Dag för dag: Resealbumet "Åtta viljor & en resa!" av Cingelsson

Dagen D var antligen har och va var 7 forvantningsfulla som mottes upp vid incheckningen pa Landvetter. Redan vi 1:sta stoppet i Kastrup visade Asa sin bredd gallande packning nar hon fiskade upp ett set med Fransk manikyr ur handbagaget...Pa sa satt fick vi tjejer (och Andreas!)tiden att ga fort. Nagra flygstopp senare och efter 24h pa resande fot landande vi pa Mactan Island utanfor Cebu. Utanfor stod Bea och tog emot oss - det blev en heldel kramar och nu var hela ganget samlat!

Da det hunnit bli julafton bjod Martin o jag in alla till varat hotellrum for lite julklapps utdelning. I brist pa julgran gomde vi alla paket under en gron T-shirt. Pollnow klanen drog sedan pa 5 ratters julmiddag med sina foraldrar och ena syster som var nere och halsade pa fran Shanghai.

Vi andra var bjudna pa middag hos en av Prosafaris forra agare - Miloy. Han bodde i ett litet medelsklass hus dar alla grannar ar slaktingar. Pa fragan hur manga barn han hade blev svaret; 3 barn och 1 dotter. Utgar ifran att det ar mer speciellt med en dotter da han sa sa....:-)
Vi bjods pa god mat, ol och Filippinernas mest salda rom - Tanduay. Samtalet gled snart in pa deras nationalsport - Tuppfaktning! Miloy har over 200 tuppar tillsammans med Thomas och de har vunnit flera tavlingar. Den storsta bucklan visade pa en vinstsumma pa 2.2miljoner pesos (330.000SEK!) Han berattade vidare att det kravs bra traning for att foda upp duktiga tuppar och visade tidningar som enbart handlade om tuppar!

Efter maten var det dags for Filippinernas alsklings fritidssyssla - karaoke! Ute pa bakgarden satt redan ett gang uppradade pa plast stolar och sjong. Vi satte oss ner och drack lite ol och efter en lite overtaling fran min sida drog Asa och jag av Bonnie Tylers "Total Eclipse of the Heart" Det gick sa dar far jag erkanna men vi bjod pa nagra goda skratt...!

Efter den langa resan och den efterfoljande Filipinska helkvallen somnande vi alla snabbt och gott.

Dag 1.
Pa juldagens morgon fick vi halsa pa vara dykinstruktorer: Lorenzo & Darwin, bada Filippinare och super trevliga. Varan dykbat bestod av en grundgaende avlangbat motorbat med "stodhjul" och vi trangdes om de basta solplatserna. Nervositeten okade ju narmare den forsta dykplatsen vi kom men val i vattnet slappte allt fort!
Vi simmade bland fantastiska koraller i regnbagens alla farger, sikten var sa dar men nagra vackra lionfishes sag vi samt en cool snigel och massor med clownfish.

Efter ytterligare 1 dyk bar det av mot varat forsta boende pa Panglao som bestod av 4 bungalows och massor med hangmattor! Efter lite slagsmal ( fanns 5 hangmattor utanfor restaurangen ) lag de flesta av os och slappade i varsin och sippade pa en kall San Miguel - ahh.
Under middagen kom Asas, Martin & min dive master (Ray)forbi och introducerade sig. For att hjalpa honom med uttalandet sitt namn sade Asa de nu mera kanda orden: - You can call me awsam Asa!

Dag 2.
Nu borjade varan advancekurs och forsta dyket skulle bli ett djupdyk. Det var valdigt stromt och vi fick halla fast oss pa botten pa vissa stallen for att inte flyga ivag - sa varst djupt kom vi aldrig. Men det gjorde inte sa mycket for vi hade en hel del fint att vila ogonen pa langst med revvaggarna! Under andra dyket tog jag med mig kameran igen och lyckades nog fa nagra bra bilder. Pa kvallen akte vi in till Alona Beach som turist staden pa on heter, dar bestallde Marcus in en hel hummer for bara 90kr!

Dag3.
Dagen borjade som alla andra men frukost runt halv 8 -toast och agg. Sedan bar det ivag till Balicasac dar Asas o mitt forsta dyk var Peak Performance Bouncy (?). Vi fick prova vikter i vattnet och Wow - det ar mitt basta dyk nagonsin nar det galler kontroll! Kandes som om man dok ordentligt for forsta gangen...

Tyvarr hade Martin fatt feber och lag och vantade ut tiden tills vi skulle vara framme vid nasta resort: Coco Grove pa Siqojor. Val framme mottes vi av en sjungande och dansandes valkomst kommite sin pa nolltid larde sig allas namn. Vi hade kommit till en bit av paradiset....Pga av att det skulle hallas brollop kvallen efter var resortet fullbokat - sa tyvarr fick Andreas, Johanna, Martin & jag "kno" in oss i agarnas etage bungalow, komplett med tva sovrum, tre toaletter, takterass, kok mm :-)

Da Martin inte madde battre bestammde vi oss for att aka in till sjukhuset. Akuten var pa 25m2 och luktade nylagd spya...Efter att de tagit tempen, blodtrycket och Martin fatt racka ut tungan (visar om man ar uttorkad) fragade doktorn om Martin vill bli inlagd. Vi sa nej, kopte lite tabletter och akte tillbaka till resortet.

Dag 4.
Trots att M kannde sig mycket battre valde jag att stanna kvar pa on med honom och tillsammans med Andreas och Johanna hyrde vi motorcyklar. Forsta var vi tvugna att tanka men att hitta bensin"macken" var lite svarare...det visade sig att benisnen saldes ur gamla 1l cocoa cola flaskkor ur vanliga affarer = litet skjul vid vagkanten.
Vi korde runt nastan hela on och fick en liten inblick i vardagslivet, nagra satt och lagade fisknat, en annan plogade sitt risfallt och andra var i full gang med att stycka en gris - allt bara en meter fran vagkanten! Vi akte forbi en badanlaggning dar barnen tvattade sig och lekte i en stor utomhus pool. Overallt vinkar folk och onskar God Jul & Gott Nytt Ar. Utflykten avslutades med picknick pa varullar och ett bad i ett vackert vattenfall!

Dag 5.
Sista dykdagen var pa Apo Island - skall vara basta dykplatsen i Luzon provinsen. Det hangde pa haret om vi skulle kunna bli certifierade advanced, M fick gora 3 kursdyk: drift dive, navigation o peak performance. Sikten varierade men det var mycket mer fisk har. Under mitt sista dyk simmade en skoldpadda med oss nastan halva tiden - att folja men bara 1 decimeter ifran ett sadant vackert djur som simmar med en sadan grace var hellt underbart. Jag vagade aven klappa den lite - sjalvklart tog jag massor av biler!
Pa kvallen firade Asa och jag vara cert med pedikyr, manikyr och massage for bara 55SEK. Vilken lyx...

Den 30 dec skulle vi ta oss med bat tillbaka till Bohol, titta pa Chocolate Hills ( turist attraktion ) och sedan ta oss tillbaka till Lapu-Lapu i Cebu. Darifran skulle vi flyga till BOracay - en plan som pa pappret verkade vattentat men som skulle visa sig innehalla en heldel overraskningar....

Bara en kortstund efter att vi lamnat Coco Grove borjade folk droppa av ner i det enda lilla utrymmet som gav skydd mot vagstanket. Nagon timma senare kom den forsta upp darifran gron i ansiktet..Flera spydde och alla satt och huttrade genomblota - alla utom jag som lag och sov som en stock i det lilla utrymmet liggandes pa allas bagage och lite flytvastar:-)
Det som skulle ta 2-3h tog 5h - kaptenen overvagde att vanda om for han hade aldrig varit ute i sa daligt vader...De andra som jag trode var mina vanner borjade prata om att rosta ut mig da jag verkade vara den starkaste....:-)

Strax efter 11 den 31 december åkte vi förväntansfulla till flygplatsen - bara några timmar innan hade det blivit klart att Marcus fick flyga trots att det hade runnit blod ur öronen på honom...Andreas o Johanna delade ut allas biljetter och snart skulle vi var på väg till Boracay med sin berömda beach!

Det satt en liiiten lapp på biljetterna där det stod något om 11:20... ett litet orosmoln började röra på sig i magen då planet borde gå kl 14. När vi kom fram till flygplatsen besannades misstanken - planet hade ändrat tid och redan gått..:-(
Nu började stressen, Johanna o jag sprang ut till flygbolagens kontor för att se om vi kunde hitta ett annat flyg till Boracay. Det gick inga fler....Men vi hittade flyg från Manilla till Boracay och Andreas som oxå kommit ut kom strax springande med goda nyheter; det fanns ett plan till Manilla som skulle gå om 10 min. Nu var det bråttom, medans Andreas köpte dem skrev vi ner namnen på alla för att köpa de andra biljetterna. Tjejen bakom disken var inte direkt snabb och Johanna & jag stod o hoppade. Medans hon skrev kom en annan tjej för att ta betalt - då funkar inte Johannas kort, jag springer o hämtar Andreas kort, det funkar inte heller. Jag får springa in i avgångshallen och hämta Martins kort - det funkar!
Printen börjar skriva ut våra biljetter o Andreas kommer o säger att planet lyfter om 3 minuter med eller utan oss. Då slutar printen att fungera - agghhh!!!!! Vi får avbryta köpet, kortet måste dras igen...och sedan springer vi igenom säkerhetskontrollen och hinner precis....

Väl i Manilla är det bråttom, planet går om 1h och vi har inga biljetter...Martin o Andreas springer i väg för att fixa dem medans vi andra samlar ihop bagaget. De är strax tillbaka - vi måste ta taxi till en annan terminal....Vi rusar ut bara för att bli stoppade; bagage tags, please. Har vi fått några bagage taggar, vem fick dem???? Efter ett febrilt letande hittar vi dem och rusar vidare mot taxi och ny terminal. Med en god marginal på 10min hinner vi till planet och äntligen kan vi pusta ut. Nyår kommer kunna skålas in på Boracay!!

Två tjejkompisar till Sandgren hade bokat bord för nyarsmiddagen så det vara bara för oss andra att dusha och göra oss iordning. Med en liten förfest med champagne på Marcus&Sandgrens balkong började firandet. Tolvslaget skålades in på stranden med hundratals andra männsikor, överallt sköts det upp raketer som lös upp himlen med sina härliga färger! Festen fortsatte sedan med otaliga shots, Long Island Icethe bucket och dans på bordet!!

Nyårsdagen gick vi upp sent och efter en lätt brunch så började vi strosa längst stranden på en ”gata” av sand. På ena sidan är havet och den andra kantas av hotell, restauranger, barer och affärer. Efter ett en stund hade vi nått utomhus shoppingen på D´Mall och i en av affärerna hittade jag större väskor från Gucci, Burberry, Louise Vitton etc och alla vi tjejer började slita och dra i dem :-) Efter en del prutande, letande efter flera och ytterligare prutning hade Johanna, Åsa & jag köpt varsin!
Undertiden hittade Martin sin favorit restaurang; Bite Club med öns godaste burgare!

Den andra dagen regnade det lite och efter en tripp till D´Mall och lite mer shopping tog jag tillfället i akt klippte mig för 60kr! Är man utanför Boracay ligger det dock bara på 7kr…..Åsa körde en snabb klippning i Cebu för det.
Martin & Marcus gick och kollade Bulabong beach som ska ha bra kitesurfing men det dåliga vädret och avsaknad av vindar gjorde att den var i det närmsta tom.
När vi träffade alla igen bar det av till Diniwid Beach då vi fått tips om en högt belägen restaurang med fantastisk utsikt och underbar mat. Stället heter Nami och jag rekommenderar det starkt! Vi satte oss ner på en enda lång rad för att njuta av utsikten och strax bars det ut champagne! Vilken service, vilken mat och vilken champagne!! Efter huvudrätt, efterrätt och solnedgång var det dags för ett litet kvällsdopp. Jag hade knappt doppat mig när Åsa utmanade mig på vattenbrottning (när man sitter på ngns axlar och skall putta ner motståndaren) Bäst av tre och jag vann!!!!

Resten av tiden på Boracay spenderades på White Beach – det var strandfest med bonfire, sandbrottning ( Åsa slog mig och jag hade sand i öronen i flera dagar…) nattbad, island hopping och mysiga solnedgångar!