Akbar den stora

Jalaluddin Muhammed Akbar Jalal ud-Din Muhammad Akbar ), även känd som Shahanshah Akbar-e-Azam eller Akbar den store (15 okt 1542 - den 27 okt 1605), var den tredje Mughal kejsaren . Han var Timurid härkomst, son till Humayun , och sonson till Babur , linjalen som grundade Mughal dynastin i Indien. I slutet av sin regeringstid år 1605 Mughal imperiet täckte de flesta av norra och centrala Indien och var en av de mest kraftfulla imperierna i sin ålder. [ källa behövs ]

Akbar var fjorton år gammal när han besteg tronen Mughal i Delhi (februari 1556), efter sin fars död Humayun. Under hans regeringstid elimineras han militära hot från den mäktiga pashtunska ättlingar Sher Shah Suri , och vid Andra slaget vid Panipat besegrade han den nyligen självutnämnda hinduiska kung Hemu . Det tog honom nästan två decennier att befästa sin makt och få alla delar av norra och centrala Indien i hans direkta rike. Han påverkade hela den indiska subkontinenten som han styrde en större del av det som en kejsare. Som en kejsare, som solidifierats Akbar hans styre genom att fortsätta diplomati med den kraftfulla Rajput kast, och genom att gifta sig Rajput prinsessor. Akbar regeringstid betydande inverkan konst och kultur i landet. Han tog ett stort intresse för måleri och hade väggarna i hans palats prydd med väggmålningar . Förutom att uppmuntra utvecklingen av Mughal skolan , även nedlåtande han den europeiska måleri. Han var förtjust i litteratur, och hade flera sanskrit verk översatta till persiska och persiska skrifterna översatta på sanskrit förutom att få många persiska verk illustreras med konstnärer från hans hov. Under de första åren av sin regeringstid hade han en intolerant inställning till hinduer och andra religioner, men han utövade stor tolerans efter att han började äktenskapet allianser med Rajput prinsessor. hans administration ingår många hinduiska hyresvärdar, hovmän och militära generaler. Han började en rad religiösa debatter där muslimska lärda skulle debatt religiösa frågor med hinduer , sikher , Jains , Cārvāka ateister, judar och portugisiska katolska jesuiter . Han behandlade dessa religiösa ledare med stor omsorg, oberoende av deras tro, och vördade dem. Han grundade även en religion, Din-i-Ilahi (Divine Faith), vilket inkluderade läror stora religionerna i världen, men det uppgick till endast en form av personkult för Akbar och började lösa upp efter hans död.