Måndag 28/5.

Den här dagen var det dags att åka in till Palma. Vid ca ½11 var vi framme vid katedralen, La Seu, och klev ur bussen. Jag fick fina bilder på katedralen från sidan.
La Seu, Katedralen i Palma

Vi fick gå en bra bit innan vi kom till ingången. Där var det en jättelång kö, men den gick faktiskt rätt snabbt framåt. Inträdet gick på 4 € för oss båda.

Jag börjar med en beskrivning av katedralen. Kunskaper, som jag har fått på nätet, men mest från en bok, som heter Mallorca, utgiven på Könemanns förlag.

Katedralen i Palma är en av världen största helgedomar. Här är historien om den.

Jaime I hade kommit i en häftig storm, när han skulle erövra Mallorca, med sin flotta, av morerna. Skeppen förliste och Jaime bad till Gud, att de skulle överleva. Det var ett heligt löfte och stormen bedarrade och som genom ett under kunde Jaime I stiga i land med sina 20 000 man och 143 skepp vid Santa Ponsa den 12 april 1229. Då var han bara 29 år.

Han erövrade ön efter bara några månader och på nyårsdagen började han resa ett kors i triumf på moskén med sina män. Grundstenen lades på Nyårsdagen 1230. Katedralen lades på grunden till den gamla moriska moskén, men man glömde att moskén låg vänd mot Mecka. Så, La Seu, som katedralen kallas i folkmun, är alltså vänd Mecka. Kristna kyrkor ligger ju annars mot Jerusalem. La Seu betyder ungefär ”Det överdådiga skeppet anlagt vid hamnen”.

Den första delen av katedralen invigdes högtidligt 1269, men arbetet gick långsamt. Jaime fick inte själv uppleva, att kyrkan blev färdig, utan sonen Jaime II fick överta ansvaret för att bygga katedralen ungefär år 1300.

Till byggnadsmaterial använde man sandsten, dvs. sand utblandad med kalk. Kyrkan består av tre skepp och täcks av 24 valvbågar och är 121 meter lång, 55 meter bred och mittskeppet är 44 meter högt. Det finns 8 kapell på var sida i kyrkan med vackra utsmyckningar. De smala pelarna, som stöttar mittskeppet blev klara först 1389. De skulle bli de smalaste pelarna i världen, men arkitekten Jaume Mates fick inse, att inte ens Guds hus stod över naturlagarna. De började gå sönder under vikten av taket, så man blev tvungen att bredda dem med 20 centimeter. Trots det är de med sina 21 meters höjd, de smalaste pelarna i världen av sin typ.
En port till katedralen.

Porta del Mirador blev färdig 1389. Det är den södra porten och dess spetsbågar är rikt utsmyckade med djurmotiv och droppnäsor. Då började man tro att katedralen snart skulle vara färdigbyggd, men taket rasade in i slutet av 1400-talet, så det blev försenat med flera år.

År 1601 stod huvudfasaden färdig, men en rad nya olyckor inträffanden som gjorde att arbetet blev försenat med flera årtionden. 1851 förstördes den västra fasaden i ett jordskalv. Sen byggdes den upp igen i renässansstil. Det stämmer inte ihop med den i övrigt gotiska byggnadsstilen.

Det finns ett så kallat rosettfönster, Oculus maior, 12 meter stort över huvudaltaret. Det är uppbyggt av 1236 glasrutor i olika färger och har en yta av över 100 m2. Man säger att katedralen är särskilt värd att se på förmiddagen, då solen skiner in genom dess 32 stora målade fönster. År 1857 och 1906 skadades rosetten och 1936 förstördes flera fönster av en flygbomb.
Oculus maior.

Den berömde spanske arkitekten Antoni Gaudí anlitades att göra om katedralens inre. Det var den dåvarande biskopen av Mallorca, Joan Campins i Barcelò, som var stor älskare av modernistastilen (jugendstilen), som anlitade honom. Han hade ju redan fått stor berömmelse på grund av sitt arbete med La Sagrada Familia i Barcelona.

Gaudí kom till Palma och inspekterade katedralen. Han tittade noga på ljuset i kyrkan hur det föll i tre års tid, innan han lade fram en ritning år 1904, då han skulle påbörja sina planer. Han höll på med arbetet i 10 år innan han plötsligt bestämde sig för att inte avsluta sitt arbete. Ingen vet varför. Så småningom kom ett par av Gaudís lärjungar, Joan Rubió och Guillem Reynés att fullborda arbetet. Även om de största förändringarna i katedralen genomfördes under deras ledning, säger man oftast att det är Gaudí, som står för ombyggnaden.

Gaudí är i alla fall skaparen av en enorm törnekronebaldakin, som hänger över huvudaltaret. Den belyses av hundratals lampor och krönes av ett krucifix. Baldakinen består av en stor kandelaberformad ring, klädd med fisknät, segel och annan båtutrustning.
Ett vacker altare till.

Änglar.

Inte mycket av detta visste vi, när vi steg in i katedralen, men oj, vad vi blev imponerade. Det var jättehögt till taket, så det gick inte att fotografera det med min lilla Minolta. Blixten räckte inte till. Det gällde det mesta, så de flesta bilderna är mycket mörka. Katedralen var otroligt vacker. När vi kom in var det första vi så en stor kandelaber inne i en glasbur, sen kom man in i själva kyrkan. Vi tittade först upp mot högaltaret med det berömda rosettfönstret. Bilden blev lite sned på det.
Tillbedjan

Så var det den stora baldakinen. Fantastisk. Efter den fanns det ett annat altare, som var byggt i modernistastil. Sen följde vi ena sidan ner och tittade på de vackra altarna. De var till ära för olika helgon. Vi satt ett tag och njöt av det vackra. Katedralen var full av folk. Där fanns guider, som berättade på olika språk, men vi gick som vanligt för oss själva, för vi gillar inte att gå i flock, som en skock får. Kunskaperna har vi ju skaffat efteråt. Jag hade visserligen läst boken Mallorca förra gången vi var där, men det var mycket som inte hade fastnat. Så följde vi den andra sidan upp igen. Då var katedralen stängd för renovering, så vi kunde inte se den.

När vi sen gick ut från katedralen, gick vi igenom ett museum, där vi såg ytterligare en jättestor kandelaber i rent silver. Ord finnes inte, som kan berätta om hur vacker den var. Det fanns även ett altare därinne.
Den sista måltiden.

Ännu en enorm kandelaber i rent silver.

Tacksamma för att vi äntligen fått se La Seu gick vi sen vidare in i stan.

Det följer en blogg om våra två gånger inne i Palma separat också. Vänta bara lite!