Dag för dag: Resealbumet "Puerto Mogan nov 2019" av Bibchen

När man återkommer till samma plats varje år, märker man hur åren går och kroppen antar en åldersdräkt. I Puerto Mogan verkar backarna ha blivit högre, gatstenarna hårdare att gå på och matportionerna på restaurangerna för stora. Ha, ha ja det är bara att konstatera att det är så det ser ut, och ändå förblir detta makens och mitt novemberparadis. Efter så många år har vi lärt känna halva stans befolkning samt återkommande vänner från Skandinavien, så det blir roligt att planera ett mingel på vårt tak för att fira min kommande 75-årsdag i sol och värme.

Har ett gym precis nedanför vår lägenhet, ett gym där jag tränar 3ggr/v. Besökande utgörs verkligen av en brokig samling, jag är inte äldst, även om jag känner mig så ibland. Det är flåsande yngre män, kraftiga medelåldersmän, stiliga vithåriga gentlemän och så jag. Var befinner sig alla tjejer, damer....? Jag får hjälp att ställa in olika hastigheter och tyngder på div. apparater, och så snart jag blivit ensam, sänker jag såväl hastighet som styrka. Det passar mig bra! :-)
Svetten lackar ändå och jag längtar ner till böljorna i Atlanten.

Ja, så hände det som inte får hända. Det står tom i instruktionshäftet i hyrlägenheten. Ett nyckelset sitter i ytterdörren på insidan och vi stänger dörren utifrån. När jag ska låsa går inte min nyckel in i låset!!
Visst ja, det var ju så man skulle akta sig för att göra. :-(
Tanke och handling, tanke och handling. Ägaren hade för längesedan gjort samma misstag, han löste det med att gå upp på takterrassen och klättra utöver räcket ner på balkongen och lyckades peta upp balkongdörren som stod en aning på glänt. Maken nää, jag ännu mer näää. Fanns den någon vig person i huset? Fast be om ett så riskabelt uppdrag var inte att tänka på.
Ok, vi gick till kontoret där det sitter en norska som ska kunna vara behjälplig om något händer i lägenheten. Hon verkade dock inte helt förvånad och sa att hon skulle kontakta en person i järnhandeln.
Vi drog vidare till stranden och inväntade besked. Det tog ca 1 tim, så var nycklarna våra på kontoret.
Hur han gjort fick vi aldrig veta, men 50 Euro kostade det oss!!!
Idag visade en dansk granne i huset hur man lätt med en plastbricka lirkar upp låset. Inte särskilt stöldsäkert mao.
Men vi lär inte glömma nycklarna på insidan igen :-)

74+ än så länge, men snart fyller jag 75 och det firade vi med mingel på vår takterrass. Så många (17 pers), såväl gamla som nya vänner kom och grattade. Vi åt tapas och drack champagne i strålande sol och helt vindstilla på takterrassen.
Eftersom det var en brokig skara av vänner vi känner hemifrån och från våra vistelser här i Puerto Mogan började vi med en presentationsrunda, där var och en fick berätta på vilket sätt de känner eller kommit i kontakt med oss. Det blev en härlig presentation, som gav upphov till många skratt och fina nya kontaktytor mellan dem som ej träffats förr.
Man borde fylla år oftare!! :-)

Maken och jag var inte hungriga efter dagens bad, dusch och drink på taket, så vi satte oss i soffan och såg svensk tv "Mästerskaparna". Efter programmet blev vi dock hungriga och trots sena timmen tog vi jackor på oss och gick den lilla promenaden ner till strandrestaurangen "La Cigala" och delade på en pizza Napolitana!
Det är semester det! :-)

Vi sover med balkongdörren öppen. Natten är varm. Vid midnatt hörs ett plaskande och jag tänker att någon vattnar blommorna på takterrassen så att det rinner ner till oss. Men det var ett störtregn som fullkomligt sköljde över oss. Jag gick upp och drog in gardinerna och vattnet silade in i sovrummet. Det tog ca 15 min. så var det över. Första regnet på månader.
Och förhoppningsvis det sista,
i alla fall medan vi är kvar :-)

Det är fredag och den största marknaden på ön håller till här i Puerto Mogan. Vi sitter på vår balkong och ser utöver marknaden. Men var är besökarna/köparna? Det brukar välla in folk tidigt med bussarna.
Det är mindre antal resenärer här i år över huvud taget. Hotellen är inte fullbelagda och restaurangägarna klagar. Orsaken menas vara Thomas Cooks' konkurs, Brexit, flygskam och sämre ekonomi.............

Nedanför oss har vi en SPAR-affär, den enda stora livsmedelsaffären i byn. Mycket stort urval av varor såväl inhemska som typ skandinaviska. Köttdisken är helt suverän, och maken är mycket god vän med charkuteristen, så vi får alltid bra kött!! Men när vi så kommer fram till kassan, har vi dåliga erfarenheter. Fyra kassor på g. men ändå tar det 20 min. att få betala!!. Alla ska prata och skrika tvärsöver med varanadra, och vi begriper inte ett ord. Man står svettig och trampar och längtar hem med sin färska köttbit.
Ska den hålla tills vi kommer hem?
Så även mjölken, som trots långt datum surnar på ett par dagar.
Ibland längtar man hem till ICA! :-)