Här fick vi reda på slottets historia av en mycket kunnig guide. Han heter Rune Wenliden och är konstnär på ön.
De flesta hade skugga, där de satt på bänkarna, men inte vi som hamnat på den sista bänken. Det blev svettigt minsann, för det måsta ha varit kring 30 grader i skuggan. Maken hade en keps liggande vid sidan om sej en bit fram i skuggan. Men jag kunde inte kontakta honom, så jag hade kunnat låna kepsen. Man kan ju inte störa under en föreläsning.
