Dag för dag: Resealbumet "Singapore & Malaysia" av Micke73

Den här semestern ville vi dela upp mellan att se en cool stad (Singapore) under en veckas tid och sedan en solig ö med coola stränder de återstående två veckorna. Flygbiljetten till Singapore var redan fixad med hjälp av lite bonuspoäng så nu återstod bara att hitta en bra ö och ett bra transportsätt dit.

Lite undersökande av Malaysia via internet och böcker berättade att de bättre öarna på östkusten var delvis nedstängda under december-januari månad så då fick det bli västkusten. Där kom vi fram till att Penang och Langkawi verkade vara de bästa öarna från flera perspektiv. Nackdelen då vara att de är belägna långt uppe i nordväst vilket skulle ta närmare ett dygn med tåg eller buss - inte ett alternativ när man har en sprallig 2½ åring som inte vill sitta still många minuter i taget.

Fick alltså bli flyg och via en sökmotor visade sig Air Asia ha de billigaste priserna. Vissa nackdelar var det i och för sig; ingen mat ingår, man får inte några säten tilldelade sig vilket innebär att alla stressar sig fram i kön för att komma på först, incheckat bagage kostar extra, man åker från en mindre spektakulär flygplats och vi kunde inte åka direktflyg från Singapore. Fast trots allt var Air Asia billigaste så det fick bli en bokning genom dem.

Efter våra dagar i Kuala Lumpur var det så dags att flyga till Langkawi. Vi gick upp tidigt på morgonen och åkte till den hastigt uppfiffade lagerlokalen LCCT (Low Cost Carrier Terminal). På plats några timmar innan boarding började vi se fram en riktigt skön del av vår semester. Förhoppningsvis skulle vi vara där till lunchtid och kunna njuta hela eftermiddagen av sol och bad.

En knapp halvtimme innan boarding gick ett meddelande ut i högtalarna att det inkommande planet var försenat och därmed också vårt plan till Langkawi. 1½ timmes extra dryg väntan...*suck*. 1½ timme senare var vi varse att den väntan inte var tillräcklig, fortfarande ingen ny tillstymmelse till att vi skulle få gå på planet. Gaten däremot ändrades friskt fram och tillbaka så att vi fick flänga som galningar fram och tillbaka på flygplatsen. Ytterligare en halvtimme senare var det så äntligen dags att gå på planet. Tio minuters trängning i kön och sedan släpptes vi ut den långa promenaden mot flygplanet.

Väl på planet märkte vi att det redan var väldigt varmt. Luftkonditioneringen fungerade av någon anledning inte men alla passagerarna släpptes på utan pardon. Dörren stängdes och det kändes mer och mer som om man satt i en bastu.

Efter ungefär en kvart började desperat småbarnsföräldrar att gå fram till flygvärdinnan och fråga när de skulle lyfta alternativt om de kunde öppna dörren och få in svalka. Efter ytterligare fem minuter började fler och fler att trycka på och kräva att dörren öppnades men fick bara till svar att det inte var tillåtet ur säkerhetssynpunkt. Ytterligare tio minuter passerade och svetten forsade nu från alla passagerarna. Samtidigt började luften kännas svårare och svårare att andas.

Nu stod ett stort gäng längst fram och klagade högljutt i panik. Piloten tog äntligen till orda och berättade att motorn var sönder och skulle repareras. Tog sin tid att få koll på...*suck*

Till slut öppnades så äntligen dörren och alla fullkomligt slängde sig ur planet...aaaaah, frisk luft...äntligen!
Alla kunde nu gå tillbaka till vänthallen och planet var nu 2½ timme försenat. Fast nu hade vi återigen svalka och kunde andas ordentligt.

Ytterligare 1½ timme senare blev vi ånyo utschaktade i det varma planet. Förhoppningen var att vi skulle rulla ut strax efter att alla gått ombord på grund av paniken vid senaste påstigningen. Tyvärr tog det dock ytterligare en halvtimme innan metallfrågeln började rulla bakåt. Stora delar av planet utbrast då i en spontant applåd, en väldigt hånfull sådan.

4½ timme för sent lämnade vi Kuala Lumpur bakom oss och kunde äntligen se fram emot at få komma fram till vår destination.

På vägen hem var vi oroliga att det skulle upprepas igen. När vi som bäst satt och väntade ropade en röst upp ur högtalarna att ett inkommande plan var försenat vilket skulle orsaka förseningar i sin tur på ett utgående plan. Några sekunder senare var lättnaden stor när vi förstod att det var planet till Phuket som skulle bli försenat och inte Singaporeplanet...pheew!

Dock kunde vi inte låta bli att känna sympati för de stackarna några rader bort som nu hade många långa timmars extra väntan framför sig.

Hotellet vi bor på i Langkawi har endast tre TV-kanaler, alla dessutom inhemska Malaysiska. Det hade inte gjort något i vanliga fall men då vi har varit krassliga och spenderat mycket tid på hotellet de senaste dagarna blir man smått desperat och tittar på vad som helst som ligger även långt ute i periferin av vad man i vanliga fall hade varit intresserad av.

Ett sådant exempel är den inhemska varianten av Sportspegeln. Först sitter en presentatör och tjattrar i vad som verkar vara en evighet, förmodligen är det inte mer än en eller max två minuter men känns som mycket mer. Sedan visas vad som verkar vara den stora nationalsporten - badminton. Malaysier mot koreaner, malaysier mot kineser, malaysier mot indonesier, you name it. Herrklass, damklass, dubbel, mixed ingen klass är för ointressant.

Pumpandet av de många matcherna varvas med intervjuer av olika slag. Liksom på de vanliga nyheterna står det nästan alltid en 7-8 stenansikten runt om personen som på sin höjd nickar instämmande. Det ser inte ut att vara vanliga fans för de är klädda precis som spelaren. Förmodligen ar det tränaren, massören, materialförvaltaren, psykologen med flera som också vill sola sig i glansen.

Mer badminton, lite prisutdelningar följt av några fler intervjuer med en spelare som har 7-8 personer runt sig.

Sista tio minuterna av halvtimmessändningen och nu börjar det bli klurigt for programledningen. Vad ska dem fylla ut den här programtiden med? Det kryllar nog inte direkt av Malaysiska framgångar på sportfronten.

Visar sig bli lite småklipp av någon rallytävling och en match mellan två malaysiska lag i futsal. Såklart varvat med mycket sändningstid på programledaren som lyckas fylla ut mycket av sändningstiden med sitt snack.

Så var sändningen äntligen slut och jag kan knappt bärga mig tills nästa börjar...