Om att vara hundägare... blev en lång Resa för oss tillsammans:) MEN! nu finns inte Dixie med oss längre! Och så här efter en vecka känns det bara så TOMT! Hon blev 13 1/2 år, var en väldigt social hund. Nästan "aristokratisk" med ett sätt att visa att "Hmmm visst bestämmer jag:):):) Var fortfarande nästan in i det sista lekfull, glad att komma ut i Naturen med alla dess Härligheter! Men åldern tog ut sin rätt, och även sjukdom. Iallafall så har vi många härliga minnen - och dom hade varit roligt att berätta om:) Men platsen här på RG är kanske inte ämnad till sånt här, eller?!
Det är så ledsamt när den dagen kommer att man måste skiljas från en hund som varit en kär och trogen vän i många år, men säger som Mjorumm att Dixie har det nog bra där hon är nu, i de sälla jaktmarkerna....
Det är så känslomässigt! En familjemedlem som försvinner. Har upplevt detsamma, men man måste få tänka på ALLA de ljusa stunderna som du/jag haft med våra "godingar".
Ingemar
Det gör ont att mista en trogen vän,de finns länge i våra minnen
Allt roligt vi haft med dem
Tror Dixie är i hundhimlen nu och har det bra med alla de djur som är där
Kram
