22 gr. i havet, en sällsynthet här på Näset. Måste provas. Sticker i en fot, känner sandrevlarnas ränder, som fördjupar sig under foten. Nästa fot, och sakta gungar jag mig ut i det friska havet. Det är alldeles lugnt, previs som jag minns min barndoms hav. Genom det kristallklara vattnet ser jag små, bittesmå rödspättor kila omkring. Inga maneter än. Bara att fortsätta vada ut i det långgrunda vattnet. Snart passerar jag första reveln, och vattnet blir genast svalare. Fast nu är jag ju van. Lite längre ut, precis när vattenytan nått naveln doppar jag mig. Mmmmm....Det smakar lätt salt och gott. Dyker med huvudet först, och hela jag känns uppfriskad, lugn, glad och harmonisk. Detta är nog det bästa i livet, tänker jag, medan jag tar några simtag ut på djupare vatten. Inte en krusning så långt ögat kan se. Jag är i en lång stund. Vattnet känns varmare efter ett tag. Solen strålar, och vattenytan bryts av glittret.
Ser min solstol i sanddynan en bit bort. Har visst drivit iväg en smula med strömmarna. Upp, skaka huvudet - öronen fulla av vatten, Soltorkar en stund i våt baddräkt (trots att mamma alltid förmanade mig som barn att snabbt byta baddräkt!). Byter smidigt under sarrongen, och sätter mig tillrätta i solstolen med en gammal Maria Langdeckare.