Visningar: 144
Jag är pensionär och åkte ofta till Tyskland (Berlin 3-4 gånger om året och gillar den staden, för den känns inte så stor som den är och att det händer så mycket där).
Min bäste kompis hade flyttat till Kina, Guangzhou. Han skickade mig mail om hur fantastiskt och intressant han tyckte det var där. Själv tänkte jag "att jag skiter väl i Kina" långt bort och knappast trevligare än Berlin. Efter mer än 500 bilder från Guangzhou som kompisen skickade gav jag upp. Jag hade inte tänkt åka till Kina, men efter alla bilder gick jag och köpte biljett för 15 dagar. Dessutom började jag läsa kinesiska eftersom jag inte skulle åka förrän mer än ett halvår framåt i tiden.
Resdagen kom och det tog inte längre tid att åka till Kina än till Berlin. Kina helt annorlunda än jag tänkt från början. Mycket glada, trevliga och snälla människor och inte som den bild man får av amerikanska tv och filmer. De pratar väldigt dålig svenska! Engelska nästan inte alls, däremot är de flesta väldigt bra på kinesiska, som jag tycker är mycket svårt.
Det blev utflykter till Shaoguan, Guilin och Yangshuo och redan första dagen besök i Zhongshan och Zhuhai där jag småningom skulle komma att bo.
Redan innan denna min vistelse var slut den 30 november hade jag bestämt mig för att snart återvända. Därför återvände jag med ryggsäck 4 månader senare i mars med returbiljett tillbaka till Sverige 30 maj. Vistelselängd 65 dagar.
Planerade 2 månader i Kina och skulle se det och det. Det var 23 punkter. Min dotter tittade och strök 20 av dessa! Det räcker med tre sa hon. Men, men stammade jag? Ingen större planering säger hon: Det blir ändå så att du träffar folk och får tips. "Vadå, folk?" Du går till järnvägen och kollar när tåget går.. du går och söker information. Där står alla andra och letar samma sak som du.. inget märkvärdigt med det.
Upplevde otroligt mycket. Planeringen var att åka norrut först, men Wuhan, en landsortsstad med ungefär Sveriges befolkning som blev en utgångspunkt denna resa. Det blev Shanghai några dagar. Jag kom till Shijiazhuang, som är en enligt reseguider lite "tråkig" stad turistmässigt. Där hade jag mycket trevligt, bland annat skulle jag köpa byxor och hittade och efter diskuterande ett bra pris så jag köpte två olika modeller. Det blev lite panik när jag fått reda på att jag köpt 1000 par av varje, som var deras minimipost. Efter mycket kallsvettning och ritande och pratande blev det mera the och vi blev kompisar och vi blev ett litet gäng som åt tillsammans några dagar innan jag åkte vidare. Jag tyckte mycket om folket jag träffade där och ser Shijiazhuang med mycket mera positiva ögon än den guide jag läst.
Hangzhou tyckte jag också om, men åkte ut en bit till lite mindre platser. Träffade en kille som tyckte jag skulle titta på theodling och ordnade så jag fick följa med hans syster och plocka theblad. Det var inte bara att torka dessa, utan det var mycket arbete med bladen i stora wookpannor sedan. De blad jag plockat slängde de i en låda under bänken, där de vägde och kontrollerade dem. Jag anser att jag plockade
på samma vis som de flesta tjejerna som var där.
I Wuhan råkade jag på en otrevlig hosta, den värsta jag haft i mitt liv, och de körde mig från hotellet till ett sjukhus. Där fick jag mycket dropp, 4 st vita och en färgad grön tror jag och som rann långsammare och gjorde mera ont. Dessutom flera laddningar av dessa. Yngre doktorns mamma kom med mat till mig eftersom jag inte hade någon som tog hand om mig. Låg där 4 dagar och mera ompysslad kan man inte bli tjejerna klippte tånaglarna 2 gånger på dessa 4 dagar och jag klarade mig undan rätt billigt med 1000 yuan/dygn. Efter utskrivning ett återbesök på vårdcentralen i bottenvåningen för mera dropp, men det kostade bara lite över 100 Yuan.
Tappade mycket kraft av sjukan och började träna i simhallen. Efter några dagar blev jag utmanad av en som ville simma på kapp. Jag förlorade, men det blev thedrickande och flera andra kom. Jag blev simtränare i ryggsim för några yngre grupper och fick tröjor och frikort och jag hade det rätt roligt, men jag var ju lite "upplåst". Men jag måste säga att jag "sträckte" på mig när jag ibland när jag var ute på kvällen i en mångmiljonstad hörde kraftiga tillrop "láo shi" (lärare) från ett gäng ungdomar. Jag kunde nog inte tillföra något i simträningen, men jag tror de tyckte det var spännande med en utländsk gästtränare.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag åkte västerut och tanken var Sichuanprovincen, men jag hoppade av tåget med mina skor i handen,
trots att jag betalt längre. Kan inte svara på varför jag tröttnade på att åka vidare med tåget, men att avbryta och bara hoppa av tåget har jag gjort tidigare också. Denna gång helt planlöst. Dessutom tog jag inte kontakt med tågmästaren för att få min biljett tillbaka. Jag stod där med plastkortet på min sängplats från tåget. Hittade en gammal biljett och när jag kom fram till kontrollen ut, vinkade jag och ropade några svenska ord till fiktiva personer. Kontrollören tittade åt det hållet jag ropade åt skrattade lite och rev biljetten utan att egentligen titta på den. Tog en taxi utanför järnvägen och sa till om ett hotell för 250 yuan. Dagen efter förändrades mitt liv.
Den 12 maj 2008 jordbävning i Kina, över 80 000 döda. Befann mig sittande vid datorn i 20 vån långt
från jordbävningscentrum. Mådde plötsligt mycket illa, började falla mot golvet, tänker hjärnblödning, ser gardinerna flyttas ut mot mitten av fönstret. Inser det är jordskalv. Ser ut genom fönster och folk springer ut ur husen. Jag tänker: inte hissen! Nästa tanke: Jag klarar inte panik/trängsel i trappor pga benskada. Tar kallt beslutet: Jag måste stanna, jag klarar inte trapporna. Förstår inte idag hur jag så kunde ge upp och
att jag sedan ställde mig vid fönstret och tänkte på mina barn och att mitt liv varit ok. Min syster ringde mig och som hört om jordbävningen. Mycket kort tid, tror inte det gått ½ tim efter jordbävningen.
Det var snabb rapportering. Jag sa jag mådde ok, men jag visste inte mycket om vad som hänt. Försökte
se TV och såg att Premiärminister Wen Jiabao redan kastat sig i ett plan och var mycket snabbt på plats
och gråtande stod och drog i bräder. Själv blev jag kvar sittande mesta tiden av dygnet med att
svara i mobilen och mail. Jag visste inte att jag träffat så många människor och alla frågar efter andra
som vi träffat och mobilnummer och visitkort och var de kan vara. Min dator "tickade" hela tiden in mail
och jag visste fortfarande inte förrän vid årsdagen av jordbävningen hur mycket klockan var när det hände.
Jag har bott södra Kina, men jag kan inte glömma jordbävningen.
Dagen efter åkte jag österut (jag vet inte riktigt vad det var för stad jag var i den 12 maj 2008). Jag mådde
inte bra och kände mig bara trött.
Köpte en tågbiljett och åkte österut till Changsha. Långt från jordbävningar. Jag tog in på ett hotell, men
jag var "inte som jag brukar" så jag gick ut i en park och där hade skolungdom insamling för jordbävningsofferen.
Jag gav det jag hade på mig i pengar och gick vidare in i parken med tårarna rinnande för första gången på 40 år.
När jag satt mig på en parksoffa kom det en svart Toyota Gold Crown med svarta rutor på promenadvägen
i parken. En man kommer ur bilen och frågar varför jag, "wài guó rén" (utlänning,) ger så mycket pengar. Jag
sa att jag inte hade mer just då, men kommer att ge mer när jag varit på banken. Mannen pratade engelska med mig och gick och pratade med "han i bilen". Denne man kom ut och hälsade på mig. Sedan frågade "engelskprataren" var jag bodde och hur mycket jag betalade. Det var lite obehagligt, men jag
bryr mig inte, tänkte jag. "Kinesen i svarta bilen" sa genom engelskprataren att " det kommer en bil och hämtar dig och du kommer att få ett mycket bra rum, som är billigare än vad du betalar nu". Det kändes inte bra och jag ville gå för jag var rädd. Det kom en annan bil, som jag fick åka med och åka till hotellet och packa. När jag kom ner fick jag tillbaka pengar på förskottsbetalningen på hotellrummet, snabbt klart allt.
Till ett hus en liten bit från floden. 30:de våningen fantastisk utsikt och ett rum och kök häftigt möblerat och
medan jag tittar, fylls kylskåpet med mycket dricka (ingen sprit). Lägenheten kostar bara hälften av hotellrummet och jag kan bo där "så länge jag vill". Det var fantastiskt att bara titta ut över floden och på alla "myrorna" som gick till arbetena i de låga husen där nere. Några tjejer som kl 5 på morgonen var ute på trappan och tvättade håret innan de gick till jobbet. Sedan kom hem ca 20:30 för att tvätta håret i sin lilla röda plastbalja. Därefter åt de, jag tror att de bara åt nudlar.
Efter några dagar åkte sedan till Guangzhou. När kom dit och kompisen just fått ett uppdrag. "Kom tillbaka om ett par dagar," sa han. Det är inga problem sa jag, för jag åker ner till min favoritstad, Zhuhai. Hans tjej ordnade
bussbiljett till mig och det var bara ett kvarter från hans bostad i Haizhu distrikt till Haizhu bussterminal.
Den 22 maj tog jag bussen från GuangZhou till Zhuhai. Det var ett "måste" att återse Zhuhai innan jag åkte hem och åkte därför bussen dit. Bussen nästan fullsatt, en plats kvar till mig. På stolen bredvid mitt platsnummer i den nu fullsatta bussen satt en tjej. Resan skulle vara ca två timmar och vi pratade med hjälp av litet lexikon och elektronisk översättare som jag hade. Hon skulle till Zhuhai på jobb. Hon hjälpte mig med hotell och det var minst lika bra som det jag bott på förra gången i Zhuhai och betydligt billigare. Jag ville bjuda henne på mat, som tack för hjälpen, men hon hade inte tid. "Jag ringer dej" sa hon och försvann. Två dar senare kom hon till hotellet och vi ute på stan och hon visade runt. Vi gick på restaurang och åt och jag åt väldigt lite, mycket fashinerad av denna unga tjej, jag gissade hon var 35 men hon hade en son på 22 år och hon var 45 år.
Jag var inte intresserad av ett förhållande. Hon var av samma åsikt. Dessutom var hon svår att förstå. Hon kunde ingen engelska, kanska några få ord och det var egentligen ett måste för det tog så lång tid att få fram vad man ville säga. Dessutom blev det mycket fel och missförstånd. Hon hade blivit misshandlad av sin förre man och "aldrig mer" något förhållande.
Det passade oss bra att vara kompisar och hon var min guide. Hon skulle träffa en väninna på kvällen och tog senare en taxi. Redan på förmiddagen kom väninnan och Lian, och vi tog någon kaffeglass på McDonalds och väninnan sa hon hade "some business to do" och vi skulle ta hand om varandra och sen försvann hon. Lian och jag var ihop nästan dagen hela utom några timmar, då hon var på jobbmöten. Jag blev tvungen att ringa kompisen i Guangzhou och säga jag träffat en tjej och kommer till Guangzhou senare. Passade honom för han hade jobb att göra.
Långt senare fick jag reda på att hon inte åkte till väninnan utan hade åkt till grannstan där hon bodde.
Dessutom hade sonen sagt till morsan "att nu åker du till den där svensken, för du är inte som min mamma
brukar vara". Hon åkte inte till mig utan till sin väninna, som efter att hon lyssnat såg till att hon kom till mitt hotell. Vi hade inte någon särskilt bra dag. Hennes jobbmobiler ringde hela tiden och till slut åkte hon iväg med taxi. Själv var jag inte heller så trevlig. Dagen efter skulle jag åka till Guangzhou och träffa min bästa kompis och sedan efter en sen kväll skulle jag sätta mig på planet till Sverige. Min 65 dagarstripp i Kina skulle därmed vara slut.
Denna min näst sista natt Kina var jobbig, med många tankar om jag skulle åka till Kina igen, eller om det var sista gången.
Självklart tyckte jag det var roligt med denna, som jag uppfattade, rasande trevliga unga tjej, men som jag hade ändå svårt att prata med. Men jag blev ändå fascinerad av denna tjej och önskade vi hade kunnat prata bättre. Nej, det var nog bara griller i huvudet och något som orsakades av att min vistelse var nästan tillända och att jag var i min favoritstad i Kina.
Jag höll på att packa ner det sista i ryggsäcken och slänga onödiga inköp eftersom jag troligen hade för mycket för min hemresa redan. In på hotellrummet kom virvelvinden Lian med en väninna. Med sig hade hon två stekta ägg, för övrigt de bästa ägg jag fått i Kina och shi fan en simmig "vattenrisgrynsgröt". (Jag hade ätit frukost, men fick äta ändå). Nu blev jag sen och taxin fastnade i kö och tog en annan väg och kö där också). Vi kom fram till busstationen och Lian sa till bussvärdinnan vid bussen att vänta och hon köpte biljett för mig. Lian sprang in och köpte biljett och betalade. Jag glömde ge henne pengar för biljetten, eftersom det var bråttom. Snabbt ombord på bussen och åkte iväg med den. Såg att Lian såg ledsen ut. Det var inte roligt.
Jag åkte till Sverige och intalade mig att jag varit lite sorgsen över att det var dags att åka tillbaka till Sverige.
Det därför var någon form av övergående förälskelse/saknad på grund av att jag ville stanna längre i Zhuhai. Tidigare hade jag sagt henne att jag kanske skulle åka till Kina slutet sept/oktober och då kan vi gå ut och äta igen.
Tillbaks i Sverige. Vi ringde varandra 2-3 gånger om dagen. Det blev inte någon resa till Kina i september/oktober. Redan den 27 juli åkte jag tillbaka för att stanna ett par månader och se hur det verkligen stod till. och den 29 juli fyllde hon år.
Det slutade med att jag den 27 september åkte till Sverige och packade ihop mina prylar och magasinerade
och sålde dem. Den 1 okt blev jag utlandssvensk och bodde utanför Zhuhai. Vi bodde ihop och hade två lägenheter. Inne i staden TangJiawan hyrde vi en lägenhet, som ännu inte var riktigt färdigrenoverad och skrev på och betalade 10 mån i förskott, så de kunde utrusta lägenheten snabbare. Då visste vi inte att det skulle vara ett så helvetiskt väsen på nätterna. Alla hade tydligen hundar där och släppte ut dem lösa på natten. Jag var uppe och kastade vattenflaskor och skor efter de djävla hundarna och det enda som
hände var att jag blev ännu vaknare och hundarna var tillbaka när jag stängde dörren. Det är ju inte hundarnas fel utan de som köpt en söt liten valp för 30 kr. När den blir lite större och inte längre är söt kastas de ut för gott och man köper en ny 30 kronors valp. Alla hundar jag såg där var av rasen "gatukorsning" och de tog varje chans till förökning.
Vi gav upp efter lite mera än 14 dagar med få timmar sömn. När jag var ute och promenerade fann jag ett område som var intressant. Där skulle jag bara över motorvägen och kunna bada året runt ute. Lian avrådde pga av motorvägen. Men i andra änden av stan hittade jag en mycket fin lägenhet, ca 100 m2 och förmiddagen. Skrev kontrakt på eftermiddagen och flyttade in på kvällen. Vi hade kunnat sova där även utan säng,bara vi slapp hundarna, men våra möbler kom på kvällen.
Nu kom också beslutet att flytta till Kina och Zhuhai.
Den 28 september åkte jag till Sverige för att sälja av det mesta jag hade. En del kunde jag hysa in i ett mindre förråd jag hyrt sedan och packa och ordna utflyttning och alla papper och sådant innan jag kom tillbaka till Kina den 10 oktober.
Lite ironiskt var att min bäste kompis, som bott i GuangZhou i 6 år flyttade hem till Sverige månaden efter jag flyttat till Kina. Jag trivdes och tyckte allt var spännande. Spännande var det också att gå till olika specialaffärer och handla över disk. T.ex fråga om de har smältlimpistol och limstavar till en sådan. Det löste sig det med.
Den ekonomiska krisen kom, med den nedgång på vissa ställen. Det sades att det inte var speciellt kännbart i Kina, men vid det kinesiska nyåret blev 30 miljoner kineser uppsagda och det skedde på ett par veckors tid. Det var inte roligt för dem.
Jo, vi kände av krisen och flyttade till Zhongshan eftersom Lians son fick arbete i annan stad och den lägenheten stod tom. Först kom en nedgång i världsekonomin sedan införde kinesiska regeringen restriktioner för bostadsmarknaden, eftersom huspriserna bara gick i höjden. Vi väntade oss lite fortsatt uppgång och att huspriserna snart skulle gå uppåt igen. Lian ville sälja sin lägenhet här (lyxig 113 m2) men just nu blir det för stor förlust. Vi ville flytta tillbaka till Zhuhai och till ett område som håller på att saneras och byggas och som kommer att få en bra värdestegring (Lian jobbar med byggen, PVC). Men byggbranchen är en tuff och ful branch med mycket svarta pengar, (knarkpengar som tvättas i byggen).
För några år sedan blev Lian blåst på 2,3 miljoner RMB (mer än 2,8 miljoner kr) massor av leverantörer blev blåsta och många självmord eftersom de som var blåsta hade leveransskulder i sin tur och inte såg någon annan utväg. Husägaren sålde och gjorde ett riktigt klipp, såsom vi kan läsa i tidningar, men vi läser inte så mycket om dem som mister allt de har. Husen såldes och köptes till Macao, till Kunming (knarkcentrum i Kina), till Hongkong, tillbaka till Kina. Detta utreds allmänna åklagaren men utredarna men har inte insyn i Hongkong och Macao så.......
Jag gjorde inte mycket här. Flöt länge omkring för att få lite inblick i ett annat land. Kunde inte språket. Det hade varit lite skoj att sälja lite saker till Sverige och Tyskland, mera som hobby, men jag behövde hjälp av Lian, men hon hade långa dagar och vill försöka koppla av hemma och inte tänka "mitt" arbete. Hon tappade position och anseende när hennes framgång bromsades upp. Hon måste efter detta jobba hårdare för att få det att gå runt.
Hon hade redan innan krisen kom för hennes företag se sig om efter nya projekt eftersom hon ansåg sig ha arbetat tillräckligt inom den tuffa byggbranchen och sälja av och börja i annan bransch. Jag hade ju inte tänkt att flytta tillbaka till Sverige efter bara ett par år, men det blev så. Det som gav denna öppning var när jag måste åka till Sverige pga en tidigare trafikskada och göra ett ingrepp. Dyrt eftersom jag var utlandssvensk och måste betala själv. Mycket dyrt tyckte Lian. Lian fick inte kontrakt i den storleksordning som tidigare och ville göra något annat. Jag hade ingen sjukförsäkring och sjukvård i Kina är mycket dyr. Därför blev det mycket som skulle förändras. Lian, säger hon är färdig med PVC och byggen. Hon vill göra
något annat. Varför inte flytta till Sverige och starta något nytt där? Jag kan träffa de läkare som opererat mig och jag får "svensk sjukvård". Hon säger att hon har tröttnat på Kina och vill flytta till Tyskland, Frankrike eller Sverige. Själv har jag inte på något sätt försökt påverka henne till att utvandra, snarare har jag försökt dämpa men hon ser framåt och ser fördelar och säger fördelar är viktiga, det andra är till för att lösa.
Den 6 juni. En bra datum i Kina. När hon fick veta det var Sveriges nationaldag var det perfekt flytt och inflyttningsdag. Hon sålde sitt företag och avslut/övertagande skulle ske. Det vållade lite panik hos mig "vi har ju ingen lägenhet, det är inte som i Kina, där man skaffar en lägenhet på förmiddagen och flyttar in på eftermiddagen". Dessutom ordnas allt som bredband, telefon och allt annat på några timmar, vilket inte sker i Sverige. Där ringer man inte kommunkontoret på lördag kväll klockan åtta och blir irriterad för att ärendet det tar lite tid för att det är lite personal på kvällen.
Ordna flygbiljett var ju inget problem. Vi måste ha någonstans att bo och helst i Bohuslän nära vatten.
Nu hade jag jättetur, som lyckades få en lägenhet bara efter några få samtal. Därefter börja förbereda min fru på att i Sverige säger man inte "jag tror jag går till tandläkaren idag". I Sverige beställer man tid.... Varför? I Sverige finns det något som heter telefontid t.ex. mellan 9-10 och det är inte säker att man kommer fram, det kan vara ett möte eller personen inte är anträffbar av olika skäl. Jag kunde inte förklara orsak, utan det kommer hon att lära få om när när kommer till Sverige.
Jag har bott i en av "Kinas tre ugnar" , Wuhan, en varm stad med 9 miljoner. (Som hela Sveriges befolkning. och inte någon stor stad i Kina). Kina har för övrigt över 200 miljonstäder.
Kina är ett mycket spännande land.
Hälsningar
gunnarf11
Min bäste kompis hade flyttat till Kina, Guangzhou. Han skickade mig mail om hur fantastiskt och intressant han tyckte det var där. Själv tänkte jag "att jag skiter väl i Kina" långt bort och knappast trevligare än Berlin. Efter mer än 500 bilder från Guangzhou som kompisen skickade gav jag upp. Jag hade inte tänkt åka till Kina, men efter alla bilder gick jag och köpte biljett för 15 dagar. Dessutom började jag läsa kinesiska eftersom jag inte skulle åka förrän mer än ett halvår framåt i tiden.
Resdagen kom och det tog inte längre tid att åka till Kina än till Berlin. Kina helt annorlunda än jag tänkt från början. Mycket glada, trevliga och snälla människor och inte som den bild man får av amerikanska tv och filmer. De pratar väldigt dålig svenska! Engelska nästan inte alls, däremot är de flesta väldigt bra på kinesiska, som jag tycker är mycket svårt.
Det blev utflykter till Shaoguan, Guilin och Yangshuo och redan första dagen besök i Zhongshan och Zhuhai där jag småningom skulle komma att bo.
Redan innan denna min vistelse var slut den 30 november hade jag bestämt mig för att snart återvända. Därför återvände jag med ryggsäck 4 månader senare i mars med returbiljett tillbaka till Sverige 30 maj. Vistelselängd 65 dagar.
Planerade 2 månader i Kina och skulle se det och det. Det var 23 punkter. Min dotter tittade och strök 20 av dessa! Det räcker med tre sa hon. Men, men stammade jag? Ingen större planering säger hon: Det blir ändå så att du träffar folk och får tips. "Vadå, folk?" Du går till järnvägen och kollar när tåget går.. du går och söker information. Där står alla andra och letar samma sak som du.. inget märkvärdigt med det.
Upplevde otroligt mycket. Planeringen var att åka norrut först, men Wuhan, en landsortsstad med ungefär Sveriges befolkning som blev en utgångspunkt denna resa. Det blev Shanghai några dagar. Jag kom till Shijiazhuang, som är en enligt reseguider lite "tråkig" stad turistmässigt. Där hade jag mycket trevligt, bland annat skulle jag köpa byxor och hittade och efter diskuterande ett bra pris så jag köpte två olika modeller. Det blev lite panik när jag fått reda på att jag köpt 1000 par av varje, som var deras minimipost. Efter mycket kallsvettning och ritande och pratande blev det mera the och vi blev kompisar och vi blev ett litet gäng som åt tillsammans några dagar innan jag åkte vidare. Jag tyckte mycket om folket jag träffade där och ser Shijiazhuang med mycket mera positiva ögon än den guide jag läst.
Hangzhou tyckte jag också om, men åkte ut en bit till lite mindre platser. Träffade en kille som tyckte jag skulle titta på theodling och ordnade så jag fick följa med hans syster och plocka theblad. Det var inte bara att torka dessa, utan det var mycket arbete med bladen i stora wookpannor sedan. De blad jag plockat slängde de i en låda under bänken, där de vägde och kontrollerade dem. Jag anser att jag plockade
på samma vis som de flesta tjejerna som var där.
I Wuhan råkade jag på en otrevlig hosta, den värsta jag haft i mitt liv, och de körde mig från hotellet till ett sjukhus. Där fick jag mycket dropp, 4 st vita och en färgad grön tror jag och som rann långsammare och gjorde mera ont. Dessutom flera laddningar av dessa. Yngre doktorns mamma kom med mat till mig eftersom jag inte hade någon som tog hand om mig. Låg där 4 dagar och mera ompysslad kan man inte bli tjejerna klippte tånaglarna 2 gånger på dessa 4 dagar och jag klarade mig undan rätt billigt med 1000 yuan/dygn. Efter utskrivning ett återbesök på vårdcentralen i bottenvåningen för mera dropp, men det kostade bara lite över 100 Yuan.
Tappade mycket kraft av sjukan och började träna i simhallen. Efter några dagar blev jag utmanad av en som ville simma på kapp. Jag förlorade, men det blev thedrickande och flera andra kom. Jag blev simtränare i ryggsim för några yngre grupper och fick tröjor och frikort och jag hade det rätt roligt, men jag var ju lite "upplåst". Men jag måste säga att jag "sträckte" på mig när jag ibland när jag var ute på kvällen i en mångmiljonstad hörde kraftiga tillrop "láo shi" (lärare) från ett gäng ungdomar. Jag kunde nog inte tillföra något i simträningen, men jag tror de tyckte det var spännande med en utländsk gästtränare.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag åkte västerut och tanken var Sichuanprovincen, men jag hoppade av tåget med mina skor i handen,
trots att jag betalt längre. Kan inte svara på varför jag tröttnade på att åka vidare med tåget, men att avbryta och bara hoppa av tåget har jag gjort tidigare också. Denna gång helt planlöst. Dessutom tog jag inte kontakt med tågmästaren för att få min biljett tillbaka. Jag stod där med plastkortet på min sängplats från tåget. Hittade en gammal biljett och när jag kom fram till kontrollen ut, vinkade jag och ropade några svenska ord till fiktiva personer. Kontrollören tittade åt det hållet jag ropade åt skrattade lite och rev biljetten utan att egentligen titta på den. Tog en taxi utanför järnvägen och sa till om ett hotell för 250 yuan. Dagen efter förändrades mitt liv.
Den 12 maj 2008 jordbävning i Kina, över 80 000 döda. Befann mig sittande vid datorn i 20 vån långt
från jordbävningscentrum. Mådde plötsligt mycket illa, började falla mot golvet, tänker hjärnblödning, ser gardinerna flyttas ut mot mitten av fönstret. Inser det är jordskalv. Ser ut genom fönster och folk springer ut ur husen. Jag tänker: inte hissen! Nästa tanke: Jag klarar inte panik/trängsel i trappor pga benskada. Tar kallt beslutet: Jag måste stanna, jag klarar inte trapporna. Förstår inte idag hur jag så kunde ge upp och
att jag sedan ställde mig vid fönstret och tänkte på mina barn och att mitt liv varit ok. Min syster ringde mig och som hört om jordbävningen. Mycket kort tid, tror inte det gått ½ tim efter jordbävningen.
Det var snabb rapportering. Jag sa jag mådde ok, men jag visste inte mycket om vad som hänt. Försökte
se TV och såg att Premiärminister Wen Jiabao redan kastat sig i ett plan och var mycket snabbt på plats
och gråtande stod och drog i bräder. Själv blev jag kvar sittande mesta tiden av dygnet med att
svara i mobilen och mail. Jag visste inte att jag träffat så många människor och alla frågar efter andra
som vi träffat och mobilnummer och visitkort och var de kan vara. Min dator "tickade" hela tiden in mail
och jag visste fortfarande inte förrän vid årsdagen av jordbävningen hur mycket klockan var när det hände.
Jag har bott södra Kina, men jag kan inte glömma jordbävningen.
Dagen efter åkte jag österut (jag vet inte riktigt vad det var för stad jag var i den 12 maj 2008). Jag mådde
inte bra och kände mig bara trött.
Köpte en tågbiljett och åkte österut till Changsha. Långt från jordbävningar. Jag tog in på ett hotell, men
jag var "inte som jag brukar" så jag gick ut i en park och där hade skolungdom insamling för jordbävningsofferen.
Jag gav det jag hade på mig i pengar och gick vidare in i parken med tårarna rinnande för första gången på 40 år.
När jag satt mig på en parksoffa kom det en svart Toyota Gold Crown med svarta rutor på promenadvägen
i parken. En man kommer ur bilen och frågar varför jag, "wài guó rén" (utlänning,) ger så mycket pengar. Jag
sa att jag inte hade mer just då, men kommer att ge mer när jag varit på banken. Mannen pratade engelska med mig och gick och pratade med "han i bilen". Denne man kom ut och hälsade på mig. Sedan frågade "engelskprataren" var jag bodde och hur mycket jag betalade. Det var lite obehagligt, men jag
bryr mig inte, tänkte jag. "Kinesen i svarta bilen" sa genom engelskprataren att " det kommer en bil och hämtar dig och du kommer att få ett mycket bra rum, som är billigare än vad du betalar nu". Det kändes inte bra och jag ville gå för jag var rädd. Det kom en annan bil, som jag fick åka med och åka till hotellet och packa. När jag kom ner fick jag tillbaka pengar på förskottsbetalningen på hotellrummet, snabbt klart allt.
Till ett hus en liten bit från floden. 30:de våningen fantastisk utsikt och ett rum och kök häftigt möblerat och
medan jag tittar, fylls kylskåpet med mycket dricka (ingen sprit). Lägenheten kostar bara hälften av hotellrummet och jag kan bo där "så länge jag vill". Det var fantastiskt att bara titta ut över floden och på alla "myrorna" som gick till arbetena i de låga husen där nere. Några tjejer som kl 5 på morgonen var ute på trappan och tvättade håret innan de gick till jobbet. Sedan kom hem ca 20:30 för att tvätta håret i sin lilla röda plastbalja. Därefter åt de, jag tror att de bara åt nudlar.
Efter några dagar åkte sedan till Guangzhou. När kom dit och kompisen just fått ett uppdrag. "Kom tillbaka om ett par dagar," sa han. Det är inga problem sa jag, för jag åker ner till min favoritstad, Zhuhai. Hans tjej ordnade
bussbiljett till mig och det var bara ett kvarter från hans bostad i Haizhu distrikt till Haizhu bussterminal.
Den 22 maj tog jag bussen från GuangZhou till Zhuhai. Det var ett "måste" att återse Zhuhai innan jag åkte hem och åkte därför bussen dit. Bussen nästan fullsatt, en plats kvar till mig. På stolen bredvid mitt platsnummer i den nu fullsatta bussen satt en tjej. Resan skulle vara ca två timmar och vi pratade med hjälp av litet lexikon och elektronisk översättare som jag hade. Hon skulle till Zhuhai på jobb. Hon hjälpte mig med hotell och det var minst lika bra som det jag bott på förra gången i Zhuhai och betydligt billigare. Jag ville bjuda henne på mat, som tack för hjälpen, men hon hade inte tid. "Jag ringer dej" sa hon och försvann. Två dar senare kom hon till hotellet och vi ute på stan och hon visade runt. Vi gick på restaurang och åt och jag åt väldigt lite, mycket fashinerad av denna unga tjej, jag gissade hon var 35 men hon hade en son på 22 år och hon var 45 år.
Jag var inte intresserad av ett förhållande. Hon var av samma åsikt. Dessutom var hon svår att förstå. Hon kunde ingen engelska, kanska några få ord och det var egentligen ett måste för det tog så lång tid att få fram vad man ville säga. Dessutom blev det mycket fel och missförstånd. Hon hade blivit misshandlad av sin förre man och "aldrig mer" något förhållande.
Det passade oss bra att vara kompisar och hon var min guide. Hon skulle träffa en väninna på kvällen och tog senare en taxi. Redan på förmiddagen kom väninnan och Lian, och vi tog någon kaffeglass på McDonalds och väninnan sa hon hade "some business to do" och vi skulle ta hand om varandra och sen försvann hon. Lian och jag var ihop nästan dagen hela utom några timmar, då hon var på jobbmöten. Jag blev tvungen att ringa kompisen i Guangzhou och säga jag träffat en tjej och kommer till Guangzhou senare. Passade honom för han hade jobb att göra.
Långt senare fick jag reda på att hon inte åkte till väninnan utan hade åkt till grannstan där hon bodde.
Dessutom hade sonen sagt till morsan "att nu åker du till den där svensken, för du är inte som min mamma
brukar vara". Hon åkte inte till mig utan till sin väninna, som efter att hon lyssnat såg till att hon kom till mitt hotell. Vi hade inte någon särskilt bra dag. Hennes jobbmobiler ringde hela tiden och till slut åkte hon iväg med taxi. Själv var jag inte heller så trevlig. Dagen efter skulle jag åka till Guangzhou och träffa min bästa kompis och sedan efter en sen kväll skulle jag sätta mig på planet till Sverige. Min 65 dagarstripp i Kina skulle därmed vara slut.
Denna min näst sista natt Kina var jobbig, med många tankar om jag skulle åka till Kina igen, eller om det var sista gången.
Självklart tyckte jag det var roligt med denna, som jag uppfattade, rasande trevliga unga tjej, men som jag hade ändå svårt att prata med. Men jag blev ändå fascinerad av denna tjej och önskade vi hade kunnat prata bättre. Nej, det var nog bara griller i huvudet och något som orsakades av att min vistelse var nästan tillända och att jag var i min favoritstad i Kina.
Jag höll på att packa ner det sista i ryggsäcken och slänga onödiga inköp eftersom jag troligen hade för mycket för min hemresa redan. In på hotellrummet kom virvelvinden Lian med en väninna. Med sig hade hon två stekta ägg, för övrigt de bästa ägg jag fått i Kina och shi fan en simmig "vattenrisgrynsgröt". (Jag hade ätit frukost, men fick äta ändå). Nu blev jag sen och taxin fastnade i kö och tog en annan väg och kö där också). Vi kom fram till busstationen och Lian sa till bussvärdinnan vid bussen att vänta och hon köpte biljett för mig. Lian sprang in och köpte biljett och betalade. Jag glömde ge henne pengar för biljetten, eftersom det var bråttom. Snabbt ombord på bussen och åkte iväg med den. Såg att Lian såg ledsen ut. Det var inte roligt.
Jag åkte till Sverige och intalade mig att jag varit lite sorgsen över att det var dags att åka tillbaka till Sverige.
Det därför var någon form av övergående förälskelse/saknad på grund av att jag ville stanna längre i Zhuhai. Tidigare hade jag sagt henne att jag kanske skulle åka till Kina slutet sept/oktober och då kan vi gå ut och äta igen.
Tillbaks i Sverige. Vi ringde varandra 2-3 gånger om dagen. Det blev inte någon resa till Kina i september/oktober. Redan den 27 juli åkte jag tillbaka för att stanna ett par månader och se hur det verkligen stod till. och den 29 juli fyllde hon år.
Det slutade med att jag den 27 september åkte till Sverige och packade ihop mina prylar och magasinerade
och sålde dem. Den 1 okt blev jag utlandssvensk och bodde utanför Zhuhai. Vi bodde ihop och hade två lägenheter. Inne i staden TangJiawan hyrde vi en lägenhet, som ännu inte var riktigt färdigrenoverad och skrev på och betalade 10 mån i förskott, så de kunde utrusta lägenheten snabbare. Då visste vi inte att det skulle vara ett så helvetiskt väsen på nätterna. Alla hade tydligen hundar där och släppte ut dem lösa på natten. Jag var uppe och kastade vattenflaskor och skor efter de djävla hundarna och det enda som
hände var att jag blev ännu vaknare och hundarna var tillbaka när jag stängde dörren. Det är ju inte hundarnas fel utan de som köpt en söt liten valp för 30 kr. När den blir lite större och inte längre är söt kastas de ut för gott och man köper en ny 30 kronors valp. Alla hundar jag såg där var av rasen "gatukorsning" och de tog varje chans till förökning.
Vi gav upp efter lite mera än 14 dagar med få timmar sömn. När jag var ute och promenerade fann jag ett område som var intressant. Där skulle jag bara över motorvägen och kunna bada året runt ute. Lian avrådde pga av motorvägen. Men i andra änden av stan hittade jag en mycket fin lägenhet, ca 100 m2 och förmiddagen. Skrev kontrakt på eftermiddagen och flyttade in på kvällen. Vi hade kunnat sova där även utan säng,bara vi slapp hundarna, men våra möbler kom på kvällen.
Nu kom också beslutet att flytta till Kina och Zhuhai.
Den 28 september åkte jag till Sverige för att sälja av det mesta jag hade. En del kunde jag hysa in i ett mindre förråd jag hyrt sedan och packa och ordna utflyttning och alla papper och sådant innan jag kom tillbaka till Kina den 10 oktober.
Lite ironiskt var att min bäste kompis, som bott i GuangZhou i 6 år flyttade hem till Sverige månaden efter jag flyttat till Kina. Jag trivdes och tyckte allt var spännande. Spännande var det också att gå till olika specialaffärer och handla över disk. T.ex fråga om de har smältlimpistol och limstavar till en sådan. Det löste sig det med.
Den ekonomiska krisen kom, med den nedgång på vissa ställen. Det sades att det inte var speciellt kännbart i Kina, men vid det kinesiska nyåret blev 30 miljoner kineser uppsagda och det skedde på ett par veckors tid. Det var inte roligt för dem.
Jo, vi kände av krisen och flyttade till Zhongshan eftersom Lians son fick arbete i annan stad och den lägenheten stod tom. Först kom en nedgång i världsekonomin sedan införde kinesiska regeringen restriktioner för bostadsmarknaden, eftersom huspriserna bara gick i höjden. Vi väntade oss lite fortsatt uppgång och att huspriserna snart skulle gå uppåt igen. Lian ville sälja sin lägenhet här (lyxig 113 m2) men just nu blir det för stor förlust. Vi ville flytta tillbaka till Zhuhai och till ett område som håller på att saneras och byggas och som kommer att få en bra värdestegring (Lian jobbar med byggen, PVC). Men byggbranchen är en tuff och ful branch med mycket svarta pengar, (knarkpengar som tvättas i byggen).
För några år sedan blev Lian blåst på 2,3 miljoner RMB (mer än 2,8 miljoner kr) massor av leverantörer blev blåsta och många självmord eftersom de som var blåsta hade leveransskulder i sin tur och inte såg någon annan utväg. Husägaren sålde och gjorde ett riktigt klipp, såsom vi kan läsa i tidningar, men vi läser inte så mycket om dem som mister allt de har. Husen såldes och köptes till Macao, till Kunming (knarkcentrum i Kina), till Hongkong, tillbaka till Kina. Detta utreds allmänna åklagaren men utredarna men har inte insyn i Hongkong och Macao så.......
Jag gjorde inte mycket här. Flöt länge omkring för att få lite inblick i ett annat land. Kunde inte språket. Det hade varit lite skoj att sälja lite saker till Sverige och Tyskland, mera som hobby, men jag behövde hjälp av Lian, men hon hade långa dagar och vill försöka koppla av hemma och inte tänka "mitt" arbete. Hon tappade position och anseende när hennes framgång bromsades upp. Hon måste efter detta jobba hårdare för att få det att gå runt.
Hon hade redan innan krisen kom för hennes företag se sig om efter nya projekt eftersom hon ansåg sig ha arbetat tillräckligt inom den tuffa byggbranchen och sälja av och börja i annan bransch. Jag hade ju inte tänkt att flytta tillbaka till Sverige efter bara ett par år, men det blev så. Det som gav denna öppning var när jag måste åka till Sverige pga en tidigare trafikskada och göra ett ingrepp. Dyrt eftersom jag var utlandssvensk och måste betala själv. Mycket dyrt tyckte Lian. Lian fick inte kontrakt i den storleksordning som tidigare och ville göra något annat. Jag hade ingen sjukförsäkring och sjukvård i Kina är mycket dyr. Därför blev det mycket som skulle förändras. Lian, säger hon är färdig med PVC och byggen. Hon vill göra
något annat. Varför inte flytta till Sverige och starta något nytt där? Jag kan träffa de läkare som opererat mig och jag får "svensk sjukvård". Hon säger att hon har tröttnat på Kina och vill flytta till Tyskland, Frankrike eller Sverige. Själv har jag inte på något sätt försökt påverka henne till att utvandra, snarare har jag försökt dämpa men hon ser framåt och ser fördelar och säger fördelar är viktiga, det andra är till för att lösa.
Den 6 juni. En bra datum i Kina. När hon fick veta det var Sveriges nationaldag var det perfekt flytt och inflyttningsdag. Hon sålde sitt företag och avslut/övertagande skulle ske. Det vållade lite panik hos mig "vi har ju ingen lägenhet, det är inte som i Kina, där man skaffar en lägenhet på förmiddagen och flyttar in på eftermiddagen". Dessutom ordnas allt som bredband, telefon och allt annat på några timmar, vilket inte sker i Sverige. Där ringer man inte kommunkontoret på lördag kväll klockan åtta och blir irriterad för att ärendet det tar lite tid för att det är lite personal på kvällen.
Ordna flygbiljett var ju inget problem. Vi måste ha någonstans att bo och helst i Bohuslän nära vatten.
Nu hade jag jättetur, som lyckades få en lägenhet bara efter några få samtal. Därefter börja förbereda min fru på att i Sverige säger man inte "jag tror jag går till tandläkaren idag". I Sverige beställer man tid.... Varför? I Sverige finns det något som heter telefontid t.ex. mellan 9-10 och det är inte säker att man kommer fram, det kan vara ett möte eller personen inte är anträffbar av olika skäl. Jag kunde inte förklara orsak, utan det kommer hon att lära få om när när kommer till Sverige.
Jag har bott i en av "Kinas tre ugnar" , Wuhan, en varm stad med 9 miljoner. (Som hela Sveriges befolkning. och inte någon stor stad i Kina). Kina har för övrigt över 200 miljonstäder.
Kina är ett mycket spännande land.
Hälsningar
gunnarf11
Kategori: Äventyr