Dag för dag: Resealbumet "En resa till Berlin 1976" av Gullsing

Här fick vi vänta åtminstone en halv timma innan bommarna höjdes, sen tåget hade gått förbi.

Trist och öde.

Vi kom in i en bilkö, som hade bildats på grund av att ett tåg var på väg förbi.

Det tog minst en halvtimma innan bommarna höjdes, när tåget hade kört förbi. Så körde vi förbi ett flygfält tror jag att det var och sen dröjde det inte länge innan vi blev stannade i en vägspärr. Vi fick följa med in i en byggnad och blev bötfällda med en gång. Vi var alltså fortfarande kvar i Östtyskland och det visste vi inte. Det vara att betala böterna på stående fot och vända bilen, köra tillbaka och ta den rätta vägen till gränsövergången. Vad den hette kommer jag inte ihåg efter så många år. Vi hade ingen karta, så vi hade ingen aning om vart vi skulle tagit vägen.

Men vi kom ju så småningom till Västberlin och där tog vi promenader hit och dit. Vi kom bland annat till den enda gränsövergången till öst, Checkpoint Charlie.

Vi kom från Trelleborg med en färja.

Här står jag i sällskap med en gränsvakt vid gränsövergången.

Här kunde man bese muséet för dem som hade lyckats att ta sej över till väst. Man kunde titta över till öst från en speciell plats intill.

En dag tog vi en bussresa över till Östberlin och där såg vi verkligt flotta byggnader intill de breda gatorna vi åkte. Men det var bara fasaderna som var till ögonlyst. Baksidorna var rena slummen fick vi reda på.

Det här monumentet fanns vid ingången till minnesplatsen för fallna sovjetiska soldater.

Här lämnade du väst mot öst.

Här är det jag som är stående på en plattform, där man kunde se över till andra sidan av gränsen.

Vi träffades när vi åt middag på samma krog. Detta fick bli slutet på vår resa till Berlin.

Men jag har gjort ett bildspel av den här resan och det har adressen: http://photopeach.com/album/11gdc2u.

Vem som var idol här gick inte att ta fel på.

(Vad det var för byggnad kommer JAG inte ihåg och det hjälpte inte att googla. Jag såg ingen bild där som påminde om denna.)

Edit: Karin Lorvik har hjälpt till med följande:


Byggnaden uppfördes 1816-1818 för de kungliga vaktsoldaterna. Arkitekt var (som till så många andra byggnader i Berlin från denna tid) Karl Fr. Schinkel.

1960 blev byggnaden ett monument över "fascismens och militarismens offer".

Jag minns att när vi körde bussresor hit på DDR-tiden, så var där en evig eld där inne vid den okände soldatens grav. Utanför marscherade vakter. Karin.

Vi möttes i Östberlin och vinkade till varandra.

Här stod det fullt av folk, för att se dem, som kom från väst.

Ett kors för de döda, som inte lyckats att komma över till den "rätta" sidan. Hur många fler, som dödats efter de första 10 åren vet vi ju inte.

Närmare fick man inte komma då, 1996

Så fick vi se en minnesplats för de döda sovjetiska soldater, som hade mist livet vid krigets slutskede och vid slaget om Berlin.

Här är det nästan onödigt att ha en titel. Det är min man, som står vid övergången.

Så kunde det se ut mot den Östtyska sidan av Berlin.