Dag för dag: Resealbumet "Vandring i Daalarna" av Crista

Ååh vad jag hade sett fram mot detta. Dels en ny vandring och att få träffa några av reskompisarna från Rosa Bussresan i Sydamerika.
Det hela började med att Rosa Bussarna ordnade en vandring för "gamla pinkare" i Bjursås/Dalarna 1-2 sept. Satt och kollade deras hemsida om arrangemanget och tyckte det verkade kanonkul. Pling sa det i min mailbox och där låg ett meddelande från en annan tjej från Sydam.resan, kolla hemsidan om vandringen löd det, jag och två tjejer till ska anmäla oss på måndag häng på vet jag. Sagt och gjort så fick det bli. Totalt blev vi 8 st som hängde på.

Första stoppet blev på fredagkvällen i Karlskoga där en av tjejerna bor vi nattade över så blev inte resvägen så lång på lördag morgon. Dryga 20 mil kvar på lördag till samlingen i Bjursås kl 11.00. Några hade tagit sig dit för egen maskin men de flesta åkte Rosa Buss från Stockholm.

Efter hälsande och intagande av lunch bestående av soppa började vi vandringen. Solen sken och det var bästa tänkbara väder. Vildmarksleden som vi följde en del av slingrade sig fram på stigar i skog och över berg med underbar utsikt. Efter ca 5 timmars vandring var vi framme vid nattstoppet. Flymarkskojan hette det tror jag. Bussarna var uppställda intill så man fick välja att sova i stugan eller i bussen, vi valde bussen. Vårt lilla gäng drog oss undan i bussen en stund innan maten och pratade minnen, tittade på kort och delade lite dryck.

Sedan var det dags för lite grillad kassler vid stugan och samkväm, det blev mycket mycket ressnack förstås. Kul att träffa de som åkt andra resor och även svara på frågor om vår resa.

Morgonen därpå var det uppstigning kl 7 och frukost kl 8. Denna dag bjöd också på underbart väder och bärrika marker vi gick inte lika långt idag ca 10 km mot gårdagens 18 km. Vandringen avslutades med lunch vid Ärtknubben en härlig utsiktsplats. Sedan tog bussarna oss tillbaka till civilisationen och dusch.

Efter avsked med kramar och planer för en återkommande vandring i september varje år skildes vi åt för en bilresa på 47 mil hem. Tur att jag hade två till med i bilen så vi kunde turas om att köra för det kändes inte så bra att sätta sig bakom ratten med så lite sömn som det blivit.
Nya bilder, mycket skratt och ett rejält skoskav har jag med mig hem ialla fall.