[Tredje resan]
Den rubriken skulle om den var inledningen till en kriminalroman ha betytt att det var tredje vändan på ”kåken”, fängelset alltså. I det här fallet betyder rubriken, tredje resan för mig till Koh Chang i Thailand.
Koh Chang är en av Thailands största öar vilken är belägen i Siambukten i östra Thailand, nära gränsen till Cambodja.
Den här gången skulle vi göra det vi inte gjort tidigare och naturligtvis även det vi gjort tidigare. En av de saker vi inte gjort tidigare var att boka resan via en svensk resebyrå. Tidigare hade jag ordnat både resa och hotell själv via Internet. Nu bokade vi via Fritidsresor som denna vinter börjat med resor till Koh Chang och dessutom kunde erbjuda precis det hotell som vi bott på förut och som vi gärna ville återvända till. Fördelen med att boka vi svensk resebyrå är i första han av ekonomisk säkerhetskaraktär, d v s att resegarantin gäller och att man inte behöver slutbetala resan förrän 40 dagar före avresan. Vi bokning på Internet ska man betala både hotell och resa redan då man bokar. Det är ett risktagande som kan kännas väl stort. Speciellt gäller det om man för att vara säker på att önskad resa finns vid rätt tid måste boka ett år i förväg. Vad som helst kan ju hända. Thailand är från tid till annan ett politiskt oroligt land även om det för det mesta är lugnt för oss turister.
Resan skulle innebära direktflyg Stockholm – Bangkok, och därefter vidare flyg med Bangkok Airways till Trat varifrån man åker minibuss och färja till Koh Chang. Det var alltså samma resa som den vi själva ordnat tidigare. Skillnaden var att vi skulle åka charter från Stockholm till Bangkok. Flygtiden var densamma som med reguljärflyg och även flygkomforten, nämligen exakt samma flygplanstyp.
Första avvikelsen i resa dök upp redan då vi skulle lämna Arlanda. Vi var alla ombord i tid. Avisningen av planet var gjord och vi hade taxat ut tull änden av startbanan. Då meddelade piloten att vi hade ett problem. En lampa indikerade att den bakre dörren på planet inte var stängd. Kabinpersonalen provade att öppna respektive stänga dörren ett antal gånger men fick inte indikeringslampan att slockna. Då kom färdmekanikern och gjorde samma sak och konstaterade samtidigt att dörren defacto var stängd. Denna procedur tog cirka 20 minuter varefter vi kunde lyfta mot Bangkok. Flygresan tog planerade 10 timmar. En liknande incident hade givetvis kunnat inträffa även då vi flugit reguljärt. Flygsäkerheten har alltid prioritet ett.
Nästa skillnad i resa dök upp då vi kom till Bangkok.
Vi visste när sista planet från Bangkok till Trat skulle avgå så vi stressade på för att komma genom Immigration och bagageutlämningen och därefter, enligt instruktionen från Fritidsresor snarast ta kontakt med en av deras representanter för att få våra biljetter för vidare färd från Bangkok. Vi hade dock kunnat ta det lugnt för vi var inbokade på hotell i Bangkok över natten och skulle inte vidare mot Koh Chang förrän morgonen därpå.
Detta var något Fritidsresor redan i resebeskrivningen på nätet angivit att det kunde inträffa om flyget från Sverige var försenat men jag trodde inte att det var normalsituationen. Det visade sig nämligen att då jag frågade Fritidsreserepresentanten att vår inbokning på hotell i Bangkok var inbokad långt i förväg och våra rum på Koh Chang var bokade först från dagen därpå.
Vid tidigare resor har vi inte haft några problem med att checka in och fara vidare direkt samma dag.
Vi bussades alltså in till Bangkok, till ett mycket bra hotell, Century Park Hotel, där vi bjöds på välkomstdrink och lite information om omgivningarna. Hade vi dock vetat redan i förväg att vi skulle tillbringa en kväll i Bangkok hade vi kunnat förbereda oss för det. Nu var vi lagom förargade för att vi på det här viset skulle missa minst en halv dag på Koh Chang. Vi letade därför bara upp närmaste restaurang för att få lite middag. Närmaste restaurang hade ju kunnat vara den på hotellet där det erbjöds thaibuffé till extrapris för oss, 550 THB per person. Vi valde dock att gå över gatan till ett ”litet hål i väggen” som såg väldigt fräscht ut. Vi togs emot av en vänlig personal. Vi serverades fantastiskt välsmakande thairätter efter vars och ens smak och den dryck vi så önskade därtill. För hela kalaset (för sex personer) inklusive öl till mig betalade vi 800 THB inklusive dricks. Vi hade definitivt inte blivit mer belåtna om vi ätit på hotellet.
Sedan blev det sängen för att försöka ta igen den sömn vi inte kunnat tillägna oss under flygresan. Det gick sådär, kudden var inte fyllt med dun, snarare skumgummibollar, så med sömnen blev det si och så.
Morgonen därpå var det frukost 05.30 och avfärd 06.00 med buss åter till flygplatsen. Det var ingen lång busstur men det räckte för att Samuel (6 år) skulle bli åksjuk och kräkas direkt då vi steg ur bussen. Han blev genast omhändertagen och ”sanerad” av en liten thailändsk kvinna vars uppgift normalt var att städa utanför flygterminalen. Hon belönades givet vis med en, med thailändska mått mätt, rejäl mängd THB för sin insats.
Vi checkade in och klev ombord på det med blommor och palmer bemålade lilla turboprop-flygplanet som på ca 45 minuter skulle ta oss till Trat.
På flygplatsen i Trat ”mötte” oss som vanligt de gröna elefanterna i Buxbom och de små ”leksakstågen” som fraktar passagerare och bagage från planet ute på plattan in till terminalbyggnaden som egentligen bara är ett tak. Därpå äntrade vi raskt våra minibussar för färd först ner till Leam Ngop och färjan till Koh Chang, en färd på ca 15 minuter. Sedan följde en färjetur på en knapp halvtimme och därefter ytterligare tjugo minuter på de slingrande vägarna till White Sands Beach och vårt hotell Koh Chang Kacha Resort and Spa. Naturligtvis precis som då man bokat resan själv, det är nämligen bästa sättet att komma från Trat till Koh Chang. Bilar eller minibussar är enda möjligheten. Stora turistbussar kan inte köra på ön och någon flygplats finns inte och lär heller inte byggas, ön är till ca 80 % nationalpark.
Vid framkomsten till hotellet avvek vi från övriga Fritidsrese-resenärer. Vi hade själva styrt om så att vi skulle bo i den äldre delen, Beach Side, av hotellet där vi tidigare bott vid två tillfällen. Fritidsresor har sina förbokade rum i den nya delen Hill Side. Hill Side delen har färdigställts sedan vi var här senast men vi föredrar att inte behöva korsa gatan varje gång vi känner för att bada i havet. Vi föredrar havet före poolen, även om poolen, som på Hill Side av vårt hotell har vattenrutschbana.
Nu vill jag inte verka negativ, men det är skillnad på att vara styrd och att kunna bestämma själv över sin resa. Men, som jag sa inledningsvis, det finns fördelar med att boka via svensk resebyrå.
[Thaimat]
Den andra nya attraktionen på hotellets Hill Side del är en Italiensk restaurang men den lockar inte heller. I Thailand vill vi äta thailändsk mat, sedan må den italienska krogen vara hur bra den vill.
Thailändsk mat äter man bäst på de mindre restaurangerna som inte ser så tjusiga ut och som i huvudsak frekventeras av thailändare. Där smakar maten bäst. Att man ibland kan se in i köket och kanske förfasa sig över att det inte är lika skinande rent som man föreställer sig att svenska restaurangkök är det får man ta. Oftast är det inga problem om man ser till att beställa sådant som är ordentligt stekt eller kokt. Inte ens thailändarna använder kranvattnet till annat än att tvätta sig i så där föreligger heller ingen större risk.
De trevligaste och mest prisvärda middagarna äter vi på någon av alla de restauranger som på kvällarna dukar upp sina bord på stranden, då det är ebb. Här äter man antingen någon traditionellt thailändsk rätt såsom soppan Tom KahKai, kyckling med kashewnötter eller varför inte en Pad Thai. Bästa valet på dessa restauranger är dock de olika varianterna av grillat ”seafood” som erbjuds. Det är nyfångad fisk och skaldjur av olika slag. Detta grillas direkt på beställning över glödande kol i halva gamla oljefat. Till dessa läckerheter, ja inte oljefaten alltså utan fisken och skaldjuren servers efter önskemål ris, bakad potatis eller sallad.
Som jag nämnde inledningsvis brukar vi hålla oss till thaimat då vi är här men thaimat tre gånger om dagen skulle nog inte vi heller klara. Till frukost håller vi oss till en ganska vanlig Continental breakfast med kaffe, juice, rostat bröd, en omelett, någon gång bacon samt avslutningsvis en ordentlig hög skivad färsk ananas. De thairätter som också finns tillgängliga till frukost undviker vi. Det känns inte helt rätt med ångkokta grönsaker och nudlar strax efter klockan sju på morgonen.
Energiförbrukningen är inte så hög då man mest ligger i skuggan eller guppar kring i havet. Därför har vi inte heller så stort behov av rejäl lunch. Vi äter därför oftast på rummet vilket innebär att vi sätter i oss ett par skivor bröd med medhavd kaviar samt kokt skivat ägg eller ost. Äggen kokar vi i en liten behändig äggkokare (för tre ägg) medförd från Sverige. Till dessa mackor dricker jag en thailänds öl, helst Chang Beer och hustrun dricker äppeljuice eller annan lämplig dryck.
Framåt kvällen är vi sedan laddade för den thailändska maten på någon av krogarna som jag beskrivit tidigare.
Och sedan är det dags för dessert, Thailändska pannkakor
Ända sedan vår första Thailandsresa 2001, har vi älskat de tunna thailändska pannkorna med frukt som man på många platser kan köpa direkt från ett ambulerade gatukök, oftast monterat på en trehjulig moped med tak.
Här på Koh Chang har vi vår specielle favorit bland ”pannkaksbagarna”, en ung man och hans söta fru som varit här på White Sands Beach varje år.
Glädjande nog fanns de här även denna gång. Än mer glädjande var att de kände igen oss då vi första kvällen kom för att äta vår pannkaka med banan och socker.
De kan inte speciellt mycket engelska men tillräckligt mycket för att förmedla att de kände igen oss från tidigare gånger.
Våra kvällsmåltider avslutas nästan varje kväll med ett besök utmed gatan hos vår pannkasbagare.
[Montesumas hämnd]
Hade resan gått till Sydamerika kan det tänkas att jag trott att jag denna gång drabbats av det som kallas Montesumas hämnd, en förskräcklig magåkomma.
Som jag nämnde inledningsvis skulle vi på denna resa prova sådant som vi inte hunnit med tidigare. Jag har aldrig tidigare under någon av mina resor i världen drabbats av någon magåkomma men här på Koh Chang slog den till med full kraft den fjärde natten. Jag ska bespara er mer ingående detaljer men kan säga att trevligt var det inte. Det förstärktes dessutom av att jag fick feber som i sin tur triggade igång min hjärtarytmi. Där var jag alltså magsjuk, febrig och med ett hjärta som dunkade kraftigt i otakt hela natten. Det medförde givetvis att det blev si och så med nattsömnen, som i den mån den infann sig avbröts ungefär en gång i timmen för besök på toaletten.
Dagen efter däremot sov jag som en stock hela dagen eftersom febern satt i, och trots det bultande hjärtat.
När hjärtat stannat, jag inte helt förstås men de extra hjärtslagen, vaknade jag pigg och kry och redo för nya bad- och matäventyr. Upphovet till min magsjuka har jag ingen som helst aning om. Jag hade inte ätit något annorlunda än någon annan på dagen före insjuknandet.
[Att resa med barnbarnen]
Att resa tillsammans med sina barnbarn har sina fördelar. Bland annat innebär det att man kan tillåta sig att själv stundtals bli barn på nytt.
Viljan att leka har vi vuxna nog kvar lite till mans men vi reglerar den allt för hårt och släpper inte fram leklusten tillräckligt ofta till vardags. Det går lättare på ”semestern” och gärna i främmande land.
Vi reser denna gång tillsammans med vår dotter och svärson samt de två äldsta barnbarnen Hannah (14) och Samuel (6). På plats i Thailand fanns redan då vi kom vår son med fru och döttrarna Sofia (5) och Anna (snart 4).
Sofia har under vistelsen i Thailand, på egen hand lärt sig att ”dyka” och att simma under vattnet. Det måste hon visa farfar och farmor så fort vi bara hunnit checka in. Detta gör att det blir vattenlek nästan med det samma.
Anna däremot har ledsnat på att bada efter tre veckor i Thailand och vill bara sitta på bungalowens altan och spela Memory med mamma. Hon spelar detta spel med regler som hon själv hittar på under spelets gång, allt utifrån hennes egna förutsättningar att vinna.
Samuel gillar att bada både i poolen med pappa och i havet med mamma och storasyster. Med uppblåsbara puffar på armarna känner han sig trygg och busar med oss vuxna utan att fundera det minsta på att han inte har någon kontakt med bottnen. Han guppar omkring som en kork i det salta, varma vattnet.
När han av några andra resenärer, som lämnar Koh Chang före oss, får överta en hel arsenal med plastleksaker, hinkar, spadar mm, så blir det möjligt att tillsammans med mamma och morfar bygga sandslott på stranden. Samuel startar med en hög sand som får bli stomme till slottet och börjar sedan gräva en vallgrav. Morfar hämtar vatten. Då Samuel upptäcker att vattnet bara rinner undan börjar hans kreativa lilla hjärna att jobba och snabbt fodrar han vallgravens botten och sidor med de stora röda blad som fallit från träden och ligger överallt på stranden. Bladen gör att vattnet stannar längre i vallgraven men också att vattnet forsar fram som en flod eftersom vallgravens botten har olika nivåer. Det blir en vattenlek som kräver hämtning av mer och mer vatten tills morfar inte orkar längre i värmen.
”Hämta mer vatten, stå inte bara där och glo” blir då uppmaningen till mamma som också deltar i vattenleken.
Hannah ägnar sig ungefär åt samma saker som vi vuxna de flesta dagarna. Detta gäller med undantag för då vi ska äta, hon gillar inte thaimaten så det blir ofta probelm för henne att få i sig någon vettig näring. För det mesta slutar det med att hon bara beställer pommes frites utan något till.
[Påfyllning i Siambukten]
Vi har denna gång ”drabbats” av regn och åska ett par gånger trots att det fortfarande är ungefär en månad innan regnsäsongen börjar. Nu gör ett regn här inte så rasande mycket. Dels är de normalt ganska korta men desto intensivare och dessutom är det ganska varmt regn.
Det är dessutom en ganska härlig upplevelse att bada i havet då det ösregnar i Thailand. Detta bör dock undvikas om det samtidigt åskar. Regeln att man inte bör utgöra högsta punkt på havet då det åskar, gäller nog även i Thailand.
Men att flyta omkring, eller stå i det nästan 30-gradiga vattnet när det intensiva regnet samtidigt vräker ner över en och får vattenytan att se ut som om det kokar är en häftig upplevelse. Den är svår att förmedla i ord men denna gång är jag innehavare av en vattentät videokamera och har gjort försök att fånga detta på video.
På vår sjätte dag här på Koh Chang regnar det intensivt gång på gång så det jag nyss skrev om kortvarigt regn gäller bara vad avser intensiteten. Idag är det dock många korta intensiva skurar med korta uppehåll. Trots regnet njuter vi av att vara här i den avkopplande miljön med tillgång till den goda och billiga maten och det vänliga folket som man möter överallt.
Förmiddagens regn har nu dragit förbi och Siambukten har fått en rejäl påfyllning. Det intensiva regnet har kanske gjort det värt besväret för några turister här på ön att åka eller gå till de vattenfall som turistbroschyrerna nämner. Från de höga bergen rinner ett antal större och mindre floder och i flera av dem finns vattenfall. Fallen är smala och av den typ som avslutas med en liten badbar ”pool”. Det brukar kunna vara ganska vackert på dessa ställen men jag avstår turen dit. Jag har sett vattenfall av denna typ tidigare både i Thailand och tidigare i livet på Hawaii.
Sötvattentillskottet har dock inte påverkat havet det minsta. Nu under eftermiddagen flyter man lika bra som vanligt i det salta varma vattnet.
[Modern teknik]
Senast vi bodde på Koh Chang Kacha var det bara möjligt att få kontakt med Internet genom att ”köpa tid” på hotellets gästdator vid receptionen. Numera kan man betala för att ansluta sin medhavda dator eller smartphone till hotellets Wifi-system inom hela området. Utvecklingen har tagit ett rejält kliv framåt på två år.
Jag finner dock ett billigare sätt att kommunicera med omvärlden i den mån det behovet infinner sig. På en av restaurangerna utmed gatan snett emot hotellet, har sonen som varit här några dagar redan konstaterat att det finns en gratis hot-spot. Man behöver visserligen ett lösenord för att kunna nyttja det men det har sonen redan fått efter att vid flera tillfällen ha ätit både lunch och middag där. Lösenordet anförtror han nu till mig.
Då jag som hastigast vill kontrollera min e-post eller kika in på Facebook slår jag bara på min smartphone och tar mig en promenad förbi restaurangen. Vips så tankar jag med några tryckningar på skärmen ner mina mail för att sedan läsa dem ”offline” då jag kommit tillbaka till hotellet. Vill jag köra Facebook får jag ställa mig och hänga i gathörnet en stund och hoppas på att jag får vara ifred för försäljarna som har sina bodar i närheten.
Om jag vill surfa på nätet eller göra något som kräver bättre grafik samt bättre möjligheter att skriva än de som erbjuds på den lilla ”onscreen-tangentbordet” på min smartphone går jag upp till hotellbyggnadens andra våning med min lilla rese-laptop. Ställer jag mig längst bort på loftgången så befinner jag mig nästan mitt emot restaurangen i fråga och kan därmed surfa i lugn och ro hur länge jag vill utan kostnad. Till slut blir det dock lite hårt att sitta i trappan till loftgången, och ska sanningen fram så har jag ju inte åkt till Thailand för att surfa runt på Internet. Det gör jag tillräckligt mycket då jag är hemma.
Inte för att jag inte har råd att betala för Internetuppkoppling, det är nog mera ”hackern” i mig som gör att jag måste testa möjligheter av det här slaget.
[Utflykter]
Eftersom vi varit både här på Koh Chang och på andra platser i Thailand tidigare så finns det utflykter som definitivt inte behöver göras, såsom elefantridning. Det som däremot alltid finns med på programmet är snorkling om möjligheten finns.
Vissa utflykter för att titta på sevärdheter måste man ju också försöka få plats med vid sidan av allt badandet.
Bang Bao
Det fanns en plats kvar på ön som vi bestämt oss för att besöka varje gång vi varit här och denna gång blev det av. Det är fiskebyn Bang Bao på öns södra kust.
Bang Bao är till stor del uppbyggd på pålar ute i vattnet. Det mesta av orten består av en lång pir på vilken finns massor med små butiker och restauranger. Att gå där på den trånga piren är nästan som att gå runt i en arabisk Medina. Här finns allt till försäljning. Det är kläder, souvenirer, mat och diverse krimskrams. Här finns fantastiska seafoodrestauranger. Här finns dyk- och snorklingsföretag som erbjuder utflykter direkt från piren. Det mesta kan du inhandla här.
ThaiFun
Denna gång blev snorklingsäventyret en utfärd med båten ThaiFun. Det är en kryssningsutflykt med snorkling. Vi har gjort denna tripp tidigare och det är mycket bra. Hela arrangemanget är välorganiserat. Det inkluderar en mycket god lunch bestående av en Thaibuffé. Stop för snorkling vid tre olika öar samt trevlig samvaro på vägen tillbaka till Koh Chang.
Man blir upphämtad vid stranden i närheten av sitt hotell. Guiden ombord är en ung kvinna vid namn Nok. Hon är fantastisk. Hon har järnkoll på allt organisatoriskt. Hon är oerhört trevlig. Hon berättar om allt man åker förbi. Hon dekorerar lunchbordet och hon underhåller oss med diverse sällskapslekar under eftermiddagens återresa. Har man tur, vilket vi hade stannar båten till på hemresan vi Monkey Island. Där matar besättningen aporna med det som finns kvar av frukten från lunchen.
Ett alternativ till utflykt med ThaiFun är en dag med katamaranen Sea Adventures. Den utflykten gjorde jag vid mitt första besök på Koh Chang 2007.
[Hemrea]
På natten före hemresan var det ett rejält åskväder över Koh Chang. Regnet vräkte ner vilket innebar att morgondoppet var något svalare än normalt.
Klockan 10.20 var vi färdigpackade och utcheckade och hämtades upp i minibuss för färd mot flygplatsen i Trat. Vi tyckte först att det var lite för tidigt men det visade sig att tiden behövdes då det denna morgon var lång kö vid färjan till fastlandet.
Lagom då vi kom fram till flygplatsen började regnet åter. Det höll sedan i sig under hela eftermiddagen då vi väntade på Bangkoks flygplats. Då vi precis hade gått ombord på planet meddelade piloten att vi blivit omdirigerade på marken till en alternativ startbana för att undvika det pågående åskvädret. Starten blev därmed något fördröjd men vi kom iväg mindre än en halvtimme försenade.
Det blev dock en ganska skakig hemresa med mycket turbulens inte bara över Thailand utan gång på gång under den nästan elva timmar långa resan.
Kockan 00.35 landade vi dock på Arlanda och kunde då konstatera att det åtminstone var lite mindre snö kvar på marken än då vi for.
[Filmlänkar]
Thailändska pannkakor
http://www.youtube.com/watch?v=E2SKcvnllyk
Bang Bao
http://www.youtube.com/watch?v=2_1_7E3IAIU
ThaiFun
http://www.youtube.com/watch?v=vpfVpfui1OY
Snorkling
http://www.youtube.com/watch?v=iQYzSIn-Qzo
