”att det är la typiskt att träffa kärleken av sitt liv på en annan kontinent”, men jag är inte den som nöjer. Lite mer jobb för att ha ett liv med honom, men det är det värt!! :)
Glad för din skull.
Gjorde ni allt själva eller anlitade ni någon?
Kunde du flyga direkt till NYC eller behövde du mellanlanda?
Jag flyger ju till Boston Logan och måste då mellanlanda jämt. Så det är lite surt då resan blir extra lång liksom..
(Lite personliga frågor, svara bara om du känner dig OK med det!)
Jag tänker CR1 också, känns enklare då jag direkt kan börja mitt liv här när jag landar.
Men har hört så mycket om att folk blir nekade inträde under handläggningstiden.. Den skulle vara hemsk. Men som du säger, det är ju ett måste. Läste om K3-K4 visa, vilket skulle vara ett alternativ kanske?
Att kunna åka och leva i USA under handläggningstiden av CR1 visat. Kanske skulle kunna korta ner tiden ifrån varandra lite, även om det är en handläggningstid på det också.
Ja, att bygga en stadig relation med kommunikation är ett måste men något vi lyckats bra med!
Ibland känner man ”att det är la typiskt att träffa kärleken av sitt liv på en annan kontinent”, men jag är inte den som nöjer. Lite mer jobb för att ha ett liv med honom, men det är det värt!! :)
Citerat från Jensohlsson:
En sak till bara. Du skrev att du är i USA 90 dagar den här gången. Det är, som du vet, väldigt viktigt att inte stanna för länge, en enda dag över 90 dagar och ditt ESTA är rökt för alltid. Har du räknat både inresedagen och utresedagen i dessa 90 dagar? Det är ett vanligt misstag att man glömmer räkna inresedagen därmed gå över med en dag. Om du råkat göra det så får du boka om din hemresa, alternativt köpa en ny hembiljett, men förhoppningsvis har du koll! :-)
Absolut! Stannar exakt 90 dagar, räknat in och utresa :) En sak till bara. Du skrev att du är i USA 90 dagar den här gången. Det är, som du vet, väldigt viktigt att inte stanna för länge, en enda dag över 90 dagar och ditt ESTA är rökt för alltid. Har du räknat både inresedagen och utresedagen i dessa 90 dagar? Det är ett vanligt misstag att man glömmer räkna inresedagen därmed gå över med en dag. Om du råkat göra det så får du boka om din hemresa, alternativt köpa en ny hembiljett, men förhoppningsvis har du koll! :-)
Var tvungen att räkna nu igen när du sa det, haha. Kollade min i94 också, både online och passet. Online står det 25 Sep, passet 26 Sep. Men jag åker den 25 Sep. Kom hit den 28 Juni. Så på dagen 90 dagar.
Tack för påminnelsen!!
Citerat från Jensohlsson:
Och ytterligare en sak. Spara all kommunikation du har med din kille. Alla Skype/Messenger/Whatever-konversationer, alla emails, alla SMS, allt. Ta mycket bilder på er tillsammans när ni ses. Spara alla kvitton på flygbiljetter. Allt det här kommer ni behöva som stödbevisning för att visa att er relation är äkta när ni bestämmer er för att söka K1/CR1.
Tack för tipset. Precis det jag gör! :) Råkade radera hela konversationen från början en gång dock.. Klantigt. Men det var månader sedan. Han har hela dock :) Och ytterligare en sak. Spara all kommunikation du har med din kille. Alla Skype/Messenger/Whatever-konversationer, alla emails, alla SMS, allt. Ta mycket bilder på er tillsammans när ni ses. Spara alla kvitton på flygbiljetter. Allt det här kommer ni behöva som stödbevisning för att visa att er relation är äkta när ni bestämmer er för att söka K1/CR1.
Men finns massa bilder och videor, (från när han var i Sverige också), flygbiljetter.
Så har massa bevis på att det är äkta och stabilt!
Citerat från Elli_a:
Var härligt att det funkade så bra för er!! :)
Glad för din skull.
Gjorde ni allt själva eller anlitade ni någon?
Kunde du flyga direkt till NYC eller behövde du mellanlanda?
Jag flyger ju till Boston Logan och måste då mellanlanda jämt. Så det är lite surt då resan blir extra lång liksom..
(Lite personliga frågor, svara bara om du känner dig OK med det!)
Jag tänker CR1 också, känns enklare då jag direkt kan börja mitt liv här när jag landar.
Men har hört så mycket om att folk blir nekade inträde under handläggningstiden.. Den skulle vara hemsk. Men som du säger, det är ju ett måste. Läste om K3-K4 visa, vilket skulle vara ett alternativ kanske?
Att kunna åka och leva i USA under handläggningstiden av CR1 visat. Kanske skulle kunna korta ner tiden ifrån varandra lite, även om det är en handläggningstid på det också.
Ja, att bygga en stadig relation med kommunikation är ett måste men något vi lyckats bra med!
Ibland känner man ”att det är la typiskt att träffa kärleken av sitt liv på en annan kontinent”, men jag är inte den som nöjer. Lite mer jobb för att ha ett liv med honom, men det är det värt!! :)
Ja, det var rätt bekvämt att kunna flyga direkt mellan Köpenhamn (bodde i Malmö) och New York. Kunde vara på jobbet på dagen och vara framme i New York på kvällen. Men ibland flög jag via Paris, Amsterdam eller London, beroende på vad som var billigast för tillfället. Vi försökte också göra kul kombinationsresor när vi sågs. En gång sågs vi t.ex. i Lissabon. Min fru flög till Lissabon från New York och jag flög ner från Köpenhamn. Efter några dagar flög vi tillsammans till Sverige och spenderade resten av hennes resa hos mig. En annan gång träffades vi på flygplatsen i Bryssel och åkte till Bilbao. Och någon gång bakade vi in en resa till San Fransisco för att besöka hennes föräldrar och så flög jag hem från San Fransisco istället. Ofta kostar det inte mer att boka ditresan till en stad och hemresan från en annan och så kan man komplettera med en enkelbiljett däremellan separat. Var härligt att det funkade så bra för er!! :)
Glad för din skull.
Gjorde ni allt själva eller anlitade ni någon?
Kunde du flyga direkt till NYC eller behövde du mellanlanda?
Jag flyger ju till Boston Logan och måste då mellanlanda jämt. Så det är lite surt då resan blir extra lång liksom..
(Lite personliga frågor, svara bara om du känner dig OK med det!)
Jag tänker CR1 också, känns enklare då jag direkt kan börja mitt liv här när jag landar.
Men har hört så mycket om att folk blir nekade inträde under handläggningstiden.. Den skulle vara hemsk. Men som du säger, det är ju ett måste. Läste om K3-K4 visa, vilket skulle vara ett alternativ kanske?
Att kunna åka och leva i USA under handläggningstiden av CR1 visat. Kanske skulle kunna korta ner tiden ifrån varandra lite, även om det är en handläggningstid på det också.
Ja, att bygga en stadig relation med kommunikation är ett måste men något vi lyckats bra med!
Ibland känner man ”att det är la typiskt att träffa kärleken av sitt liv på en annan kontinent”, men jag är inte den som nöjer. Lite mer jobb för att ha ett liv med honom, men det är det värt!! :)
Vi gjorde hela ansökan själva. Min fru är förvisso jurist, men inte inom migration, så hon hade ingen detaljkunskap på området, utan vi fick läsa på och kolla upp saker. Men det finns bra guider och mycket tips och råd om man letar lite (typ Visa Journey) . I övrigt handlar det bara om att vara noggrann. Se till att man använder rätt blankett, de uppdateras emellanåt, så man måste dubbelkolla att man använder rätt version, att man fyller i korrekt och inte gör något misstag. Det är lätt hänt eftersom det är en hel del saker att komma ihåg. Men så länge man håller allt ordnat och är lite metodisk är det inga problem att göra processen själv. Allt gick smidigt. Behövde inte komplettera med något och intervjun på ambassaden var väldigt enkel. ("Tell me about how you two met!" - "Ok.. bla bla bla" - "Oh, it's so nice to hear all these beautiful love stories" - "Your visa is approved".) Innan intervjun måste man också göra en fånig läkarundersökning, som tar ett tag, kostar en hel del och i övrigt är ett skämt. Det finns två kliniker, en i Göteborg och en i Stockholm, som utför dessa undersökningar på uppdrag av amerikanska ambassaden. Man får välja mellan dessa två. Läkaren i Göteborg har en väldigt avslappnad attityd till processen, kan jag säga...
K3 visum är för redan gifta par som vill komma till USA så fort som möjligt. Det fungerar ungefär som K1, minus giftermålet, som redan avklarat. Men nackdelen är att AOS-delen, alltså omvandla status från K3-visumet till green card görs i USA och undertiden kan man inte arbeta, eller lämna landet, om man inte fått separat arbetstillstånd och återinresetillstånd beviljat, vilket också tar några månader. Handläggningstiden för K3 är nästan lika lång som för CR1, vilket gör att man vinner väldigt lite tid, samtidigt som man har en period i USA där man inte kan göra något och den sammanlagda kostnaden är flera hundra dollar högre. Därför är det väldigt få som söker K3. K4 är för barn till föräldrar som söker K3. Har man jobb i Sverige och kan resa ganska regelbundet tycker jag att fördelarna med CR1 överväger K1 alla dagar i veckan. (På K1 kan man bara gifta sig i USA, på CR1 kan man gifta sig var som helst i världen, jag gifte mig i New York under ett vanligt besök på ESTA. På K3 kan man också gifta sig var som helst, men K3-ansökan måste göras i landet man gifte sig, märkligt nog.)
Det är så himla mycket rykten om det ena och det andra när det kommer till inresor i USA. Det är vanligt att de ställer en del frågor i samband med att man reser in. Och för många upplevs det som någon form av förhör. Men man ser samma sak hända när icke EU-medborgare reser in i EU-länder också. De som inte har automatisk uppehållsrätt i EU får också frågor om deras resa, hur länge de ska stanna och så vidare. Men det märker man ju aldrig av som svensk när man reser inom EU. Därför uppfattar väl många att det är så otroligt hårt och strikt när man reser till USA. Och därför tror jag att det finns många myter och rykten om att resa in i USA. De flesta sådana historier kommer från ganska enkla misstag som resenärer själva har gjort. Det är ytterst sällsynt att folk helt godtyckligt blir avvisade, även om det naturligtvis KAN hända att en passkontrollant begår misstag. Men det är aldrig en enda person som fattar ett sådant beslut. Du träffar först en person i vanliga passkontrollen och om han eller hon inte är nöjd får du gå vidare till "secondary inspection", med andra personer som tittar på ditt fall. Jag tycker du ska ta de här historierna med en nypa salt. På VisaJourney.com finns en låååång tråd som bara handlar om att besöka USA under tiden som K1/CR1-visumet handläggs och den är helt full av personer som inte haft några som helst problem att göra det. Jag gjorde det själv fyra gånger under handläggningstiden. Och, som sagt, du kan ändå inte göra så mycket åt det, om det skulle skita sig. Du kan bara minimera risken, det är allt. Resten går som det går, och det värsta som kan hända är att du förlorar lite pengar och får vänta några månader extra på att se din kille. Trist, men inte dödligt.
Här är tråden om alla som besöker sin partner under handläggningstiden.
https://www.visajourney.com/forums/topic/67796-yes-you-can-visit/
https://www.visajourney.com/forums/topic/67796-yes-you-can-visit/
Hej! Hoppas inte jag kapar tråden nu, men har kikat runt lite på de här ämnet. Har pojkvän i staterna och ska snart åka dit för första gången med esta. Är det något man bör tänka på innan? Har bokat biljetter ToR och har fast arbete här hemma. Är nervös för typ allt som går att vara nervös för ändå. Tänker mest på om man brukar bli grillad med frågor på flygplatsen?
Hur länge ska du stanna?
Frågorna de ställer på flygplatsen handlar om säkerhet. Vem har packat bagaget, har någon gett dig något osv. Sedan frågar de vad du ska göra i USA, för att se att du har en genomtänkt anledning att åka. De gör i övrigt ingen bedömning om du får komma in i USA eller inte, det är inte deras jobb. Har du ESTA eller visum, returbiljett (om det krävs) och i övrigt kan svara på ett par enkla frågor så blir incheckad.
I passkontrollen frågar de kanske om det är första gängen du reser till USA, vad du ska göra och hur länge du ska stanna. Svara på frågorna bara. Det kan bli lite fler frågor om din pojkvän, vem han är osv, men om du inte planerar att stanna väldigt länge och i övrigt har ett ordnat liv i Sverige så blir det med största sannolikhet inga större problem. Mängder av människor besöker sin partner i USA varje dag. Det är helt OK att göra. Ljug bara inte om något!
Frågorna de ställer på flygplatsen handlar om säkerhet. Vem har packat bagaget, har någon gett dig något osv. Sedan frågar de vad du ska göra i USA, för att se att du har en genomtänkt anledning att åka. De gör i övrigt ingen bedömning om du får komma in i USA eller inte, det är inte deras jobb. Har du ESTA eller visum, returbiljett (om det krävs) och i övrigt kan svara på ett par enkla frågor så blir incheckad.
I passkontrollen frågar de kanske om det är första gängen du reser till USA, vad du ska göra och hur länge du ska stanna. Svara på frågorna bara. Det kan bli lite fler frågor om din pojkvän, vem han är osv, men om du inte planerar att stanna väldigt länge och i övrigt har ett ordnat liv i Sverige så blir det med största sannolikhet inga större problem. Mängder av människor besöker sin partner i USA varje dag. Det är helt OK att göra. Ljug bara inte om något!
Det är första gången jag reser utanför Europa så jag börjar få lite resfeber, men ska bara stanna i två och en halv vecka så det är ju inte jättelänge. Min kille träffade jag när han bodde här så det är inte så att jag åker dit ”i blindo” heller, utan vi har varit tillsammans i ett år.
Känns som att det är många som höjer på ögonbrynen när man säger att man ska åka dit själv osv, och alla verkar då känna nån som inte fått komma in och så vidare. Försöker att inte låta tankarna spinna vidare utan jag förstår ju såklart att det måste finnas goda skäl till att neka någon in. Och jag har ju inget att ljuga om så jag tänker bara säga som det är liksom.
Känns som att det är många som höjer på ögonbrynen när man säger att man ska åka dit själv osv, och alla verkar då känna nån som inte fått komma in och så vidare. Försöker att inte låta tankarna spinna vidare utan jag förstår ju såklart att det måste finnas goda skäl till att neka någon in. Och jag har ju inget att ljuga om så jag tänker bara säga som det är liksom.
Citerat från Bells001:
Det är första gången jag reser utanför Europa så jag börjar få lite resfeber, men ska bara stanna i två och en halv vecka så det är ju inte jättelänge. Min kille träffade jag när han bodde här så det är inte så att jag åker dit ”i blindo” heller, utan vi har varit tillsammans i ett år.
Känns som att det är många som höjer på ögonbrynen när man säger att man ska åka dit själv osv, och alla verkar då känna nån som inte fått komma in och så vidare. Försöker att inte låta tankarna spinna vidare utan jag förstår ju såklart att det måste finnas goda skäl till att neka någon in. Och jag har ju inget att ljuga om så jag tänker bara säga som det är liksom.
Nej, det är inga problem. Du skapar dem bara i ditt huvud. Det viktiga är att du ska vara helt inställd på att åka hem igen efter din vistelse. Det är allt de bryr sig om. Det är första gången jag reser utanför Europa så jag börjar få lite resfeber, men ska bara stanna i två och en halv vecka så det är ju inte jättelänge. Min kille träffade jag när han bodde här så det är inte så att jag åker dit ”i blindo” heller, utan vi har varit tillsammans i ett år.
Känns som att det är många som höjer på ögonbrynen när man säger att man ska åka dit själv osv, och alla verkar då känna nån som inte fått komma in och så vidare. Försöker att inte låta tankarna spinna vidare utan jag förstår ju såklart att det måste finnas goda skäl till att neka någon in. Och jag har ju inget att ljuga om så jag tänker bara säga som det är liksom.
Ha telefonnummer till din kille tillhands och ta med ett brev från din arbetsgivare (på engelska), där det står att du jobbar där och att du förväntas komma tillbaka till jobbet x datum, underskrivet av din chef med telefonnummer till hen. Visa bara om det behövs, inte annars.
Folk reser till USA ensamma hela tiden. Se dig omkring på flyget när du reser. Det är många som reser ensamma. Och det är med stor sannolik minst en annan som reser för att träffa sin partner ombord på samma flyg som du. Det är verkligen inget ovanligt.
De allra flesta som får problem med att komma in har antingen inte koll på reglerna eller försöker komma runt dem, eller hittar på en historia.
När jag reste till USA fick jag min ESTA här på denna webbplats: https://www.esta.se/
Jag fick ESTA och allt gick bra. Det verkar dock som om det inte är den officiella webbplatsen. Men jag var glad att jag kunde besöka USA.
Jag fick ESTA och allt gick bra. Det verkar dock som om det inte är den officiella webbplatsen. Men jag var glad att jag kunde besöka USA.
Citerat från Davinselinti:
När jag reste till USA fick jag min ESTA här på denna webbplats: https://www.esta.se/
Jag fick ESTA och allt gick bra. Det verkar dock som om det inte är den officiella webbplatsen. Men jag var glad att jag kunde besöka USA.
Då blev du blåst på $74 då det kostar $88 på den sidan och $14 på den riktiga sidan. Tråkigt och det är viktigt att uppmana folk att aldrig använda dessa scam sidor.
När jag reste till USA fick jag min ESTA här på denna webbplats: https://www.esta.se/
Jag fick ESTA och allt gick bra. Det verkar dock som om det inte är den officiella webbplatsen. Men jag var glad att jag kunde besöka USA.