Försökte få denne talgoxe på bild men den flög från gren till gren hela tiden. Det tog en stund innan jag förstod att det var mig den följde....hörde ett kvitter en bra stund när jag gick och sen såg jag hur den följde mig och hade koll på vad jag gjorde. Var en spanare åt sina kompisar skulle jag tro.
Efter blodad tand gav jag mig ut efter 2 dagar igen på Bohusleden. Nu en längre etapp än den förra.
Vädret var det bästa tänkbara....soligt och lite vind. Träden skuggade och vinden svalkade.
Redan efter några 100 meter möter jag ett par som övernattat på leden och de hade haft det så trevligt.
Det var mycket tät skog och smala slingrande stigar både uppför och nedför. Efter nästan 2 timmar kommer jag fram till det vindskydd paret övernattat i...nu var det en familj i 3 generationer som var där...det badades och fiskades redan. Vi småpratade en stund och sen knallade jag vidare.
Ytterligare en stund senare kommer jag i kapp en karl som jag bara ser benen på först...han hade packning högt över huvudet. Han hörde mig inte när jag kom tassandes ikapp honom.....och rätt som det var satte han igång att skälla som en hund...haha....dröjde inte länge för det kom ett annat hundskall tillbaka längre fram. De var två som vandrade ihop och detta var deras sätt att hålla kontakt. Det visade sig att de varit ute i 5 dagar på leden..hade tält och hela baletten med sig.
Vi hade sällskap en bra bit...det var så trevligt att få prata med dem och utbyta tankar om samma intresse.
Framme vid Viksjön skulle jag ta en liten fikapaus och de gjorde det samma..de passade på att ta sig ett dopp men jag avstod.
De skulle ta en längre rast men jag var tvungen att gå vidare för att hålla mitt schema.
Efter ytterligare en rast och ganska lättvandrad sträcka genom kohagar bl a....nu har jag fått min första stöt från ett elstängsel också...var inte så farligt som jag trott...... sen kom jag till hängbron och resten därefter var ganska tuff...dels var jag ju trött och det var så kuperat...smala stigar på stupkanter med mycket rötter. Det var lätt att snubbla.....och jag är en liten snubbelmadam...fick ta det extra lugnt och kolla var jag satte fötterna. Inte kul att trilla ner där...ensam som jag var.
Det var en väldigt fin etapp fick se mycket djur och vacker natur.
Sex timmar senare kunde sonen hämta upp mig vid Munkedals Kanotcenter där denna etappen slutade.
Fortsättning följer med 2 etapper under midsommarhelgen.