på en utflykt till en av grannbyarna...

PPS! Japp, björnar! Inget vi tänkte på så mycket då vi vandrade. Men otäck vandring blev det ändå. 1,5 timme i tät terräng på en riktigt smal hal stig. Det var väl det som var så obehagligt, själva atmosfären och att vi hade bråttom till byn innan solnedgången; kände mig läskigt stressad med andra ord. Respekt för björnen. Alla gånger! Maria berättade att hon själv såg en strax utanför byn då hon var på väg till jobbet. Att björnar har blivit mer lata (på att jaga) och mer närgångna (rotar i soptunnorna bl.a.). En liknande berättelse fick jag höra i Meteora. Om att björnar har blivit mer "lata" och "närgångna". Mycket stor respekt för närgångna vilda djur! Vi människor är ju ett lätt byte för dem... när det väl gäller. Kramis, Lora

PS! Björnar? Läskig vandring... Har stor respekt för björn. Vargar fanns det i spanska bergen, men ingen var rädd för dem. Kramis, Roy

Aj då, vilket äventyr... Glöm inte käppen nästa gång du är ute på de gamla grekiska landsvägarna. Inte helt säkert att du kommer undan ännu en gång. ;) Hundarna kan man hålla på avstånd med hjälp av käppen. Värre är det med björnarna. Har inte hört att något har hänt någon men det pratades mycket om björnar just i Zagori. Vi var liite för modiga och tog en gammal led tillbaka till byn efter vår vandring till Vikosravinen. Leden gick genom en ravin med vildvuxen skog och buskar. Fick en enormt kuslig känsla där; tittade framåt, räknade stegen och försökte hålla humöret uppe inför sonen så att han inte skulle bli rädd. Väl framme mötte oss oroliga Maria med telefonen precis bredvid sig. "Har ni verkligen vandrat den här vägen? Jag berättade för Alexandros att ni Eventuellt skulle ta den vägen och han sade till mig att inte släppa mobiltelefonen ur handen... Det finns björnar här som strövar omkring i skogarna och kommer nära byarna."

Huh! Råkade faktiskt illa ut en gång när jag körde motorcykel på gamla medfarna landsvägar nära Thessaloniki för eoner sedan, hamnade i en hel drös av herdehundar som jag fick sparka efter för att hålla undan. Otäckt... Hade dock ingen käpp som kändes bra i handen :-)

Sant... Man ger sig ut i det okända med barnslig nyfikenhet och upptäckarglädje! :)

Alltid trevligt att vandra på okända stigar.

Välmarkerade stigar. Det var lätt att hitta i Zagori. Något försenad vårsäsong... liite mer grönska skulle vara till en fröjd för ögat. Men men... blev förälskad i det jag såg och upplevde där ändå. Lite kuriösa. Käppen du ser på bilden alt. nåt liknande är ett måste på en vandring där... för att "hålla hundarna borta" som jag fick det förklarat för mig. Och det stämde bra. Mötte stora skällande hundar som kom väldigt nära en. En kuslig känsla att man blir biten vilken sekund som helst jagades bort just med hjälp av att man hade käppen i handen... Hundarna är tränade på det sättet - biter inte den som har en käpp i handen. Kameran. Just det... den har sina barnsjukdomar men dessa är överkomliga. Canon är Canon - nöjd med den och trivs med den i handen! :)

Härligt med dessa stigar, så skall man färdas genom ett vårlandskap. Var du nöjd med kameran? Inga dåliga grejor, själv har jag kvar min gamla G12:a och den är min favvo. Systemkameran ligger stabilt i hyllan, börjar också bli antik..

Japp! :) Det var en ny upplevelse för honom... och han gillade det. Dock det är inte helt säkert att han gör om det igen. :) "Mamma, nu vet jag vad som är min grej" - sade han till mig väl i Olympia. "Det här! Ruiner.Vapen. Sköldar..."

En vandrare på stigen....