Vi var bara i Rangoon under tre dagar och upplevde ingen övervakning. Däremot är folk inte vana vid turister, turismen har sjunkit rejält. Vi hade i princip bara kontakt med servicepersonal av olika slag och hörde endast någon enstaka kommentar om att det var bättre förr. Folk på gatan och i butiker var mycket vänliga och hjälpsamma när vi frågade efter något. Vi kunde inte använda våra mobiler och Internettillgången är MYCKET begränsad. Det finns inga Internetcafeer (som i övriga Sydostasien) utan endast i ett hörn på vårt hotel. När vi använde Internet upptäckte vi att det fanns censur i form av att vissa sidor inte var åtkomliga. Sydsvenska Dagbladet har haft en artikelserie om återuppbyggnaden efter den stora tyfonen för några år sedan. Journalisterna är tvungna att skriva under pseudonym, för att inte röja sina kontakter inom landet. Men det är inget man känner av som turist under en kortare tidsperiod. Det är viktigt att stötta så mycket privat företagsamhet som möjligt. Det är ju trots allt en av världens hårdaste diktaturer.
Apropå det röda repet som skiljer er åt...
Jag har hört att turister inte får förflytta sig fritt inom landet och att kontakten med den lokala befolkningen alltid övervakas av regeringens agenter. Är det en skiljelinje mellan turister och lokalbefolkning?
