Dag för dag: Resealbumet "Lite Afrika och lite Asien och kanske några öar därimellan." av Gubbar_pa_drift

Efter en lång period med mycket covid 19 världen över så känns det som man kan återuppta resandet igen. Finns ett par ställen utanför Afrika som jag gärna inkluderat på den här resan, men där restriktioner fortfarande gäller, så dem får jag ta vid senare tillfälle.

Men i morgon går flyget i alla fall och första anhalten blir Egypten. Där har jag inte varit sedan 1987 och då fick man inte gå in i pyramiderna i Giza. Något som jag ser fram mot att få göra nu.

Den här resan så har jag ingen av mina resekamrater med så det får bli en solofärd.

/Conny

Har några timmar att slå ihjäl här på Chopin, som Warszawas flyplats heter. Den är medelstor, men känns trevlig och gemytlig. Gott om matställen är det och jag unnar mig en Spicy Houston som är en kryddstark burgare. Sköljer ned med en inhemsk fatöl. För att vara en flygplats så är det inte farligt dyrt heller, då notan stannade på 150:- ungefär. Har ytterligare några timmar att fördriva så det blir väl till att vandra runt och upptäcka stället lite noggrannare. Men, det kan nog slinka i någon piwo till innan det är dags att borda nästa plan.

/Conny

Tisdagen blev en lång dag för mig. Uppe strax efter fyra på morgonen för att hinna med lite frukost och fixa de sista sakerna hemma innan avfärd. Framme i Kairo gick det snabbt då jag fick tag i en taxichaufför som väldigt snabbt och säkert navigerade oss fram till mitt hotell. GIck nog i närmare hundra när han kryssade sig fram på de breda gatorna. Så jag var installerad på mitt hotell strax efter midnatt. Tjugio timmar i sträck var man i farten. Somnade ganska snabbt när man väl intog sovställning.

När jag kommer till nya städer, eller platser jag ej varit i på länge, så brukar jag oftast använda en dag eller två till att bara vandra omkring helt planlöst. Detta ger mig en liten känsla för platsen jag befinner mig i och så är det ju bra för artrosen. Ben och knän behöver få jobba. Kairo har jag inte besökt sedan 1987 och jag har väl inget större minne av staden.

Nåväl efter frukost igår så lät jag mina ben styra mig utan större planer. Jag bor alldeles vid järnvägsstationen vilken oftast brukar vara lätt att hitta tillbaka till. Jag flanerade iväg lite på måfå, men följde ändå en av de större gatorna. Försökte hålla mig på trottoarerna, men då dessa mest används till försäljning av diverse prylar, så gjorde jag väl som invånarna och gick på gatan.? Trafiken här är långt ifrån att likna den svenska trafiken och vi fotgängare kan helt glömma övergångsställen och knappar att trycka på för att få grön gubbe. Vill eller måste man korsa en gata så gör man det helt sonika genom att bara börja gå ut i körbanan och sedan kryssa sig fram mellan de fordon som kommer farande förbi. Förarna här är så vana vid att det sker så de lämnar alltid plats för fotgängare och andra trafikanter.

Efter att ha fladdrat runt någon timme så hamnade jag väl där de flesta resenärer i Kairo hamnar. Det vill säga vid Nilen. Bred och med ganska bra fart flöt den förbi mig medan jag stod och begrundade den. Råkade hamna precis vid det stora hotellet Ramses Hilton, vilket får mig att minnas förra gången jag var här. Då bodde jag på något billigt kyffe där vi var några världsluffare som brukade gå över till Kairo Hilton, som det hette då, för att käka frukost. För även om det redan då var ett lyxhotell så hade man riktigt fina och billiga frukostar. Nu får jag frukost inkluderat på hotellet, så jag hoppar det den här gången.

På hemvägen så stannade jag till vid järnvägsstationen och köpte mig en biljett ned till Luxor på söndag. Jag bad särskilt om en fönsterplats med utsikt över Nilen och det är väl bara att hoppas att jag fick det också.

Tidigt uppe idag också då jag bokat en bulle ut till pramiderna vid Giza. Direkt efter frukost blev jag hämtad så jag skulle slippa den värsta rusningen runt underverken. När jag var här förra gången så fick man inte gå in i någon av dem och jag har alltid längtat tillbaka för att få chansen att göra det. Nu får man återigen gå in och mödosamt ta sig igenom de smala gångarna, där takhöjden vid vissa passager inte är mer än en dryg meter. 1.20 kanske som lägst. Jag trodde nog att det skulle vara ganska svalt inne i Cheopspyramiden, som är den man får gå in i, men där var riktigt varmt och min funktionströja var dyblöt när jag kom ut. Men den torkade snart.

En liten promenad bort från de tre pyramiderna, Cheops, Chefren och Menkaura ligger den sägenomspunna Sfinxen som ingen riktigt säkert har någon förklaring om varför den finns. En teori är att Konung Chefren lät uppföra den som en vakt över vägen fram till sin pyramid. Vacker är den i sin ståtlighet.

När jag väl var färdig med mitt dagsverke var det dags att ta mig tillbaka till mitt hotell. Valde kommunala färdmedel tillbaka och det var inte så krångligt. Vid huvudvägen nedanför området så kommer det små minivans som plockar upp passagerare. Man får oftast hjälp av någon lokalbo om vilken van man ska ta. En sådan tog mig bort till tunnelbanestationen vid Giza och därifrån var det bara att hoppa på första bästa tåg till min station.

Man glömmer alltid något kvar hemma och vad jag saknar nu är en nagelsax. Mina tånaglar behöver en avhyvling så jag stannade till vid ett av alla dessa stånd och köpte en liten sådan här avbitare för naglar. Den klarade av åtta av mina naglar innan den föll i bitar. Kostade å andra sidan inte mer än ett par spänn. Får försöka hitta en riktig sax istället.

Sitter i hotellets restaurangdel och skriver det här. Ett par pilsner slinker det i under tiden. De har en lager som heter Meister och enligt burken ska den hålla 8 volymprocent. Smakar helt ok. Hemma serveras det ofta jordnötter till biran, här får man kikärter. Indräkta i pressad citron så funkar det också.