[Dag 1]
För 9.e gången gör vi nu en resa arrangerad av Specialresor i Karlstad. Denna gång bar det av mot södra England.
Avresa från Stockholm Arlanda i behaglig tid, Samling på flygplatsen 09.15 och avresa 11.15. Gruppen bestod endast av 23 deltagare. Flyg med SAS till London Heathrow tog ca. 2 tim. På Heathrow mötte vår lokalguide Tina och vår busschaufför Will.
Först åkte vi mot West Green House Garden där vi beundrade den vackra trädgården och där vi också fick Afternoon Tea, varianten Cream Tea, vilket innebar Te, scones med grädde och sylt. Det var dock inte vilken grädde som helst utan så kallad Clotted Cream, en mycket krämig variant. Vår guide berättade legenden bakom denna ”anrättning” men det skulle göra denna berättelse allt för omfattande att återberätta den.
Efter denna te-paus bar det av mot vår bas, Salisbury där vi skulle bo under vår Englandsvistelse.
Vi checkade in på det gamla fina hotellet Mercure White Hart Hotel.
På kvällen åt vi en gemensam middag på hotellet. Vi hade mycket trevligt under middagen och det kändes som man känt flera av deltagarna länge. En mycket social grupp.
Efter middagen gick några av oss ut på en närbelägen pub, The New Inn, som finns bara något hundratal meter från hotellet och är kvar i de lokaler där den startade på 1400-talet. En mycket trevlig miljö att dricka öl och umgås i.
[Dag 2]
Dagen började med en ordentlig engelsk frukost med ägg och bacon, smörgås, juice, yoghurt med flingor samt kaffe med croissant. Frukostutbudet får högsta poäng av mig.
Efter frukost bar det av med buss mot det charmiga området Cotswolds norr om Salisbury. Vi färdades genom det vackra böljande jordbrukslandskapet medan vår fantastiska guide berättade om allt från de frigående grisarna till varifrån begreppet Sheriff kommer.
Vårt första stopp i Cotswolds blev i den trevliga byn Stow-on-the-Wold. Där hade vi lite egen tid för att titta på de fina små husen och vi passade också på att dricka förmiddagskaffe.
Färden gick sedan vidare till William Shakespeares födelsestad Stratford-upon-Avon. Där startade vi med guidad tur genom staden, bl a förbi Shakespeares födelsehus, som är museum. Jag avstod från att gå in eftersom jag varit där 1978.
I Stratford var det också fri tid och lunch på egen hand. Vi var inte så hungriga efter stadig frukost och förmiddagskaffe. Vi beslöt att ta något lätt, bara en sandwich. Det visade sig att det vi beställde bestod av fyra halva dubbelmackor, vardera. Det hade räckt att beställa en att dela på.
Då vi återsamlades for vi en kort bit till en grannby för att besöka Anne Hathaway’s cottage, d v s Shakespeares hustrus barndomshem. Det var här Shakespeare träffade sin 8 år äldre hustru.
Besöket var mycket intressant då huset är mycket välbevarat sedan Shakespeares dagar.
Dagens sista begivenhet blev ett besök i den lilla orten Burford där vi åt middag på puben The Golden Pheasant (Den gyllene fasanen).
Här blev vi serverade en mycket god lammgryta. Vi befann oss ju i ett distrikt där man levt på fårskötsel och ullproduktion i generationer.
Vi åkte sedan tillbaka till Salisbury och vårt hotell medan solen gick ner över de vackra böljande kullarna. Hemma på hotellet var vi först ca 22.00.
[Dag 3]
Dagen började med ungefär samma frukostupplägg som föregående morgon.
Ca kl. 9.30 gjorde vi en kortare guidad tur genom den centrala delen av Salisbury under ledning av vår guide Tina.
En timme senare samlades vi alla åter i hotellobbyn för att gemensamt gå till Salisbury katedralen. Katedralen i Salisbury har den högsta tornspiran i England (123 m). Vi guidades runt i katedralen som är mycket imponerande. Här finns bl. a världens äldsta idag fungerande klocka, d v s ett urverk från 1300-talet utan urtavla men som fått kyrkklockan vid katedralen att ringa på bestämda tider. Den satt ursprungligen i ett separat klocktorn som idag är rivet. Urverket var sedan bortglömt i många år men är nu restaurerat och praktiskt taget allt utom repen är original.
Efter besöket i katedralen gick vi in i den del som kallas kapitelhuset där ett at de fyra kvarvarande originalen av Magna Charta finns att beskåda. En handskrift som anses vara urdokumentet för demokrati. Detta är det bäst bevarade exemplaret.
Därefter gick vi för ett besök till Mompesson House, ett mycket välbevarat s k ”Town house” som är museum men som ibland används för film- och TV-inspelningar.
Resten av dagen var fri för egen disposition. Många ägnade eftermiddagen åt att shoppa, Det var marknadsdag i Salisbury. Staden bjuder också på ett stort utbud av butiker.
Själv for jag tillsammans med en annan deltagare i gruppen till Stonehenge som bara ligger ca 20 minuters bussresa från Salisbury. Ett besök vid Stonehenge har stått på min lista över saker att göra i livet, så det var ett måste trots att vädret inte var det bästa. Det var både kallt och blåsigt.
Bussresa och entré till Stonehenge kostade £29. Man måste numera ta sig till ett Visitors Center varifrån man åker shuttle-bus till en plats nära själva ”monumentet”. Man utrustas med en elektronisk guide som man trycker på vid olika numrerade stationer och lyssnar på information vartefter som man går runt stenarna. Numera får man inte gå fram till stenarna, man kommer som närmast ca 10 meter.
Under hela vår vandring runt monumentet lyste solen och värmde men då vi avslutat vår rundvandring och även besökt utställningen vid Visitors Center var det isande kallt och det for snö i luften.
Efter detta besök vid en av världens mest berömda fornlämningar är fortfarande frågorna fler än svaren. Varför just där? Vad är det? Kultplats? Begravningsplats? Astronomisk kalender? Kanske allt på en gång, men så har platsen också nyttjats under många tusen år. De äldsta lämningarna är från ca 5.000 år före Kristus.
På vägen tillbaka till Salisbury stannade bussen vid en plats som kallas Old Sarum. Här hade man också möjlighet att stiga av för att gå runt och titta. Vi avstod dock från detta på grund av kylan.
Old Sarum är resterna av det som var föregångare till dagens Salisbury. Här fanns tidigare en borg och ett slott samt en katedral men man övergav platsen och flyttade hela staden till den plats där Salisbury ligger idag. Det sägs att platsen Old Sarum var för torr och därför sköt man iväg en pil mot en plats där det finns flera vattendrag och där pilen landade byggde man upp den nya staden.
På sena eftermiddagen var några av deltagarna i gruppen på körgudstjänst i katedralen, vilket enligt utsago var en stor upplevelse.
På kvällen regnade det men trots det gav sig en stor del av gruppen ut på en spökvandring i Salisbury. Det sägs att det spökar lite här och där i stan. De avslutade kvällen på en ”spökpub”. Tyvärr kan jag inte berätta något närmare om deras upplevelser då jag var allt för trött och frusen för att gå med på denna kvällsvandring.
[Dag 4]
Så var det åter dags att efter frukost äntra bussen för utflykt, denna dag mot nordväst och staden Bath. I Bath besökte vi de romerska baden, d v s en fornlämning av en badanläggning som byggdes under den tid då det romerska imperiet härskade över dagens England.
Baden var i många år bortglömda och annat hade byggts över dem. Baden är byggda på platsen för de enda varma källorna i England. Även om denna plats finns en legend om hur källorna upptäcktes men det skulle bli för långrandigt att återge den här.
Efter besöket i de romerska baden hade vi lite fri tid som vi bl. a utnyttade för en kopp kaffe och god citronpaj på ett bra ”kondis”.
Efter återsamling vid bussen for vi till en av höjdpunkterna för mig under resan. Vi for till orten Devizes för ett besök på Wadworth Brewery, där vi började med en lätt plocklunch bestående av engelska specialiteter till vilka vi serverades en alldeles ny ale, St Georges and the dragon, som tagits fram för firandet av St Georgs-dagen 23 april. England har ingen nationaldag men den dagen är nog det närmaste man kan komma en sådan dag.
Efter lunchen gjorde vi en rundvandring i det gamla anrika bryggeriet då vi fick se både den gamla och den nya delen och följa hela processen. Utöver själva bryggeriprocessen fick vi också se målarateljén. Wadworth är ensamma i landet om att fortfarande handmåla alla pubskyltar.
Slutligen fick vi också se stallet. Bryggeriet håller sig fortfarande med tre hästar av typen Shire vilka är mycket stora vackra hästar med hovskägg. De äldsta hästarna heter Max och Monty. Den tredje, yngste och största hästens namn har jag totalt glömt. Hästarna används fortfarande för distribution av öl till de närmast liggande pubarna. Totalt har bryggeriet 217 pubar så huvuddelen av distributionen ser med bil. Deras sortiment omfattar många olika sorter, framför allt ale.
Vi fick också möjligheten att efter rundvandringen provsmaka samtliga aktuella sorter. Sortimentet finns även buteljerat och jag köpte med mig två flaskor.
Färden gick sedan vidare till en liten ort som heter Lacock. Hela den byn är K-märkt och ägs av National Trust. Det är dock en levande by men här får inget ändras. Här ser man inte en enda TV-antenn på husen. Byn används ofta i film- och TV-inspelningar. I Lacock vandrade vi runt på egen hand, bl. a besökte vi den lilla kyrkan.
Från Lacock for vi vidare mot vår middag. I det här området spanade vi hela tiden upp mot kullarnas krön för att se om vi kunde få en skymt av the Wiltshire White Horse. Det är bilden av en häst som skrapats fram i marken så att kritan, som dominerar ”berggrunden” här kommer fram. Bilden av hästen är jättestor och syns på många miles avstånd.
Middagen serverades på puben George i staden Norton St Phillis. Här åt vi en mycket god havsabborre (Sea bass) och till dessert en pannacotta med färska bär. Pubmiljön var mycket trevlig.
Puben ligger underbart vackert och mitt över gatan fanns ett gammalt hus helt översållat av blåregn.
Sedan var det återfärd mot hotellet i Salisbury.
[Dag 5]
Frukost som vanligt och ny avresa norrut. Denna dag stod ytterligare en av resans höjdpunkter på programmet. Vi for till en liten ort som heter Kintbury. Här gick vi ombord på en kanalbåt som drogs fram av häst. Även denna häst hade namnet Monty. Han var en cross-Shire, dvs närbesläktad med bryggarhästarna vi sett dagen innan.
Båt- och hästägaren hette Stephen och kanalen vi färdades på var Kennet and Avon Canal som går i Kennet Valley mellan floden Kennet i öster och floden Avon i väster.
Vi åkte en sträcka på ca 2 miles. Efter halva resan slussade vi och därefter vändes båten och vi for tillbaka till utgångspunkten. Ombord drack vi förmiddagskaffe medan vi sakta flöt fram på kanalen.
Vill du se hur det var så kan du se min video på Youtube
https://youtu.be/tBbxg0jRnBU
Den som hade det jobbigast under kanalfärden var inte hästen utan ägaren Stephen och övrig besättning på båten. Det gällde att se till att repet inte trasslade in sig under färd och sedan att öppna och stänga de handdrivna slussarna. Hästen lunkade i sin egen takt och stannade för att beta då den hade lust.
Efter båtturen åkte vi till den närbelägna puben Red House i Newbury där vi åt ytterligare en delikat publunch, naturligtvis i mitt fall ackompanjerad av ortens bästa lokala ale.
På vägen tillbaka till Salisbury passerade vi också förbi Stonehenge för att de som inte var lika intresserade som jag och gruppens arkeolog, också skulle få se detta gåtfulla fornminne, om än på håll.
Denna dag var vi tillbaka på hotellet tidigt på eftermiddagen vilket gav lite extra fri tid.
Vid 18.30 tiden samlades vi i lobbyn för gemensam promenad till kvällens middag på den indiska restaurangen Anukaa. Där serverades vi en modern indisk rätt baserad på anka. Mycket gott.
Efter restaurangbesöket var vi några stycken som gick till den pub som ligger närmast hotellet, Cloisters, för att tillsammans avsluta kvällen med ytterligare något gott att dricka och för att samla oss inför resans sista dag.
[Dag 6]
Sista frukosten på hotellet, innehållande samma ingredienser som alla tidigare dagar. Man får passa på, hemma blir det varken ägg och bacon eller färskpressad juice till frukosten.
Utcheckning och avresa för färd mot nordost och slutligen Heathrow utanför London.
Första stopp gjorde vi i efter ca två timmar i den lilla byn Wallingford. Där har många scener i TV-serien Morden i Midsomer spelats in. Här bodde också en tid författarinnan Agatha Cristie med sin andre make. Det var också här hon avled 1976.
Vi fortsatte sedan mot vår lunch på Lambert Arms i Lewknor. Här åt vi Fish and chips. Det serverades på tallrik och inte i tidningspapper så som skedde förr. Även denna publunch smakade utsökt. Desserten bestående av en rejäl Brownie med vaniljglass blev dock i kraftigaste laget.
Så var det då dags för den sista kulturupplevelsen före avfärden till flygplatsen. Det var ett besök på Chenies Manor, ett hem i Tudorstil med prisbelönta trädgårdar. Vi tog emot av ställets ägare som gav oss en kort introduktion varefter vi delades i två grupper inför visningen av trädgård och ”herrgård”.
Trädgården var fantastiskt vacker, så även husets interiör. Den äldsta delen är från 1400-talet och är det äldsta tegelhuset i England.
I trädgården finns en ca 500 år gammal ek vid vilken drottning Elisabeth I tappade bort sina smycken. Detta finns dokumenterat i Oxford som ligger i närheten. Vi serverades också te och kaka i trädgården men det avstod jag med tanke på att jag redan var mätt efter lunchen och sedan skulle sitta still i ett flygplan ca två timmar.
Sedan var det då dags att åka den sista lilla biten in till Heathrow. Det gick utan större problem trots att det var fredagseftermiddag och mycket trafik på den stora vägen in mot London.
Incheckning via automat och passage genom säkerhetskontroll flöt smidigt och snart satt vi i planet som efter dryga två timmar landade på Arlanda, före tidtabell. Planera landningstid var 22.30 men då hade vi redan börjat gå ut ur planet.
Efter att ha tagit farväl av alla trevliga medresenärer tog vi buss och pendeltåg hem till Södermalm och var hemma ca 00.30.
[Summering]
Den här delen av England är mycket vacker och de pittoreska byarna ligger tätt. Husens skala är tilltalande låg, aldrig över tre våningar. Många hus har vackra halmtak. Även nya hus byggs i stil som matchar den äldre.
De trevliga, ofta mycket gamla pubarna ligger tätt och de serverar härlig handpumpad lokalbryggd ale av mycket hög klass.
Jordbrukslandskapet består av böljande kullar med mindre träddungar och är avdelat av häckar och stenmurar. De gula Rapsfälten är enorma.
Såhär års blommar den gula ärttörne på buskar efter vägarna och i skogsdungarna ser man massor av blommande Bluebells (engelsk klockhyasint).
På många plöjda fält går frigående grisar och bökar. De går ute hela året men har små hyddor att gå in i om det blir kallt. Får finns det i massor och även kor.
Ännu en mycket välplanerad, väl genomförd och trevlig resa att lägga till de ljusa minnena. Vi tackar Specialresor och återkommer säkert till nästa år om vi får ha hälsan.
