Dag för dag: Resealbumet "Istanbul 2019" av Hansiaxelsson

Imorron bitti bär det av till Landvetter för
flyg till Istanbul och 5 dagars sightseeing.

///Hans o Anne

Vi kommer till Landvetter flygplats i god tid. Vårt flyg ska inte gå innan 10.55 . Vi provar att checka in i automatincheckningen. Fungerar inte. Som vanligt. Eller är det vi som inte klarar av det.
Så det blir incheckning på det gamla vanliga viset. Där man lämnar in väskan.
Turkish Airlines tar oss till den nya, enormt stora flygplatsen i Istanbul. Det tar nästan 20 minuter att gå till baggageutlämningen. Plus tiden i passkontrollen. Flygplatsen är ännu inte färdig. Detta är en av tre hallar!
Flygresan tar bara 3 timmar. Vår guide och våra medresenärer från Köpenhamn (och en från Oslo) har redan anlänt.
De från Stockholm landar 5 minuter senare. Men det tar en timma innan de kommer ut och vi alla 41 RolfsFlyg&Bussresenärer är samlade.
Efter ett visst ståhej mellan en busschaufför och vår guide, kommer vi fram till vårt hotell.
Vår guide, Serhat, står och reserverar en plats för vår buss. Det är ju en väldig massa bussar och bilar som ska hämta resenärer. En annat busschaufför blir irriterad, väldigt irriterad och flyger ut för att göra upp med Serhat, men som tur är hindrar andra honom. Serhat är iskall.
Incheckning på Hotel Grand Yavuz, mitt i gamla sta'n, gick bra och vi hade en gemensam middag på 7:e våningen, med utsikt över Bosporen.
Klockan är nu halv nio på kvällen och vi ger oss ut på en kort rekognoseringsvandring.
En kvällsöl på haket runt hörnet och sedan går vi hem.

///Anne och Hans

Kvart över 6 ringer klockan. Klockan 0700 ska vi äta frukost. En ganska enkel sådan visar det sig.
Istanbul är mycket kuperat, så det blir mycket upp och ner på de smala och stenbelagda små gränderna i Gamla Sta'n. Här och var är det trappsteg, trappsteg som inte alltid är lika höga. Kvart över 8 samlas vi och vår svensktalande guide, Serhat, delar ut hörapparater. Dessa kommer att vara nödvändiga när vi är så många.
Sen vandrar vi i sakta mak uppför gatan och sedan nerför till Hippodromen. Här finns det en urgammal obelisk och en del andra monument och byggnader som Serhat berättar om.
Nu börjar en 8 timmar (5 dagar!) lång historielektion. Vår guide är otroligt påläst och kunnig. Som han själv sa: är det tyst i hörapparaten mer än en kvart, är det fel på den.
Vi passerar Blå Mosken, utan att gå in, för den är under reparation och vi kommer ändå inte att se något för alla byggställningar. Vi går vidare till Topkapipalatset. Här tillbringar vi några timmar innan det är dags för lunch. Sen vandrar vi vidare till det fantastiska bygget Hagia Sofia, eller som det heter på Turkiska: Ayasofya. Hela tiden blir vi matade med historia och årtal av guiden. Som tur är bär Serhat på en pinne med den turkiska flaggan på, så att man kan se var han går i folkvimlet. Vi är ju över 40 stycken som vallas runt.
Tvärs över torget, under marken, ligger den gamla vattencisternen, som försörjde Istanbulborna med vatten förr i tiden. Då var den fylld med vatten, men nu vandrar man omkring bland de upplysta marmorpelarna som håller uppe taket. Vattnet transporterades i aquadukter och hämtades i bergen "långt bort". En imponerande anläggning!
Nu, 15000 steg senare, passerar vi obelisken igen på väg hem. Men Serhat har mer att berätta, så vi är inte hemma innan 16,30
Efter lite vila och en styrketår, går vi ut och äter. Men det blir bara runt hörnet.
En god "mixed kebab" och en flaska vin från Cappadokia.

///Anne o Hans

Eftersom vi inte gick in i Blå Mosken igår, ska vi göra ett besök i Nuruosmaniye Mosken idag. Så vi startar vår vandring uppför gränderna, trixar mellan dubbelparkerade bilar och på smala trottoarer. En krävande vandring för en del, lättare för andra. Serhat har ökat takten idag, så halkar man efter tappar man radiokontakten. Då är hans flagga bra att ha.
Mosken var otroligt fin med sin blåa heltäckningsmatta och alla fönster. Väggarna i olikfärgade marmorsektioner.
När vi var klara tar vi en genväg genom Grand Bazaar, för på andra sidan väntar vår buss.
Jag ska gå på bussen i den främre dörren och ser en flicka i sjuårsåldern som inte hör hemma i vårt sällskap. Hon står på första steget, och ropar: mamma det är fel buss, samtidigt som hon tränger sig ut igen. En dam, F, ur vårt sällskap försöker ge plats, samtidigt som flickans "mamma" och ytterligare 2 turkiska kvinnor tränger på. Allt detta går blixtsnabbt, men under tiden har "mamman" öppnat F´s väska och börjat rota i den.
Samtidigt står Serhat en liten bit därifrån och ser tumultet och reagerar blixtsnabbt. Han är utbildad militär och tidigare bodyguard, så han får tag i nackskinnet på "mamman" och konfronterar alla tre. F konstaterar att inget är stulet, så Serhat släpper iväg ficktjuvarna.
En skrämmande upplevelse för oss alla. Ett mycket proffsigt tillvägagångssätt. Serhat som varit guide i många år hade aldrig varit med om något liknande.
Bussen tar oss till båten Kaptan Ahmet Can nere vid vattnet. Nu ska vi tuffa uppför Bosporen och kolla på fina hus och byggnader. I en härlig, skön svalkande bris passerar vi även under en av hängbroarna till Asien.
Efter båtturen besöker vi Kryddbazaren. En riktig "turistfälla" i min mening.
Sedan bussas vi till Orientexpressens Järnvägsstation, där vi intar vår lunch.
Eftermiddagen ska tillbringas på Grand Bazaar. Fri tid. Hemgång på egen hand.
Serhat väljer att gå dit, så det är ju bara att knata efter. Självklart går det uppför och takten ökas. Vi sprids ut ännu mer och för att inte de sista ska gå fel väg får jag stanna och dirigera i hörnen. Vi tappar ändå bort 2 stycken som Serhat får leta upp.
Grand Bazaar är ju så enormt stort, 4000 butiker, så vi stannar inte så länge utan vandrar snart hem för att slappa. Vi ska ju ut på en gemensam middag under Galatabron till kvällen.
Bussen hämtar oss 19.15 och kör oss till Galatabron. Meze och fisk står på menun. Hmm.... en 5:a på en 10-gradig skala. Kvällen lider mot sitt slut och bussen, med tonade rutor, tar oss genom "Istanbul by night"...vi ser inte ett smack. Suck!
Trots det, ännu en händelserik och trevlig dag.

///Anne o Hans

Idag är det lördag. Vi ska på bussutflykt.
Vi startar klockan 0830 trixande mellan parkerade bilar uppför Piyer Loti Caddesi, tills det inte går att komma fram för en dubbelparkerad bil. Chauffören tutar och efter ett tag kommer det ut en herre som tydligen äger bilen. Han undrar vad problemet är. Återigen tjafs. Han vill inte flytta på sig! Serhat och vår chaufför går ut och till slut kör han argsint fram och parkerar på tvären! Mer bråk och till sist kör han iväg runt hörnet och försvinner.
Istanbul har 18 miljoner invånare, så det är trångt överallt. Alla vaknar kanske inte på rätt sida heller:)
Nåväl, vi fortsätter genom gamla sta´n vidare genom Taxim och över hängbron till den Asiatiska sidan där vi stannar på Beylerbeyi-palatset. Det är mycket trafikpoliser i området och Serhat lägger märke till att det cirkulerar civila vakter. Det visar sig att President Erdogan är i grannhuset.
Palatset i sig var bland det finaste och mest utsmyckade jag sett. Helt otroliga målningar från golv till tak. Handgjorda kristallkronor överallt. Detta var väl värt ett besök.
Vår lunch intar vi under fri tid i Kadiköy, en bit söderut. En stor del av de 18 mille turkar verkar vara här.....
Sen tar vi färgan tillbaks till Gamla Sta´n. Vi har även besökt en läderhandel under dagen. Hade tänkt mig en skinnjacka men de är allt för dyra.
Den första prislappen gäller inte, det är den andra som gäller....och det är ändå inte den som gäller, utan det går att få viss rabatt...och det är ändå inte det som gäller för man kan också förhandla sig till ett bättre pris.

///Anne o Hans