Dag för dag: Resealbumet "La Campania med barn - en underbar resa!" av Zennors

Efter en spontan bokning, via mobilen från en stuga på ett Logna i spöregn, är vi några dagar senare på väg ner till Italien. 16.20 på torsdagen lyfter vi från ett lika regnigt Stockholm. En minst sagt ”bumpy” uppstigning och 2 timmar och 50 minuters flygresa tar oss ner till Rom. Vår förbokade bil blev uppgraderad från en Ford Focus till med Mercedas ”någonting” och tar oss vidare till hotell Holiday in, i utkanten av Rom.

Två trevliga herrar i hotellbaren talar vänligt om för oss att de endast har förfabricerad pizza och hänvisar oss till en lokal riktig pizzeria runt hörnet.
Vi gör ett försök att få Henry, 3,5 år, som håller på att somna, att titta på dokumentären med lejon som äter upp gnuer på storbildsskärm i restaurangen, medan vi intar vårt första glas italienskt rödvin till pizzan. Det håller i ungefär en halv pizza, sen ber vi om en doggybag och traskar glatt hem till hotellet. Första Italienska pizzan intagen – check!

Efter frukost blir det någon timme i hotellpoolen och sen packar vi ihop och drar vidare söder ut.
The scenic route längs med Italiens västkust tar oss sakta närmare resans mål – Campania.
Vi styr mot Neapel och när vi närmar oss Mount Vesuvius, vulkanen som reser sig 1240 meter över havet, stiger vägen sakta uppåt och in i ett riktigt Italienskt hällregn. Bilkön kryper sakta frammåt och under varje bro står Italienska motorcyklister och pratar, skrattar och röker, medan de tar en gemensam paus och väntar ut hällregnet.
Vi fortsätter sakta neråt igen och när det planar ut och vi ser havet igen avtar regnet.
Sheila, vår GPS, Scotts närmsta campadre, tar oss än hit, än dit, i ett desperat försök att hitta till en adress som hon inte känner till. Jag tröttnar och säger att det är dags att stänga av henne, men inget kan komma emellan Scott och Sheila. Jag och barnen försöker övertala Scott att vi ska stanna och handla innan vi kommer fram, men Scott, som normalt sätt aldrig säger nej till en paus, och lever ett liv i total stresslöshet jäktar på och menar att han har sagt till Laura, vårI Italineska husmor, att vi ska vara där kl 18.00 och det ska vi hålla. Efter att ha cirkulerat ytterligare en halvtimme på Sheilas inrådan, där hon tillslut vill ta oss över en järnvägsstation utan övergång, föreslår vi åter igen en butikspaus. Men Laura måste ha haft en enorm inpackt på Scott som vägrar ochprompt kör vidare. Efter att till slut ta ut koordinaterna på våra mobiler, via Google map, hittar vi dit!
Teknikens under – vad skulle vi göra utan Google!!!

Vi kör från havet genom låglandets oliv- och vinlundar. Ett ernormt bergsmassiv tornar upp sig i bakgrunden och en bit upp på berget, med en ursikt över Italiens panorama, ligger vår gård, Giancesaria. En gallerrgind öppnas och tar oss in på en stor stenbelagd innergård. Laura väntar på oss.

Henry har precis somnat i bilen, så jag Oliver och Scott får en rundvandring tillsammans med Laura runt gården. Här finns en enorm pool, en barnpool med perfekt djup. En lekplats med klätterställning,gungor, en karusell – ja det är sant!, en fin liten damm med gudfiskar och antagligen en av Italiens, eller kanske världens bästa utsiker nedanför ett berg – kan livet bli bättre?

Jag känner sakta hur alla mina planer på att endast ha det här som utgångsbas för våra utflykter byts ut mot tanken att det här kanske helt enkellt ska vara en resa där vi bara tar igen oss, umgås, mediterar tillsammans och gör det där som en semester egentligen borde vara - en lång skön powenap, där man laddar batterierna och kommer hem utvilad!

Efter att ha checkat in tar vi en kort tur ner till den lokala butiken och införskaffar det nödvändigaste: oliver, (tänk att jag skulle skriva det först) kakor, vin, öl, massa goda ostar, tomater, olika korvar och italiensk skinka. Väl tillbaka i vårt Babylon badar barnen i barnpoolen. Jg och Scott dricker varsin öl och äter oliver medan solen sakta går ner över Italiens västkust.

När barnen somnar in bjuder kvällen på ett fyrverkeri av blixtrar över Vesuvius kratrear och ett dovt mullrande hörs genom våra öppna altandörrar. God natt Italien – än så länge har du levererat världsklass!

Jag vaknar med känslan av att vi har försovit oss. Efter att ha masat mig till toaletten och satt på mobilen inser jag varför. Vi har LOVAT Laura att vi vill ha frukost klockan 9 och klockan står på 9.05. Jag väcker Scott och barnen och skickar ner dem till Laura innan jag somnar om några timmar – NOT!
Men de går ner först och efter att ha gjort morgontoalett i lugn och ro tar jag mig också ner till frukosten. Svåra val - antingen en för-rostad formfransk-skorpa med marmelad eller en croisssent. Jag går för skorpan.
Laura frågar om jag vill ha kaffe eller te, och jag ber om en kopp te. – Är det ok om du häller i mjölken själv säger hon?, - Javisst!
På bordet står redan var sin te-kopp full med mjölk.
Scott berättar att den Italienska familjen, som satt där med dem tidigare, alla drack mjölk med socker i. Oliver , 7 år, snappade blixtsnabbt upp detta och frågade om han också fick ha socker i mjölken, vilket Scott genast sa nej till.

Efter frukost blev det några härliga timmar vid poolen. Francesco, en släkting till den mysiga ägaren Antonio, som verkar vara någon slags poolkeeper i 200 kg klassen, låg och slappade på en solstol och pratade mobiltelefon medan en elektrisk damsugare sprang fram och tillbaka över poolgolvet.