Dag för dag: Resealbumet "Roadtrip USA 2016" av Perlinger

Vi lämnade Sverige i ösregn bakom oss den 2 juli och hann inte flyga från Stockholm innan Thilda kräktes första gången. Resten av flygresan hit klarade hon i alla fall utan fler spyor. Tyvärr behövdes plan nummer två ändå saneras efter vårt nyttjande. Thilda började med en kissolycka i sätet 😣. Sedan kryddade hon det med pasta genom att välta hela matbrickan över sig. Thommy hjälpte därefter till med att spruta kaffemjölk från sin plats mellan Elvira och Thilda, över Thilda, gången och sedan på mig. Tur ingen annan satt där. När vi sedan skulle gå av planet och Thilda reser sig upp, ser vi att hon lyckats sitta på smörpaketet från brickan och då kletat ut det över sina byxor och sätet. Vet tyvärr inte hur vi ska ta oss hem, vi lär ju inte bli påsläppta på planet. Man skulle ju kunna tro att det är första gången vi är ute och reser.
Igår var det 4th of July här. Det firade vi med en långpromenad genom Golden Gate Park. Barnen är superduktiga på att gå trots lite jetlag. Vi tog oss sedan till en Kinesisk restaurang som serverar Xian long bao, dumplings Shanghaistyle. Något både Thommy och jag har blivit helt kära i sedan Singapore. Det var supergott som vanligt, värt alla bussresor och promenader dit. Innan parken tog vi oss också till the Painted Lady’s, världens mest fotograferade är det sagt. Jag måste nog säga att de är ganska överskattade.
På kvällen var vi fortfarande ganska mätta och även väldigt trötta, trots att Elvira hävdade motsatsen. Vi gick till en typisk amerikansk diner som ligger nära. 50-60-tals musik i högtalarna och hamburgare och milkshake på menyn. Barnen delade på pannkakor och jag tog en Blt och Thommy en hot dog. Givetvis alldeles för mycket mat, men det mest fascinerande kom när vi skulle betala. Trots mat-typen, som var fräsch, var det inte billigt. Två amerikanska pannkakor kostade 10 dollar. När notan kom in var det först ett tillägg på 3 % för healthcare för de anställda, sedan skatten 6 % (vilket vi som tur var har lärt oss), därefter vill de ha dricks och hade då gjort en uträkning till oss på 18 resp 20 %, bara att välja . Man måste lägga minst 15 % i dricks oavsett om det varit bra eller inte, annars riskerar man bli jagad av servitrisen/servitören.
Innan kvällen kom hade vi också tagit oss till Golde Gate bron för att ta fina bilder, Bilderna blev sådär och vi fick också uppleva ”den kallaste vintern jag har upplevt var sommaren i San Francisco”. Fast en annan har ju tältat på Åland i en fleecefilt. Efter det värmde vi oss nere vid Fisherman’s Wharf med varm choklad, kaffe och en milkshake (Elvira).
Dagen innan hade vi också besökt Fisherman’s Wharf, så nu kan vi det. Innan dess hade vi även hunnit med fotbolls-EM Island-Frankrike på Jake’s steakhouse. Åkte spårvagn som vi köade till och hamnade på fel rutt, vilket innebar att vi fick gå uppför Lombard Street. Då var det varmt. På kvällen hade vi bestämt oss för sushi. Vi fick dock ta oss till tre olika ställen innan vi fick plats. Väl där hade de Thommys favoritnudelsoppa Udon, som han åt till lunch i princip varje dag i Singapore. Hela familjen var nöjd .
Då har vi som sagt spenderat ett par dagar med sightseeing här i San Francisco och imorgon beger vi oss vidare. Nu ska vi bara ut på lite shopping, långpromenad, hotellbyte och eventuellt ett dopp i en poolen.

Då var vi på vårt sjätte hotell och detta lämnar vi i morgon igen för Anaheim, den del av LA som Disneyland ligger i. På varje hotell måste det göras ett kaffetest om det finns två typer av kaffe. Att det ena är mörkrostat är ingen garanti för att det är drickbart. Testet går ut på att man tar olika muggar och häller två centimeter med kaffe i var från de olika sorterna. Den kopp som har det mörkaste tefärgade kaffet tar man. Då brukar det vara hyfsat, men långt ifrån bra.

Vi i familjen har olika sätt att rate:a hotellen på. Jag kollar lite på renligheten, frukosten och kaffet så klart. Barnen tittar bara på poolen och Thommy ger lägsta betyg om wifi:et är svajigt. Det innebar att hotell nummer två i San Francisco fick dåligt betyg av tjejerna, det fanns pool, men den var stängd för renovering. Själv tyckte jag det var lite för kallt för bad där ändå. Vi passade i stället på att gå på bio, Hitta Doris, sista kvällen i San Francisco. Elvira är mycket nöjd att den inte kommer gå upp på biograferna i Sverige förrän i augusti.

Frukostarna på hotellen är väldigt varierande, men tyvärr aldrig riktigt bra. Vi bor nu på vårt åttonde hotell nära flygplatsen i Los Angeles. Här är det ganska hyfsat. Hårdkokta ägg, äggröra, hamburgare, rostebröd, frukt, våfflor, yoghurt, tre sorters flingor, gröt, donuts och wienerbröd, dock riktigt dålig juice. Utnämningen för sämsta frukosten, än så länge, har nog ändå första hotellet i San Francisco vunnit. Där fanns bara croissanter, wienerbröd i olika former, muffins och äpplen, de har dock haft det bästa kaffet. Frukt brukar det nästan alltid finnas, men än har jag inte sett en grönsak till frukosten.

Det har blivit lite shopping också. Jag tittade länge på en handväska i San Francisco som jag sedan inte köpte. Det ångrar jag ju nu, så nu måste vi besöka den affären överallt dit vi kommer. Tjejerna har bland annat fått nya gympadojor. Det var de verkligen i behov av. Elvira hade växt ur sina och Thildas gymnastikskor sprang inte lika snabbt som hon, vilket var hennes kommentar när skorna stod kvar på övergångstället men hon hunnit upp på trottoaren.

Efter San Francisco begav vi oss till Sequoia National Park. Det var en upplevelse att få se de enorma träden. Världens största träd General Sherman var på plats. Först blev vi inte så imponerade, det var stort, men kändes ändå inte så stort när man jämförde med de andra runt omkring. Vi fotograferade på, som man ska och begav oss sedan ut på en liten vandring (5 km i terräng och 30 graders värme, blev många mutor till barnen). Efter bara 4-5 minuter fick vi se en lång foto-kö till ett träd, vi hade ju givetvis inte fotograferat rätt träd. Bara att ställa sig i kö med alla andra.

Vägen upp i parken var väldigt krokig. Och den var lika krokig på vägen ner igen. Det tog strax över en timme enkel väg, men trots Thildas åksjuka gick det bra, inga spyor där. När vi sedan var nere på en stor väg, som var extremt rak och lede till vårt hotell i Visalia var Thommy tvungen att bromsa in för bilen framför visste inte var den skulle och då tjuter Thilda från baksätet att hon måste kräkas.

Vi har även hunnit med ytterligare en film, Pets. Den var riktigt rolig, både Thommy och jag skrattade massa. Det var i Santa Maria där vi pausade två dagar mest för att bara hänga. Barnen badade massa och vi åt god mat, bland annat favoriten sushi.

På hotellet uppe i Sequoia upptäckte vi en ny gröt som man får i portionsförpackningar. Efter sushin är det nu Elviras favorit, dvs den som smakar äpple och kanel. Min favorit är maple och brown sugar. Vi passade på att köpa några förpackningar att ha med i bilen. Det man blir lite förvånad över, vilket man ju inte borde bli här är att min favorit med smak av maple och brown sugar kan köpas sugar free!? Vad är det då?

En annan rolig sak är att det blir mycket lemonad till barnen och då kan man få den med 0 % juice. Då är man i alla fall säker på att inte riskerar att få i sig några nyttigheter.

Efter Santa Maria stannade vi för fotboll, EM-finalen, i Santa Barbara. Blev en trevlig pub precis vid havet. Sedan en promenad längs hamnen innan avfärd till nästa ställe Ventura. Där blev det också två dagar. Långpromenad längs stranden, nästan 5 km fram och tillbaka. Efter valde Thilda och jag att stanna på stranden och Thommy och Elvira gick till poolen. Thilda tyckte det var superkul med vågorna. När vi sedan lämnade Ventura bakom oss för Los Angeles körde vi längs Highway 1 och stannade på en strand i Malibu. Väldigt fin och Thilda fick bada i vågorna igen.

Då har vi klarat av barnens höjdpunkt Disneyland. Trots det kommer jag inte bli vald till mother of the year. Vi började med att åka Pirates of the Caribbean. Trodde det skulle vara lugnt, fanns ingen längdgräns och det fanns andra små barn som åkte. Thilda blev dock så rädd så hon skakade och sedan kissade på sig, fast jag höll henne intill mig. Efter ett tag lugnade hon sig och fick åka Nalle Puhresan som blev hennes favorit. Thilda och Elvira ville väldigt gärna bli fotograferade med olika karaktärer, så det blev en del köande till det. Thommy tyckte inte det var så roligt så han åkte lite andra attraktioner. Vid tre tillfällen, när vi köade blev Thilda plötsligt kissnödig och vi var tvungna att springa till toaletten. Elvira stod kvar i kön och vi var tillbaka i ett nafs, utom sista gången. Då vi köade till Belle blev Thilda kissnödig igen. Vi sprang till närmsta toalett och när vi kom dit var det världens längsta kö. Det slutade ju såklart med att Thilda inte ens hann in på toaletten. Och när vi hade hunnit byta kläder och tagit oss tillbaka till Elvira var hon utom sig, helt förstörd. Hon hade hunnit fram till Belle, men de hade slutat fotograferingen.
Då var det dags igen, löss. Hittade på Thilda när vi skulle ut och shoppa på en outlet. Tro det eller ej, men jag tappade helt shoppinglusten. Så direkt efter behandlade vi hela familjen, ja inte Thommy dock. Enligt Elvira går lössen i labyrint på Thommys huvud, så de är lätta och se. Troligen har vi inte lyckats bli av med dem förra gången, fast vi behandlade Elvira två gånger på 3 dagar. Vi köpte två olika sorters behandlingar. En till tjejerna som funkade bra och en till mig som har gjort att det ser ut som någon har hällt en flaska matolja i mitt hår, trots att jag nu tömt hur många hotellschampoflaskor som helst, tvättat håret 3 gånger och simmat massa i poolen. Snart går jag över på yesdiskmedlet som jag har med mig. Fördelen att vara på resande fot är dock att lakan och handdukar tvättas frekvent på hotellen.

Idag har vi cruisat runt LA. Sett enorma hus, som palats, i Bel air, promenerat på Rodeo Drive i Beverly Hills, promenerat på stjärnor i Hollywood, sett ut över hela Los Angeles från Grifftin Observatory och sist men inte minst besökt stadsdelen Glendale. Det sista var mest för att jag hittat en favoritrestaurang från Singapore där. Glendale var dock överraskande fantastiskt. Vi parkerade i ett shoppingcenter och det kändes nästan som Singapore igen. Det var väldigt rent och fint. När vi frågade om parkeringen fick vi en karta över området och sedan frågade de om vi vill ha varsin flaska vatten. Det spelades klassisk musik hela tiden och vi gjorde givetvis ett toalettbesök. Där inne fanns fåtöljer att vila i och stora guldspeglar. Det fanns även munskölj, parfymer, handkräm och små handdukar att torka sig på. Dit skulle jag gärna åka igen om jag kommer till LA, rekommenderas varmt.

Thilda har fått sin första lösa tand. Den kommer nog falla ut innan hon fyller 5 nästa vecka. Hon har väldigt svårt för att få rätt sko på rätt fot. Hon måste vara den enda som kan gå med flipp flopp på fel fötter. Vidare sätter hon gärna tröjor bak och fram eller ut och in. Det kan i och för sig ha sina fördelar. När hon spillt är det bara att vända rätt på kläderna.

Då var det dags att sova. Imorgon blir det Venice beach och träffa vänner från Stockholm.

Idag hände det något underligt. Efter flera långa dagar i bil där vi passerat Arizona, New Mexico, Texas, Oklahoma, Kansas och nu Missouri, endast Illinois kvar, slängde vi oss i poolen här på hotellet. Plötsligt dyker det upp två tjejer med tre barn. Den minsta bar de på i ett babyskydd. De satt sig vid ett bord och tog av minstingen blöjan och satte sedan på honom kläderna igen. Alla hoppade i poolen med kläderna på sig. En av tjejerna hade till och med en bolero på sig. De badade ett bra tag och sedan gick de upp. De hade inga handdukar med sig och bodde tydligen inte heller på hotellet. De gick ut till en bucklig bil och hoppade in i samma kläder och drog iväg. Här är dock så varmt att de är säkert torra innan de kommit fram till var de nu skulle.

Och värmen kan man inte klaga på, den är underbar. Kanske lite för mycket på sina ställen som i Las Vegas, när det fortfarande var 40 grader C klockan åtta på kvällen när det var mörkt och Grand Canyon med närmare 40 grader och stekande sol när man skulle ut och gå. Vid Hooverdammen hade vi nog vårt rekord på ca 47 grader. Vi stannade i bilen och fotograferade genom rutan. Fast det berodde ju också på att det kostade pengar att parkera 😀.

Trots temperaturen i luften i Las Vegas kunde Elvira och Thilda ändå inte motstå att sätta sig i en varm bubbelpool ute. Man blir förundrad.

Las Vegas är något speciellt. De lockar dit en med billiga priser på lyxiga hotell, japp vi bodde på två olika, The Palms och MGM (ett av världens största hotell med över 5500 rum), för att man ska spela så klart. Vi hoppade över det fast både Thilda och Elvira var sugna. Det roliga var att de kunde rör sig ganska fritt inne i kasinona, medan två tonåringar (från en familj från Bergen vi träffade senare i Grand Canyon) blev tillsagda så fort de stannade till och tittade vid något spelbord. Det var dock ganska dyrt att äta med, i alla fall på resorten. Thommy hade lyckats deala till sig 50 dollar att använda på resorten. Det räckte knappt till en frukost för oss alla fyra. Thommy och jag delade på en latte till maten och tjejerna fick dela på två pannkakor. Mamma, vad får jag och dricka? Du får vänta tills vi är på rummet igen.

Vi kompenserade den dyra frukosten med att gå på McDonald’s tre dagar på rad. Egentligen inte vi utan bara barnen. Vi passade på att äta bland annat hummer i stället, alla nöjda. För tillfället är det egentligen bara en anledning till att de vill äta på McD och det är att barnen sparar på alla figurerna i Pets (film som släpps i Sverige när vi kommer hem) som vi sett här. Efter tre dagar bröt vi av med KFC (friterad kyckling) där barnen föll för Macaroni and cheese. Några sådana har det nu blivit och de har även klämt några peanut butter and jelly smörgåsar. Vi tar upp mattraditionen dit vi kommer. Vi får kanske lämna kvar den när vi reser hem igen.

I Las Vegas var vi ute och såg på hotellen Bellagio och Mirages fontänsshower. På vägen dit tyckte Thommy att vi skulle snedda igenom ett casino. Detta casino var dock kryddat med ett par stripteaseshower vid olika spelbord. Elviras ögon blev väldigt stora och första frågan som kom var: ”Är de kända mamma?”. Sedan konstaterade hon att det var ingen som tittade på dem. Alla kollade bara ner i spelborden. Thommy var nöjd och funderade på att ta upp kameran. Han tyckte att det var bara mer än rättvist eftersom jag hade dragit fram kameran på Muscle Beach i Los Angeles. Det hela var så absurt att det inte gick att motstå.

På tal om konstiga mattraditioner har även Thommy plockat upp en. Han strödde choklad på sin frukostgröt. Han påstod att han trott det var russin, men det är inte det enda konstiga han gjort. För två dagar sedan lämnade (inte glömde som man skulle kunna tro) han tre oöppnade öl på ett hotell. Han sa i och för sig att han kände sig förkyld, men man blir ju orolig.

Vi var på en Italiensk restaurang på Thildas 5-årsdag. Vi firade henne hela dagen med presenter, tårta, ballonger och sång. Även på restaurangen sjöng kyparna för henne. Hon hade sett fram emot det hela dagen. Barnen åt en pastarätt och fick välja ett tillbehör. Det kunde välja på broccoli, vindruvor och (det kan bara hända i USA) pommes frites. Det kan inte vara ofta men blir sugen på spagetti med pommes. De valde broccoli, för de visste inte att det fanns något annat att välja på.

Det blir ju som sagt många timmar i bil så vi försöker lära framför allt Elvira lite om musik som inte är melodifestivalen eller Katy Perry (har nog fått frågan om varför inte Katy Perry är med i melodifestivalen 18 gånger, dock inte bara under denna resa) eller Markus och Martinus. Men vi har även spelat lite av deras musik, vi har badat nakna på Sergels torg genom nästan hela Kalifornien (Thildas favorit). Vi gled genom Grand Canyon till Elvis. Det var inte Thildas favorit. När hon senare satt och skrek i bilen för hon var så arg för något, hotade jag med att börja spela Elvis ingen. Hon blev knäpptyst.

Ny dag nya upplevelser. På vägen till St Louis besökte vi ”The Worlds Largest Gift Shop”. Det var så extremt amerikanskt bland annat var en gång full med saker med bibelcitat osv och sedan en gång bakom med saker från NRA (National Rifle Association), men jag hittade ett par presenter, bland annat till min svägerska som fyller år i oktober.

Som framgår gillar man att vara störst här. Stora lastbilar, enorma husbilar och husvagnar eller borde man kalla det hus på hjul? När vi har kört våra långa sträckor har vi sett tåg med fem lok och över 100 vagnar. En annan kul sak är deras ”kylväskor”. De är så stora att de ofta fästs utanpå bilen. Då vet man att det inte är en hyrbil.

Barnen har funnit favorithotellet. När vi reser hem har vi bott på 16 olika hotell i olika klasser. När jag checkade in på dagens hotell, vårt näst sista, var det första jag såg en popcornautomat. På hotellet är det fri tillgång till läsk och popcorn. Och 3 drinkar per kväll till oss vuxna. Det kommer troligen inte det sista hotellet kunna överklassa.

Barnen är försiktiga med engelskan men de förstår en del vilket märks. Framför allt har de plockat upp de viktigaste. När vi hade ätit på en underbar indisk restaurang frågade servitören om barnen ville ha candy. Och givetvis förstod de det.

Det har varit många små upplevelser längs route 66. En av de bättre var Cadillac ranch som till och med the Boss har hyllat med en låt. Det är ett gäng gamla Cadillacs som är planterade i en åker. Man får sedan spraymåla dem hur man vill, vilket gör det väldigt färggrant. Ett linne gick åt pipan, men det var det värt.

Vi upplever så mycket saker hela tiden så det är inte lätt att minnas allt. En sak jag kom på i efterhand var en annorlunda upplevelse som Elvira och jag hade på Disneyland. Vi åkte Pinocchios resa, som gick inne i ett hus i små vagnar där Elvira och jag satt i en egen, när hela attraktionen stannade upp. Allt tändes upp och vi blev sittande ett tag. Efter några minuter såg vi en anställd som kom gående och sa att hon snart skulle komma tillbaka till oss. När hon var åter hade hon med sig ett annat par, från en vagn längre bort. Sedan släpptes vi loss och vi gick allesammans i trupp utåt och släppte loss fler och fler från olika vagnar. Den attraktionen gick inte mer, men Elvira valde att se den färdigt på Youtube.

Dags att sova för att upptäcka nya saker i St Louis imorgon.