Givetvis var jag inte ensam uppe på uteserveringen utan slog mig ned på ett redan upptaget bord där det såg ut att vara en stol ledig. Jag hade ju ändå bara femton minuter på mig att dricka mitt kaffe och titta på folkvimlet på torget Djeema El-Fna tills bussen tillbaks till Agadir skulle gå.
