Bognor Regis, England 1979

Juli 1979. Bognor Regis, England. Språkresa.
Åkte med en klasskompis till England på språkresa med EF i 2 veckor.
Första gången jag flög och reste utan min familj.
Vi flög till Stansted.
Åkte sedan buss "jättelångt" och jag var så åksjuk och kräktes.
Kom fram när det var mörkt till någon parkeringsplats i Bognor Regis där vi blev upplockade av våra värdfamiljer. Vi blev hämtade i någon liten pick-up och kom till en ung familj med två små flickor och en katt och en guldfisk som hette Pink och Floyd. De bodde i ett typiskt litet Engelskt radhus med en färgglad dörr. Familjen var jätte snäll och ville så väl, men jag trivdes aldrig och längtade hem, jag var alldeles för blyg och flickorna var jätte jobbiga.

På dagarna gick vi i en låg skolbyggnad inte långt från huset och hade varje dag med oss en matsäck med engelska sandwich, saft och liten chipspåse. På kvällarna var vi på ett tivoli i närheten där vi en kväll vann en guldfisk som vi stoppade i samma skål som familjens guldfisk, morgonen efter var där bara familjens fisk kvar. På tivolit spelade dom låten "Born to be alive".
Familjen älskade musik och vi fick lyssna på LP-skivor på heltäckningsmattan man satt på framför soffan. De hade inget vardagsrumsbord som man var van vid. Jag köpte själv med mig hem Blondie och I don't like Mondays vilket var helt ny musik för mig.
Vid busstationen såg jag mitt livs första punkare.
Jag tyckte att maten vi fick var äcklig och vi fick aldrig dryck till maten förens efteråt beroende på att de små flickorna inte skulle dricka utan äta.
En gång kastade vi ut mat genom vårt fönster på övervåningen ner i deras trädgård, det var något som skulle förställa en igelkott med taggar, kan ha varit köttfärs eller var det choklad..
Jag älskade de toast vi fick till frukost som rostades på ett galler ovanför spisen och åts med en typ hallonsylt.
De meningar jag lärde mig på Engelska var "uppstairs" och "downstairs" då det var något som de hela tiden ropade till flickorna Samantha och Melissa.
Annars hade jag jätte svårt med engelskan och vågade aldrig prata.
Tyckte att det var hemskt med undervisningen i språkskolan.
Vi åkte på flera utflykter. Två gånger in till London. Den första gången åkte vi bara runt med buss och jag minns att på motorvägen så såg jag för första gången reklamskyltar.
Andra gången gick vi runt i London och det jag minns är vaktombytet utanför Buckingham Palace och att det ösregnade och vi ställde oss nere i någon trappa till en undergång eller toalett. Vi var på Madame Tussauds.
Vi var nog också i Windsor, har ett foto därifrån när alla sitter på en gräsmatta. Minns vi var i Brighton och gick utanför Royal Pavilion och längst med strandpromenaden och där jag tog ett foto tillsammans med en liten apa.
Jag vet att jag också hoppade över en utflykt till Isle of White pga. att jag var så fruktansvärt morgontrött och hellre låg kvar i sängen.
Minns förvånansvärt mycket från resan trots att jag inte ens hade hunnit fylla 13 år. Det var omvälvande och jag hade nog aldrig kunnat gissa där och då hur mycket jag skulle komma att resa senare i livet och hur mycket Engelska jag skulle lära mig och prata som vuxen.