Dag för dag: Resealbumet "Kultur Stockholm 2013" av Bibchen

Efter en underbart vacker begravning av vår gamla vän (97) och varm samvaro med släktingar, tog maken och jag den nedisade T-banan till sta´n för att gå på teater. En pjäs som så väl passade in på vår väns humoristiska karaktär. Hon hade tyckt om att se den.
Vi var förväntansfulla efter fantastiska rescentioner, speciellt av Yvonne Lombards mästerliga rollprestation. Förväntningarna infriades helt och med råge! Fast de andra skådespelarna var väl så bra. Igenkännande skratt från den i övre medelålderiga+ publiken. Tankar for kors och tvärs och de slutliga ovationerna fullbordade dagens upplevelser.

"I sista minuten"
Solveig, Marianne och Annlouise, tre kvinnor i sina bästa år. Eller snarare –
förbi sina bästa år. Nu är det bråttom om de ska hinna med att bo i kollektiv,
bli förälskade och byta yrke. Det är i sista minuten. Och de vill ha respekt! Inte medlidande.
Carin Mannheimer gjorde succé med Sista dansen 2009. Nu är hon tillbaka med en ny komedi.

Skådespelare:
Marianne Yvonne Lombard
Annlouise Meta Velander
Solveig Meg Westergren
Per Lars Lind
Staffan Jacob Nordenson
Kristin/Sara Eva Stenson
Elisabet Carlsson

Halkan har slagit till och slagit ut vår väninna. Spricka i foten! Det blev ingen teaterföreställning för henne i kväll. Maken och jag köpte över de två biljetter hon hade. Bra platser.

Med gravlaxmiddag i magen tar vi pendeln till Centralen och går till Sergels torg. Plattan. Stadsteatern som är upplyst av neonskyltade annonser för nuvarande och kommande föreställningar. Alltid lika lockande.
Av erfarenhet vet vi att kylan tränger in i salongen, så någon garderob är det inte tal om. Vi "bäddar" in oss i våra dunkappor.
Spelet kan börja!

"Next to normal
En helt vanlig familj. Diana kärleksfull mamma. Dan uppmärksam make, Gabe charmig tonårsson och Natalie duktig dotter. Men varför låtsas alla som det regnar när Diana kastar grönsaker omkring sig och brer smörgåsarna på golvet? Natalie letar flyktvägar. Det gör Diana också.

Next to Normal är den banbrytande Broadwaymusikalen som vunnit Pulitzerpriset, tre Tony Award och hyllas av såväl kritikerna som publiken. Den startade off-Broadway i New York 2008, togs upp på Broadway 2009 och blev en makalös succé. Efter över 700 föreställningar på Broadway gick den förra året ut på USA-turné.

Nu sätts den upp på teatrar världen över. Stockholmspremiären blir på Stockholms stadsteaters stora scen med Lisa Nilsson och Dan Ekborg i huvudrollerna. Regisserar gör hyllade filmregissören Lisa Ohlin som haft stora framgångar med långfilmer och teveserier som t ex Simon och ekarna, Veranda för en tenor, Kvalster och Sex hopp & kärlek." (Stadsteaterns annons)

Det går inte att gå härifrån oberörd. Tempo, musik, sångprestationer och ett starkt berörande innehåll.
Längesedan jag såg en pjäs som så helhjärtat gick rakt in.

I väntan på att mitt värmetäcke ska värma upp min säng, smälter jag pjäsen och skapar egna bilder i huvudet.

Lönedag - ledigdag -söndagsöppet. Det myllrar av shoppingglada i sta´n. Farmor och farfar tar 11-åriga barnbarnet, på hans önskan, med oss till en spektakulär klädesshop i Gallerian. Det blir starten på dagens "kulturaktiviteter". Lunch i Kungsparken, och sedan styr jag stegen mot Dramaten, för att se "Chéri" med favoriten Lena Endre i huvudrollen.
Eftermiddagsföreställning, vilket jag föredrar, när jag går ensam, Jag sänker publikens medelålder en hel del. Några hör dåligt, några ser dåligt, några kommer med rollator, några har svårt att sitta still. Alla har sina behov. Jag minns det från de söndagsföreställningar jag själv stod på scenen. Charmig grupp som kräver mer skådespelarinsatser.
Dessutom är det väl det som denna pjäs ska belysa, att man åldras och att allt ser inte likadant ut längre.

CHÈRI
"Chéri är ett roligt, överraskande och djupt sorgligt triangeldrama som diskuterar åldrandets för- och nackdelar, okonventionell kärlek, maktförhållandena mellan könen och vår tids ungdomsfixering.

Pjäsen utspelar sig i 1920-talets Paris. Champagnen flödar, människorna är vackra och allt är till salu. Den framgångsrika kurtisanen Léa ska fylla femtio och stretar envist mot sitt åldrande. Och Chéri, hennes tjugofemårige skyddsling och älskare, bryr sig inte ett smack om framtiden. Han trivs i deras lyxigt sammetsinredda bubbla, där Léa lär ut allt hon kan. Men när Chéris riktiga mor bestämmer att det är dags för honom att gifta sig med den unga Edmée och äntligen bli vuxen kommer verkligheten i kapp både Léa och Chéri. Var deras relation så lättsam som de trodde? Kan de verkligen leva utan varandra?

1950 spelades dramatiseringen av Chéri för första gången på Dramaten. Då gjorde Inga Tidblad rollen som Léa och Mimi Pollak regisserade. Denna gång gör Lena Endre rollen som Léa och Hamadi Khemiri spelar hennes unge älskare Chéri.

Colette (Sidonie-Gabrielle Colette, 1873-1954) var på sin tid något av en skandalförfattare och uppburen celebritet. Inte bara hennes texter, som ofta behandlade kvinnors val och sexualitet, var provocerande. Även hennes privata liv i Paris nöjesvärld väckte uppmärksamhet.

Jenny Andreasson har tidigare på Dramaten regisserat Tjuvar av Dea Loher och Slott i Sverige av Françoise Sagan. Den senare blev en stor succé, och nu tar hon sig alltså an en annan skandalomsusad fransk författarinna.

I rollerna Lena Endre, Hamadi Khemiri, Rikard Wolff, Andreas Rothlin Svensson, Mattias Silvell, Malin Ek, Nina Zanjani, Lotta Tejle, Lil Terselius, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Stefan Boström

Översättning Maria Björkman
Bearbetning Pia Gradvall
Regi Jenny Andreasson
Scenografi och kostym Marika Feinsilber
Ljus Erik Berglund
Koreografi Dorte Olesen
Peruk och mask Sofia Boix Vives-Ranow, Melanie Åberg" (Dramatens hemsida)

Lite långsamt tempo, skön värme i salongen och lätt snarkande granne gör det en aning sömnigt i början, men snart så. Otroligt vacker miljö i guldfärg, Enkel dekor med spännande videoprojekteringar av närbilder på skådespelarnas ansikten. Får mig att "se" vad de tänker. Stundtals roliga och giftiga repliker. Större kraft i andra akten. Skickligt skådespel, särskilt av Lena Endre!

Mörkret har redan fallit, när jag tar mig hem till väntande middag.

"Grytans Vänner" har årsmöte. Som vanligt är vi alla 12 samlade och dagens program för damerna är ett besök på Artipelags Konsthall, alltmedan herrarna "kockar" hemma i köket hos ett av paren.
En halvgrådisig dag med 0-gradig luft. Vi gåsmarschar den halkiga gångstigen genom skogen upp till konsthallen. Skänker en tanke på hur härlig denna promenad kan te sig under sommartid! :-)
Man blir uppmanad att inte hålla sig i repen, så det är bara att försöka hålla balansen. Målet - konsthallen är ett vackert, roligt och spekatulärt bygge mitt inne i skogen. Påminner mycket om konsthallen "Arken" strax utanför Köpenhamn. Både utanför och innanför, inte minst designen på damtoaletten.
Lättlunch i det trevliga caféet får bli starten på konstvandringen. Mätta beger vi oss i den "upplysta" utställningshallen, efter att ha blivit av med 200:- i entréavgift! Får se om det är värt det. Man behöver helt klart guidening för att förstå vad som är meningen. Lite kul här och var, men särskilt "upplyst" blir jag inte. Utsikten är däremot intressant och så även de små statyer som står utanför och lyser röda mot den vita snön.
När vi fem vänner går på utställning får vi dock alltid ut något, så dialog blir det på både hög och fnitternivå.
________________________________________________________________________________
"Upplyst
"Upplyst, höstens utställning på Artipelag Konsthall, omfattar utvalda verk av elektriskt ljus från några av den samtida konstens mest kända namn. Utställningen är en visuell och intellektuell resa genom konsten från 1960 talet fram till idag och en uppvisning av flera olika belysningstekniker.

Ljuset har alltid varit en central ingrediens i konsthistorien, från ljusdunkelmåleriet till 1800-talets friluftsmåleri. Under 1900-talet har det naturliga ljuset ersatts av konstnärliga experiment med glödlampan. I vår samtid har lysröret varit den dominerande ljuskällan i det offentliga rummet, dels i fråga om belysning, men också i form av kommersiella budskap som har inspirerat konstutveckling från sextiotalet och fram till idag. I vår samtid börjar även LED-belysningen att göra sig gällande som ett konstnärligt medium. I utställningen visas denna utveckling genom verk av några av samtidens största konstnärer.

KONSTNÄRER
Christian Andersson
Christian Boltanski
Joseph Beuys
Monica Bonvicini
Angela Bulloch
Tracey Emin
Spencer Finch
Dan Flavin
Sylvie Fleury
Felix González-Torres
Hans Haacke
Mona Hatoum
Jeppe Hein
Jenny Holzer
Joseph Kosuth
Annika Liljedahl
Bertrand Lavier
Mario Merz
Isamu Noguchi
Otto Piene
Jason Rhoades
Günther Uecker
Dan Wolgers." (från Artipelags hemsida)