[Dag 1]
Klockan ska ringa kl. 03.15 men vi är vakna redan vid 02.30. Taxin ska hämta oss kl. 04.00 för färd till Arlanda där planet ska avgå kl. 06.35. Det är lördag 2 september 2017.
Vi blir skjutsade ut till Arlanda av en mycket trevlig chafför som dessutom kör mjukt och fint.
Incheckningen har jag redan gjort via SAS App så det är bara att ta ut bagageremsor och lämna bagaget i ”Bagage-Drop”.
Sedan blir väntan ganska lång i terminalen innan vi bordar och kommer iväg mot Split på tid.
Under resan ner äter vi frukost och slumrar en stund för att kompensera för lite förlorad nattsömn.
Vi landar i Split något försnade på grund av motvind. Vi får snabbt vårt bagage och går ut till en väntade transfer. Det är bara vi i minibussen som ska ut på krysning, övriga ska på andra ”äventyr” i Kroatien. Transfern tar bara 10 minuter. Det är nära från flygplatsen till den lilla staden Trogir.
Vi letar reda på vår båt bland alla utflyktsbåtar som i 3 – 4 dubbla led ligger utmed kajen i Trogir. Vår båt heter Kapetan Kuka ( det betyder Kapten Krok, som i berättelsen om Peter Pan) och den båten ligger längst bort från där vi blir avsläppta.
Vi stiger ombord och får hjälp med vårt bagage. Vi tas emot av Sandra (kaptenens dotter) som ger oss vår hyttnyckel. Hytten visar sig vara större än vi väntat oss, så det var den första av alla positiva upplevelser.
Undersängen har plats för två personer så ingen av oss behöver klättra upp i överslafen.
Ett litet toalett- och duschrum finns också i hytten samt ett klädskåp. Hytten har en rund ventil (fönster).
Då vi installerat oss går vi en sväng ut på stan som vi i och för sig varit i tidigare. Vi väntar fortfarande på andra passagerare så avgång från Trogir blir först om ett par timmar.
Då vi kommit åter till båten går vi upp på däck där vi bekantar oss med några av de andra passagerana.
Det visar sig att vi är de enda svenskarna ombord och därutöver är det ett franskt par och 24 tyskar.
Det innebär att den mesta informationen kommer att ges i första hand på tyska. Sandra som är ”allt i allo” ombord klarar dock båda språken utmärkt.
Fransmännen får det dock lite jobbigt då de inte kan någon tyska och ganska dålig engelska.
De visar sig vara mycket trevliga människor och vi slår oss i slang med dem och äter sedan samtliga måltider tillsammans. Jag förstår både tyska och engelska och kan på så vis hjälpa dem till rätta.
Då samtliga passagerare kommit ombord kastar vi loss och ger oss av från Trogir samtidigt som vi intar vår lunch. Vi stävar ut runt ön Čiovo för att efter lunchen leta rätt på en lämplig vik för resans första badstopp.
Det är underbart att åter få bada i det kristallklara vattnet i Adriatiska havet. Det är aningen kallare än det varit tidigare år då vi varit här. Det kan nog bero på att vi nu badar från båten en bit från land, alltså inte vid någon strand som tidigare gånger. Temperaturen ligger på ca. 21 – 22 grader. Badstoppet denna dag blir ganska kort men skönt.
Vi styr sedan vidare mot dagens mål, Split, där vi ska ligga i hamn över natten.
I Split går vi på guidad tur i Diokletianpalatset. Palatset byggdes under den tid då rommarna var herrar över Dalmatien, den del av Kroatien där vi nu befinner oss. Palatset uppfördes av den romerska kejsaren Diocletianus i slutet av 200-talet efter Kristus och innesluter de gamla delarna av staden Split. Det omkring 30 000 kvadratmeter stora palatset är en av de största bevarade romerska byggnaderna i världen.
Innanför palatsets murar ligger också Sankt Domnius katedral och kejsaren Diocletianus mausoleum. År 1979 blev palatset Kroatiens tredje världsarv.
Strax utanför palatsets norra post, Guldporten (Porta Aurea) står en jättestor staty av en biskop, Gregorius av Nin (Grgur Ninski). Det sägs bringa lycka att vidröra biskopsstatyns stortå, vilket lett till stt den genom åren blivit så sliten att den glänser som guld av all beröring. Att den norra porten kallas Guldporten beror på att det var den vägen pengar och annat värdefullt fördes in i palatset.
Efter den guidade rundturen var det fri tid att disponera i Split.
[Dag 2]
Tidigt på morgonen vaknade jag efter att ha sovit mycket gott ombord. Fartyget lämnade Split vid sjutiden och vi satte kurs mot dagens mål som var ön Hvar. Vi äter vår första frukost ombord och kan konstatera att även den var bättre än väntat. Det fanns allt vi ville ha. Yoghurt med müsli, gott bröd, ost, salami, marmelad för dem som så önskade, juice, kaffe, te och frukt.
Vädret var dock inte med oss denna morgon. Det regnade och blåste en del under förmiddagen. Det var lite gungigt då vi gick över det stora öppna vattnet med riktning mot den stora ön Brač. Då vi närmade Kroatiens mest berömda badstand Zlatni Rat, på ön Brač, började molntäcket på att spricka upp en aning. Vi stannade dock inte för bad vi Zlatni Rat på grund av vädret. Zlatni Rat är en grusrevel som sticker ut från ön och den är känd för att ändra form till följd av starka vindar och strömmar.
Vi fortsätter mot ljusningen i molnen och mot ön Hvar. Då vi närmar oss den mycket långsträckta ön letar vi upp en vik där vi kan bada. Kaptenen känner den här skärgården som sin egen ficka, men det gör alla de andra kaptenerna också så det är sällan vi blir ensamma om någon badvik. Det är dock lika underbart att bada denna dag.
Efter badet äter vi lunch medan färden fortsätter. Lunchen är väl tilltagen men vi behöver förbättra den smakmässigt med både salt och peppar för att det ska smaka något. Lunchen består varje gång av soppa, huvudrätt och dessert.
Vi får nu information om att vi ska göra avsteg från det planerade programmet och inte övernatta i Hvar utan fortsätta till Korčula istället.
På vägen dit gör vi ytterligare ett stopp för bad vilket givetvis ingen har något emot.
Vi glider så småningom in mot Stari Grad Korčula, staden där Marco Polo anses vara född. En mycket vacker stad som också brukar kallas för ”Lilla Dubrovnik”. I hamnen är det trångt och vi får vänta på vår tur att lägga till. Vi blir totalt fem båtar som samsas om samma kajplats, d v s vi ligger förtöjda jämsides och vilket gör att man går genom en eller flera båtar för att komma till landgången och iland.
Vi vandrar runt i de trånga gränderna, letar upp Marco Polos födelsehus, strövar efter en strandpromenad med många små restauranger och caféer. Slutligen hittar vi en där vi får utsikt över vattnet. Här slår vi oss ner och beställer en tomatsoppa samt öl respektive äppeljuice därtill, och så bröd förstås. Här sitter vi sedan och ser den vackra solnedgången medan vi avnjuter den goda, mustiga soppan.
Vi återvänder till båten innan det blir riktigt mörkt.
[Dag 3]
Jag vaknar som vanligt tidigt och går upp på däck medan hustrun sover vidare. På akterdäck sitter Amanda från Berlin. Vi börjartala om allt möjligt intressant, en vana som vi sedan fortsätter med varje morgon under resten av resan.
Medan vi sitter där och samtalar blir det dags för avfärd och klockan åtta serveras frukost.
Idag går färden mot Dubrovnik. Men först ska vi förstås ha en badpause. Dagens badpause blir på en av resan vackraste platser, vid en av Elaphitiöarna, som ligger norr om Dubrovnik.
Framme i Dubrovnik lägger vi först till under den vackra bron norr om stadens nya hamn. Här tar vi ombord den lokala guiden som berättar lite för oss om Dubrovnik och om den guidade visningen av den gamla staden, (Stari Grad) Dubrovnik. Båten kör sedan in i den nya hamnen eftersom det nu finns plats vid kajen där en av färjorna brukar ligga.
Vi tar lokalbussen in till gamla staden. Det tar ca 15 minuter, och bussen är proppfull med människor. Bussbiljetten kostar 12 Kn (Kuna) om man köper den i något inköpsställe före påstigning. Köper man den på bussen av chaffören så kostar den 15 Kn. Biljetten är giltig i en och en halv timme.
Vi går inte med på den guidade rundturen i gamla staden eftersom vi bara för några år sedan tillbringade en hel vecka i Dubrovnik med omgivningar. Vi tar istället kabinbanan upp till toppen av berget Srđ. Härifrån har man en vidunderlig utsikt över Dubrovnik och den omgivande skärgården. Förra gången vi var här ösregnade det, men nu var vädret strålande och sikten magnifik.
Efter nedfärden gick vi in genom en av portarna i muren till den gamla stadenför en liten tur inne i den fantastiska medeltida staden Dubrovnik.
Om du åker hit ska du givetvis gå en guidad tur i staden och absolut inte missa att gå runt staden uppe på ringmuren. Det kostar inträde men är väl värt pengarna. Tänk dock på att det kan bli väldigt varmt att gå där mitt på dagen, så ta med vatten. Det tar en till en och en halv timme att gå runt hela mursträckan. Det är helt omöjligt att genomföra denna vandring för den som har svårt att gå. Vandringen börjar med en lång brant trappa. Handikappanpassning visste man inget om på medeltiden.
Vi åkte dock tillbaka mot nya hamnen med lokalbussen men steg av tidigare och tog en promenad till ett ställe mellan områdena Lapad och Babin kuk (ja det heter så). Där finns en underbar ”Promenad” kantad med små caféer och restauranger. En fantastis plats att strosa utmed och att sätta sig ner för en öl eller något annat. Denna promenad leder sedan ner till en vik där vi badade varje dag under vår förra vistelse i Dubrovnik. Här stannade vi och såg på solnedgången innan vi promenerade de ca två kilometerna tillbaka till båten.
[Dag 4]
Dagen började som tidigare med en liten pratstund på akterdäck och därefter frukost innan båten lämnade hamnen och vi satte kurs mot dagens, mål ön Mljet. På vägen mot Mljet passerade vi åter de vackra Elaphitiöarna men denna gång stannade vi inte för att bada där.
Vi stävade vidare över större vatten innan vi nådde Mljet där vi före lunch letade upp en skyddad vik för dagens badpause. Vi fick som vanligt sällskap av ett par andra båtar som gjorde samma rutt som vi.
Efter badet var det åter tid för lunch innan vi fortsatte mot huvudorten Pomena på ön Mljet. En stor del av ön är nationalpark och det kostar 125 Kn i inträde om man vill ge sig in på promenad i själva parken. Det är en mycket vacker natur och de stora sevärdheterna är den lilla och den stora saltsjön. De båda sjöarna är förbundna men en trång kanal genom vilket det är en startk ström. Här är det mycket populärt att bada.
På en ö i den stora sjön ligger ett gammalt kloster. Till klostret kan man åka med en båt som går ca en gång i timmen. Ska du hinna gå runt sjöarna samt besöka klostret måste du ha gott om tid. Vi hade inte tid att åka till klostret. Då skulle vi ha missat avgångstiden för vår båt. Vi var dock fyra tappra som tog en rejäl promenad i den vackra nationalparken, trots kostnaden.
Klockan 17 var det avgång från Mljet för att gå till natthamn i Lumbarda, en liten ort på ön Korčula. Lumbarda var en mycket liten ort men här var lugnt och fint. Vi gick ut och hittade ortens bästa hotell där vi med utsikt över hamnen åt ännu en utsökt god tomatsoppa med bröd och öl därtill.
I mörkret letade vi oss sedan tillbaka till vår båt för att åter krypa till kojs.
[Dag 5]
Som vanligt tidigt upp. Jag hann med en kort promenad i hamnen före avgång, pratstund på akterdäck och frukost som vanligt kockan åtta.
Dagens mål var åter ön Hvar som vi på grund av andra dagens relativt dåliga väder missade. Det var då meningen att vi skulle ha åkt till huvudstaden på Hvar, vilken också heter Hvar. Nu blev det dags för den idag istället.
Det började med en något gungig överfart från Korčula mot Hvar. Vi fann dock en mycket lugn och fin badvik på ön Šćedro där vi stannade både för att bada och att inta vår lunch.
Hamnen i Hvar är liten och mycket hårt trafikerad av alla krysnningsbåtar av samma typ som vår samt även av färjor som går mellan öarna. Vi fick göra ett snabbt stopp vid kaj så att vi kunde gå iland. Vi fick sedan två timmar på oss i staden medan båten fick gå ut och lägga sig på redden i väntan på att åter plocka upp oss.
Vi vandrade runt och tittade på de gamla byggnaderna i staden som även den har mycket gamla anor. Det var mycket varmt den här dagen och ganska snart bestämde vi oss för att söka skugga på en utmärkt liten restaurang där vi svalkade oss med öl repektive juice medan vi tittade på människor som gick förbi och folk som badade vid en lilla stranden strax bredvid.
Då det var tid att gå ombord på båten igen vad det nära att jag blev akterseglad då jag inte uppmärksammade att vår båt inte låg vid kajen utan utanpå en annan, större båt. Det gick dock bra och jag kom med.
Eftersom det var omöjligt att ligga vid kaj i Hvar under natten bestämde kaptenen att vi skulle gå till en liten mindre ort, Stiniva, på Hvar där det finns en pir vid vilken vi kunde ligga. Här kunde man också ta sig ett kvällsdopp om man så önskade, vilket jag naturligtvis gjorde. Då vi skulle lägga till vid piren var en större fritidssegelbåt tvungen att flytta på sig för att vi skulle få plats.
I det lilla samhället Stiniva finns bara ett 15-tal hus och en kyrka men inga restauranger varför det passade alldeles utmärkt att denna kväll genomföra den i resans pris ingående ”Captains dinner”. Det blev en utsökt tre rätters måltid i barbecue stil. Vi bjöds på grillad kyckling, grillad lammkorv och den för Balkan så typiska cevapcici, en köttfärsjärpe kan man väl likna den vid men med annan kryddning än vad vi brukar göra i Sverige. Civapcici har sitt ursprung i Bosnien-Herzegovina men serveras i hela det forna Jugoslavien.
Efter den middagen var man så mätt så att något månskensbad som vi talat om blev det inte fråga om. Då hade vi nog sjunkit.
[Dag 6]
Denna morgon började inte som vanligt. Först blev det morgondopp. Sedan samtal på akterdäck och därefter frukost medan vi lämnade ön Hvar med destination ön Šolta.
Vi korsade åter ett större vatten men fann en skyddad vik på Šolta där vi kunde bada en god stund innan det var dags för lunch. Denna vik kände kaptenen och hans dotter Sandra mycket väl eftersom ön Šolta är deras hem.
Här i den skyddade viken badade vi och njöt i solen väl medvetna om att resan börja närma sig sitt slut.
Då vi åter ätit lunch under trevligt samspråk med våra vänner från Paris var det åter dags att dra upp ankaret och sätta fart på båten. Vi skulle nu bara gå runt ön till andra sidan. Vår nästa natthamn heter Stomrska. Den verkliga hemmahamnen för båten och dess kapten samt delar av den övriga besättningen.
Här fick vi också lov att ”skrämma bort” några andra båtar innan vi kunde komma in till kaj. Här mötte oss kaptenens fru och svärföräldrar. Kaptenens fru driver ett Bed and Breakfast på ön men nu ville hon givetvis träffa sin man och sin dotter en stund.
Vi gick ut på en liten promenad i Stomarska och fann en restaurang utmend kajen där vi åt en pizza och drack öl och juice. Sedan gick vi tillbaka till båten. Hustrun gick till sängs men jag blev sittande på akterdäck i samspråk med några av de tyska passagerana innan det blev dags även för mig att krypa till kojs.
[Dag 7]
Sista dagen till sjöss. Jag vaknade ännu tidigare än vanligt och gav mig ut på en liten promenad. Då jag var på väg tillbaka mot båten kände jag regnstänk och ökade därför på stegen för att hinna tillbaka och rädda våra badkläder som hängde på tork på däck.
Jag hann precis ta ner dem innan regnet satte igång på allvar. Regnet vräkte ner. Sedan kom åska med rejäla blixtar och dunder. En gång small det till rakt över oss. Regnet och åskvädret varade inte mer än en timme så innan vi ätit vår frukost och det var dags för båten att lämna Stomrska för färd mot startpunkten Trogir så sken solen åter.
Då vi lämnade Stomorska stod kaptenens fru och svärföräldrar längst ut på piren och vinkade farväl. Kaptenen körde ett extra varv och tutade innan vi verkligen lämnade hamnen i Stomarska.
Vi ”stampade” på i ganska hård vind under överfarten från Šolta mot fastlandet där vi kunde se Split på avstånd. Vi observerade också alla färjor som var på väg ut från Split med olika destinationer.
Vi letade åter en skyddad badvik då vi närmade oss fastlandet och öarna utanför Trogir, Čiovo och Sveta. Fullt överallt. Det blev att ankra upp i sundet mellan de båda öarna, dock något närmare Sveta för att åstadkomma aningen lä.
Här märkte vi att det kändes något kallare att bada. Man kände av att det var strömt i sundet och lite jobbigare att simma tillbaka till båten.
Vi var inte den enda båt som ankrade upp här i sundet. Efter lunchen som vi intog liggande still för ankar upptäckte vi att vi nu var en hel liten armada med båtar som tagit detta som sista stopp innan slutetappen in till Trogir.
Väl vid kaj i Trogir fick vi information om vad som gällde för hemresedagen samt den guidade turen i Trogir senare på eftermiddagen. Guidningen i Trogir blev fantastiskt bra eftersom vår lilla grupp som ville ha guidning på engelska fick en jättebra guide. Hur den tyskspråkiga guiden var kan jag inte säga något om.
Trogir är en fantastisk liten medeltidsstad med endast 300 innevånare på den lilla huvudön som även den en gång varit omgärdad av en ringmur. Här finns en hel rad unika sevärdheter som jag inte tänker gå närmare in på. Trogir finns med på UNESCOs värlsdarvslista precis som Dubrovnik och palatset i Split.
Vi skulle åka med ett tidigt plan nästa morgon och därför med en än tidigare tranfer till Split så vi var tvungna att ägna kvällen åt att packa. Vi hann dock med att ta en liten promenad i staden och att äta en sista kroatisk tomatsoppa, troligen den bästa av de fyra vi ätit under resan.
Sedan var det tidigt tack och godnatt, men först för säkerhets skull, ta avsked av våra vänner från Paris och av Amanda från Berlin.
[Dag 8]
Hemresedagen fick vi en begränsad frukost före alla andra. Sandra eller om det var kocken hade gjort i ordning smörgåsar och vatten som vi fick med oss för att äta på flygplatsen men vi hann åtminstone äta en av dem till kaffet som fanns färdigt ombord.
När vi stjälpt i oss morgonkaffet bar vi iland vårt bagage. Och anmälde oss hos ”agenturen” Idriva på kajen. De följde med oss till vår väntande minibuss som på mindre än en kvart tog oss till flygplatsen i Split.
Incheckningen gick snabbt och utan någon väntan alls. Det var något trångt vid säkerhetskontrollen. Sedan blev det som väntat fruktansvärt trångt då vi kommit upp i avgångshallen. Flygplatsen i split är inte rustad för den turistström som man upplever numera. Den är byggd för den turistström som man hade under 1960-talet.
Sittplatser är det ont om. Det är långa köer om man vill köpa något att äta och antalet gater är endast sju eller åtta. Det finns inga pirer ut till planen utan då man passerat gate åker man buss eller går ut till planet.
Vi kom dock iväg på tid och resan hem gick på mindre än tre timmar. I Stockholm var det acceptabla 16 grader och uppehållsväder så vi tog buss och pendeltåg sista biten hem.
[Sammanfattning]
En fantastisk resa som vi gärna gör om ett annat år var till ända. Det finns massor av båtar och många olika rutter i den Kroatiska skärgården. Vi kommer absolut tillbaka till Kroatien. Detta var vår femte resa dit.
Denna resa hade vi bokat via Kroatienspecialisten och kostnaden per person var (2017) 9.980 SEK inklusive transfer. Det omfattar flyg och kryssning med halvpension.
Kroatien är oerhört vackert och det är förhållandevis billigt att gå ut och äta. Allt naturligtvis beroende på vad man vill äta. En stor öl kostar mellan 20 – 25 Kn d v s ca. 25 - 30 SEK.
