Dag för dag: Resealbumet "Järnvägsmuséet i Ängelhom." av Gullsing

I gruvorna hade man sådana vagnar, att hämta malmen eller vad det var man hade.

Här ser vi hur man jobbade med vagnarna nere under jorden.

Innan vi kom fram till den här gubben, så fick man treva sej fram genom en kolsvart gång. Den var ojämn både i underlaget och även på väggarna. Det var inte lätt alls.

Till glädje för både små och stora.

Men inte i full skala. Den står i en monter.

Så jobbade man tillsammans.

Inifrån lokförarhytten.

En man, som talar i telefon. Det syns knappast i bilden.

Alla figurerna är i full skala, gjorda av skyltdockor. Men ansiktena är kopierade av riktiga människor, som jobbade inom järnvägen både kända och okända.

Jag kommer faktiskt inte ihåg, vad detta skulle vara till.

Men tänk så bra det är med vännerna här. Mpc beskrev det så bra, så jag kom ihåg att det är en apparat man telegraferar med. En Telegrafiapparat alltså.

Sådana här fanns det förr vid järnvägsövergångarna. Liknande men mer sofistikerade finns nu också.

På en skylt står det så här:

Detta är Sveriges första reläställverk för dubbelspår. Det kommer från Stehag på linjen Malmö - Hässleholm och var i bruk från 1950 till 1979.

Tyvärr har inte hela skylten kommit med. Men på vänstra sidan står det:

Driftvärnet vid Banverket/SJ har till uppgift att skydda viktiga anläggningar under beredskap och krig. Uppgifterna kan handla om att kontrollera inpasserande vid viktiga anläggningar, att ordna evakuering av personal och resande, att föra undan eller förstöra utrustning, så att den inte kommer i fiendens händer o.s.v.

Driftvärnet utgör en del av hemvärnet och kom till efter Andra Världskriget. SJ:s ddriftvärn började organiseras 1946. Från 1952 kom även en del enskilda järnvägar med i det, som då kallades Järnvägarnas Driftvärn.

Driftvärnsmännen rekryterades bland de anställda. Från början var de beväpnade med gevär mod. M/96. Numera har de automatkarbin. De är utrustade med försvarets uniform och hjälm. Det blå märket med det bevingade hjulet visar att de är driftvärnsmän inom järnvägen.

Varje år genomgår de minst 20 timmars repetitionsövningar på betald arbetstid.

Den här vackra skylten satt ovanför ingången till Muséet

I april 1889 installerades den första telefonväxeln vid Statens Järnvägar. Den var placerad på Stockholms Central. Växeln hade 36 nummer (abonnenter) anslutna vid öppnandet.

Telefonväxeln här var placerad på Helsingborgs Färjestation. Den var i drift till den 24 oktober 1962 då den ersattes av en automatisk växel.

Härifrån blev det en liten avdelning med telefoni. Men det fanns mycket att upptäcka.

Den var placerad på Generaldirektör Karl Oskar Troilius skrivbord.

Vacker makapär tycker jag.

Här sitter man och sätter ihop två kablar med varandra. Jag skarvar inte! ;-)