Arvfurstens palats, Gustaf Adolfs torg

Torstensonska palatset [redigera]Fältmarskalk Lennart Torstenson lät bygga det första huset på tomten, Torstensonska palatset. Det uppfördes i holländsk renässansstil och stod färdigt 1651. Byggnaden bestod redan då av tre våningar och hade ett högt sadeltak med gaveln mot torget. En sandstensportal utförd av Dietrich Blume 1647, som har sin motsvarighet inne på gården, bär Torstensons och hans hustru Beata De la Gardies vapen.[1]

Efter Torstensons död hade huset flera ägare, bland andra släkten Grill; Claes Grill förvärvade byggnaden 1764.

Sofia Albertinas palats [redigera]År 1783 köptes fastigheten av prinsessan Sofia Albertina. Arkitekten Erik Palmstedt fick då i uppdrag att skapa en ny huvudfasad. Det gamla Torstensonska palatset blev en flygel i en stor ny anläggning, där fasaden lades mot torget med en andra flygel på tomten ner mot Norrström. Palatset skulle vara en exakt spegelbild av det Gustavianska operahuset (som revs 1892), på andra sidan torget.

Byggnadens volym är formad efter senbarockens uppfattning om sammanhängande enhet, något som markerar sig exempelvis i hörnens utformning och takfallens roll i helheten. I fasaderna tillämpas ett av nyantiken påverkat formspråk med stora, enkla motiv, släta ytor och fintecknade, tunt markerade detaljer. Indelningen med korintiska kolossalpilastrar förstärks i mittenpartiet till ett kolonnadmotiv. Över detta höjer sig en attika med takbalustrad, krönt av lejon med en vapensköld. Typiskt gustavianska är festongerna på övervåningens fönsteromfattningar.

Arvfurstens palats [redigera]Sofia Albertina dog 1829 och testamenterade palatset genom ett fideikommiss till arvprinsen, som stod närmast efter kronprinsen i tronföljd. Den förste arvfursten som ägde huset var prins Gustaf ("sångarprinsen"), men han bodde inte där. Senare flyttade hans bror prins Oscar, som sedermera blev kung Oscar II, in. Även prins Eugén har bott i Arvfurstens palats.

År 1902 övertog staten Arvfurstens palats för en köpeskilling av 2 250 000 kronor. Hösten 1906 kunde utrikesministern, kabinettssekreteraren och ett tjugotal tjänstemän flytta in i palatset.