Dag för dag: Resealbumet "Namibia" av Travellover

19 januari 2010 - Sverige
Innan jag avslöjade att jag skulle till Las Vegas så skrev jag ett blogginlägg där jag gav ledtrådar så att man kunde gissa sig fram till mitt nästa remål, det tyckte många var rätt så kul och många svar fick jag! Därför väljer jag att skriva ännu ett blogginlägg med ledtrådar om min nästa kommande långresa.... avresa är inte alls långt bort, i Januari bär det av åter igen. Jag hoppas att så många som möjligt vågar gissa vart jag ska, förra gången kom de flesta fram till att det var Las Vegas, nu blir det lite klurigare att gissa vilket land jag ska till tror jag...

Här kommer ledtrådarna!
1. Landet jag ska till ligger i en världsdel som jag tidigare aldrig besökt.
2. Landet som är dubbelt så stort som Sverige har endast runt 2 miljoner invånare.
3. Det är ett av världens torraste länder med ett brett ökenlandskap.
4. Landet var länge en koloni och har inte varit självständig i särskilt många år.
5. I en TV-serie som har visats på svensk TV har landet visats många gånger.
6. Engelska är officielt språk, trots att många inte har engelskan som modersmål...
7. Landet är rätt så okänt, inte många har hört talas om det, trots dess mycket vackra och skiftande natur.
8. Landet gränsar till ett mycket mer känt land som många drömmer om att besöka.
9. Ett säkert land med rätt så låg kriminalitet med tanke på världsdelen.
10. Du kan göra dig förstådd med engelska, men tyska fungerar också bra i vissa delar.
11. Inga direkt flygningar från Sverige går till detta land.
12. Den sammanlagda flygtiden är ca 13 timmar...

Ett ovanligt land låter det som kanske, varför ska jag dit? Jag ska till landet på skolresa med min klass, vi har en partnerskola som vi samarbetar med. Vi ska genomföra våra projektarbeten under vår 2veckors vistelse i landet, men det kommer även hinnas med många intressante upplevelser....
Nu återstår det bara att gissa vilket land jag och min klass ska besöka om 2 månader...

Bästa hälsningar
/Travellover
Kommentarer: 20 Skriv kommentar
I mitt förra blogginlägg gav jag ledtrådar om mitt nästa resmål, många svar fick jag även denna gången. Jag vill tacka alla som deltog, det är väldigt kul när man får så många svar! Det rätta svaret är:... Namibia!!!

Den 19:e Januari åker jag och min klass till södra Afrika i 2 veckor. Den första veckan ska vi resa runt i dem norra delarna av Namibia.
Vi landar i huvudstaden Windhoek och sedan åker vi vidare norrut och på vägen blir det många spännande besök, vi ska besöka en stam, olika byar, åka på safari i Etosha National Park och se vilda djur på riktigt!... någon natt ska vi även sova mitt ute öknen...! Sedan åker vi tillbaka neråt och följer Atlantkusten, vårt mål kommer vara staden Walvis Bay där vi har en partnerskola. I Walvis Bay stannar vi i några dagar och bor hemma hos namibiska familjer. Vi ska under våra dagar där besöka vår partnerskola och jobba med våra projekarbeten (anledningen till resan). Mot slutet åker vi tillbaka till huvudstaden och avslutar med en dag i Windhoek, den 3:e februari åker vi hem igen med (förhoppningsvis) många goda minnen :-)

Jag ser verkligen framemot denna resa, Namibia är ett ovanligt resmål som inte många har besökt, att få chansen att åka så långt på en skolresa är verkligen unikt. Det ska bli hur kul som helst att åka dit och väldigt intressant ska det självklart också bli att få se hur människorna lever i Namibia.

Innan resan är det många förberedelser som ska ordnas, vaccin, malariatabletter, skolarbete... men det är det värt det! Och så har jag ju en weekendresa till Budapest inbokad om 3 veckor.. :-)

Ha de så bra allihopa,
mvh. Travellover
Kommentarer: 24 Skriv kommentar
Imorgon lämnar jag 2009 års resor bakom mig och ser framemot att inleda reseåret 2010. År 2009 blev ett fullspäckat år med många nya favoritdestinationer. Förhoppningsvis kommer 2010 bli ett lika bra reseår, det börjar bra i alla fall, redan imorgon bär det av på den efterlängtade (skol)resan till södra Afrika. Namibia är ett land som få känner till, att få chansen att åka dit är verkligen roligt.
Resan inleds som sagt imorgon genom ett flygplansbyte i München, framåt kvällen kliver jag och min klass på planet till Namibias huvudstad Windhoek, beräknad flygtid är 11 timmar. På morgonen den 20:e Januari landar vi äntligen på den södra delen av jordklotet.
Under två veckors tid kommer vi resa runt i landet och utforska omgivningarna, vi ska bl.a. på safari i Etosha National Park som ligger i norra Namibia, en kväll ska vi ut i öknen och vandra på en stor sanddyn, en dag ska vi åka på en katamarun tur med chans att få se delfiner/valar, vi kommer få besöka vår partnerskola i staden Walvis Bay och se hur de namibiska eleverna fungerar i skolan, vi ska besöka landets populäraste semesterort Swakopmund som är byggd i tysk kolonialstil.... ja, det var några smakprov av vad våra två veckor innefattar! :) Sååå jag och alla andra i min klass har längtat, för ett tag sedan var det flera månader kvar tills vi skulle åka... nu är det endast en dag kvar innan vi åker.
Imorgon, då börjar äventyret i Afrika... :-)
Jag önskar alla som läser detta en bra tid, är ni som jag på väg någonstans önskar jag er en god tur!
Mvh. Travellover
Kommentarer: 7 Skriv kommentar
20 januari 2010 - Namibia
Barn, barn, barn
Det första vi gjorde i Namibia var att ta buss från flygplatsen ut till byn Omitara som låg cirka en timme från huvudstaden Windhoek.
Omitara är ett ställe där invårnarna har fått hjälp med boende och alla i byn får ungefär 100 kronor i månaden som dem får leva av. Byn är alltså en hjälpande plats för människor som inte har någon annanstans att ta vägen. Människorna i byn lever mycket enkelt,oftast i små skjul som är uppbyggda av plåt, plast, trä... kort sagt; allt som går att bygga med.
Barnen går i den lokala skolan, lärarna består av byns egna invånare.

När vi kom dit med vår buss stod alla och kollade mycket förvånat, när vi klev ut var dem flesta rätt så tysta. Men efter ett tag kom barnen fram till oss och dem ville att vi skulle ta kort på dem med våra kameror. Så varje gång barnen såg någon ta fram sin kamera, hoppade dem fram! Det blev väldigt många bilder härifrån på massa glada barn!
Kommentarer: 2 Skriv kommentar
Barn i byn Omitara
Det första vi gjorde i Namibia var att ta buss från flygplatsen ut till byn Omitara som låg cirka en timme från huvudstaden Windhoek.
Omitara är ett ställe där invårnarna har fått hjälp med boende och alla i byn får ungefär 100 kronor i månaden som dem får leva av. Byn är alltså en hjälpande plats för människor som inte har någon annanstans att ta vägen. Människorna i byn lever mycket enkelt,oftast i små skjul som är uppbyggda av plåt, plast, trä... kort sagt; allt som går att bygga med.
Barnen går i den lokala skolan, lärarna består av byns egna invånare.

När vi kom dit med vår buss stod alla och kollade mycket förvånat, när vi klev ut var dem flesta rätt så tysta. Men efter ett tag kom barnen fram till oss och dem ville att vi skulle ta kort på dem med våra kameror. Så varje gång barnen såg någon ta fram sin kamera, hoppade dem fram! Det blev väldigt många bilder härifrån på massa glada barn!
Kommentarer: 30 Skriv kommentar
Två fotoglada pojkar
Det första vi gjorde i Namibia var att ta buss från flygplatsen ut till byn Omitara som låg cirka en timme från huvudstaden Windhoek.
Omitara är ett ställe där invårnarna har fått hjälp med boende och alla i byn får ungefär 100 kronor i månaden som dem får leva av. Byn är alltså en hjälpande plats för människor som inte har någon annanstans att ta vägen. Människorna i byn lever mycket enkelt,oftast i små skjul som är uppbyggda av plåt, plast, trä... kort sagt; allt som går att bygga med.
Barnen går i den lokala skolan, lärarna består av byns egna invånare.

När vi kom dit med vår buss stod alla och kollade mycket förvånat, när vi klev ut var dem flesta rätt så tysta. Men efter ett tag kom barnen fram till oss och dem ville att vi skulle ta kort på dem med våra kameror. Så varje gång barnen såg någon ta fram sin kamera, hoppade dem fram! Det blev väldigt många bilder härifrån på massa glada barn!
Kommentarer: 2 Skriv kommentar
Springbockar
När vi hade lämnat byn Omitara, passerade vi snart en flock med springbockar. En mycket vanlig syn i Namibia, dock en väldigt ovanlig syn för oss svenskar. Så bussen fick stanna in så att alla kunde ta kort på dem hoppglada små djuren. Springbockarna var dem första vilda djuren vi såg i Namibia, efter några dagar på resande fot reagerade knappt någon av oss när vi såg en springbock... Människor är väl allt anpasssningsbara? :-)
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
20 januari 2010 - Otjiwarongo, Namibia
Gröna sköna Namibia
Precis när planet gick ner för landning såg man landskapet breda ut sig under en, då blev man otroligt förvånad över hur grönt det faktiskt var. Jag liksom alla andra hade nog väntat oss ett riktigt ökenlandskap eftersom vi hade sett så många ökenbilder från Namibia. Så alla blev nog riktigt förvånade, för det visade sig att hela norra Namibia var riktigt grönt och frodigt, inget ökenlandskap här inte.... öknen kom inte förrän vi närmade oss kusten vid Walvis Bay. Innan dess var det bara grönt och skönt!
Kommentarer: 3 Skriv kommentar
21 januari 2010 - Namibia
Afrikansk utsmyckning
Lake Ojtikoto är en sjö som ligger en bit utanför den namibiska staden Tsumeb.
Sjön bestod en gång av en grotta, vars tak kollapsade och allt vatten åkte ner och ett jättestort hål bildades. Idag är hela hålet vattenfyllt och sjön är en rätt så känd turistattraktion (med namibiska mått)...
Innan man gick till sjön fanns det också ett rätt så stort område med olika sorters djur, t.ex, alligator, struts och påfågel.
På bilden sitter jag vid interiören precis vid ingången till området.
Kommentarer: 5 Skriv kommentar
Lake Otjikoto
Lake Ojtikoto är en sjö som ligger en bit utanför den namibiska staden Tsumeb.
Sjön bestod en gång av en grotta, vars tak kollapsade och allt vatten åkte ner och ett jättestort hål bildades. Idag är hela hålet vattenfyllt och sjön är en rätt så känd turistattraktion (med namibiska mått mätt)...
Innan man gick till sjön fanns det också ett rätt så stort område med olika sorters djur, t.ex, alligator, struts och påfågel.
Kommentarer: 4 Skriv kommentar
Namibisk struts
Lake Ojtikoto är en sjö som ligger en bit utanför den namibiska staden Tsumeb.
Sjön bestod en gång av en grotta, vars tak kollapsade och allt vatten åkte ner och ett jättestort hål bildades. Idag är hela hålet vattenfyllt och sjön är en rätt så känd turistattraktion (med namibiska mått mätt)...
Innan man gick till sjön fanns det också ett rätt så stort område med olika sorters djur, t.ex, alligator, struts och påfågel.
Kommentarer: 3 Skriv kommentar
21 januari 2010 - Ondangwa, Namibia
Nakambale Village
Efter vi hade besökt Lake Otjikoto kom vi efter några timmar fram till vårt övernattningsställe.
Byn Nakambale som ligger en bit utanför den större orten Ondangwa i norra Namibia, var från början en finsk missionsstation. I slutet av 1800- talet kom en finsk man hit med sin familj, mannen blev kallad för Nakambale av lokalbefolkningen. Med mål att sprida kristendomen byggde Nakambale en traditionell namibisk by mitt ute på landsbygden. Byn är därför uppkallad efter Nakambale och fortfarande idag håller man hårt på dem kristna värderingarna.
I denna by spenderade vi två nätter, båda nätterna i lerhydda. Det var verkligen en speciell och framförallt annorlunda upplevelse, första natten var en aning skakig med mycket insekter och andra irriterande ljud. Men andra natten hade man vant sig för boendet och det gick mycket smidigare. Tänk så lätt man vänjer sig för nya saker!

Kolla in hemsidan för mer information om byn:
http://www.natron.net/nacobta/nakambale/main.html
Kommentarer: 3 Skriv kommentar
Traditionell mat
På kvällen serverades traditionell mat... Det började med att en stor bytta med diskvatten ställdes fram där alla fick tvätta sina händer. Därefter ställdes maten på bordet, vilket bestod av: Porridge (en sorts gröt gjord på hirsch och vatten), spenatsås som gröten skulle doppas i, samt en hel grillad kyckling... Sedan var det bara att hugga in, med händerna.. :-) Inga bestick till kycklingen, alla fick riva sönder en bit. Var det gott kanske ni undrar? Svar: Nej... Gröten smakade ingenting, endast som en tjock klump, dessutom kände man sandkorn som knastrade mellan tänderna då man åt av gröten. En trevlig upplevelse men mindre god mat kan man kanske säga. Måltiden rundades av med en gulaktig traditionell dricka som smakade jäst... även den drickan innehöll hirsch och sand. Inte jättegott det heller tyvärr, men man har ju i alla fall smakat!

Byn Nakambale som ligger en bit utanför den större orten Ondangwa i norra Namibia, var från början en finsk missionsstation. I slutet av 1800- talet kom en finsk man hit med sin familj, mannen blev kallad för Nakambale av lokalbefolkningen. Med mål att sprida kristendomen byggde Nakambale en traditionell namibisk by mitt ute på landsbygden. Byn är därför uppkallad efter Nakambale och fortfarande idag håller man hårt på dem kristna värderingarna.
I denna by spenderade vi två nätter, båda nätterna i lerhydda. Det var verkligen en speciell och framförallt annorlunda upplevelse, första natten var en aning skakig med mycket insekter och andra irriterande ljud. Men andra natten hade man vant sig för boendet och det gick mycket smidigare. Tänk så lätt man vänjer sig för nya saker!

Kolla in hemsidan för mer information om byn:
http://www.natron.net/nacobta/nakambale/main.html
Kommentarer: 8 Skriv kommentar
Solnedgång över Afrika
Byn Nakambale som ligger en bit utanför den större orten Ondangwa i norra Namibia, var från början en finsk missionsstation. I slutet av 1800- talet kom en finsk man hit med sin familj, mannen blev kallad för Nakambale av lokalbefolkningen. Med mål att sprida kristendomen byggde Nakambale en traditionell namibisk by mitt ute på landsbygden. Byn är därför uppkallad efter Nakambale och fortfarande idag håller man hårt på dem kristna värderingarna.
I denna by spenderade vi två nätter, båda nätterna i lerhydda. Det var verkligen en speciell och framförallt annorlunda upplevelse, första natten var en aning skakig med mycket insekter och andra irriterande ljud. Men andra natten hade man vant sig för boendet och det gick mycket smidigare. Tänk så lätt man vänjer sig för nya saker!

Kolla in hemsidan för mer information om byn:
http://www.natron.net/nacobta/nakambale/main.html
Kommentarer: 8 Skriv kommentar
22 januari 2010 - Ondangwa, Namibia
Traditionella hyddor
Byn Nakambale som ligger en bit utanför den större orten Ondangwa i norra Namibia, var från början en finsk missionsstation. I slutet av 1800- talet kom en finsk man hit med sin familj, mannen blev kallad för Nakambale av lokalbefolkningen. Med mål att sprida kristendomen byggde Nakambale en traditionell namibisk by mitt ute på landsbygden. Byn är därför uppkallad efter Nakambale och fortfarande idag håller man hårt på dem kristna värderingarna.
I denna by spenderade vi två nätter, båda nätterna i lerhydda. Det var verkligen en speciell och framförallt annorlunda upplevelse, första natten var en aning skakig med mycket insekter och andra irriterande ljud. Men andra natten hade man vant sig för boendet och det gick mycket smidigare. Tänk så lätt man vänjer sig för nya saker!

Kolla in hemsidan för mer information om byn:
http://www.natron.net/nacobta/nakambale/main.html
Kommentarer: 2 Skriv kommentar
22 januari 2010 - Namibia
Några meter till Angola
Efter att ha spenderat natten i lerhydda startade vi dagen med att besöka byns museum som innehöll fakta om dess grundande. Efteråt var det tänkt att vi skulle träffa områdets kung, men han var av någon anledning inte hemma. För att fördriva tiden så körde busschauffören upp oss mot norr där vi till slut bara var några meter från gränsen till Angola. Tyvärr åkte vi aldrig över, men man fick verkligen känslan av att man befann sig nära gränsen. Det var fullt med stora lastbilar och människor överallt! Sällan ser man så här mycket folk samtidigt i det glest befolkade Namibia. Efter turen i norr åkte vi till en swimmingpool i närheten där några timmar avnjöts i den 35gradiga värmen...
22 januari 2010 - Ondangwa, Namibia
Den äldsta kvinnan
Vid bodde som sagt i lerhyddor i byn Nakambale, på kvällen passade vi dock på att besöka grannbyn där dess invånare visade sina seder och traditioner för oss. Först fick vi se hur det går till när man krossar den välanvända kornet hirsch... Sedan visade byns äldsta och visa kvinna hur man kokar gröt (porridge) på hirschet., mycket traditionellt ... Efter detta visade samma kvinna oss hur det går till vid korgflätning. Jag blev riktigt imponerad av hennes kunskaper och ork att utföra alla moment trots hennes höga ålder. Att få ha sett hur lokalbefolkningen lever i en by i norra Namibia var verkligen intressant och lärorikt, det är verkligen ett besök som man kommer minnas länge...
Kommentarer: 5 Skriv kommentar
Den yngsta i byn
Enligt tradition ska den yngsta i byn få smaka på gröten (porridge) först av alla.

Vid bodde som sagt i lerhyddor i byn Nakambale, på kvällen passade vi dock på att besöka grannbyn där dess invånare visade sina seder och traditioner för oss. Först fick vi se hur det går till när man krossar den välanvända kornet hirsch... Sedan visade byns äldsta och visa kvinna hur man kokar gröt (porridge) på hirschet., mycket traditionellt ... Efter detta visade samma kvinna oss hur det går till vid korgflätning. Jag blev riktigt imponerad av hennes kunskaper och ork att utföra alla moment trots hennes höga ålder. Att få ha sett hur lokalbefolkningen lever i en by i norra Namibia var verkligen intressant och lärorikt, det är verkligen ett besök som man kommer minnas länge...
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
Namibisk landsidyll
På väg tillbaka till Nakambale efter ett besök i grannbyn var vi tvungna att flytta på oss för några kor som skulle förbi, vissa höll nästan på att springa på en men det gick bra till slut!

Vid bodde som sagt i lerhyddor i byn Nakambale, på kvällen passade vi dock på att besöka grannbyn där dess invånare visade sina seder och traditioner för oss. Först fick vi se hur det går till när man krossar den välanvända kornet hirsch... Sedan visade byns äldsta och visa kvinna hur man kokar gröt (porridge) på hirschet., mycket traditionellt ... Efter detta visade samma kvinna oss hur det går till vid korgflätning. Jag blev riktigt imponerad av hennes kunskaper och ork att utföra alla moment trots hennes höga ålder. Att få ha sett hur lokalbefolkningen lever i en by i norra Namibia var verkligen intressant och lärorikt, det är verkligen ett besök som man kommer minnas länge...
Nakambales grav
Utanför byn Nakambale ligger självaste Nakambale begravd.

Byn Nakambale som ligger en bit utanför den större orten Ondangwa i norra Namibia, var från början en finsk missionsstation. I slutet av 1800- talet kom en finsk man hit med sin familj, mannen blev kallad för Nakambale av lokalbefolkningen. Med mål att sprida kristendomen byggde Nakambale en traditionell namibisk by mitt ute på landsbygden. Byn är därför uppkallad efter Nakambale och fortfarande idag håller man hårt på dem kristna värderingarna.
I denna by spenderade vi två nätter, båda nätterna i lerhydda. Det var verkligen en speciell och framförallt annorlunda upplevelse, första natten var en aning skakig med mycket insekter och andra irriterande ljud. Men andra natten hade man vant sig för boendet och det gick mycket smidigare. Tänk så lätt man vänjer sig för nya saker!

Kolla in hemsidan för mer information om byn:
http://www.natron.net/nacobta/nakambale/main.html
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
  1. 1
  2. 2
  3. 3
  4. 4
  5. 5
  6. Nästa