Camargue 1997

Efter en tids grunnande kom Vi, Curt; Ture och jag överens om att fara till fågelparadiset Camargue för att skåda en vecka. Vi hade alla tre gått hem med pension i en eller annan form. Dags att göra något. Billiga biljetter på flyg till Nice skaffades, hyr-bil beställdes och boende fixades.
Sen bar det av sista veckan i april. Kom av i Nice, hämtade Clion och for västerut på A8. Timmar gick, och vi passerade Arles-infarten och vek av mot Sainte Marie de la Mer.
Klockan blev rätt sent och vi stannade bara för det nödvändiga. Kom fram just före midnatt till torget, och kvarterade in. Slog upp en liten och gick ut för att äta.
Snett över torget och kom till mathaket två minuter efter midnatt.
Stort nej, vi har stängt. inga böner hjälpte.
Så där stod vi, svenska fåntrattar. Ashungriga.
Lokalbefolkningen som just blivit utslängda vinglade hemåt i svarta natten.
Vad göra. Inga Mackedonka nånstans. "Vi går hem och kollar kylen"!
EN liten burk sardiner och fyra kex! Nå, så fick det bli. Sköljdes ner med innehållet från en trekantig skotsk flaska.
Sov bra!
På morronen snett över torget, kaffe och croissanter.
I SainteMarie de la Mer förekommer tjurrusning med det resultatet att på krogarna serverades det Toro i alla dess former hela vår vecka.
Våra utfärder var helt fantastiska. Första dagarna runt vår lilla stad, och efterhand allt längre bort.
Etang de Vaccare var tjusigt med alla flamingoer (10000). Petit Rhone urvacker, för att inte tala om pont de Diable och dalen norr därom upp till Ganges.
Resans höjdare var öknen La Crau och allra mest Les Baux de Provence! En mycket gammal stad uppe på ett platå-berg. Från krönet i den staden har man den perfekta utsikten över det Provence som har dragit till sig konstnärer under mycket lång tid.