Vi var i god tid på Arlanda efter att ha åkt pendeltåg och buss hemifrån.
Vi gjorde först ett par misslyckade försök att checka in via automat. Fick beskedet: Kontakta personal.
Köade för manuell check-in. Då incheckningen börjat säger tjejen bakom disken. "Men ni har ju inget visum!" Kort diskussion om behovet av detta följde.
Kalldusch!
Vi har ju rest till USA åtskilliga gånger och inte haft något visum så vitt vi kan minnas. Det är dock 13 år sedan sist. Då fyllde man i en blankett på flyget. För länge sedan vet jag att man behövde visum, särskilt om man skulle jobba eller stanna länge i USA.
Nu ska man göra en ansökan (ESTA) via Internet. Detta ska göras senast 72 timmar före avresa, ni kan tänka er hur det kändes att stå där på Arlanda med packad väska för resa till New York för att fira vår 45-åriga bröllopsdag. Om detta förfarande hade resebyrån inte sagt ett ljud. Den resandes ansvar kan man kanske tycka, men ett påpekande om en så viktig sak hade varit på sin plats.
Vi blev hänvisade till en SAS-dator där vi kunde försöka göra en ansökan, detta under förutsättning att vi hade ett fungerande betal-/eller kreditkort. Om vi saknat det hade det nog varit kört.
Vi gick till datorn där vi i vårt något nervösa tillstånd fick fantastisk hjälp av en mycket lugn och metodisk man från SAS.
Allt löste sig till slut och vi fick vad som behövdes för att checka in. Det var nu dags att köa på nytt för incheckning och bagage-drop.
Med boardingkort och pass i handen var det sedan bara att passera säkerhets och passkontroll och sedan gå till gate.
Vi hade platser i en ytterrad i den Airbus vi skulle flyga med. Det innebar at vi hade en fönsterplats och en gångplats. Helt perfekt för oss där den ene vill titta ut och den andre behöver gå upp regelbundet för att undvika blodproppar.
Då vi kommit upp på marschhöjd serverades vi en utmärkt smaklig lunch. Kyckling med risotto som smaksatts med citron. Dryck ingick och måltiden avslutades med kaffe
De som så önskade kunde sedan titta på film eller lyssna på musik, hörlurarna var gratis och fick behållas.
Själv ägnade jag mig åt att börja skriva på denna lilla historia. Förutom skrivandet vilade jag också och lyssnade på några inspelade program från Sommar i P1. Att sova lyckades jag inte med. Den totala flygtiden på ca. 8 timmar rann snabbt iväg.
Före landning bjöds vi på ett enklare mellanmål bestående av en varm wrap, juice och kaffe.
Vi landade på tid. Passagen genom Immigration gick ovanligt fort trots att man numera ska lämna fingeravtryck för båda händernas alla fingrar. Det gick även snabbt att få ut bagaget.
Sedan möttes vi av representanten för Swansons, en amerikansk tjej med norskt ursprung. Under busstransfern in till Manhattan och vårt hotell fick vi en del bra information.
Vi åkte från Newark Airport in till Manhattan via Lincoln tunnel. Trots att klockan inte var mer än två på eftermiddagen var trafiken tät.
Vi blev avsläppta i närheten av vårt hotell (Metro), som ligger på 35:e gatan bara ett kvarter från Empire State Building.
Vi blev först incheckade på ett rum på andra våningen som vi tyckte var OK men lagom då vi börjat packa upp knackade det på dörren. Receptionen meddelade att vi skulle få ett annat rum. Vi hade tydligen betalat för något bättre. Vi hade blivit sammanblandade med en annan familj med samma efternamn.
Vi etablerade oss i vårt nya rum, nu på elfte våningen. Därefter gick vi ut för att rekognosera inför shopping och för att hålla oss vakna.
Vårt hotell ligger bara ett halvt kvarter från Macy's, världens största varuhus. Strax intill ligger Manhattan Mall. Då vi rekat färdigt slank vi in på Kmart och köpt lite chips och dricka innan vi gick tillbaka till hotellet för att sova.
Någon Broadway-musical, museibesök eller andra kulturaktiviteter hade vi inte planerat. Vi ville göra NYC på vårt sätt.
[Dag två] vaknade vi redan klockan fyra. Frukost serverades först klockan 6.30 så vi hann gott med att duscha och förbereda oss för dagen. Till frukost blev det yoghurt, flingor och banan, kaffe, mycket bra apelsinjuice och en bagel med Philadelfiaost. På det hela taget inte så illa.
Vi promenerade sedan från vårt hotell på35:e gatan till ett annat hotell på 47:e gatan. Där blev vi upphämtade för en fem timmars sightseeingtur på Manhattan. Denna tur ingick i resans grundpris och det blev en mycket lyckad rundtur.
Vi åkte upp till Columbus Circle. Fortsatte utmed Broadway och såg Lincoln Center och Metropolitan, svängde mot Central park och passerade The Dakota building.
I The Dakota Building har många berömdheter bott och bor fortfarande. Här bodde Leonard Bernstein och John Lennon. Loren Bacall bor där fortfarande.
Vi fortsatte utmed Central Park och svängde sedan upp mot Columbia University. Därpå for vi väster ut mot Hudson River så att vi kunde se George Washington bridge. Vi rundade Grant’s Tomb (President Ulysses S Grant’s mausoleum) och for sedan vidare på Broadway fram till 125:e gatan i Harlem. Vi fortsatte genom Harlem och svängde sedan ner mot Central Park igen. Passerade monumentet över Duke Ellington på vägen.
Vid nordöstra hörnet av Central Park stannade vi för att gå ut och titta på och fotografera de tre ”Conservatory Gardens” där. Det finns en fransk en italiensk och en engelsk trädgård. Det var mycket vackert där nu med höstblommor som prunkade extra fint i höstsolen.
Vi körde sedan vidare utmed 5th Avenue och alla museer ner till Trump Tower, Donald Trump’s första skyskrapa. Där fikade vi och hade dessutom möjlighet att gå på toa.
Därefter fortsatte vi färden ner längs 5th Avenue förbi Empire State Building och The Flatiron Building. Vi svängde sedan mot väster ner i Meat Packing District där vi steg av bussen igen för att ta en promenad på The High Line, en nedlagd bit järnväg som gick på en bana högt över marken. Man byggde denna godsjärnväg i början av 30-talet för att separera den från den allt tätare trafiken på gatorna på Manhattan. Då de flesta industrierna flyttat ut från Manhattan lades järnvägen ner och huvuddelen av den har rivits. Den nu kvarvarande delen på en dryg kilometer omvandlades i slutet av 90-talet till en unik park. Parken invigdes 2002 och är ett mycket omtyckt promenadstråk. Tågspåren finns kvar och har på olika sätt integrerats i promenadstråket.
Från Meat Packing District for vi vidare genom SoHo och Greenwich Village. I SoHo kunde vi titta på de för NYC så typiska gamla husen med gjutjärnsfasader (Cast Iron Buildings) som finns kvar där. De är numera klassade som historiska och får inte rivas. Vidare åkte vi ner till Battery Park. Vi åkte också förbi det som i några år efter elfte september 2001 kallades för Ground Zero men som numera heter Nine Eleven Memorial Park. Här får man lov att köa för en biljett för att få möjlighet att komma in och titta på platsen där de två World Trade Center-tornen stod. Runt om denna minnesplats bygger man nu det nya World Trade Center. Torn Nr Ett är färdigt och utgör ett nytt markant inslag i the New York Skyline. På byggkranarna står det SKANSKA så här finns även svenskar med i byggandet.
Efter det korta upphållet i Battery Park körde vi FDR Drive utmed East River under Brooklyn Bridge upp till FN-skrapan där det av säkerhetsskäl inte längre förekommer några offentliga visningar. Vi återvände så till utgångspunkten på 47:e gatan och därmed var dagens sightseeing till ända.
Vi hade på eftermiddagen stämt möte med en gammal bekant till mig, Mary. Mary som bor i Harlem är en socialt mycket engagerad kvinna som bl. a driver flera välgörenhetsorganisationer. Jag ville så gärna träffa Mary igen, vi har inte setts på 13 år. Med hänsyn till att Mary är mycket upptagen hade vi stämt träff med henne på en restaurang på gatan där hon bor. Hon skulle inte behöva köra ner till Midtown i fredagseftermiddagstrafiken.
Vi tog en lokalbuss upp till 125:e gatan och letade reda på den lilla italienska restaurangen (Pisticci) som hon föreslagit som mötesplats. Där åt vi en sen lunch tillsammans. Det blev ett kärt återseende med god mat och ett fantastiskt bra lokalt öl. Vi uppdaterade varandra om vad som hänt sedan vi senast sågs och så talade vi gamla minnen förstås.
Då vi skilts från Mary for vi med tunnelbanan tillbaka ner till Midtown och vårt hotell. Vi ägnade en stund till att shoppa lite men gick sedan tidigt till sängs.
[Morgonen därpå], lördag, vår bröllopsdag började vi med att åka lokalbuss ner till South Ferrys vid Battery Park. Där tog vi färjan till Staten Island. Färjan är gratis och med den kommer man ganska nära Frihetsgudinnen och får dessutom en fin vy över Manhattan Skyline samt inseglingen till New York under den långa hängbron Verrazano-Narrows Bridge. Vi stannade en stund på Staten Island för att ta lite bilder innan vi återvände till Manhattan med nästa färja.
Vi vandrade sedan omkring i Battery Park en stund men där pågår stora renoveringsarbeten efter stormen Sandy så det var allt för mycket avspärrningar i parken. På avstånd kunde vi beskåda The Sphere, ett konstverk som räddades (om än skadat) från det raserade World Trade Center.
Efter denna lilla promenad tog vi tunnelbanan upp till 42:a gatan och Grand Central Terminal, en av de två stora järnvägsstationerna i NYC. Grand Central är en mycket vacker byggnad som det var nära att man rev för ca 30 år sedan. På 42:a gatan hittade vi det som för oss nästan är ett måste i USA (och på andra platser i världen) att äta lunch på KFC (Kentucky Fried Chicken). Lokalen var inte den trevligaste men den krispiga grillade kycklingen var som vanligt fantastisk.
Från 42:a gatan promenerade vi upp till Central Park där vi tog en liten runda kring The Pond för att sedan vandra 59:e gatan ner till Queensboro Bridge. Under brons landfäste på Manhattansidan finns en fantastisk livsmedelsbutik i en fin gammal lokal. Här kan man i vacker miljö uppleva det amerikanska överdådet med mångfald av alla varor. Hyllmeter efter hyllmeter av olika sorters frukostflingor till exempel och vackert upplagda grönsaker och frukt. Här fikade vi och åt fantastiskt goda blåbärsmuffins.
Efter fikapausen tog vi tunnelbanan tillbaka till 35:e gatan och vårt hotell. Nu tog vi lite eftermiddagsvila innan det blev dags för vår ”bröllopsmiddag”. Vi beslutade att äta i hotellets restaurang. Vi åt något som kallades Hungar Steak med sauterad spenat och French Fries. Till det beställde jag en Brooklyn Amber Lager. Allt smakade bra utan att dock vara någon speciellt kulinarisk upplevelse. Servicen var dock mycket bra.
Efter middagen tog vi en kort promenad kring de närmaste kvarteren innan vi gick till sängs.
[På söndagsmorgonen] tog vi det lite lugnt på hotellet men eftersom det även den dagen var ett strålande väder påbörjade vi en ny promenad. Vi gick Broadway ner till Madison Square Park och the Flatiron Building. Här vilade vi i solen i väntan på att butikerna skulle öppna.
Vårt första mål var en skobutik som öppnade kl. 11. Här köpte hustrun två par walkingskor. Från skoaffären gick vi till hörnet av 16:e gatan och 7:e Avenyn där lågprisbutiken Lohmanns ligger. Här säljs märkeskläder till mycket låga priser. Jag hittade en jättefin skjorta i smalspårig manchester. Prislappen angav priset till $14.99.
I kassan drogs först 25% av och därefter ytterligare 30%. Den skjorta som jag först tyckte var jättebillig, ca 100 kr visade sig till slut kosta endast ca 50 kr. Det var Columbus Day Sale i NYC vilken i den kommande veckan övergår till att bli Thanksgiving Sale. Det är alltså rea mest hela tiden.
Så var det dags för lunch och den åt vi på en liten pizzeria, Pan Pizza med Peperoni, riktigt amerikanskt.
Sedan promenerade vi ner genom Greenwich Village och fram till Washington Square Park. Här vilade vi en stund i skuggan och efter att ha tittat på statyn av Garibaldi och triumfbågen vandrade vi 5th Avenue tillbaka till 35:e gatan och vårt hotell. På vägen hämtade vi upp skorna som hustrun köpte tidigare på dagen.
Vår sista kväll i NYC ägnade vi åt att besöka Penn Station, den andra stora järnvägsstationen i NYC och alla små butiker som finns där. Ytterligare ett besök på Macy’s blev det också.
[Vår sista morgon] i NYC åt vi som vanligt frukost. Därefter var det tid att packa ner det vi haft med oss och det vi köpt. Därefter fanns det fortfarande gott om tid innan vi måste checka ut och lämna vårt hotellrum. Vi tog således ytterligare en promenad upp till området kring 42th Street och Grand Central, bl. a för att kolla var hållplatsen för flygbussarna var och hur lång tid det skulle ta att gå dit. Under promenaden gjorde vi de sista inköpen, några souvenirer.
Klockan 12 checkade vi ut och lämnade för en timme våra väskor i receptionen, tog ytterligare en liten sväng i de närmste kvarteren för att bl. köpa lite färdkost.
Sedan hämtade vi ut våra väskor och promenerade så sakteliga upp till busshållplatsen på 41:a gatan där Newark Airport Express avgår. Biljetten kostade $16 per person. Vi lastade in väskorna och satte oss. Då bussen avgick var vi mycket nöjda med att ha gått till bussens startplats. Bussen var nu nästan helt fullsatt och det blev inte lätt för någon att stiga ombord och hitta plats för sitt bagage vid någon av de andra två hållplatserna.
Totala restiden ut till Newark blev en dryg timme. Längsta tiden tog det nog att korsa Manhattan i lunchrusningen.
Väl på flygplatsen gick incheckningen snabbt. Passagen genom säkerhetskontrollen tog dock mycket längre tid än tidigare. Alla elektronikprylar skulle plockas upp och läggas separat i en plastback. Sedan skull bälte och skor av. Därpå gick man in i en röntgenbur där man uppmandes att sträcka händerna i luften tills man blev tillsagd att stiga ut för ytterligare en kroppsvisitering av en uniformerad person som kände igenom kläderna.
Sedan var det bara att ta hand om sina prylar och sätta sig att vänta på ombordstigning på planet. Vi lämnade flygplatsen på tid och kunde under stigningen till marschhöjd njuta av NYC från ovan eftersom vi satt på rätt sida och det var klart väder.
Väl på marschhöjd serverades vi middag, även denna gång kyckling med ris.
Efter middagen kändes det som värt ett försök att sova vilket mot förmodan lyckades. Plötsligt tändes ljuset i kabinen igen och man meddelade att det bara var ca två timmar kvar till landning och att man därför skulle servera en lättare frukost.
Vi landade en havtimme före utsatt tid på Arlanda och sedan gick det snabbt genom passkontroll och bagageutlämning. Med minsta möjliga marginal hann vi med bussen till Märsta och där stod pendeltåget inne. Vi var hemma på Söder mindre än två timmar efter det att vi landat på Arlanda.
New York City i oktober är jättefint, framför allt om vädret är som för oss denna gång, soligt och lagom varmt. Vi hade delvis släpat med oss fel kläder men vad gör det, vi hade fantastiska dagar i The Big Apple.
