En annorlunda resa i Thailand

Bara några timmars resa från Bangkok, närmare bestämt 13 mil väster ut, ligger Kanchanaburi, Thailands tredje största provins som bjuder på hisnande naturscener bl.a i nationalparken Erawan med sina vackra vattenfall, den berömda bron över floden Kwai, Hell Fire Pass, Dödens Järnväg och tigertemplet där munkar varje dag låter allmänheten komma och se och träffa deras tama tigrar!

Lastbilsmotorn dånar bakom oss där vi sitter i en sk. longtailbåt på den kända floden Kwai. Vattnet stänker upp på sidorna och det fläktar skönt. Vi är på väg till River Kwai Jungle Rafts, ett boende på flottar ute på floden.

Vi åker i ca. 20 minuter längs floden och på båda sidor ser vi djungel, höga dramatiska bergsklippor och här och där små sandstränder. På en av stränderna ser vi bufflar nere vid vattenbrynet och vid en annan några fiskare.

Framme vid boendet möts vi av vackra bungalows med palmbladstak byggda på flottar. Överallt prunkar blommor och gröna växter och jag måste nästa nypa mig i armen, detta är det vackraste stället jag sett och det råder ett härligt lugn över stället, accompanjerat av cikador och fåglarnas sång.

Boendet är enkelt och saknar el men det hänger en liten ficklampa på varje rumsnyckel och på kvällarna tänds oljelampor och facklor vilket gör det hela än mer magiskt och annorlunda.
Till varje rum hör också en egen liten brygga med solstolar och en hängmatta där man kan slappa och njuta av lugnet och naturen.

Vill man bada i floden går det bra men man måste säga till personalen och ta på sig flyväst! Strömmarna är starka här så ska man bada hoppar man i vattnet vid flotten längst bort och flyter sedan med strömmen till sista flotten där man måste försöka ta sig upp för att inte flyta vidare ner längs floden. Lyckas man inte ta sig upp själv, står personalen beredd att hjälpa till.

Plötsligt, vid tvåtiden på eftermiddagen händer det något. Lugnet och tystnaden störs av flera longtailbåtar som kommer med horder med turister och vi är tacksamma att vi åkte hit tidigt på morgonen så vi fick ha stället för oss själva några timmar.

Vi lämnar de nyankomna och går över bryggan till land och upp för en trappa till byn. Här bor folket väldigt enkelt i hyddor på pålar och under husen pickar hönor och tuppar i jorden. Det finns också flera hundar som springer lösa men de är vänligt sinnade (till min mans lättnad som har "svåra" minnen från vår förra resa till Koh Phangan där han blev hundbiten och tvingades få rabiesvaccination, men det är en annan historia...).

Vi forstätter förbi byn och plötsligt öppnar sig jungeln och där ligger en välklippt fotbollsplan! På planen betar tre kossor och några killar i 9-10 års åldern spelar boll på andra planhalvan men blir blyga (?) när vi kommer och försvinner in i vegetationen bredvid fotbollsplanen. De kikar fnissandes fram och ser på oss.

Vi vandrar vidare en kort bit och efter nästa krök tornar ett påkostat tempel upp sig mitt bland buskar och snår. Solen träffar taket och guldet glittrar i solen och det känns väldigt exotiskt att vara här. Vi ser inga andra människor och framför allt inga turister men vi misstänker att det går guidade turer hit för vi ser senare skyltar på englska som visar vägen till olika sevärheter, man kan kan till exempel tydligen rida elefant här.

Solen börjar sänka sig och vi beger oss tillbaka mot flottarna. Inne i ett snårigt parti hör vi tunga steg komma emot oss och titta, där kommer en elefant, nej två elefanter! På nackarna sitter deras ägare/skötare och de har tydligen varit ute i skogen och jobbat och är nu på väg hem.

Nere vid våra bungalows har middagen dukats upp på restaurangflotten. Det kryllar av turister som dricker Singha äter Thaialändsk mat. Som tur är visar det sig att detta är en avslutning på en dagstur de gjort och de ska sedan köras tillbaka till land och inte stanna här. Efter maten kan de som vill gå till en annan flotte och se på Thailändsk dansuppvisning men vår tappra lilla 4 åriga globetrotter har slutit sina små blå och somnat i mammas knä vid matbordet så vi vandrar, i facklornas och oljelamporna sken, bort till vår bungalow och bäddar ner honom under myggnätet.
Därefter går vi ut på vår egen lilla brygga alldeles utanför rummet och njuter av stillheten och ser på stjärnhimlen denna stjärnklara natt och önskar att vi kunde stanna tiden åtminstonde för en stund.