Just hemkommen från en 5 dagars resa till Skottland känner jag att jag vill dela med mig av mina upplevelser av ett mycket vackert och intressant land bara dryga två timmars flygresa bort.
Det var i början av året som vi fick en inbjudan från Swedbank att följa med på en kundresa till Skottland. Vi gick på en informationsträff om resan och bestämde oss omedelbart för att följa med. Resan arrangerades av Specialresor i Karlstad för Swedbank. Priset ca 11.000 kr per person, allt inkluderat.
Vi, alla resenärer, ca 40 personer, träffades på söndagsmorgonen vid Sweedbanks kontor på Brunkebergs torg i Stockholm. Där blev vi hämtade med abonnerad buss för färd till Arlanda flygplats. Vi checkade in och flög med SAS till Edingburgh.
Med på resan var två representanter från banken, samt en sjuksköterska och en reseledare.
Väl framme i Skottland möttes vi av vår lokale Guide, en tvättäkta skotte från Aberdeen. Hans namn var James Walker och han kom naturligtvis klädd i kilt.
Vi steg in i vår buss för vidare färd mot det lilla samhället Crieff som ligger precis på gränsen mellan the Highlands och the Lowlands.
James visade sig genast vara den perfekta guiden. Under den ca 1,5 timmar långa färden mot Crieff, där vi skulle bo under hela resan, berättade han massor med intressanta saker om Skottland och dess historia samt om allt vi åkte förbi. Han gjorde det dessutom på ett mycket humoristiskt sätt.
Under både denna första ”bussutflykt” och resten av resan framgick det tydligt att skottar och engelsmän inte alltid är bästa vänner. Många av de historier James berättade om skottar och engelsmän påminner om de historier vi berättar om norrmän och som norrmän berättar om oss. Det är humor men med en viss del av udd i sig.
Väl framme i Crieff checkade vi in på det anrika Crieff Hydro Hotel and Spa. Ett mycket fint gammalt hotell från 1800-talet. Hotellet är mycket stort och vistelse där är mycket eftersökt. Vill man bo där får man vara ute ca två år i förväg med sin bokning. Hotellet ligger mycket vackert på en sluttning ner mot Crieff i dalgången Strathearn. Det är floden Earn som flyter nere i dalen och dal heter strath. Vi fick många språkliga lektioner av James under resans gång. James är en språkkunnig person. Han talar förutom sitt modersmål ett antal främmande språk bl a en utmärkt svenska. Många av namnen på de orter vi passerade fick vi förklaring till. De har i de flesta fall gaeliskt ursprung. Gaeliska är ursprungsspråket i Skottland men det talas idag av en mycket liten del av befolkningen. Det lärs inte ens ut i den vanliga skolan längre.
Vi fick alltså våra rum på Crieff Hydro och installerade oss. Mycket fina rum, enda ”problemet” var dubbelsäng men ett enda stort täcke att ”samsas” om.
På eftermiddagen var det fri tid att utforska Crieff på. Yvonne och jag gick ner för backen för att titta på butikerna och handla lite samt för att göra ett besök på någon pub förståss. Vi köpte lite frukt och sedan gick vi på puben, det var dags för en skotsk Ale innan den mödosamma vandringen tillbaka upp till hotellet påbörjades.
Klockan 18.00 var det så dags för middag. Först fick vi en förrätt bestående av räkor i ”yellow pepper mayonnaise” inrullat i rökt lax. Till varmrätt fick vi stekt lamm med potatis och grönsaker samt mintsås. Efterrätten var en citron- och jordgubbstårta och till det kaffe eller te.
Det var ingen dålig avslutning på resans första dag. Efter middagen var det sedan dags att varva ner och gå och sova för att orka upp till nästa dags utflykt.
[Vaknade första morgonen i Skottland] efter en god natts sömn i bra säng.
Frukost serverades från kl. 07.00 och det var lika bra att vara där då för att sedan duscha och göra sig redo för avfärd mot dagens utflyktsmål kl. 08.30.
Frukosten på Crieff Hydro tillhörde inte de bästa hotellfrukostar jag ätit, men jag vet inte vad som är hög standard i Skottland eller i övriga Storbritanien.
Det fanns bröd, dock endast vitt, skinka och marmelad, yoghurt och diverse flingor. Det fanns äggröra med bräckt skinka och ett par sorters korvar. Det fanns vita bönor, stekta tomater och blodkorv och så fanns der förstås haggies, Skottlands nationalrätt. Haggis är ungefär som pölsa, möjligen med annorlunda kryddning. Sedan fanns givet vis olika sorters juice samt te och kaffe. Inget problem att bli mätt alltså men det där lilla extra saknades.
08.30 bar det så iväg med buss igen. I bussen hälsades vi med ”madding va” vilket betyder god morgon på gaeliska.
Vi skulle denna dag utforska några mål i låglandet. Det första stoppet gjorde vi vid världens högsta häck. (noterad i Guinness Rekordbok). Den består av över 30 meter höga bokar och den är över 500 meter lång.
Sedan for vi vidare genom ett mycket vackert odlingslandskap med mycket bördig jord. Där odlades jordgubbar, hallon, svarta vinbär mm. Det odlades också en hel del på friland, bl. a sparris. I övrigt är hela den här delen av Skottland extra vackert att färdas genom den här årstiden. Nästa överallt är kullarna gula, inte för att det är torrt utan av blommande buskar av Ärttörne och Ginst.
Genom detta vackra landskap färdades vi mot ett av dagens två huvudmål, Glamis Castle (uttalas Glaams). Glamis Castle ägs av Earlen av Strathmore and Kinghorne och det var den engelska drottningmoderns barndomshem. Earlen av Strathmore tillhör liksom drottningmodern familjen Bowes-Lyon som ägt Glamis i över 600 år. Slottet besöks relativt ofta både av drottningen och av prins Charles. Slottet är ett mycket vackert skotskt så kallat ”tower house”. De äldsta delarna är från 1000-talet och slottets huvudtorn kom till på 1400-talet. Slottet har sedan dess byggt på ett antal gånger senast under 1800-talet.
I ett av rummen placerade Shakespeare mordet på Duncan i Machbeth.
Vi fick här en guidad visning av slottet vilket var mycket intressant. Efter rundturen serverades lunch i den restaurang som finns i anslutning till slottet. Vi fick en skotsk grönsakssoppa, smörgåsar och öl därtill. Sedan blev det fri rundvandring i parken där man bland annat kunde beskåda en besättning kor av rasen Highland cattle, vackra långhåriga djur. Besök i souvenirbutiken gjorde också. Själv inhandlade jag tre flaskor skotsk ale med specialetikett från Glamis Castle.
När vi var nöjda med vår rundvandring i den vackra parken for vi vidare mot dagen andra huvudmål, St. Andrews, Skottlands äldsta universitetsstad och golfarnas Mecka. På vägen till St. Andrews passerade vi genom staden Dundee. I St. Andrews gjorde vi först en liten rundtur med bussen bl. a körde vi förbi den berömda golfbanan och det collage där prins William studerat. Därefter vi fick fri tid för att på egen hand bese bl. a ruinen efter den stora katedralen och för att shoppa, dricka kaffe eller bara sitta i solen och njuta. Vädret denna dag var mycket behagligt, en lagom temperatur på mellan 15 och 20 grader och mestadels helt klart.
När vi alla var nöjda med vårt strövande i St Andrews var dags för återfärd till Crieff. Under återresan fick vi besvara och lämna in en ”frågesport” som handlade om Swedbank, arrangören av resan. Det visade sig vara ett mycket bra grepp för att fånga vår uppmärksamhet inför den bankinformation som skulle komma före middagen på hotellet. Bankinformationen inleddes med snittar och champagne. De som svarat bäst på frågorna fick priser.
Sedan var det middag även denna gång en trerätters bestående av en paté med Cumberlandsås, skinkstek på en potatismosbädd och med äpple och calvados sås. Desserten var en blåbärs-cheesecake och till det kaffe eller te.
Efter en avrundande ale i baren var det åter dags att gå till sängs.
[Åter en ny dag i det vackra Skottland.]
Samma utbud till frukost men idag testade jag faktiskt lite haggis. Ingen höjdare så det blev de mer kända rätterna som fick fylla magen.
8.30 bar det åter iväg från hotellet. Innan vi for från hotellet uppmärksammade reseledningen att det var Yvonnes födelsedag. Alla i bussen hurrade och sjöng ”For she´s a jolly good fellow”. Jag hade givetvis uppmärksammat det redan före frukosten.
Dagens resa skulle gå genom en liten del av ”The Highlands”. Vi for alltså norrut från Crieff på en väg som kallas Smá Glen mot Aberfeldy. Otroligt vackert landskap. Massor med får och lamm på alla ängarna. Jättestora ljungklädda områden. Detta måste vara sagolikt vackert i september när ljungen blommar. Strax före Aberfeldy stannade vi vid en bro över en bäck, en vacker plats, och vattnet var så rent och klart att flera provade att dricka det.
Vi åkte sedan genom Aberfeldy där författarinnan J.K Rowling har en av sina bostäder, ett stort slottsliknande hus. Hon bor också i Edinburgh och London.
Färden gick vidare upp till och utmed sjön Tummel. Vid sjöns östra ände stannade vi för en rast vid det som kallas Queens view. En fantastiskt vacker utsiktsplats där man i klart väder kan se ända ut till Atlanten i väster. Denna dag var dock lite disigt men utsikten var ändå hisnande vacker. Efter en kopp kaffe och ett besök i souvenirshopen fortsatte vi mot Pitlochry och dagens lunch. Lunchen bestod denna dag av en traditionell ”Fish and Chips”. Efter lunchen hade vi ca 1,5 tim fri tid att utforska Pitlochry för bl. a shopping. Yvonne och jag besökte Heatergems, ett litet företag som tillverkar smycken av stammarna till ljungplantor. Stammarna barkas, vakuumtorkas och färgas med naturfärger. Slutligen pressas de samman under mycket högt tryck och i den processen tillsätts ett epoxylim varvid det bildas ett block av ljungstammar som sedan kan kapas och formas i olika storlekar och former till smycken. Dessa ”smyckestenar” kombineras ofta med silver. Det blir mycket vackra och speciella smycken. Sedan blev det lite besök i butikerna men enda inköp blev vykort så att de obligatoriska korten kunde skickas. Några öl köpte jag ju också förståss.
Sedan bar det åter genom det vackra landskapet tillbaka till Crieff där vi var ca kl. 15.00. De som ville blev avsläppta nere i byn för shopping eller för ett besök på någon av pubarna. Jag gick först till den speciella ölbutik jag hittat redan på söndagen, då det var stängt, och sedan till den bästa puben i byn. I ölbutiken köpte jag ytterligare några skotska öl att ta med hem.
Strax före kl. 18 var det dags att samlas i bussen igen för avfärd mot Glenturret Distillery, även kallat ”The Famous Grouse Experience”. På Glenturret fick vi en guidad tur genom destilleriet men före rundvandringen fick vi smaka lite 12-årig Glenturret Whisky. Och i slutet av rundturen blev det mer whiskyprovning. Trots att whisky görs på nästan samma ingredienser som öl så kan jag inte säga att jag tycker att det är gott. Besöket i destilleriet var intressant men provsmakningen kunde jag ha varit utan.
Efter rundvandringen var det tid för middag i destilleriets fina restaurang. Här bjöds vi på något de kallade ”Game Terrine” till förrätt, grillad laxfilé med vitvinssås som varmrätt och till dessert glass med jordgubbar och whiskygräddsås. Slutligen kaffe eller te.
Efter allt detta kunde den som gillar whisky besöka fabriksbutiken och köpa whisky eller någon av de många prylar som fanns märkta med ripan Gilbert, The Famous Grouse symbol. Gilbert finns för övrigt i jätteformat i plåt utanför ingången till destilleriet. Mätta och ”glada” lämnade vi Glennturret för återfärd till Crieff Hydro och nattens sömn.
[Denna den fjärde dagen] på resan började som de övriga med frukost och sedan avfärd mot dagens utflyktsmål, Edinburgh, Skottlands huvudstad, dock inte den största staden. Glasgow är större. På vägen till Edinburgh passerade vi de två stora broarna som leder över The Firth of Forth, alltså Forth-fjorden. Den ena är en hängbro för biltrafiken och vid sidan om den, den berömda järnvägsbron Forth Bridge. En fackverkskonstruktion från 1800-talet som på sin tid betraktades som världens 8:e underverk.
Edinburgh betraktas som en av Europas vackraste huvudstäder, och visst är den vacker men den slår inte Stockholm. Den har dock samma trafikproblem som Stockholm och vi blev sittande i kö på väg in till staden.
Vi gjorde en stadsrundtur med buss under mycket sakkunnig guidning av James, som numera bor i Edinburgh. Vi körde runt och tittade först på det som kallas den nya staden och vi besåg också förstaden Lith som numera är en del av Edinburgh. Det var planerat ett besök vid Holyrood Castle, det slott i Edinburg där drottningen brukar bo då hon besöker Edinburgh, men det var avstängt för besökare på grund av att drottningens högste befattningshavare i Skottland hade någon mottagning där. Vi fick nöja oss med att genom staketet titta in på vakterna som gick där inne i traditionella skotska mundering. Från Holyrood Castled for vi på de gator som kallas The Royal Mile i riktning mot det andra slottet i staden Edinburgh Castle som vi skulle besöka under eftermiddagen men före det tog vi ytterligare några svängar med bussen i den gamla staden, d. v. s. de äldsta delarna de som på 1700-talet lämnades av de rika för att den blivit för trång och för att allehanda sjukdomar grasserade där. Vi körde förbi Grassmarket, ett gammalt marknadsområde i centrala staden, idag bestående av småbutiker, pubar och hotell. Vi stannade sedan vi vårt lunchställe, ett nyrenoverat tidigare varuhus som nu är hotell. Lunchen var en gulasch som i min smak var lite för dåligt kryddad.
Efter lunchen var det så dags att fara upp till Edinburgh Castle för en rundvandring. Vi släpptes av från bussen på den stora planen framför ingången till slottet, på den plan där Edinburgh Military Tattoo äger rum varje år i augusti. Man var redan i färd med att montera upp de stora läktarna som en gång inköptes efter OS i München.
Uppe på slottsgården lämnade vår lokalguide James oss efter det att han berättat om slottet och dess historia och gett oss instruktioner om vad vi bara måste se sedan han lämnat oss. Han skulle hem och förbereda sig för en kväll på puben tillsammans med sina vänner, de skulle se någon cupfinal i fotboll.
Vi gick för att s på de skotska kronjuvelerna samt in i de salar James rekommenderat. Därefter gick Yvonne och jag ner i staden igen för det blåste väldigt uppe kring slottet. Vi gick ner till Grassmarket, till puben ”The Last Drop” en gammal pub vars namn hänger ihop med att det vi Grassmarket förr fanns en avrättningsplats i form av en galge. På den pub som då fanns där fick den dödsdömde alltså sin sista sup, förmodligen i form av whisky. Jag gick dit för att få en bra skotsk ale och bese interiören. Väl framme vid disken skulle Yvonne fotografera mig och då blev jag inbjuden att komma bakom disken och tappa upp min egen ale. När jag klarat det tycket barkillen att jag skulle ta över så han kunde gå hem. Jag höll alltså på att ”bli med pub” i Skottland. Troligen hade jag nog inte haft råd, men det kunde nog varit kul för en tid. Efter pubbesöket gick vi lite i butiker där man sålde typiskt skotska souvenirer, d v s det mesta skotskrutigt i alla de färger. Jag övervägde ett tag att köpa kilt men fann raskt att jag inte skulle han användning för den värst ofta. Jag provade också en keps i Harris tweed, men den fick mig att se äldre ut än jag känner mig. Inga inköp alltså, inte ens någon ytterligare öl.
Det var därmed dags att åter klättra upp i bussen för återfärd till Crieff och den sista natten före hemresan. Först skulle vi dock avnjuta en sista middag på Crieff Hydro. Kvällens måltid inleddes med att vi underhölls i bästa Skottlandsstil av en äkta säckpipeblåsare i full mundering. En riktig upplevelse i den miljön och till den måltiden var förrätt var haggis inbakad i ett savoykål/ filopaket över vilket man hällt Drambuie grädde. Huvudrätten var kycklingbröst inlindade i Ayrshirebacon med pepparkornsås. Till det potatis och grönsaker. Desserten var en hallonkrustad med vispgrädde, och så förståss kaffe eller te.
Efter middagen blev vi sittande ett stort gäng i baren. Sista kvällen med gänget. Vi hade väldigt trevligt. Jag gav en kortkurs om öl för alla som ville höra på och övrig också. Jag tror det var uppskattat. Vid halv elvatiden bröt vi upp för en sista natts sömn på Crieff Hydro.
[Sista dagen] i Skottland, hemresedagen, startade naturligtvis som de tidigare med frukost. Sedan var det att packa ner sina saker, inklusive alla ölflaskor och packa in sig i bussen för avfärd mot Edinburgh flygplats.
Vår chaufför var lite orolig för att vi på nytt skulle hamna i bilkö och att det skulle ge oss problem med incheckningen. Det visade sig dock vara onödig oro. Denna morgon flöt trafiken in mot flygplatsen helt utan hinder. Vi var till och med där i så god tid att vi fick vänta på att de skulle öppna incheckningen.
Sedan var det passage genomsäkerhetskontrollen. Somliga fick där ta av sig skorna andra bältet till byxorna. Mycket olika behandling från kö till kö och från person till person. Mycket noggrann säkerhetskontroll var det dock för samtliga.
Så var det dags för förmiddagskaffe i ett café i terminalen. Sedan koll av om taxfree-butikerna hade något man måste köpa för de mynt som var kvar. Så slutligen var det tid för boarding.
Flygresan hem tog mindre än två timmar och på Arlanda väntade åter en abonnerad buss för att ta oss tillbaka till utgångspunkten Brunkebergs torg. På vägen in mot Stockholm hamnade vi dock i bilkö, klockan var ju ca 5 på eftermiddagen. Sträckan mellan Haga och Brunkebergstorg tog nästan lika lång tid som flygningen från Skottland.
Vi var hemma på Södermalm igen när klockan var strax efter 18.
Ytterligare en härlig reseupplevelse hade vi lagt bakom oss.
Skottland är definitivt ett land att återvända till.
Det blir också med all säkerhet så att vi följer med på resa med Swedbank igen om vi får en inbjudan. Det var ett mycket trevligt sätt att resa. Framför allt blev det mycket mer av social samvaro än på vanliga charterresor.
Slut.
