Dag för dag: Resealbumet "Till Italiens hjärta - Cinque Terre till Umbrien" av Insaneape

Det är lustigt hur det kan kännas omöjligt att komma i tid till flyget. För att underlätta för oss själva så gjorde jag en incheckning via nätet kvällen innan vår första resdag. Vi anländer till Arlanda med vad vi tror är god tid på vår sida men när man väl kommer fram till terminal 5 och skall checka in sitt bagage så inser man att man inte är i det gröna riktigt ännu. Först måste vi åter igenom ställa oss vid automaterna för att få bagageetiketterna... Varför skall man checka in via nätet om man ändå måste använda maskinen på Arlanda för att få bagageetiketter? Efter det så måste man stå i den flera hundra meter långa kön för att checka in bagaget. Vi flög med SAS och jag frågade en anställd som stod vid sidan om det fanns någon hög-prioriterad kö för brådskande flygtider men vi fick bara svaret att man skulle vara i tid, minst 2 timmar och att det var vårat problem och inte SAS personals problem. Det är andra gången på 6 månader som SAS personal visat sig väldigt oprofessionella och otrevliga för mig.
Vi lyckas checka in vårat bagage med en marginal på 5-10 minuter, sedan är det vidare till att stå i nästa kö med säkerhetskontrollen. Kontrollen gick dock rätt snabbt denna gång så det var inga större problem, mer än att man alltid måste starta semestern med lite stress på Arlanda.

Vi flyger till Milano vilket tar strax över tre timmar. Vi landar på Linate flygplats och kliver ut och möts av härlig semestervärme. Från Milano skall vi vidare med tåg som enligt kartan ligger rätt nära flygplatsen, men vi är dock tvungna att ta en taxi från flygplatsen. En kille som sitter i ett bås ser till att administrera taxichaufförerna och skriver ner på en lapp vart kunderna vill åka och hur mycket det kostar. Milano verkar vara uppdelat i olika zoner och vår destination som ligger löjligt när hamnar givetvis i en zon med minsta kostnad på €45.
Taxin tar oss till Rogoredo tågstation där vi passar på att äta lunch vid en närliggande restaurang.

Vi tar tåget från Milano ner till Sestri Levante via Genoa. Tåg vägen går via landsbygden ner till kusten via tunnlar och små byar. När vi kommer fram till Sestri Levante har vi någon timma att invänta nästa tåg så vi tar en fika utanför stationen. Sista tåget tar oss från Sestri Levante in i Cinque Terre området och till vår första destination - Riomaggiore.

När vi klivit av tåget i Riomaggiore så försöker jag ringa vår hyresvärd. Jag hinner dock knappt ta fram telefonen innan jag ser en något stressad och letandes kvinna på plattformen. Lorenza möter oss direkt efter vi klivit av tåget och förklarar att bilvägarna stängs av på kvällen, dvs om ca 5 minuter från samtalet och att hon har bilen parkerad runt hörnet och redo för att köra bagaget till vårt boende. Vi skyndar in vårt bagage i hennes bil och en av oss åker med henne i bilen medan de tre återstående av oss får direktioner för att promenera till boendet.
Från plattformen går en lång tunnel med en blått plasttak och strategiskt upplyst kakelvägg. Själva kakelväggen är imponerande och tunneln tar oss några minuter att passera. Vi kommer fram till "gågatan" i Riomaggiore och börjar stappla oss uppför vägen. Några hundra meter upp så möter vi vår 4:e resenär som leder oss uppför en väg som leder vid sidan av huvudgatan. Längst upp på vägen möts vi av panoramautsikt med havet lugnt vilande under oss och staden vid sidan. Vi letar oss omkring området och hittar vårat bagage en bit under oss. Lorenza möter upp oss efter några minuter och presenterar boendet där vi skall hålla vår bas under tre kommande nätter. Casa Lorenza ligger högt belägen över Riomaggiores hamn. Via en bakgränd kan man lätt ta sig ner till "centrum" via några grova trappsteg.
Staden lyser upp omgivningen med sina olikfärgade vackra smala hus som trängs tillsammans vid sidan av medelhavets knallblå lugna yta.
Vi packar upp och ger oss ner på gågatan och käkar första middagen på restaurangen La Grottina. Underbar fisk och skaldjur erbjuds och vi lämnar restaurangen mätta och belåtna. Från vår uteplats får vi bevittna solnedgången och man känner lugnet från när den lilla byn lägger sig till sängs.

Det är vår första riktigt semesterdag och vi har en dagsutflykt planerad. Vi skall ta en båttur med lunch som utgår ifrån Monterosso och stannar till för lunch i Portovenere. Monterosso är den "sista" byn och vi befinner oss i den "första" av de fem. För skoj skull så tar vi båtfärjan till Monterosso. Den går från hamnen och passerar alla hamnarna från Portovenere till Riomaggiore, Manarola, Corneglia, Vernazza och Monterosso. En biljett kostar €8 och inhandlas från ett litet bås i hamnen.
Färjan kommer i ganska god tid och vi tar oss upp på övre delen av båten för att få en bra utsikt. Man får en bra bild av kustområdet från båten och det tar ca 30 minuter att ta sig från första till sista byn.
Vi anländer till hamnen i Monterossos "gamla stad". Direkt efter vi klivit av båten så ser vi vår båtkapten Angelo på en av sina båtar. Angelos Boat Tours utgår ifrån Monterosso och har ett antal olika turer som rekommenderas varmt. Vi är något tidiga så vi tar en fika i byn innan båten avgår.
Vi har bokat en tur till Portovenere med lunch som utgår från Monterosso kl 12 och tar minst 5 timmar. När vi möter upp dem så visar det sig dock att det uppstått en felbokning vilket gör att vi får ett extra par med på vår tur. Av någon anledning så leds dock inte vår tur av varken Angelo eller hans fru utan vi får en annan kapten och en amerikansk guide. De två övriga paren på båtturen är även de amerikaner vilket märks väl under dagen då de är pratglada med varandra. Vår guide är trevlig och glad men kanske inte så väldigt informerande om området, vilket vi mer eller mindre hade räknat med. Under resan till Portovenere så får vi smaka på bröd, ost och kött som alla är lokalproducerade. Vi bjuds även på Prosecco vin som är nära besläktat med Champagne.
När vi anländer i Portovenere så lägger vi till vid en brygga utanför en stor fiskrestaurang. Portovenere är rätt stort och fyllt av båtar från alla klasser. Lyxbåtar till roddbåtar ligger utspridda längs med kusten. Stället är mysigt men känns rätt utspritt. Ärligt talat så hade jag nog förväntat mig något annat än det jag upplever.
Restaurangen har dukat upp ett långbord till oss alla och vi får avnjuta massor av havets olika härligheter. Fisk, räkor, kräftor, hummer, bläckfisk,musslor och annat förs ut till bordet och vi trycker i oss så mycket vi kan komma över. Största överraskningen är musslor som är fyllda med någon sorts tomat- eller köttfärssås. Otroligt gott och smakrikt!
På vägen hem från lunchen stannar vi till och badar från båten. Havet är varmt och inbjudande och när vi är tillbaka i Monterosso vid 18-tiden så är alla fullt nöjda med dagsturen. Jag hade önskat lite mer information från guiden vilket jag tror att vi hade fått uppleva om det varit Angelo eller hans fru som varit på båten.
Vi tar oss till Manarola via tåget. Från Manarola så promenerar vi över Via Dell Amore - den kustliggande kärleksstigen som binder samman Riomaggiore och Manarola. Enligt historien så gifte sig två stycken från de två grannbyarna Manarola och Riomaggiore på 50-talet och därefter började man underhålla och övervaka kustvägen mellan de två byarna. Alla fem byarna är sammanslutna via en lång kuststig så det är normalt fullt möjligt att promenera mellan de fem städerna under en dag men efter den senaste vintern så har sträckan mellan Manarola och Corniglia förstörts. Tåget binder samman städerna med ständiga turer 1-2 gånger i timman. Det går även båt samt bussar mellan städerna så det känns aldrig som ett problem att ta sig mellan dem.
Via Dell Amore är fylld av tusentals med hänglås som placerats på alla möjligt platser. Det verkar vara en Italiensk sed att låsa in sin kärlek via ett hänglås på speciella platser, framför allt på Via Dell Amore.
Promenaden tar ca 15 minuter innan vi är tillbaka i Riomaggiore.
Vi testar att köpa med oss en familjepizza från en av de många pizzeriorna i staden. Pizzan har en tjock botten vilket troligtvis har att göra med brödet Foccacia som har sitt ursprung i denna region. Vi delar på den stora Pizzan ifrån vår uteplats vid boendet och får än en kväll ta del av solnedgången bakom hörnet av byns byggnader.

Fredagen är oplanerad så vi bestämmer oss för att utforska grannbyn Manarola. Vi börjar med att vandra Via Dell Amore för att ta oss mellan de två byarna. På dagtid är vandringslederna avgiftsbelagda och man tvingas köpa ett 1-dags kort för att nyttja stigarna och toaletterna i Cinque Terre. I 1-dags-kortet ingår även bussar som går mellan byarna och andra vandringsleder. Kortet kostar €5 vilket känns rimligt.
Vi vandrar längs kustleden som är förvånande folktom. Vi förberedde oss på att behöva trängas med turister här nere men vi har ännu inte sett av detta. Det växer kaktusar och det klättrar ödlor längs med bergväggarna. Överallt dyker det upp hänglås i olika former och färger. Efter 20 minuter lugn promenad är vi i Manarola. I vår lilla guidebok för Cinque Terre så nämns ett antal vandringsförslag och utsiktspunkter för varje kustby. Vi testar en stig som kallas för vingårdsvägen och inleds genom att man promenerar huvudgatan uppför Manarola tills man kommer upp till kyrkan. Här går en trästig uppför kullen jämte vägen och leder upp till vinrankor och andra fruktodlingar. Stigen fortsätter ovanför och längsmed byn ner till hamnen och förbi. Stigen verkar leda hela vägen till Corniglia men den biten är avstängd pga av ras som slitit bort vägen.
Man tar då istället en stig ner mot vattnet och anländer till den stillsamma kyrkogården utanför Manarola. Därefter är det en kort promenad ner till hamnen och tillbaka till huvudgatan. Det fläktade skönt på den högt belagda stigen men nere i hamnen är det en mindre värmegryta. Vi tar varsin glass i en av de små caféerna i hamnen.

Efter lite vandrande i Manarola så tar vi tåget till Monterosso. Vi möter upp våra två resekompanjoner i Monterosso och hyr varsin solstol på stranden. Stranden består av små vita kalktäckta stenar och vattnet blir snabbt djupt på den platsen vi befinner oss. Vattnet är dock skönt och rent. Lite längre bort syns det att man tillverkat en långgrund strand för barn och äldre men den är också rätt väl befolkad för tillfället.
Under en halvtimme i solstolen hinner vi få fyra olika förfrågningar gällande massage och en försäljare med kläder som vi tidigare sett på en av de lokala marknaderna. Man tycker att om man betalar för en solstol så borde det ingå att man får vara ifred för de pengarna.
Min sambo var dock glad att se kläderna då hon missade att handla när vi var på marknaden. Marknaderna pågår olika dagar i de olika byarna och sker på förmiddagen. De verkar packa ihop till kl 13.
Priserna som erbjuds av strandförsäljarna är dock dubbelt upp från de priserna vi såg på marknaden men det verkar inte vara omöjligt att pruta ner dem på plats.

På kvällen så äter vi i den "gamla" delen av Monterosso på hamnrestaurangen Ristorante Belvedere. En väldigt trevlig lokal med trevlig utsikt ut över stranden och mycket välsmakande fiskrätter. Vi testar det lokala vinet vilket smakar mycket gott.

Det är lördag och det dags att röra på sig på nytt.
Ett par dagar i Cinque Terre har satt en bra start på resan och man har hunnit komma in semesterlivet med vardagen långt bakom sig. Vi packar väskorna på nytt och tar farväl av vårt boende. Vår hyresvärd, Lorenza, tar betalningen och erbjuder sig att köra våra väskor ner till tågstationen. Vi tackar och tar emot hennes erbjudande. Sista vandringen genom byn och genom vandringstunneln till tåget och 10 minuter senare är vi på tågstationen. Vi köper 4 biljetter för €1,8 styck och inväntar tåget. Lorenza dyker snart upp med våra väskor och snart därefter kliver på vi tåget.

Det tar ca 15 minuter innan vi är den större staden La Spezia. Vi kliver av och tar oss till plattformen där nästa tåg inväntas. Vi har ungefär en timme på oss så några av oss passar på att använda toaletten, köpa vatten och även ett par hamburgare på MacDonalds.
Tåget anländer och givetvis så skall vi på vagnen längst bort. Biljetten till Pisa är bokad i första klass och det är en klar skillnad på vagnarna. Stora säten med möjlighet att placera bagageväskorna bakom sin sittplats. Det blåser svalt från luftkonditioneringen och man har god sikt ut ur de stora fönsterna.
vi fortsätter ner längs med kusten och passerar stränder, tunnlar, byar och berg - varav vissa är snötäckta och sträcker sig högt upp i bakgrunden av det gröna varma landskapet.
Efter ungefär 50 minuter anländer tåget till centralstationen i Pisa.
Vi kliver av och letar sedan upp bagageinlämningen som ligger i slutet av första plattformen.
Man kan lämna in sina väskor för €3 styck. Pass krävs för att lagra bagaget.

Därefter köper vi på oss några flaskor vatten och tar en taxi ner till området kring det lutande tornet.
Vi släpps av på ett halvtomt torg med några närliggande souvenirbutiker. När vi passerar in genom en port i muren så möts vi av ett knallgrönt gräsfält med två massiva byggnader och i bakgrunden utmärker sig det lutande tornet.
Området är fullt av turister som står i otaliga löjligt positioner och försöker återskapa det klassiska kortet där det fotograferade personen håller upp det lutande tornet. Vi tar några minuter med att bara beskåda turisterna som är överallt och plåtar för fullt. Det finns tydliga regler för att inte gå på gräset men det verkar inte hindra någon. Några minuter senare så blåser någon i en visselpipa och två ordningsvakter dyker upp och jagar bort de regelbrytande åskådarna.
De tre byggnaderna är imponerande i detaljer och yta. Efter lite snabbt plåtande av området så vandrar vi vidare i jakt efter ett lunchställe.
Vi hittar en av flera restauranger i turiststråken som serverar en "lokal" variant av sallad med bröd och tomater.

Vi tar oss tillbaka till tågstationen till fots och hämtar väskorna. Därefter så tar vi åter en taxi men denna gång till Pisas flygplats, ca 10 minuter från tågstationen.
Vi får leta en hel del innan vi hittar vägen till biluthyrningen som ligger en bra bit bort från stationen. Vi går sträckan på ca 600 m. När vi når Avis på parkeringen får vi information om att vi skall hämta nycklarna i en byggnad som vi tidigare passerat. vi backar till byggnaden och letar upp Avis kontor, hämtar ut kontraktet med nycklarna och letar sedan upp vår hyrbil på parkeringen. Hyrbilen är en Seat Ibiza kombi.
Vi lyckas precis få in vårt bagage i bilen och kopplar in gps:en med mål på vårt boende strax utanför Siena. Efter ett par timmar genom underbart Toskanskt landskap leder gps:en ner oss på en lång grusväg. Här hittar vi vårt boende belägen på en en tyst kulle med skön utsikt över olivodlingar, odlingsfält och framför allt staden Siena.
Boendet heter Aia Mattonata och erbjuder 5 rum i en nyligen renoverad byggnad med ett kök på undervåningen. På gården finns olika växter planterade och en stor pool som erbjuder utsikt mot Siena.
Vår hyresvärd Mario och Elisabetta möter oss och introducerar oss till området. Mario hjälper oss boka ett bord hos restaurangen Osteria Enoteca Sotto le Fonti som ligger strax utanför murarna till Siena. En parkering finns precis utanför och det visar sig vara en bra utgångspunkt för besök till Siena.
Vi testar några olika rätter på restaurangen som drivs av den tyska Britta. God mat och gott vin leder en gott in i natten när vi därefter åter är tillbaka på "hotellet" och tar oss till sängs.

Efter en mycket trevlig och överraskande frukostbuffé så tar vi oss in till Siena med hyrbilen. Turen tar ca 5-10 minuter och vi parkerar på samma parkering som tidigare. Vi passerar inför murarna via Fontebranda vägen och direkt till höger finner vi en samling med rulltrappor som tar en upp till centrum av Siena. Staden ligger i tre olika höjder med centrum och stadens "gågata" i högsta skiktet.
Efter några minuter är vi upp och inleder en vandring bland stadens gränder. Det är ovanligt mycket biltrafik i staden men inget som framstår som ett problem. Stadens gränder lurar en ibland att ta fel vändor och ibland skiljer det mycket i höjd mellan två gator så det gäller att ha lite koll på vart man är på väg. Ett tips är att skaffa en karta och utgå ifrån gågatan som ringlar genom staden.
Efter några felvändor i gränderna så kommer vi ner på en lång gata med uppställda långbord så lång ögat når. Det är uppdukat för fest inför Sienas Palio.
Palion är ett hästrace som sker två gånger om året, en gång i början på juli och en gång i mitten av augusti. Loppet är en snabbt och våldsamt lopp där 10 ryttare rider barbacka på varsin häst, tre varv runt det största torget i staden. För att göra det extra intressant lägger man ut massvis med sand och grus för att skapa sämre grepp för hästarna. De 10 ryttarna tillhör olika kvarter i staden och om vi förstått det hela rätt så har varje kvarter en vecka var inför loppet att fira och uppträda.

Vi följer gatan ner mot centrum och snart kommer i in på torget där loppet utspelar sig. Piazza del Campo är redan utsmyckat för tävling och marken har sandats inför helgens event. Runtom har man byggt upp läktare som skymmer det annars fridfulla torget. Bakom läktarna skymtar man skyltar för restauranger och butiker. Stadshuset - Palazzo Pubblico - står stolt som en vaktande skugga över det stora torget. I det höga klocktornet bredvid ses människor vandra och blicka utåt. Svalor flyger kors och tvärs över den blå himmelen och duvor passerar fram och tillbaka ur murens otätheter.
Vi är på jakt efter kvällens restaurang. Enligt andras rekommendationer så söker vi restaurangen Guidoriccio som skall ligga i anslutning till torget. Efter ett par varv fram och tillbaka ger vi upp. Inte ett spår av restaurangen hittar vi. Vi sätter oss på ett av caféerna på torget och käkar lite lätt lunch. Jag testar en lasagne som smakar fantastiskt gott tillsammans med en färskpressad apelsinjuice.

Vi åker hem till vårt boende hos Aia Mattonata igen efter en dags vandrande i Siena och tar ett belönande dopp i den folktomma poolen.

Mot kvällen så åker vi åter in till Siena för att äta middag. Som ett andreval till restaurangen som vi inte kunde hitta så letar vi oss fram till restaurangen Di Cecco som ligger på en gata med samma namn, strax utanför gågatan. Vi tar ett bord utanför restaurangen och får lite hjälp av servitören att översätta delar av menyn till engelska.
Maten smakar underbart och servicen är mycket bra. Mätta och belåtna avnjuter vi Sienas gränder med svalkande kvällsluft och vi stöter även på ett av de firande kvartersgängen som vandrar runt med trummor och andra instrument och håller staden vid liv.
Ett sista stopp vid en glassbar och sedan hem i säng.

Det är måndag och en av våra större aktiviteter på resan ligger framför oss. Vi skall på vintur med Donatella. Efter ett års konversationer med Donatella så skall det bli trevligt att faktiskt träffas och få ett ansikte till samtalen.
Donatella hittade jag via ett boende som jag ursprungligen funderade på när jag började titta på resan, för 18 månader sedan. Hon driver en hemsida vid namn www.winetourintuscany.com där hon hjälper till med att erbjuda olika guidade utflykter i Toscana.
Vi möter upp henne på en parkeringsplats 5 minuter ifrån vårt boende. Hon har en minibuss med två andra par som väntar på oss.
Väl i bussen så presenterar hon oss alla och berättar om de övriga som redan sitter i fordonet. Därefter bär det av mot Chianti regionen. Donatella kör hejdlöst fram på vägarna och kommenterar snabbt andras trafikvanor så fort hon får chansen. Under resan till första vinproducenten så berättar hon om området som vi skall besöka - Chianti Classico. Hon passar även på att ställa frågor kring våra vinvanor och vilka favoriter vi har.
De två andra paren är ett amerikanskt samt ett brittiskt par.

Vinturen tar oss inledningsvis till två mindre vinproducenter i Chianti Classico området. På varje ställe får vi en liten vandringstur genom lokalerna och en översikt av vingården. Varje tur avslutas med en vinprovning där vi testar 2-3 olika viner tillsammans med lite olika tilltugg.
Vi välkomnas mycket trevligt av våra värdar och det går lättsamt att ställa frågor kring produktionen och de olika vinerna.

Efter de två vinprovningarna så åker vi vidare för att äta lunch på ett bestämt ställe. Lite osäker kring vart lunchen utspelar sig så var jag förberedd på att det skulle vara antingen hemma hos någon producent eller hos någon lantgård. Vi stannar till hemma hos en familj som utan tvekan bjuder in oss till sitt gigantiska runda bord i matsalen. Familjen har fem hundar varav fyra vandrar glatt fram och tillbaka mellan oss gäster.
Vi får här ta del av en hemlagad lunchbuffé som består av bruschetta med olika tillbehör. Huvudrätten är lasagne som smakar gott men rätt olik andra lasagne jag ätit. Avslutningsvis får vi en efterrätt i form av en stor tårtliknande bakelse.
Mycket mätta och belåtna lämnar vi familjens hem och beger oss till den tredje och sista vinproducenten.
Han möter oss i infarten och är snabb med att informera om sina ägodelar och deras producerade vin.
Mannen är lite speciell men rätt kul och påminner lite om en typisk galen lantman.

Vi tränger in oss i deras lilla avsmakingsbyggnad som ligger precis utanför huvudvillan. Här får vi smaka av 6 olika viner som produceras på gården. Den ena godare än den andra, men i ärlighetens namn så smakar det mesta gott efter så här många glas vin.
När vi smakat klart får vi påfyllning av det vin vi gillar mest, därefter tar vi chansen att köpa några produkter från mannen.
Donatella tar oss tillbaka till Siena och släpper av oss vid vår parkering där vår hyrbil väntar oss.
Klockan är över 18 när vi återvänder hem och vi beslutar oss för att hoppa över middagen för kvällen då vi ännu är väl mätta från vår sena lunch.

Lite bad i poolen och någon kaka från kakbordet, sen är även denna kväll över.

Vi inleder tisdagen med att softa vid poolen på Aia Mattonata. Några ur vårt umgänge passar på att leka med hyresvärdens hund Runa som gärna vill att man kastar boll med henne.

Mot eftermiddagen så åker vi till San Gimignano. San Gimignano ligger högt belägen men vi har inga större problem med att hitta en parkering. Vi hittar snabbt till huvudgatan som leder oss till ett av stadens större torg. På vägen hittar vi en ostbutik som erbjuder oss smakprov av alla möjligt sorters ost. Vi beslutar oss för att köpa med oss en ost till vårt nästa boende och efter vi tagit oss förbi några fler butiker och inhandlat lite vin och olivolja så slår vi oss ner på torget och äter en "lätt" lunch. På torget finner sig en glassbar som stoltserar med att de vunnit VM i glasskapande två år på raken. Vi testar några glasser som smakar gott innan vi fortsätter resan mot Certaldo som sägs vara ett mindre turistfyllt San Gimignano.

Med lite ont om tid så når vi Certaldo men missar att vi skulle åka mot Certaldo Alto (vilket är gamla staden) och hamnar istället i lite mindre trevliga kvarter som liknar någon sorts förort till staden.
Vi hoppar över Certaldo och åker vidare till sista destinationen, Le Tre Stelle.

Le Tre Stelle är en liten farm och vingård som producerar ett antal olika viner. Stället drivs av tre kvinnor - två döttrar och en mor. Gården var med i ett avsnitt av Solens Mat 2007 och erbjuder även enkelt boende och middag.

http://www.youtube.com/watch?v=jIwYaqC7Z4c
Jag har sedan tidigare haft kontakt med ena dottern, Donatella, och bokat in oss för en middag på kvällen.
Ganska snart efter att vi lämnar Certaldo mot San Gimignano ser vi skylten till Le Tre Stelle och lämnar huvudleden för en mindre grusväg som tar oss ut på landsbygden. Vi vet att vi är rätt när vi möts av gäss, kaniner och små vildsvin som springer fram och tillbaka på gården.
Allting på gården är egenproducerat och egenodlat.

Vi möter först mamman på gården och hon hänvisar oss till Donatella som möter oss utanför huset. De har dukat upp ett bord vid ingången till den vanliga matsalen helt för oss då de inte har andra gäster för kvällen.
Donatella presenterar tre olika viner under middagen som serveras i tre steg. Vi får smaka på deras eget bröd, olivolja, tomater och andra tilltugg. Pasta och griskött är huvudrätten och därefter får vi en sockerkaka med vaniljsås och sylt.
Donatella berättar lite om gården och deras viner som smakar fantastiskt gott. Vinerna går inte att direkt köpa via systembolaget men vill man göra en privatimport så går det (http://www.wantedwines.se/Viner.html).

Efter middagen köper vi några flaskor vin av Donatella och sedan tar vi farväl av Le Tre Stelle och beger oss tillbaka till vår bas utanför Siena.

Onsdag morgon och vi äter frukost på uteplatsen vid Aia Mattonata. De något disiga odlingsfälten vilar vid horisonten och man kan precis gestalta Siena med sina utstickande torn i fjärran.
Vi skall på ytterligare en reseaktivitet och denna gång i Florens.
Det är varmt idag. Våra värdar hjälper oss att planera vårt besök till Florens och ritar på en karta ut vart vi borde parkera hyrbilen. De är även noggranna med att berätta att det skall bli 34 grader idag.

Vi inleder med lite poolbad innan vi lämnar Aia Mattonata vid lunchtid och beger oss mot Florens. Mellan Siena och Florens går den en motorväg som leder en rakt in i Florens, mycket smidigt.
Vi har ställt in gps:en på den föreslagna parkeringen. När vi anländer till Florens tar vi oss ner till en rondell som leder oss in genom en stor port kallad Porto Romana - Den romerska porten.
Något förvirrad så ställer vi oss på en ruta mitt på torget innanför porten. Det råder trafik åt båda riktningarna här och utifrån skyltarna så verkar man inte få stå mer än 30 minuter. Vi sprider ut oss och letar efter en tydlig parkeringsskylt. Jag frågar ett cafébiträde och han förklarar att vi inte får parkera men pekar runt hörnet och säger att där finns parkering.
Tillbaka på torget går jag åt hörnet och kollar. Samtidigt kommer en av vår grupp och berättar att det finns ett parkeringshus längre ner på en enkelriktad gata.
Runt hörnet hittar vi en parkering som sträcker sig flera hundra meter längs en gammal mur. Vi hoppar in i bilen och kör in på parkeringen i jakt efter en ledig plats. Inledningsvis känns det dömt för att misslyckas då de enda platserna som är lediga är reserverade till boende. Efter några hundra meter ner så dyker det dock upp massor av lediga platser och lyckliga och avkopplade kan vi ställa oss här för dagen. Vi kliver ut och leder oss ner mot Florens centrum längs de få skuggfyllda trottoarerna.
En digital informationsskylt presenterar temperaturen som 36 grader, och det känns.

Det tar ca 5-10 minuter från parkeringen tills vi är i Florens kärna. Vi börjar med att leta upp en plats för att käka lunch, något som inte är helt enkelt. Till slut så hamnar vi på ett café med en uteservering på ett litet torg. Under parasoll, men helt vindstilla, äter vi vår lunch med svetten rinnande ner för kinder och rygg. Vatten har sällan smakat så gott. Jämte caféet skyltar en liten butik med vattenflaskor för €1. Vi köper på oss några och ger oss sedan ut några timmar på vandring för att utforska Florens.
Staden är skitig, rörig och full av turister. Värmen påverkar besöket negativt men ger gärna upphov till att kliva in en och annan luftkonditionerad butik. Vi besöker några av torget i jakt på den lokala marknaden. Så fort man kliver ut på Piazza del Duomo slås man av storheten från den enorma katedralen med sin gigantiska kupol i bakgrunden.

Efter lite promenerande och lättare handel så beger vi oss till vår mötesplats för att gå samman med en vintur till en vinproducent strax utanför Florens. För att ta oss dit har vi hyrt två små Fiat 500 med ca 50 år på nacken.
Vi besöker Fiat 500 Touring Club där guiden presenterar de olika bilarna för oss. Då vi är först på plats så får vi välja bil och det blir en beige och en röd liten skönhet. Strax efter kommer ett amerikanskt par som även skall delta på turen.
Vi börjar med en lektion i hur bilarna fungerar. Det är manuella växlingsmoment men växellådan kräver dubbelkoppling, något som vi chaufförer inte tidigare varit med om. Efter 10 minuters teori så är vi reda att ge oss ut och testa bilarna. Vi får starta dem i garaget och därefter puttrar vi iväg genom Florens folkfyllda gränder och gator.
Bilarna är roliga att köra och det går rätt snabbt att vänja sig vid kopplingstekniken. Vår guide är med oss i täten och dirigerar så gott hon kan över en kom-radio som är installerad i varje bil. Vi uppmanas att tuta så mycket vi kan under turen vilket verkar uppskattas av turisterna, men kanske inte de lokala boende i staden.
Vi lämnar Florens och åker upp i närliggande bergsmarker genom en liten by där Galileo Galilei spenderade sina sista år vid livet.
Vi slutet av byn kommer vi till en villa där vi parkerar och får gå en tur genom trädgården och vinkällaren. I källaren har det dukats upp för vinprovning och tilltugg.
Efter turen så köper vi några flaskor av det goda vinet och kör vidare med minibilarna. Vi passerar en utsiktsplats lagom vid solnedgången på vägen tillbaka till Florens och kör in för en kvarts paus och lite fotograferande.
Vi kör sista vägen tillbaka och får lämna bilarna utanför garaget, varav vår guide backar in dem en efter en i det trånga garaget. En lyckad aktivitet som medförde ett gott skratt och lite äventyr.

Full fart hem till Siena för att avsluta ytterligare en dag med en skön natts sömn.