Georgien och Armenien

En äventyrlig vecka i Kaukasus med annorlunda upplevelser och vacker natur. Vi inledde resan med ett par dagar i Georgiens huvudstad Tbilisi, som kändes som en lite svårgreppbar stad. Både gammalt och nytt, fint och fult. Många gamla fina trähus, men ofta ganska slitna. Den rustika maten och det inhemska vinet var det dock inget fel på.

En dagstur ägnades åt besök i den gamla huvudstaden Mtscheta, vackert belägen där två floder rinner samman, och Stalins födelsestad Gori. Här fanns förstås ett uttömmande museum med alla möjliga föremål som tillhört den sovjetiske ledaren, bl a den tågvagn han använde på resor. Vi begav oss också till bergsområdet Kazbegi i norr på gränsen till Ryssland, med hisnande vacker natur och höga bergstoppar.

Vidare mot Armenien på vägar som haft sina bästa dagar. Att ta hyrbilen över gränsen var en liten procedur, även om vi hade alla papper i ordning, både på georgiska och armeniska. Utan att förstå ett ord hade vi till slut fått alla nödvändiga stämplar och kunde fortsätta färden genom det till en början kuperade och frodiga, men sedan allt flackare och torrare landskapet. Vid den väldiga Sevan-sjön var det riktigt hett och läge för ett badstopp. Därefter besök vid närbelägna Sevanavank, en gammal välbevarad kyrka med hänförande utsikt över sjön.

Framåt eftermiddagen och rusningstrafiken kom vi fram till metropolitiska Jerevan, som bjöd på temperaturer över 35 grader. Här besökte vi museer, såg det snöklädda berget Ararat i fjärran och provade konjak.

Färden tillbaka till Georgien blev extra spännande då vi följde gps:ens instruktioner och körde fyra mil på en skumpig före detta asfaltsväg över en högplatå utan att möta mer än någon enstaka bil. Vi såg dock en del nomadfamiljer och hästar vid några runda tält i fjärran. Som tur var höll bilen för allt skumpande, för någon mobiltäckning var det inte tal om! En av många starka upplevelser under denna intensiva och strapatsrika vecka.