Så kom vi då äntligen iväg till Kina, det land man skulle komma till om man grävde en tillräckligt djup grop sa man när jag var barn.
För drygt ett år sedan skulle vi ha åkt till Peking tillsammans med bekanta men hustrun blev sjuk och vi tvingades ställa in resan. Denna gång gick det dock bättre och vi kom iväg ut till Arlanda för en drygt 8 timmar lång flygning till Peking.
Avresan var på kvällen så det var möjligt att slumra lite på planet. Vi landade på Pekings internationella flygplats vid 10-tiden morgonen därpå. Det var lite gråmulet och det hade regnat på morgonen innan vi kom.
Vi möttes av vår svensktalande guide, Lena. Lena som är kines har givetvis ett kinesiskt namn också men det kan jag inte ens stava till. Hon har lärt sig svenska på universitetet i Peking och har fast anställning som guide hos Lotus Travel som vi reste med. Resan som omfattade 8 dagar och hade rubriken ”Peking de Luxe” tänkte jag berätta lite om i en serie bloggar den närmsta tiden.
[Himmelska Friden Torg]
Eftersom vi kom till Peking på förmiddagen var det tvunget att vi fördrev tiden tills det var möjligt att checka in på hotellet. Incheckning var inte möjlig före klockan 14.
Det blev alltså rivstart på turistandet. Som tur var hade vi redan ett par veckor före avresa börjat ställ om oss tidsmässigt till den tidsskillnad på sex timmar som råder mellan Stockholm och Peking.
Då alla fått sitt bagage på flygplatsen for vi så med buss till himmelsk Friden Torg. En plats som man hört så mycket om genom åren. Bilder från det här torget har kablat ut i TV så länge man kan minnas, eller åtminstone sedan TV blev tillgängligt i Sverige i slutet av 50-talet.
Det har handlat om militärparader och demonstrationer, men det som mest finns i minnet är massakern från 1989. Denna dag var det dock mycket fridfullt på det jättelika torget.
I ena ände av torget ligger den södra stadsporten Qianmen och i den andra ingången till Den förbjudna staden. Det är egentligen efter den som torget fått sitt namn som egentligen är Torget vid den himmelska friden port.
Detta och mycket mer fick vi berättat för oss av vår guide. Hon pekade ut och beskrev alla byggnader både på och omkring torget. Den viktigaste byggnaden är för många kineser Maos Mausoleum. Det var på detta torg som han utropade Folkrepubliken Kinas självständighet 1 oktober 1949.
Övriga byggnader får ni, om ni har intresse, läsa om på annan plats på nätet.
Jag nöjer mig med detta och konstaterar bara att det var en speciell känsla att så här där så mycket hänt. Den här veckan var torget smyckat med fantastiska blomsteruppsättningar för att det, veckan innan var Kinas nationaldag.
Efter besöket på Himmelska friden torg for vi för att äta vår första kinesiska lunch och därefter checka in på Qianmen Hotel i centrala Peking.
Därefter var det tid för lite vila och sedan en gemensam middag i närheten av hotellet.
[Förbjudna staden]
Vi var ju redan första dagen i Peking i närheten av den Förbjudna staden. Från Himmelska fridens torg såg vi Himmelska fridens port, ingången till det område där de kinesiska kejsarna bodde i närmare 600 år, från 1422 då området färdigställdes.
Den Himmelska friden port har fem genomgångar. Genom den mittersta fick, under kejsartiden, endast kejsaren gå genom.
Förbjudna staden är ett fantastiskt område och vandra omkring i. Tyvärr var det lite regnigt då vi var där så de stor öppna ytorna var fyllda med kineser som bar paraplyer. Många av byggnaderna är restaurerade, dock inte alla.
De är alla vackra pelarhallar i rött och med gröna tak prydda med fabeldjur. De olika hallarna är i stort sett tomma ytor med endast en stor tron i. Samtliga hallar har namn i stil med ” hallen för total harmoni”.
Hela området är för övrigt fyllt med bronsstatyer av olika fabeldjur som för kineserna har olika betydelser. Tranan betyder till exempel Långt liv. Sköldpaddan betyder tålamod.
Stora bronskar med vatten finns också runt om i området. De finns där för brandsläckning. Alla husen är byggda av trä.
Vi visades också till kejsarens sängkammare, som visade sig vara 18 stycken om jag minns rätt. Kejsaren hade ju många fruar.
Efter att ha gått igenom de stora hallarna, tittat på kejsarens kontor och sängkammare kom vi ut i den kejserliga tärdgården. Den bestod av både vackra, mycket gamla träd men det mest iögonenfallande var alla ”konstiga” stenar som man samlat ihop i trädgården. Alla symboliserade något.
Vidare var alla gångar stensatta i vackra mönster, ibland satta med mycket små stenar.
Ja den förbjudna staden kan inte beskrivas i ord, den måste upplevas.
[Lamatempel]
Efter besöket i Förbjudna staden åkte vi för att titta på ett Lamatempel. Skillnaden vad gäller byggnader i Lamatemplet och i Förbjudna staden var hårfin. Det som skiljde var vad som fanns i byggnaderna.
I Lamatemplet salar som är fem till antalet finns stora Buddafigurer. Antalet Buddor i respektive tempel varierade. Samtliga var mycket stora och rikt utsmyckade. Den allra största var hela 23 meter hög och snidad ur ett enda stycke sandelträ. 16 meter av buddan är synlig ovan mark och sju meter finns under mark.
Det finns flera riktningar inom lamaismen. Detta tempel är tillägnat den gren som brukar kallas ”gula-hatt-sekten”
Hela tempelområdet är insvept i en doft av rökelse. Alla troende besökare köper och bränner minst tre rökelsepinnar som offer till Budda. Utanför tempelsalarna finns stora rökelsebrännare. I trädgården finns också tibetanska bönesnurror.
I Lamatemplen var det fotograferingsförbud om man stod inne under tak, men stod man utanför och fotograferade det som fanns inne var det OK.
I ”klostret” finns idag ca 80 munkar. Lamaismen härstammar från Tibet som kineserna betraktar som en del av Kina och inte som ett självständigt land.
I en av salarna finns två troner. En avsedd för Dalai lama och en avsedd för Panchen
lama. Dessa båda är de högsta andliga ledarna för lamaismen. Dalai lamas tron står tom eftersom Dalai lama är i ”onåd” hos den Kinesiska regimen eftersom han kämpar för ett fritt Tibet. Panchen Lamas tron är smyckat med ett porträtt av den förre Panchen lama som åtminstone tidvis samarbetade med regimen.
[Siden]
Efter besöket i Lamatemplet var det åter dags för lunch och därefter for vi till en Sidenbutik. Har fick vi först en rejäl lektion i sidenframställning. Man visade handgripligen hur man omvandlar sidenmaskens kokonger till råsiden. I demonstrationen ingick också hur man tillverkar sidentäcken. D v s Täcken som är fyllda med ett antal lager sidentrådar istället för dun eller liknande material.
Vi gick sedan igenom den enorma butiken där vi kunde beundra alla vackra saker av siden som fanns till försäljning.
Det fanns åtskilliga mycket vackra saker men vi insåg ganska snart att alla dessa vackra ting nog passar bättre i Kina än hemma.
Väldigt många av deltagarna köpte dock sidentäcken med sig hem.
[Kinesiska muren]
Dagen därpå var vi spända på vilket väder som väntade oss då vi drog från gardinerna och tittade ut över Peking. Perfekt! Blå himmel solsken och klar sikt. Väderförutsättningarna var viktiga denna dag på resans höjdpunkt, besöket på kinesiska muren.
Bussresa från Pekings centrum till Badaling tog ca 1,5 timmar. Vi gjorde på vägen ett stopp vid en ”fabrik” där man tillverkar föremål i Jade. Om detta berättar jag mer i nästa kapitel.
Vi besökte alltså den Kinesiska muren vi Badaling, den plats som de flesta Pekingturister åker till. På vägen dit passerade vi muren vid ett par tillfällen men där är den inte lika hög och inte heller så högt belägen som vid Badaling.
Sista bit fram var det bilkö så till sist bestämde vi oss för att gå en bit och låta bussen komma efter.
Då vi kom fram till porten i muren hade vi till vänster en liten röd stuga med texten BUTIK & ÄKTA KAFFE, på svenska. Här kunde den som önskade köpa en Fjällrävenjacka eller en Peak Performancejacka eller kanske en Canada Goosejacka eller något annat av känt märke. Äkta? Nej knappast, men kopior i bra kvalitet.
Sedan var det dags att bestiga muren. Gick man upp åt ena hållet var det brant och jobbigt. Gick man åt andra hållet var det lite mindre jobbigt. Jag och hustrun valde att gå åt det jobbiga hållet. Anledning 1: Det var färre turister som gick åt det hållet. Trängseln var alltså mindre. Anledning 2: Jag skulle i den riktningen leta efter en geocache. Hustrun gav upp klättrandet redan vid första vakttornet. Själv fortsatte jag till det fjärde tornet men det var rejält påfrestande men fantastiskt.
Tänk att gå där på Kinsesiska muren. Ett byggnadsverk man hört talas om sedan man var barn. Att få göra det i ett underbart väder, om än något blåsigt. Att det dessutom var så att bergen som muren här slingrar sig fram över var skrudade i höstfärger gjorde inte upplevelsen mindre storslagen.
Det blev helt enkelt en fantastisk dag. Bilderna får säga resten.
[Kinesiskt hantverk]
På vägen till kinesiska muren besökte vi alltså en fabrik för framställning av föremål i Jade. Fabrik är fel benämning för allt gjordes hantverksmässigt. Att Jade fanns i så många olika färgvarianter visste jag inte. Jag trodde att det alltid var grönt.
Det var intressant att se hur man slipade fram olika figurer ur detta material. Mest imponerande var att se dem som skapade en serie lösa bollar i varandra (se bild). Vi fick här lära oss att denna hantverksskicklighet har bara ett fåtal och den går i arv i familjer.
Där fanns naturligtvis en utställning med många vackra föremål, alla till salu. Vi kunde inte motstå att köpa en liten variant av de små bollarna. Billigt? Nej, men vackert och fascinerande.
På vägen hem från muren stannade vi först för att äta lunch och därefter besökte vi ytterligare en ”fabrik”. Denna gång handlade det om vackra kinesiska emaljarbeten.
Vi fick se hur man först ”limmade” på små koppardetaljer på t ex en vas i koppar. Därefter lades färg på innan vasen brändes i en ugn. Slutligen polerades vasen så att emalj och alla små kopparornament blänkte.
Där fanns många vackra emaljarbeten förutom vaser i olika storlekar. Fabriken kallades Cloisonnefabriken av vår guide. Om detta är ett varunamn eller representerar hantverket vet jag dock inte.
När jag nu skriver om hantverk vi var och tittade på tar jag med nästa dags besök i en odling av sötvattenpärlor. Detta kan också räknas till kinesiskt hantverk. I sötvattenmusslor får man från en mussla flera pärlor till skillnad från saltvattenmusslor som bar ger en pärla per mussla.
Processen startas genom att små, små bitar av en död mussla stoppas in i en musslas skal. Därmed börja det växa pärlemor på dessa bitar. Processen tar ca. 5 år.
I saltvattenmusslor stoppar man in sandkorn för att få pärlor att börja växa.
Pärlor har väl aldrig varit min passion men visst fanns här vackra smycken att titta på och att köpa för hugade spekulanter.
[Sommarpalatset]
Dagen efter besöket på muren besökte vi det kejserliga Sommarpalatset som ligger i utkanten av Peking vid en stor sjö, Kunmingsjön. Där finns en mycket vacker park och ett antal paviljonger och tempel, kanaler och broar.
Till Sommarpalatset flyttade kejsarfamiljen under somrarna från Förbjudna staden. Detta var under Qindynastin. Man färdades hit i drakbåt på kejsarens kanal som går hela vägen från förbjudna staden.
Paviljongerna utmed sjöns norra strand länkas amman av Långa gången. Det är en täckt gång som är nära 800 meter lång. Den uppfördes i mitten av 1700-talet och är rikt dekorerad med vackra målningar. Här vandrade änkekejsarinnan Cixi och tittade på alla målningarna. Mest älskade hon dem som föreställde pioner, Kinas nationalblomma.
På sluttningen ovanför Långa gången ligger Salen för godhet och långt liv, Salen för att odla lycka och Lättande molnens sal.
På en liten ö i sjön spelades traditionell kinesisk musik som vi passade på att lyssna till en stund.
Det mest beryktade monumentet i Sommarpalatset är Marmorbåten, vars officiella namn är Renhetens och välbefinnandets båt.
Här vid Sommarpalatset åt vi dagen lunch. I restaurangen var serveringspersonalen klädd i tidstypiska dräkter från tiden då Qingkejsare och kejsarinnor levde här.
Vi såg under den förmiddag vi var vid Sommarpalatset endast en bråkdel av alla byggnader och bara en liten del av parken. Här skulle man säkert kunna spendera mer tid. I synnerhet en så vacker dag som den vi var där.
[Glädjande morgonupplevelse]
Något man definitivt bör göra som turist i Peking är att någon morgon eller förmiddag besöka någon av stadens många parker. Vi gjorde ett besök i den park som ligger närmast vårt hotell, parken kallas Himmelska parken.
Till parkerna i Peking går pensionärer och arbetslösa varje förmiddag för att i grupp sysselsätta sig med olika aktiviteter, i första hand Taitji.
Det första vi såg då vi gick in i parken var en grupp äldre personer som dansade bugg till kinesisk musik.
Ju längre in i parken vi kom desto fler olika aktiviteter såg vi. Förutom Taitji utövades kinesisk svärdsfäktning, eller om det var dans. Man sparkade mycket skickligt en fjäderboll mellan sig. Man kastade på stort avstånd mjuka ringar runt halsen på varandra. Man utövade olika racketsporter och man sjöng i kör.
Alla verkade väldigt glada. Den här typen av aktivitet och gemenskap skulle man vilja se mer av bland pensionärer även i Sverige.
Vi blev dessutom inbjudna att delta i de olika aktiviteterna och många av oss tog chansen att prova på.
Det var också fint att bara gå omkring och njuta av den fina gamla parken där många av träden, mest cedrar, är över 500 år gamla.
I parken besökte vi också ett konstgalleri och fick en liten lektion i kinesiskt måleri och kalligrafi.
[Himmelens tempel]
I Himmelska parken finns Himmelens tempel, eller Hallen för att bedja om goda skördar. Här offrades tidigare till himmelen för att Kinas folk skulle få en god skörd.
Kejsaren som ansåg vara Himmelens son ledde vid vintersolståndet en procession till detta tempel för att offra till Himmelen. Det man offrade var lamm.
Himmelens tempel är en cirkelrund byggnad bestående av ett antal kraftig pelare som håller upp taket i flera våningar. Högst upp på taket finns en gyllene sfär.
Vi fick information om antalet pelare och den speciella konstruktionen. Hela helgedomen är byggd utan en enda spik och utan tvärbjälkar. De som ville veta mer om detta kunde också besök en utställning i en byggnad intill där flera ritningar och modeller av Himmelens tempel finns.
[Shopping]
Shopping har aldrig riktigt varit min grej. I synnerhet inte om man ska hålla på att pruta då man handlar. I Kina ska man alltid pruta och det ordentligt. Vi två tillfällen under denna vecka stannade vi vid olika, eller egentligen ganska lika, marknader. Det var platser som i flera våningar erbjöd diverse varor, mestadels kopior på märkesvaror, i första hand västerländska märkeskläder.
Många handlade vinterjackor av kända märken. Jag blev som vanligt mest irriterad på alla försäljare som ryckte i mig och försökte övertyga mig om vad jag hade behov av att köpa. Många av försäljarna tycktes se på oss att vi kom från Sverige och kastade därför ur sig de få svenska ord de kunde, såsom Jättebillig.
Det enda vi köpte på de här marknaderna var några souvenirer som presenter till barnbarnen.
[Mat och dryck]
Maten under veckan i Peking var oftast mycket god. Det finns enligt uppgift åtta olika ”kinesiska kök”, d v s olika typer av kinamat.
Jag tror att det kök som är vanligast bland kinakrogar i Sverige är Sechuan-köket. Det var enligt min uppfattning det bästa av dem vi provade på i Peking, det var mest smakrikt.
All mat i Kina är finskuren av naturliga skäl, man äter ju med pinnar vilket man som turist lyckligtvis inte tvingas göra. Det fanns gafflar tillgängliga på de flesta restauranger, dock inte någon bordskniv men det behövs ju heller inte.
Alla måltider bestod av ett stort antal rätter. Serveringen skedde alltid vid ganska stora runda bord vilka i mitten hade en stor rund glasskiva som kunde snurras så att alla gäster lätt kunde ta av respektive rätt. Det var bara att snurra på skiva så att man fick det man önskade mitt för sin tallrik. Det gällde dock att snurra då ingen annan höll på att ta ur någon skål.
Till varje måltid serverades ris så i slutet av veckan var vi ganska trötta på det och längtade till att få äta något med potatis till.
Till maten drack jag som vanligt öl, vilket var den dryck som normalt serverades. Jag hann prova fyra olika ölmärken under veckan varav ett finns tillgängligt i Sverige. Kinesiskt öl är som oftast i Asien ganska ljust och karaktärslöst men en bra törstsläckare.
Vid en lunch blev vi också serverade risbrännvin i pyttesmå snapsglas. Det var lika bra det för det smakade förskräckligt. Redan då vi öppnade flaskan kände man finkeldoften. Den gav en påminnelse om dålig hembränd sprit från ungdomen och hos släkten i Roslagen. Alkoholhalten var hög, hela 56 volymprocent.
Vin serverades också vid något tillfälle men om dess kvalitet kan jag inte uttala mig. Jag dricker inte vin. De som provade något av de Kinesiska märkena som fanns att tillgå jublade inte direkt över smaken. Ett av vinerna hette naturligtvis Grate Wall ett annat hette Harvest.
Sista kvällens avskedsmiddag med Pekinganka var man ju lite spänd på att prova men jag tyckte inte att det var någon speciellt stor upplevelse. Mest spektakulärt var nog att se kockarna tranchera ankan direkt vid bordet.
För dem som ledsnat på kinamaten finns i Peking ett antal västerländska snabbmatskedjor såsom McDonalds och KFC rikligt representerade.
Ett besök i Kina kräver naturligtvis också att man dricker TE. Vi besökte ett riktigt tehus för att få vara med om en äkta kinesisk te-ceremoni. Det var riktigt intressant. Flickan som visade oss hur man dricker te i Kina var givetvis klädd i traditionella kläder. Rummet vi satt i hade väldigt vackra möbler och porslinet var också det mycket vackert.
Vi provade fem olika tesorter med mycket olika karaktär. Det var mycket pyssel med teet innan det serverades.
När hela demonstrationen var färdig erbjöds vi givetvis att köpa olika tesorter och tillbehör såsom koppar som ändrade färg då man hällde varmt te i dem.
[Trafiken]
Vi som bor i Stockholm brukar klaga över trafiken och alla köer. Det är en västanfläkt i jämförelse med hur det är med trafiken i Peking. Å andra sidan finns i Peking både fler människor och fler bilar än i hela Sverige. Trots att en femtedel av alla registrerade bilar inte får köra varje dag så är det ända ständiga köer överallt.
Pekings gatubild som till för bara några få år sedan dominerades av cyklar domineras nu helt av bilar. Alla bilar är tämligen nya eftersom den kinesiska ekonomin, som möjliggjort bilköp för normalkinesen, tagit fart ganska nyligen.
I centrala staden är det många breda gator med många filer. Det är massor med bilar och trafikreglerna är inte alltid så som vi är vana, eller också så bryr man sig inte.
Till exempel så betyder inte röd trafiksignal att alla fordon stannar. Det gäller alltså att se sig för då man går över gatan då man har ”grön gubbe”. Cyklister, och mopedister samt bilar som ska svänga kör mot rött, och här gäller ingen ”Zebralag” så är gäller det att som fotgängare hålla undan.
Eftersom vi transporterades med buss mellan alla turistattraktioner blev det mycket sittande i kö där vi kunde studera trafiken. Ibland då det var nära mellan attraktionerna hade vi nog vunnit på att promenera istället för att åka med bussen.
Det finns fortfarande väldigt många cyklar i Peking. Det finns också väldigt många elcyklar, eller om de nu ska kallas mopeder de också. Elcyklar är ju en ganska ny och relativt ovanlig företeelse i Stockholm men här fanns de överallt. Ett fordon som också var mycket valigt förekommande var en trejulig elmoped med överbyggnad ungefär som en liten cupé. Det var alltså ett mellanting mellan moppe och bil. Dessa användes till och med ibland som taxi.
Peking har en ganska stort och väl fungerande tunnelbanenät också. Utbyggnad av tunnelbanan pågår ständigt. Vi provade naturligtvis på att åka tunnelbana en av de dagar då vi ledsnade på att vandra runt på klädmarknaden och istället valde att på egen hand ta oss tillbaka till hotellet.
Det första som slog oss var att det var billigt att åka tunnelbana. Cirka 2,50 SEK för en enkel resa som kunde vara hur lång som helst. Det andra som slog oss var säkerhetsövervakningen. Man måste köra sin medhavda väska genom en scanner av samma slag som vid incheckningen på flyget. Vätska får inte tas med.
Trängseln var inte alls som vi föreställt oss och de tåg vi åkte med var mycket bekväma.
[Underhållning]
En kväll under veckan ingick i programmet ett besök på en akrobatikshow. Teatern där showen var fanns på gångavstånd från hotellet. Kinesiska akrobater ha man ju sett på TV och på cirkus då man var barn. Förväntningarna var väl sådär, men föreställningen var helt fantastisk.
Vi fick se alla de ”vanliga” numren med mänskliga pyramider, fantastiska gymnastiska uppvisningar samt massor av vackra kinesiskor som jonglerade med tallrikar på pinnar, samtidigt som de utrörde akrobatiska konster.
Höjdpunkten var dock avslutningsnumret, något jag aldrig rett tidigare. På scenen rullades en jättestor kulformat metallnätsbur in. I den körde en motorcykel in medan belysningen släcktes ner. Motorcykel accelererade och började köra runt i kulan på väggar och tak. Man hörde motorljudet och så bara cykelns belysning. Strax därpå körde ytterligare en motorcykel in, därefter ytterligare en, och sedan ytterligare en. Slutligen var det hela fem motorcyklar som körde runt kors och tvärs i kulan samtidigt. Imponerande precision.
Efter showen var jag nära att bli av med mina värdesaker genom att en ficktjuv som var inne i trängseln på teatern försökte ticka handen i en av mina byxors benfickor. En av mina medresenärer så dock vas som höll på att hända och skrämde iväg tjuven innan han lyckat i sitt uppsåt.
På vårt hotell finns också en stor teaterlokal. Där spelar varje kväll för närvarande Pekingoperan traditionell kinesisk opera. Detta sker just nu i denna lokal för att Pekingoperan renoveras. Vi blev, genom vår guide, erbjudna att köpa biljetter till någon av veckan föreställningar. Vi tog chansen. Lokala kulturupplevelser ska man ju ägna sig år då man är på resa.
Det blev en stor upplevelse. Det var fantastiskt att se alla vackra dräkter och sminkningar. Vi fick också rätt stor behållning av sammanhanget i de olika tablåer som spelades upp. Dels hade vår guide berättat för oss vad man normalt spelar. Dels så fanns elektroniska texttavlor med både kinesiskt text och engelsk text på båda sidor om scenen. På dessa tavlor sammanfattade man vad som sjöngs och sades på scenen.
Det hela handlar om episoder ur Kinas historia, oftast om sådant som förekommit inom kejsarfamiljerna eller episoder från de krig man haft med sina grannar.
En episod som vi såg handlade om kejsarens favoritkonkubin. Det var den gången hon blev försmådd av kejsaren för en yngre förmåga och därför drack sig berusad.
Musiken under föreställningen var naturligtvis traditionellt kinesisk, d v s ganska gäll och något entonig. Det var egentligen samma sak med själva sången, men man fascineras av att de kan sjunga på det viset en hel föreställning. Måste vara väldigt ansträngande.
Hur som helst det var en stor upplevelse att ha varit med om en föreställning av det här slaget på plats i Peking.
[Byggnader]
Peking bestod till för bara något tiotal år sedan av stora områden med låghusbebyggelse med smala gränder emellan, de så kallade Hutongerna.
Av dessa områden finns allt mindre kvar.
Det finns dock hutongområden kvar och de är givna turistattraktioner. I dessa gränder är det mycket vanligt förekommande att man skjutsar omkring turister i cykelriksha. Det ingick givetvis även för oss. Vi åkte en kortare sväng, två och två i varsin riksha från Trumtornet och kors och tvärs i hutongerna tills vi blev avsläppta utanför ett lite hus där vi skulle äta lunch i ”ett vanligt hem” hos en kinesisk familj.
Huruvida detta var ett vanligt hem där någon vanlig familj bodde kan nog ifrågasättas men en upplevelse var det. Efter lunchen presenterades vi för damen som lagat maten och dottern som serverade.
I anslutning till det hutongområde som vi besökte ligger Trumtornet som vi som önskade kunde besöka. Trumtornet användes för att med hjälp av olika trumsignaler ange tiden för Pekingborna förr i tiden. Upp i Trumtornet tar man sig via en mycket brant och lång trappa. Väl uppe, med mjölksyra i benen har man i bästa fall, då Pekingluften inte är allt för fylld av smog, en bra utsikt över staden. Inne i trumtornet kan man sedan studera de olika trummorna. De flesta som finns där idag är repliker av originalen. Har man tur, eller otur kan det också hand att man besöker trumtornet vid en tidpunkt då det sker en demonstration av hur trummorna användes. Detta sker vid flera tillfällen varje dag.
Intill Trumtornet ligger också ett annat gammalt torn Vakttornet.
Sista dagen i Peking gjorde vi på egen hand en promenad genom ett annat hutongområde, från den stora gatan vid Himmelska friden torg till vårt hotell. Det blev en ganska kul promenad. I början på gatan var butikerna dominerade av souvenirer och andra varor riktade till turister. Ju längre in i kvarteren vi kom desto mer ändrade utbudet karaktär till att svar mot lokalbefolkningens behov. Även de restauranger som fanns efter gatan ändrade karaktär. Tittade man in i sidogränderna upplevde man som västerlänning miljön som slumartad.
Mycket av hutongområdena revs inför OS 2008. Centrala Peking domineras idag av stora, höga kontorshus och hotell i glas och betong. Byggarbetsplatserna är många.
Vi besökte ett av de större varuhusen en morgon då vi inte hade något planerat program. Det var ingen större skillnad att gå omkring här än om varuhuset legat i London, Paris eller New York. Ingen större skillnad mot NK i Stockholm heller.
En byggnad man naturligtvis inte får missa är ju OS-arenan, Fågelboet. Vi gjorde givetvis ett besök där vi också. Jag som har ett mycket begränsat intresse för sport valde dock att beskåda arenan på avstånd.
Byggnader i traditionell kinesisk stil har jag redan beskrivit i avsnitten om Förbjudna staden, Lamatemplet, Sommarpalatset och Himmelens tempel.
[Hemresa]
Slutligen återstod bara att packa ihop vara saker igen, checka ut från hotellet och bli transporterade till flygplatsen. Utcheckningen skedde strax efter frukosten eftersom vi skulle flyga hem redan tidigt på eftermiddagen. Man ska ju alltid vara på flygplatsen i god tid, trots att det är den tråkigaste delen av resan, Väntan på en flygplats är sällan rolig.
Hemresan var jobbig, vi var ju inte trötta som på ditresan så det var ju omöjligt att ”förkorta” resan genom att sova.
Hem kom vi dock efter ca nio timmar flygning och efter att ha ätit den märkligaste ”flygplansmaten” hittills.
Här finner du några länkar till videoklipp från resan.
Kinesiska muren: http://youtu.be/fMxwEZkRK0k
http://youtu.be/j83A0K5YySs
Musik vid Sommarpalatset: http://youtu.be/vyjnyIa23yg
Rickshaw: http://youtu.be/1GhcczyTmcY
Himmelens park: http://youtu.be/b9rxyAjJTS4
Pekingoperan : http://youtu.be/Fecj3h7fTS4
För drygt ett år sedan skulle vi ha åkt till Peking tillsammans med bekanta men hustrun blev sjuk och vi tvingades ställa in resan. Denna gång gick det dock bättre och vi kom iväg ut till Arlanda för en drygt 8 timmar lång flygning till Peking.
Avresan var på kvällen så det var möjligt att slumra lite på planet. Vi landade på Pekings internationella flygplats vid 10-tiden morgonen därpå. Det var lite gråmulet och det hade regnat på morgonen innan vi kom.
Vi möttes av vår svensktalande guide, Lena. Lena som är kines har givetvis ett kinesiskt namn också men det kan jag inte ens stava till. Hon har lärt sig svenska på universitetet i Peking och har fast anställning som guide hos Lotus Travel som vi reste med. Resan som omfattade 8 dagar och hade rubriken ”Peking de Luxe” tänkte jag berätta lite om i en serie bloggar den närmsta tiden.
[Himmelska Friden Torg]
Eftersom vi kom till Peking på förmiddagen var det tvunget att vi fördrev tiden tills det var möjligt att checka in på hotellet. Incheckning var inte möjlig före klockan 14.
Det blev alltså rivstart på turistandet. Som tur var hade vi redan ett par veckor före avresa börjat ställ om oss tidsmässigt till den tidsskillnad på sex timmar som råder mellan Stockholm och Peking.
Då alla fått sitt bagage på flygplatsen for vi så med buss till himmelsk Friden Torg. En plats som man hört så mycket om genom åren. Bilder från det här torget har kablat ut i TV så länge man kan minnas, eller åtminstone sedan TV blev tillgängligt i Sverige i slutet av 50-talet.
Det har handlat om militärparader och demonstrationer, men det som mest finns i minnet är massakern från 1989. Denna dag var det dock mycket fridfullt på det jättelika torget.
I ena ände av torget ligger den södra stadsporten Qianmen och i den andra ingången till Den förbjudna staden. Det är egentligen efter den som torget fått sitt namn som egentligen är Torget vid den himmelska friden port.
Detta och mycket mer fick vi berättat för oss av vår guide. Hon pekade ut och beskrev alla byggnader både på och omkring torget. Den viktigaste byggnaden är för många kineser Maos Mausoleum. Det var på detta torg som han utropade Folkrepubliken Kinas självständighet 1 oktober 1949.
Övriga byggnader får ni, om ni har intresse, läsa om på annan plats på nätet.
Jag nöjer mig med detta och konstaterar bara att det var en speciell känsla att så här där så mycket hänt. Den här veckan var torget smyckat med fantastiska blomsteruppsättningar för att det, veckan innan var Kinas nationaldag.
Efter besöket på Himmelska friden torg for vi för att äta vår första kinesiska lunch och därefter checka in på Qianmen Hotel i centrala Peking.
Därefter var det tid för lite vila och sedan en gemensam middag i närheten av hotellet.
[Förbjudna staden]
Vi var ju redan första dagen i Peking i närheten av den Förbjudna staden. Från Himmelska fridens torg såg vi Himmelska fridens port, ingången till det område där de kinesiska kejsarna bodde i närmare 600 år, från 1422 då området färdigställdes.
Den Himmelska friden port har fem genomgångar. Genom den mittersta fick, under kejsartiden, endast kejsaren gå genom.
Förbjudna staden är ett fantastiskt område och vandra omkring i. Tyvärr var det lite regnigt då vi var där så de stor öppna ytorna var fyllda med kineser som bar paraplyer. Många av byggnaderna är restaurerade, dock inte alla.
De är alla vackra pelarhallar i rött och med gröna tak prydda med fabeldjur. De olika hallarna är i stort sett tomma ytor med endast en stor tron i. Samtliga hallar har namn i stil med ” hallen för total harmoni”.
Hela området är för övrigt fyllt med bronsstatyer av olika fabeldjur som för kineserna har olika betydelser. Tranan betyder till exempel Långt liv. Sköldpaddan betyder tålamod.
Stora bronskar med vatten finns också runt om i området. De finns där för brandsläckning. Alla husen är byggda av trä.
Vi visades också till kejsarens sängkammare, som visade sig vara 18 stycken om jag minns rätt. Kejsaren hade ju många fruar.
Efter att ha gått igenom de stora hallarna, tittat på kejsarens kontor och sängkammare kom vi ut i den kejserliga tärdgården. Den bestod av både vackra, mycket gamla träd men det mest iögonenfallande var alla ”konstiga” stenar som man samlat ihop i trädgården. Alla symboliserade något.
Vidare var alla gångar stensatta i vackra mönster, ibland satta med mycket små stenar.
Ja den förbjudna staden kan inte beskrivas i ord, den måste upplevas.
[Lamatempel]
Efter besöket i Förbjudna staden åkte vi för att titta på ett Lamatempel. Skillnaden vad gäller byggnader i Lamatemplet och i Förbjudna staden var hårfin. Det som skiljde var vad som fanns i byggnaderna.
I Lamatemplet salar som är fem till antalet finns stora Buddafigurer. Antalet Buddor i respektive tempel varierade. Samtliga var mycket stora och rikt utsmyckade. Den allra största var hela 23 meter hög och snidad ur ett enda stycke sandelträ. 16 meter av buddan är synlig ovan mark och sju meter finns under mark.
Det finns flera riktningar inom lamaismen. Detta tempel är tillägnat den gren som brukar kallas ”gula-hatt-sekten”
Hela tempelområdet är insvept i en doft av rökelse. Alla troende besökare köper och bränner minst tre rökelsepinnar som offer till Budda. Utanför tempelsalarna finns stora rökelsebrännare. I trädgården finns också tibetanska bönesnurror.
I Lamatemplen var det fotograferingsförbud om man stod inne under tak, men stod man utanför och fotograferade det som fanns inne var det OK.
I ”klostret” finns idag ca 80 munkar. Lamaismen härstammar från Tibet som kineserna betraktar som en del av Kina och inte som ett självständigt land.
I en av salarna finns två troner. En avsedd för Dalai lama och en avsedd för Panchen
lama. Dessa båda är de högsta andliga ledarna för lamaismen. Dalai lamas tron står tom eftersom Dalai lama är i ”onåd” hos den Kinesiska regimen eftersom han kämpar för ett fritt Tibet. Panchen Lamas tron är smyckat med ett porträtt av den förre Panchen lama som åtminstone tidvis samarbetade med regimen.
[Siden]
Efter besöket i Lamatemplet var det åter dags för lunch och därefter for vi till en Sidenbutik. Har fick vi först en rejäl lektion i sidenframställning. Man visade handgripligen hur man omvandlar sidenmaskens kokonger till råsiden. I demonstrationen ingick också hur man tillverkar sidentäcken. D v s Täcken som är fyllda med ett antal lager sidentrådar istället för dun eller liknande material.
Vi gick sedan igenom den enorma butiken där vi kunde beundra alla vackra saker av siden som fanns till försäljning.
Det fanns åtskilliga mycket vackra saker men vi insåg ganska snart att alla dessa vackra ting nog passar bättre i Kina än hemma.
Väldigt många av deltagarna köpte dock sidentäcken med sig hem.
[Kinesiska muren]
Dagen därpå var vi spända på vilket väder som väntade oss då vi drog från gardinerna och tittade ut över Peking. Perfekt! Blå himmel solsken och klar sikt. Väderförutsättningarna var viktiga denna dag på resans höjdpunkt, besöket på kinesiska muren.
Bussresa från Pekings centrum till Badaling tog ca 1,5 timmar. Vi gjorde på vägen ett stopp vid en ”fabrik” där man tillverkar föremål i Jade. Om detta berättar jag mer i nästa kapitel.
Vi besökte alltså den Kinesiska muren vi Badaling, den plats som de flesta Pekingturister åker till. På vägen dit passerade vi muren vid ett par tillfällen men där är den inte lika hög och inte heller så högt belägen som vid Badaling.
Sista bit fram var det bilkö så till sist bestämde vi oss för att gå en bit och låta bussen komma efter.
Då vi kom fram till porten i muren hade vi till vänster en liten röd stuga med texten BUTIK & ÄKTA KAFFE, på svenska. Här kunde den som önskade köpa en Fjällrävenjacka eller en Peak Performancejacka eller kanske en Canada Goosejacka eller något annat av känt märke. Äkta? Nej knappast, men kopior i bra kvalitet.
Sedan var det dags att bestiga muren. Gick man upp åt ena hållet var det brant och jobbigt. Gick man åt andra hållet var det lite mindre jobbigt. Jag och hustrun valde att gå åt det jobbiga hållet. Anledning 1: Det var färre turister som gick åt det hållet. Trängseln var alltså mindre. Anledning 2: Jag skulle i den riktningen leta efter en geocache. Hustrun gav upp klättrandet redan vid första vakttornet. Själv fortsatte jag till det fjärde tornet men det var rejält påfrestande men fantastiskt.
Tänk att gå där på Kinsesiska muren. Ett byggnadsverk man hört talas om sedan man var barn. Att få göra det i ett underbart väder, om än något blåsigt. Att det dessutom var så att bergen som muren här slingrar sig fram över var skrudade i höstfärger gjorde inte upplevelsen mindre storslagen.
Det blev helt enkelt en fantastisk dag. Bilderna får säga resten.
[Kinesiskt hantverk]
På vägen till kinesiska muren besökte vi alltså en fabrik för framställning av föremål i Jade. Fabrik är fel benämning för allt gjordes hantverksmässigt. Att Jade fanns i så många olika färgvarianter visste jag inte. Jag trodde att det alltid var grönt.
Det var intressant att se hur man slipade fram olika figurer ur detta material. Mest imponerande var att se dem som skapade en serie lösa bollar i varandra (se bild). Vi fick här lära oss att denna hantverksskicklighet har bara ett fåtal och den går i arv i familjer.
Där fanns naturligtvis en utställning med många vackra föremål, alla till salu. Vi kunde inte motstå att köpa en liten variant av de små bollarna. Billigt? Nej, men vackert och fascinerande.
På vägen hem från muren stannade vi först för att äta lunch och därefter besökte vi ytterligare en ”fabrik”. Denna gång handlade det om vackra kinesiska emaljarbeten.
Vi fick se hur man först ”limmade” på små koppardetaljer på t ex en vas i koppar. Därefter lades färg på innan vasen brändes i en ugn. Slutligen polerades vasen så att emalj och alla små kopparornament blänkte.
Där fanns många vackra emaljarbeten förutom vaser i olika storlekar. Fabriken kallades Cloisonnefabriken av vår guide. Om detta är ett varunamn eller representerar hantverket vet jag dock inte.
När jag nu skriver om hantverk vi var och tittade på tar jag med nästa dags besök i en odling av sötvattenpärlor. Detta kan också räknas till kinesiskt hantverk. I sötvattenmusslor får man från en mussla flera pärlor till skillnad från saltvattenmusslor som bar ger en pärla per mussla.
Processen startas genom att små, små bitar av en död mussla stoppas in i en musslas skal. Därmed börja det växa pärlemor på dessa bitar. Processen tar ca. 5 år.
I saltvattenmusslor stoppar man in sandkorn för att få pärlor att börja växa.
Pärlor har väl aldrig varit min passion men visst fanns här vackra smycken att titta på och att köpa för hugade spekulanter.
[Sommarpalatset]
Dagen efter besöket på muren besökte vi det kejserliga Sommarpalatset som ligger i utkanten av Peking vid en stor sjö, Kunmingsjön. Där finns en mycket vacker park och ett antal paviljonger och tempel, kanaler och broar.
Till Sommarpalatset flyttade kejsarfamiljen under somrarna från Förbjudna staden. Detta var under Qindynastin. Man färdades hit i drakbåt på kejsarens kanal som går hela vägen från förbjudna staden.
Paviljongerna utmed sjöns norra strand länkas amman av Långa gången. Det är en täckt gång som är nära 800 meter lång. Den uppfördes i mitten av 1700-talet och är rikt dekorerad med vackra målningar. Här vandrade änkekejsarinnan Cixi och tittade på alla målningarna. Mest älskade hon dem som föreställde pioner, Kinas nationalblomma.
På sluttningen ovanför Långa gången ligger Salen för godhet och långt liv, Salen för att odla lycka och Lättande molnens sal.
På en liten ö i sjön spelades traditionell kinesisk musik som vi passade på att lyssna till en stund.
Det mest beryktade monumentet i Sommarpalatset är Marmorbåten, vars officiella namn är Renhetens och välbefinnandets båt.
Här vid Sommarpalatset åt vi dagen lunch. I restaurangen var serveringspersonalen klädd i tidstypiska dräkter från tiden då Qingkejsare och kejsarinnor levde här.
Vi såg under den förmiddag vi var vid Sommarpalatset endast en bråkdel av alla byggnader och bara en liten del av parken. Här skulle man säkert kunna spendera mer tid. I synnerhet en så vacker dag som den vi var där.
[Glädjande morgonupplevelse]
Något man definitivt bör göra som turist i Peking är att någon morgon eller förmiddag besöka någon av stadens många parker. Vi gjorde ett besök i den park som ligger närmast vårt hotell, parken kallas Himmelska parken.
Till parkerna i Peking går pensionärer och arbetslösa varje förmiddag för att i grupp sysselsätta sig med olika aktiviteter, i första hand Taitji.
Det första vi såg då vi gick in i parken var en grupp äldre personer som dansade bugg till kinesisk musik.
Ju längre in i parken vi kom desto fler olika aktiviteter såg vi. Förutom Taitji utövades kinesisk svärdsfäktning, eller om det var dans. Man sparkade mycket skickligt en fjäderboll mellan sig. Man kastade på stort avstånd mjuka ringar runt halsen på varandra. Man utövade olika racketsporter och man sjöng i kör.
Alla verkade väldigt glada. Den här typen av aktivitet och gemenskap skulle man vilja se mer av bland pensionärer även i Sverige.
Vi blev dessutom inbjudna att delta i de olika aktiviteterna och många av oss tog chansen att prova på.
Det var också fint att bara gå omkring och njuta av den fina gamla parken där många av träden, mest cedrar, är över 500 år gamla.
I parken besökte vi också ett konstgalleri och fick en liten lektion i kinesiskt måleri och kalligrafi.
[Himmelens tempel]
I Himmelska parken finns Himmelens tempel, eller Hallen för att bedja om goda skördar. Här offrades tidigare till himmelen för att Kinas folk skulle få en god skörd.
Kejsaren som ansåg vara Himmelens son ledde vid vintersolståndet en procession till detta tempel för att offra till Himmelen. Det man offrade var lamm.
Himmelens tempel är en cirkelrund byggnad bestående av ett antal kraftig pelare som håller upp taket i flera våningar. Högst upp på taket finns en gyllene sfär.
Vi fick information om antalet pelare och den speciella konstruktionen. Hela helgedomen är byggd utan en enda spik och utan tvärbjälkar. De som ville veta mer om detta kunde också besök en utställning i en byggnad intill där flera ritningar och modeller av Himmelens tempel finns.
[Shopping]
Shopping har aldrig riktigt varit min grej. I synnerhet inte om man ska hålla på att pruta då man handlar. I Kina ska man alltid pruta och det ordentligt. Vi två tillfällen under denna vecka stannade vi vid olika, eller egentligen ganska lika, marknader. Det var platser som i flera våningar erbjöd diverse varor, mestadels kopior på märkesvaror, i första hand västerländska märkeskläder.
Många handlade vinterjackor av kända märken. Jag blev som vanligt mest irriterad på alla försäljare som ryckte i mig och försökte övertyga mig om vad jag hade behov av att köpa. Många av försäljarna tycktes se på oss att vi kom från Sverige och kastade därför ur sig de få svenska ord de kunde, såsom Jättebillig.
Det enda vi köpte på de här marknaderna var några souvenirer som presenter till barnbarnen.
[Mat och dryck]
Maten under veckan i Peking var oftast mycket god. Det finns enligt uppgift åtta olika ”kinesiska kök”, d v s olika typer av kinamat.
Jag tror att det kök som är vanligast bland kinakrogar i Sverige är Sechuan-köket. Det var enligt min uppfattning det bästa av dem vi provade på i Peking, det var mest smakrikt.
All mat i Kina är finskuren av naturliga skäl, man äter ju med pinnar vilket man som turist lyckligtvis inte tvingas göra. Det fanns gafflar tillgängliga på de flesta restauranger, dock inte någon bordskniv men det behövs ju heller inte.
Alla måltider bestod av ett stort antal rätter. Serveringen skedde alltid vid ganska stora runda bord vilka i mitten hade en stor rund glasskiva som kunde snurras så att alla gäster lätt kunde ta av respektive rätt. Det var bara att snurra på skiva så att man fick det man önskade mitt för sin tallrik. Det gällde dock att snurra då ingen annan höll på att ta ur någon skål.
Till varje måltid serverades ris så i slutet av veckan var vi ganska trötta på det och längtade till att få äta något med potatis till.
Till maten drack jag som vanligt öl, vilket var den dryck som normalt serverades. Jag hann prova fyra olika ölmärken under veckan varav ett finns tillgängligt i Sverige. Kinesiskt öl är som oftast i Asien ganska ljust och karaktärslöst men en bra törstsläckare.
Vid en lunch blev vi också serverade risbrännvin i pyttesmå snapsglas. Det var lika bra det för det smakade förskräckligt. Redan då vi öppnade flaskan kände man finkeldoften. Den gav en påminnelse om dålig hembränd sprit från ungdomen och hos släkten i Roslagen. Alkoholhalten var hög, hela 56 volymprocent.
Vin serverades också vid något tillfälle men om dess kvalitet kan jag inte uttala mig. Jag dricker inte vin. De som provade något av de Kinesiska märkena som fanns att tillgå jublade inte direkt över smaken. Ett av vinerna hette naturligtvis Grate Wall ett annat hette Harvest.
Sista kvällens avskedsmiddag med Pekinganka var man ju lite spänd på att prova men jag tyckte inte att det var någon speciellt stor upplevelse. Mest spektakulärt var nog att se kockarna tranchera ankan direkt vid bordet.
För dem som ledsnat på kinamaten finns i Peking ett antal västerländska snabbmatskedjor såsom McDonalds och KFC rikligt representerade.
Ett besök i Kina kräver naturligtvis också att man dricker TE. Vi besökte ett riktigt tehus för att få vara med om en äkta kinesisk te-ceremoni. Det var riktigt intressant. Flickan som visade oss hur man dricker te i Kina var givetvis klädd i traditionella kläder. Rummet vi satt i hade väldigt vackra möbler och porslinet var också det mycket vackert.
Vi provade fem olika tesorter med mycket olika karaktär. Det var mycket pyssel med teet innan det serverades.
När hela demonstrationen var färdig erbjöds vi givetvis att köpa olika tesorter och tillbehör såsom koppar som ändrade färg då man hällde varmt te i dem.
[Trafiken]
Vi som bor i Stockholm brukar klaga över trafiken och alla köer. Det är en västanfläkt i jämförelse med hur det är med trafiken i Peking. Å andra sidan finns i Peking både fler människor och fler bilar än i hela Sverige. Trots att en femtedel av alla registrerade bilar inte får köra varje dag så är det ända ständiga köer överallt.
Pekings gatubild som till för bara några få år sedan dominerades av cyklar domineras nu helt av bilar. Alla bilar är tämligen nya eftersom den kinesiska ekonomin, som möjliggjort bilköp för normalkinesen, tagit fart ganska nyligen.
I centrala staden är det många breda gator med många filer. Det är massor med bilar och trafikreglerna är inte alltid så som vi är vana, eller också så bryr man sig inte.
Till exempel så betyder inte röd trafiksignal att alla fordon stannar. Det gäller alltså att se sig för då man går över gatan då man har ”grön gubbe”. Cyklister, och mopedister samt bilar som ska svänga kör mot rött, och här gäller ingen ”Zebralag” så är gäller det att som fotgängare hålla undan.
Eftersom vi transporterades med buss mellan alla turistattraktioner blev det mycket sittande i kö där vi kunde studera trafiken. Ibland då det var nära mellan attraktionerna hade vi nog vunnit på att promenera istället för att åka med bussen.
Det finns fortfarande väldigt många cyklar i Peking. Det finns också väldigt många elcyklar, eller om de nu ska kallas mopeder de också. Elcyklar är ju en ganska ny och relativt ovanlig företeelse i Stockholm men här fanns de överallt. Ett fordon som också var mycket valigt förekommande var en trejulig elmoped med överbyggnad ungefär som en liten cupé. Det var alltså ett mellanting mellan moppe och bil. Dessa användes till och med ibland som taxi.
Peking har en ganska stort och väl fungerande tunnelbanenät också. Utbyggnad av tunnelbanan pågår ständigt. Vi provade naturligtvis på att åka tunnelbana en av de dagar då vi ledsnade på att vandra runt på klädmarknaden och istället valde att på egen hand ta oss tillbaka till hotellet.
Det första som slog oss var att det var billigt att åka tunnelbana. Cirka 2,50 SEK för en enkel resa som kunde vara hur lång som helst. Det andra som slog oss var säkerhetsövervakningen. Man måste köra sin medhavda väska genom en scanner av samma slag som vid incheckningen på flyget. Vätska får inte tas med.
Trängseln var inte alls som vi föreställt oss och de tåg vi åkte med var mycket bekväma.
[Underhållning]
En kväll under veckan ingick i programmet ett besök på en akrobatikshow. Teatern där showen var fanns på gångavstånd från hotellet. Kinesiska akrobater ha man ju sett på TV och på cirkus då man var barn. Förväntningarna var väl sådär, men föreställningen var helt fantastisk.
Vi fick se alla de ”vanliga” numren med mänskliga pyramider, fantastiska gymnastiska uppvisningar samt massor av vackra kinesiskor som jonglerade med tallrikar på pinnar, samtidigt som de utrörde akrobatiska konster.
Höjdpunkten var dock avslutningsnumret, något jag aldrig rett tidigare. På scenen rullades en jättestor kulformat metallnätsbur in. I den körde en motorcykel in medan belysningen släcktes ner. Motorcykel accelererade och började köra runt i kulan på väggar och tak. Man hörde motorljudet och så bara cykelns belysning. Strax därpå körde ytterligare en motorcykel in, därefter ytterligare en, och sedan ytterligare en. Slutligen var det hela fem motorcyklar som körde runt kors och tvärs i kulan samtidigt. Imponerande precision.
Efter showen var jag nära att bli av med mina värdesaker genom att en ficktjuv som var inne i trängseln på teatern försökte ticka handen i en av mina byxors benfickor. En av mina medresenärer så dock vas som höll på att hända och skrämde iväg tjuven innan han lyckat i sitt uppsåt.
På vårt hotell finns också en stor teaterlokal. Där spelar varje kväll för närvarande Pekingoperan traditionell kinesisk opera. Detta sker just nu i denna lokal för att Pekingoperan renoveras. Vi blev, genom vår guide, erbjudna att köpa biljetter till någon av veckan föreställningar. Vi tog chansen. Lokala kulturupplevelser ska man ju ägna sig år då man är på resa.
Det blev en stor upplevelse. Det var fantastiskt att se alla vackra dräkter och sminkningar. Vi fick också rätt stor behållning av sammanhanget i de olika tablåer som spelades upp. Dels hade vår guide berättat för oss vad man normalt spelar. Dels så fanns elektroniska texttavlor med både kinesiskt text och engelsk text på båda sidor om scenen. På dessa tavlor sammanfattade man vad som sjöngs och sades på scenen.
Det hela handlar om episoder ur Kinas historia, oftast om sådant som förekommit inom kejsarfamiljerna eller episoder från de krig man haft med sina grannar.
En episod som vi såg handlade om kejsarens favoritkonkubin. Det var den gången hon blev försmådd av kejsaren för en yngre förmåga och därför drack sig berusad.
Musiken under föreställningen var naturligtvis traditionellt kinesisk, d v s ganska gäll och något entonig. Det var egentligen samma sak med själva sången, men man fascineras av att de kan sjunga på det viset en hel föreställning. Måste vara väldigt ansträngande.
Hur som helst det var en stor upplevelse att ha varit med om en föreställning av det här slaget på plats i Peking.
[Byggnader]
Peking bestod till för bara något tiotal år sedan av stora områden med låghusbebyggelse med smala gränder emellan, de så kallade Hutongerna.
Av dessa områden finns allt mindre kvar.
Det finns dock hutongområden kvar och de är givna turistattraktioner. I dessa gränder är det mycket vanligt förekommande att man skjutsar omkring turister i cykelriksha. Det ingick givetvis även för oss. Vi åkte en kortare sväng, två och två i varsin riksha från Trumtornet och kors och tvärs i hutongerna tills vi blev avsläppta utanför ett lite hus där vi skulle äta lunch i ”ett vanligt hem” hos en kinesisk familj.
Huruvida detta var ett vanligt hem där någon vanlig familj bodde kan nog ifrågasättas men en upplevelse var det. Efter lunchen presenterades vi för damen som lagat maten och dottern som serverade.
I anslutning till det hutongområde som vi besökte ligger Trumtornet som vi som önskade kunde besöka. Trumtornet användes för att med hjälp av olika trumsignaler ange tiden för Pekingborna förr i tiden. Upp i Trumtornet tar man sig via en mycket brant och lång trappa. Väl uppe, med mjölksyra i benen har man i bästa fall, då Pekingluften inte är allt för fylld av smog, en bra utsikt över staden. Inne i trumtornet kan man sedan studera de olika trummorna. De flesta som finns där idag är repliker av originalen. Har man tur, eller otur kan det också hand att man besöker trumtornet vid en tidpunkt då det sker en demonstration av hur trummorna användes. Detta sker vid flera tillfällen varje dag.
Intill Trumtornet ligger också ett annat gammalt torn Vakttornet.
Sista dagen i Peking gjorde vi på egen hand en promenad genom ett annat hutongområde, från den stora gatan vid Himmelska friden torg till vårt hotell. Det blev en ganska kul promenad. I början på gatan var butikerna dominerade av souvenirer och andra varor riktade till turister. Ju längre in i kvarteren vi kom desto mer ändrade utbudet karaktär till att svar mot lokalbefolkningens behov. Även de restauranger som fanns efter gatan ändrade karaktär. Tittade man in i sidogränderna upplevde man som västerlänning miljön som slumartad.
Mycket av hutongområdena revs inför OS 2008. Centrala Peking domineras idag av stora, höga kontorshus och hotell i glas och betong. Byggarbetsplatserna är många.
Vi besökte ett av de större varuhusen en morgon då vi inte hade något planerat program. Det var ingen större skillnad att gå omkring här än om varuhuset legat i London, Paris eller New York. Ingen större skillnad mot NK i Stockholm heller.
En byggnad man naturligtvis inte får missa är ju OS-arenan, Fågelboet. Vi gjorde givetvis ett besök där vi också. Jag som har ett mycket begränsat intresse för sport valde dock att beskåda arenan på avstånd.
Byggnader i traditionell kinesisk stil har jag redan beskrivit i avsnitten om Förbjudna staden, Lamatemplet, Sommarpalatset och Himmelens tempel.
[Hemresa]
Slutligen återstod bara att packa ihop vara saker igen, checka ut från hotellet och bli transporterade till flygplatsen. Utcheckningen skedde strax efter frukosten eftersom vi skulle flyga hem redan tidigt på eftermiddagen. Man ska ju alltid vara på flygplatsen i god tid, trots att det är den tråkigaste delen av resan, Väntan på en flygplats är sällan rolig.
Hemresan var jobbig, vi var ju inte trötta som på ditresan så det var ju omöjligt att ”förkorta” resan genom att sova.
Hem kom vi dock efter ca nio timmar flygning och efter att ha ätit den märkligaste ”flygplansmaten” hittills.
Här finner du några länkar till videoklipp från resan.
Kinesiska muren: http://youtu.be/fMxwEZkRK0k
http://youtu.be/j83A0K5YySs
Musik vid Sommarpalatset: http://youtu.be/vyjnyIa23yg
Rickshaw: http://youtu.be/1GhcczyTmcY
Himmelens park: http://youtu.be/b9rxyAjJTS4
Pekingoperan : http://youtu.be/Fecj3h7fTS4
Skriv kommentar