Visningar: 111
En svensk man, som dessutom kommer från mina hemtrakter har skapat en vinodling i ett naturreservat.
Dit skulle min lilla utflykt gå. Hade samlat ytterligare 8 vänner som skulle medfölja på turen.
Klockan 10 träffades vi utanför Locrimar IV, i Neuva Andalucia och väl instuvade bar det av på carreteran mot Manilva. Där skulle vi svänga av mot höger och sedan gick färden längs den krokiga vägen upp, upp och efter cirka 1 timma så var vi då uppe i den lilla byn Gaucin.
Men där skulle vi inte stanna nu. Det fick bli fika sedan. Nu gällde att hitta rätt till vinprovningen.
Från Gaucin gällde särskild vägbeskrivning. Krokig väg och smal, brant stup nedanför. Här gick det inte att möta någon.
Väl framme kom ägaren - Rickard och mötte oss.
Vi fick order att promenera omkring på tomten.
Uppe bland korkekarna hittade vi en bastu, pool och en jättebudda, stor och tjock. Hur man lyckats frakta upp den...
Vackert var det med kamelior, stora korkekar.
Så var det dags för Rikard att hälsa oss välkomna.
Han berättade om de stora gåsgamarna som mätte 3 meter mellan vingspetsarna, och om en fågel med biskopskrage som kom från Marocko och anlände till påsk då det var dags för lammen att födas. De åt nämligen upp lammen. Naturen är grym!
680 meter upp låg fincan. Bakom det stora huset reste sig Sierra de la bota. Sista anhalten för morerna innan de drevs iväg till Marocko.
Han berättade om hur han lyckats få tillstånd att bygga sin anläggning som låg i ett naturreservat.
Anläggningen bestod också av ett kapell. Fantastiskt vackert. Där kunde man både få gifta sig och få barnen döpta. Intill låg en gästvåning.
Inne i kapellet bakom några skärmar fanns en platt TV där vi fick se en film om hela vinproduktionen.. Efter denna introduktion gjorde vi en rundvandring i de olika lagringslokalerna.
Slutligen fick vi komma in i själva det glasade ute-rummet där det stod uppdukat för vinprovning.
2 vita viner och 3 röda har han hittills producerat.
Han har dessutom fått pris för några av vinerna.
Samtidigt som vi provade vinerna och åt de delikata tapasen som var en fröjd både för ögat och gommen så berättade Rikard och hans hustru Ingalill om de olika druvorna.
Mätta och nöjda med dagens vinprovning åkte vi ned till själva byn Gaucin, som bestod av en enkelriktad gata som vindlade sig runt. Där ställde vi bilarna och gick in till torget och drack kaffe.
En upplevelse rikare kom vi slutligen hem med en del goda viner i bagaget.
Dit skulle min lilla utflykt gå. Hade samlat ytterligare 8 vänner som skulle medfölja på turen.
Klockan 10 träffades vi utanför Locrimar IV, i Neuva Andalucia och väl instuvade bar det av på carreteran mot Manilva. Där skulle vi svänga av mot höger och sedan gick färden längs den krokiga vägen upp, upp och efter cirka 1 timma så var vi då uppe i den lilla byn Gaucin.
Men där skulle vi inte stanna nu. Det fick bli fika sedan. Nu gällde att hitta rätt till vinprovningen.
Från Gaucin gällde särskild vägbeskrivning. Krokig väg och smal, brant stup nedanför. Här gick det inte att möta någon.
Väl framme kom ägaren - Rickard och mötte oss.
Vi fick order att promenera omkring på tomten.
Uppe bland korkekarna hittade vi en bastu, pool och en jättebudda, stor och tjock. Hur man lyckats frakta upp den...
Vackert var det med kamelior, stora korkekar.
Så var det dags för Rikard att hälsa oss välkomna.
Han berättade om de stora gåsgamarna som mätte 3 meter mellan vingspetsarna, och om en fågel med biskopskrage som kom från Marocko och anlände till påsk då det var dags för lammen att födas. De åt nämligen upp lammen. Naturen är grym!
680 meter upp låg fincan. Bakom det stora huset reste sig Sierra de la bota. Sista anhalten för morerna innan de drevs iväg till Marocko.
Han berättade om hur han lyckats få tillstånd att bygga sin anläggning som låg i ett naturreservat.
Anläggningen bestod också av ett kapell. Fantastiskt vackert. Där kunde man både få gifta sig och få barnen döpta. Intill låg en gästvåning.
Inne i kapellet bakom några skärmar fanns en platt TV där vi fick se en film om hela vinproduktionen.. Efter denna introduktion gjorde vi en rundvandring i de olika lagringslokalerna.
Slutligen fick vi komma in i själva det glasade ute-rummet där det stod uppdukat för vinprovning.
2 vita viner och 3 röda har han hittills producerat.
Han har dessutom fått pris för några av vinerna.
Samtidigt som vi provade vinerna och åt de delikata tapasen som var en fröjd både för ögat och gommen så berättade Rikard och hans hustru Ingalill om de olika druvorna.
Mätta och nöjda med dagens vinprovning åkte vi ned till själva byn Gaucin, som bestod av en enkelriktad gata som vindlade sig runt. Där ställde vi bilarna och gick in till torget och drack kaffe.
En upplevelse rikare kom vi slutligen hem med en del goda viner i bagaget.