Ja, efter vår kryssning i Medelhavet hade vi några nätter i Barcelona till förfogande. Vi bodde på hotel Rialto, som ligger på Carré Ferran mitt i Barri Gotic, eller som vi skulle säga Gamla Stan. I just det huset föddes den kände konstnären Juan Miró. Vi kom någon gång på förmiddagen och då var vårt rum inte färdigt ännu. Vi lämnade våra väskor i receptionen och passade på att gå ut till La Rambla, som inte ligger långt ifrån hotellet.

Carré Ferran och vårt hotell Rialto.

Vi satte oss vid ett ställe och drack varsin café con leche med croissanter till. Det var gott men rätt dyrt. Man ska ju inte sätta sig på Ramblan och tro att man får nåt billigt. Så småningom kunde vi komma in på vårt rum och packade upp.

Nästa utforskning blev Palau de la Generalitat och Ajunament, det vill säga regerings-byggnaden respektive stadshuset båda från 1400-talet. De låg mitt emot varandra på ett torg, som heter Placa de Sant Jaume. Placa Reial blev nästa besök, eftersom dessa torg låg på nära avstånd från vårt hotell. Det var ett stort torg, som hade försäljnings-stånd överallt. Där fanns restauranger och caféer runt om kring torget också. En gatlykta i design av Gaudi fascinerade mej mycket men tyvärr blev inte fotot alltför bra. Lite på sniskan och med palmer bakom så man inte ser själva lyktan helt och hållet.

Vi gick också till saluhallen, Mercat de la Bouqueria och besåg den. Jag kan inte visa er alla bilder därifrån. Det var så vackert upplagt överallt och färggrant. Det ligger flera foton bland mina bilder från Mercat. Titta gärna bland dom.

Från saluhallen.

Vi gick en lååååång promenad runt gatorna i området och kom så småningom ”hem” igen. Vi hittade en trevlig restaurang, Nou Celler, där vi åt lunch med tre rätter och vin till, nästan varje dag. På kvällarna brukade vi gå bland annat till en restaurang, Troubador, som låg nästan intill hotellet. Där åt vi av deras tapas, som var underbart goda. Vi blev tjänis med personalen bara på ett par gånger där. Sista aftonen åt vi en hel middag hos dom.

Det som intresserade oss mest var byggnaderna som Gaudi var arkitekt till. Allt byggdes ju i modernistastil, vilket motsvarar vår jugendstil. Den mest kända är ju La Pedrera med sina mjukt rundade balkonger på fasaden och skorstenarna på taket. Där gick vi runt i byggnaden och upp på taket och tittade.

Gaudi hade ju också formgivit Familia Sagrada, kyrkan som ännu inte är färdig, kanske om så där 20 år till. Den började ju byggas 1882 under ledning av arkitekten F P de Villar. Han avsade sig uppdraget och det gick då över till Antoni Gaudi, som arbetade med kyrkan till dess han dog vid en spårvagnsolycka den 19 juni 1926. Han till och med bodde i kyrkan vissa år under byggnadstiden. 1936 bröt spanska inbördeskriget ut och då låg arbetet nere i 20 år. 1987 tog konstnären Josep Maria Subirach över arbetet med kyrkan och skapade även han många konstverk, som är inbyggda i fasaden. Han använde sig av en helt annan stil än Gaudi. Vi gav oss iväg 65 meter upp i en hiss och gick sen i trappor till 90 meter, där man kunde se ut över Barcelonas tak.

Familia Sagrada på lite håll, för att få bästa vinkeln och så mycket med som möjligt.

Den allra vackraste byggnaden, vi såg, var ändå Palau de la Música Catalana, som ritades och byggdes av Lluis Domènech för att hylla den katalanska musiken. Ingen fotografering här heller. Det allra vackraste i byggnaden var nog glaskupolen i taket. Den är av målat glas och mittenpartiet hänger ner nästan som en strut och släpper igenom ljuset utifrån på ett fantastiskt sätt. Det var nästan magi i det hela. Men, den största upplevelsen där, var efter att vi fått en guidad visning och fick gå upp och sätta oss på övre planet i teatern. Plötsligt började en orgel spela så underbart vackert, att jag faktiskt brast i gråt. Det glömmer jag aldrig.

Palau de la Música Catalana utifrån. Man fick inte fotografera inne.

Vi var även i Parque Güell och tittade på en annan av Gaudis skapelser. Det är en stor park i flera plan med modernistabyggnader. Dessutom finns ”världens längsta soffa” i parken. Om man sitter eller står vid den soffan har man en alldeles fantastisk utsikt över nästan hela Barcelona. Vi har tidigare sett bilder på Tvn om Barcelona och man visade Parque Güell. När man går upp i parken finns det en ödla i trapporna. Ödlan och soffan är gjorda i ”trendcadis-teknik” det vill säga kakel i småbitar i olika färger. Soffan var mycket större än vi hade väntat och ödlan var mindre. Men de var så fina.

Ödlan i trappan upp till Parque Güell.

Världens längsta soffa sägs det.

Vi var i flera andra kyrkor också. Det finns till exempel Barcelonas vackra katedral vid Placa de la Seu samt Capella de Sant Jordi, som ligger i Palau de la Generalitat. Det är alltså vår Sankt Göran och draken som menas. Det är mycket vackert att se i dem. I Capella de Sant Jordi hade man lustiga vakter.

Tjänstgörande vakt i Capella de Sant Jordi.

Vi var även på Picassomuséet. Picasso började ju som klassisk konstnär med vanliga föreställande bilder som ung. Senare utvecklades han som kubistisk konstnär. Man får följa honom, från det han var ung, genom olika perioder. De senaste verken finns ej med här. Han donerade själv sina alster till detta museum. I närheten fanns det en lokal med olika konstnärer, som ställde ut, både levande och döda. Jag blev förvånad, då jag fann tavlor av Günter Grass, som jag endast hade för mig var undersökande journalist. Han målade riktigt fina tavlor.

Vi gick även en runda ner om Port Vell och tittade på båtar och sen gick vi fram till Colubusstatyn och uppför la Rambla. På våra promenader tittade vi naturligtvis på och i massor av butiker. B. gillar också att gå i affärer och att handla. Så jag fick även mitt lystmäte. På kvällarna gick vi faktiskt tidigt i säng, för utelivet lockar oss inte så mycket längre. Vi blir helt enkelt för trötta.

Man måste ha en bra guidebok, för att kunna se det viktigaste om resmålet. Vi använde oss av Barcelona 10 i topp, en mycket bra guide, för att kunna se de höjdpunkterna i stan. Vi hann med att se 8 av de rekommenderade ställena på bara 6 dagar, så jag brukar säga att fötterna slutade i knähöjd innan vi var hemma igen. Innan vi reste läste jag även en bok om Antoni Gaudi och hans skapelser, som jag hade köpt av en kompis. Den här resan var absolut höjdpunkten i mitt reseliv.