Gullsings blogg / Februari 2008

TARAMOSALATA

1 hg tarama eller slottskaviar på burk.
4-5 skivor vitt bröd.
2 tekoppar olja.
1-2 citroner.
1 knippa finhackad persilja.
1 ägg
Lägg brödet i vatten en liten stund. Krama ur vattnet. Lägg brödet och kaviaren i en skål och vispa med elvisp. Under tiden tillsätter man oljan och citronsaften. När det börjar likna en kräm, vispa i ägget. Till taramosalatan serverar man svarta oliver och finhackad persilja.

TIROPITA

2 paket djupfryst smördeg.
7 hg grekisk feta.
7 ägg.
2 tekoppar mjölk.
8 msk vetemjöl.
¼ kg smör ell. margarin.
salt och peppar.
Smula osten i en skål. Smält smöret, tillsätt mjölet och den uppvärmda mjölken. Salta, peppra och vispa ordentligt.
Låt såsen kallna och häll den över osten. Rör om. Vispa äggen och häll i dem bland osten. Rör om ordentligt.
Kavla ut smördegen tunt och kläd en ugnseldfast form med hälften av den. Fyll på med ostmassan och lägg resten av degen över. Häll sen lite smält smör över formen.
Skär till sist genom hela formen, så att det blir fyrkantiga bitar. Stänk några vattendroppar över och sätt in i 175-180 grader i ugnen. När pajen fått fin färg är den färdig.

DOLMADES

¼ kilo vinblad (finns i burk eller i lös vikt).
¼ kilo ris.
1 tekopp finhackad persilja.
2-3 finhackade gula lökar.
dill.
2 citroner.
1 tekopp olja
margarin
salt och peppar
Lägg vinbladen i kokande vatten och låt koka i 5-10 minuter.
Tag upp bladen och lägg dem på en ren handduk vid sidan om varandra. Ej på varandra!
Fräs löken i hälften av oljan och margarinet i en kastrull och tillsätt sedan riset, 1-2 tekoppar vatten, dill och persilja. Krydda och koka i ½ timme.
Vira in blandningen i vinbladen, ett i sänder. Lägg dolmarna i en stor kastrull och häll över resten av oljan och salta och peppra lite. Tillsätt saften av citronerna.
Lägg en tallrik över dolmarna för att pressa ner dem och häll vatten i tallriken. Lägg på lock. Låt koka tills vattnet har avdunstat.
Dolmarna kan serveras kalla eller varma, med citronklyftor.

MOUSAKA.
1½ kilo potatis.
7 hg köttfärs.
1 burk tomatkross eller tomatpuré.
1 påse riven ost.
1 msk finhackad persilja.
1 stor finhackad gul lök.
ströbröd.
bechamélsås.
salt och peppar.
Stek potatisen i tunna skivor. Bryn färsen och löken i en stekpanna med margarin eller olja.
Häll i tomaterna eller purén utrörd med lite vatten och persiljan.
Salta och peppra.
Låt allt småkoka tills vattnet dunstat bort.
Tag stekpannan från spisen, häll sen i tredjedelen av den rivna osten och 3-4 msk ströbröd.
Rör om. Smörj och bröa en eldfast form. Lägg först i hälften av den stekta potatisen och strö över riven ost.
Lägg färsen ovanpå och sen ett nytt lager potatis.
Häll över bechamélsåsen. Strö sen över resten av den rivna osten samt ströbröd.
Häll på lite smält margarin.
Låt rätten stå i ugn i 175-200 grader till ytan blir vacker brun. Det tar 30-40 minuter.

KEFTEDES.
1 kg köttfärs.
1 stor finhackad gul lök.
3 msk finklippt persilja.
7-8 skivor vitt bröd.
1 citron.
3 ägg.
1 msk olja.
salt och peppar.
rosmarin.
oregano.
Blötlägg det vita brödet i vatten en stund. Krama sen bort vattnet ordentligt.
Blanda köttfärsen med löken, brödet och alla andra ingredienser.
Forma rätt stora bullar av färsen, rulla dem i vetemjöl och stek dem sen i margarin eller olja.

Recepten kommer med inspiration från boken ”Vi lagar grekiskt” av Hará Ljunggren. Smaklig spis!

Så var det dags att berätta om grekisk mat och grekiska matställen.

Eftersom vi har varit mest på Kos, börjar jag med det. I Kos stad finns vår absoluta favoritrestaurang. Den ligger en bit till vänster ovanför Delfinfontänen och heter Eudokia, som är namnet på Mamma, som huserar i köket. Den heter också Mummys Cooking, så turisterna kan läsa texten. På Eudokia, serveras olika rätter dag för dag allt efter tillgången av råvaror. De har en liten uteservering, som är livligt frekventerad av både greker och turister. Ilias, som servitören heter, är son i huset. Han brukar sätta sig ner vid bordet och fråga om man är sugen på fisk- eller kött-rätt. Efter vad man bestämmer sig för, rekommenderar han vilken eller vilka förrätter, som passar till. Det är jättegod mat som serveras och Ilias ger underbar service. Vi har ätit bland annat Souvlai och Moussaka där. Men vi har ätit så många gånger där att man inte kan räkna upp allt. Det skulle bli för långrandigt.

Eudokia, Mummys Cooking. Kos.

Så har vi hos Yossuf (Josef) vid Lambi-stranden. Det är också en familjerestaurang med mycket god och varierad mat. Vi blev rekommenderad den av vår ”släkting” Osman, som är grek. Han har varit gift med min systerdotter. Där finns också både greker och turister som äter gott. De har stora portioner, det är nästan att man inte kan äta upp.

Hos Youssuf (Josef) Kos.

Ett gyros-pitaställe ligger i backen upp mot stora torget, där saluhallen finns. Det kallar vi för Marias gyros. Där har vi till och med blivit bjudna på ouzo, som vi själv fick hälla upp från en literflaska. Deras gyros är jättefina.

Marias gyros-pita. Kos.

Det finns många olika ställen uppe i gamla stan, som kan rekommenderas. Vi har ätit på Zorbas, som ligger längst uppe vid ett torg, och Victoria Hamam vid samma torg. Det finns många tavernor däromkring.

Men där vi äter nästan alla våra luncher är hos Abraham på Plaza. Han har hand om en mängd med solsängar, som man som gäst inte behöver betala för. Det är hans fru Selma, som huserar i köket. Vi har ätit gott där åtskilliga gånger. Speciellt deras lever är bra.

Abraham, Selma och dottern Denis på Plaza. De har en mindre son också.

Ovanför stan i Platanias har vi ett annat favoritställe, Serif. Det är också en familjerestaurang med god service och god mat. Första gången var vi där var 1992 och då togs beställningen emot av en liten gosse, han var kanske 11-12 år. Han pratade engelska. Men han fick inte ta emot pengarna, när vi beställde och betalade notan. Han finns fortfarande kvar tillsammans med sin bror och far. Det jobbar också två aunties där. I samband med att jag lämnade fotografier från ett föregående år, fick jag komma ut i köket och titta. Oj, så fint det var. De hade en jättestor kyl med massa olika maträtter. Som sagt första gången vi var där åt vi en underbar lunch, som bestod av tzaziki, keftedes och turkisk aubergingryta. Sen har vi ätit där varje gång vi har varit på Kos. Rekommenderas! Det går buss dit, om du inte orkar gå. Man kan ju förstås också ta taxi, som inte är speciellt dyrt.

Restaurang Serif Platanias Kos. Det är den lille Orchan, som serverade oss första gången 1992. Nu är han vuxen.

Så var vi på Santorini. Där fann vi ett ställe, som var outstanding. Det hette No Name och där åt vi världen godaste Chateaubriand. Vi stannade i Kamari en vecka och fortsatte sen till Naxos i en vecka.

No Name Santorini

På Naxos hittade vi en krog, som hette Scirocco. Det låg på ett mysigt torg med flera serveringar runt omkring. På Scirocco åt vi också mycket god mat och på min födelsedag blev vi bjudna på en jättetårta där, som vi delade med två danska par. Det ena blev vi bekanta med redan på Santorini och det andra satt bordet vid sidan om oss. Det blev ändå tårta över. Varmrätterna var mycket fina också.

Scirocco Naxos

Nere vid strandpromenaden åt vi hos Popis Grill. Det var även en butik med ost och vin. De serverade helstekt lamm, som grillades i en roterande grill hela dagen. Det smakade underbart.

Popis Grill Naxos

Så uppe i gamla stans gränder hittade vi ett annat ställe Koutoki. Det var en norska och hennes grekiske man, som hade den. Man fick sitta uppflugen i en trappa och vänta på sin tur, om det inte fanns plats.

Taverna Koutouki

På Kreta i Rethymnon fanns det en hel del fina krogar. En av våra favoriter är Manolis Place. Han har tre krogar med samma namn. Den äldsta ligger intill vårt dåvarande hotell Melmar. Den är nog den mysigaste tycker jag. Vi beställde bland annat kleftico och . Maten är jättegod. Manolis går själv runt bland borden och myser som en tomte. Han är känd för sina stora mustascher. När vi reste hem, fick vi en flaska av hans egentillverkade ouzo. Den hade en etikett med Manolis på.

Manolis Rethymnon, Kreta

Så hittade vi en liten krog i gamla stan som heter Taverna Vassalos. De har grillplattor till mycket bra pris, för två personer och det inkluderar även vin till maten. Man kan välja mellan fisk eller kött. Det är mycket stora plattor man får och goda.

Taverna Vassalos Rethymnon, Kreta.

Nere vid hamnen ligger det en restaurang, som heter Helona. Man kan gå in både från hamnen och från torget på andra sidan. De har väldigt god mat. En rätt, som vi blev alldeles till oss av, är vildgetgryta, som smakar vidunderligt gott. Den serveras med pommes frites, ris och bakad potatis Bli inte rädd för geten! Den är mycket god och mör.

Helona Rethymnon, Kreta, sett från torget.

Första gången vi var i Rethymnon fick vi ett par vänner från rummet vid sidan om vårt på hotellet. De hade hört talas om ett ställe utanför stan, som hette Taverna Fantastico. Det ville vi prova alla fyra och fick beställt taxi och så åkte vi dit. Det var en familjerestaurang, där far låg och sov på ett par stolar, när vi kom. Han var väl trött. Vi var de enda som var där från början, men vi beställde olika rätter, som vi delade på. Där hade vi en mycket trevlig helafton. Vi hade en förtjusande utsikt, för det låg högt uppe i bergen.

Taverna Fantastico.

På Zakyntos bodde vi i Argassiområdet. Där fanns de massor av krogar på genomfartsgatan. Men vår favorit blev Taverna Edem uppe i backarna ute på ”landet”. Jag har beskrivit restaurangerna i Argassi i min blogg om Zakyntos, så det är nog ingen större idé att upprepa det här. Läs min blogg i stället!

Taverna Edem.

Ja vi har ju varit på många olika ställen, men jag har inte namnen på alla ställen vi har frekventerat. Man får ju bara notor på grekiska och det är ju inte så lätt, som icke grek att utläsa, var man har varit, om man inte som jag brukar göra på äldre dar, skriva dagbok varje dag och berätta för mig själv, var vi varit. Det blir för jobbigt att uttyda bokstäverna, som ofta är skrivna för hand också. Ja, Grekland har mycket härlig mat överallt och det går inte att beskriva allt vi har ätit. Vi brukar allt som oftast gå upp i vikt under semestern, för maten är det bästa nästan med Grekland. Mat är hela födan.

Puerto de la Cruz på Tenerife, där vi har varit flest gånger, har vi några restauranger vi verkligen kan rekommendera. I gamla stan ligger det ett ställe, som heter La Papaya. Det är en familjekrog med verkligen väldigt god mat. En av deras specialiteter är Conejo con salmorejo y papas arrugadas. Det betyder kanin i en stark sås och saltinbakade potatisar. De ska ätas med skalen på. Verkligen gott! Den bästa lammrätten fick vi här också. Det var rostat lamm. Oj, oj! De har mycket att välja på och har en trevlig lite gammaldags inredning med stenväggar och med en ”önskebrunn” strax innanför ingången. Mycket trevlig och omtänksam personal.

La Papaya, ett lite äldre foto.

På strandpromenaden ligger en trappa upp en kinesrestaurang, Dragon de Oro, som serverar bland annat Pekinganka, som är förfärligt god. Man kan ju äta deras menyer också och få olika rätter. Där trivs vi, för vi får alltid fönsterbord med utsikt över havet. Så blir det, när man är stamgäst år från år.

Dragon de Oro.

Så brukar vi äta nere vid Plaza Charco på restaurang Columbus Plaza. De har mycket att välja på. Vi åt bland annat anka där, som var utmärkt god. Där sitter man och tittar på spanjorerna, som går sin volta på lördagar och söndagar. Naturligtvis är det alltid mycket folk.

Resturang Columbus Plaza

Vi brukar också äta på en restaurang, som tillhör hotell Marquesa. De har både ute och inneservering. Vi brukar helst sitta utomhus, för de har en så trevlig underhållning på kvällarna. Det är en grupp, som kallar sig för Los Ifara och de sjunger och spexar ordentligt. Det är mycket underhållande. Från Marquesa har man också utsikt över folk, som går förbi.

Marquesa, Los Ifara

Puerto är en stad med matställen från hela världen. Vi hittade till exempel en peruansk restaurang vid bussterminalen. Jättegod mat. Jag känner naturligtvis till flera än de uppräknade. Vill du veta mer, kontakta mig gärna och fråga. Jag svarar om jag kan.

Puerto är en mycket trevlig stad att vistas i som turist med havsvattenpooler, en Botanisk trädgård, en orkidéträdgård, La Rosaleda och mycket mer, inte att förglömma Loro Parque. Det är en zoologisk och botanisk trädgård. Där visas bland annat delfiner, sjölejon, fiskar, pingviner och naturligtvis papegojor. Loro betyder papegoja på spanska. Det är en mycket trevlig upplevelse i den parken och man får nästan använda en hel dag, för att hinna se allt. Man får bara inte missa den upplevelsen.

Det är mycket vackert i Puerto de la Cruz, vackrare än på sydsidan, som är byggt enbart för turisterna. Puerto är en levande vacker stad med mängder av grönska. Där bor också lokalbefolkningen i motsats till Playa de las Americas, där man pendlar till och från sina jobb.

Så har vi fått massor av god mat, när vi var i Chandiaområdet på Fuerteventura. Läget är sådant där, att de flesta, som kommer dit är tyskar och de har för det mesta all inclusive. Det innebär att restaurangerna där har en mycket hård konkurrens om gästerna. Man har mycket god kvalitet och stora portioner samt billiga priser.

Ett ställe, som vi brukade frekventera, är en by, som heter Morro Jable. Det ligger på gångavstånd från Chandia och vårt hotell. Där finns bland andra en krog som heter Vesubio. Där åt vi några gånger. En rätt, vi åt, var sjötunga meunière, som var den största vi någonsin sett. Den var enormt saftig och god.

Vesubio

Nere i Chandia hittade vi en hel del krogar, som serverade fin mat också. Restaurante Chino China Town hade mycket god kinesmat. La Casa Vieja serverade oss fläskfilé med bearnaisesås (Solomillo Cerdo) och kanariska potatisar. Vi fick så stora portioner, att vi trodde att vi fick varsin halv fläskfilé åtminstone sex hekto.

La Casa Vieja

På Mallorca bodde vi i Palma Nova. Första gången fick vi all inclusive, därför att vi hade beställt resan mellan den tredje och den sjunde maj. På hotellet, Hawaii, var det så god mat, så vi åt inte ute någon gång alls, fast vi hade bestämt oss för att göra det. Resan var så billig ändå. Egentligen skulle det ha varit halvpension.

Sista gången vi var där, hade vi frukostbuffé och då åt vi ute. Där hittade vi ett ställe, som hette Rumbo Sol. Där åt vi lever, som är en av våra favoriter. Den smakade superbt.

Tabu var ett annat ställe där vi åt sjötunga meunière. Gissa om det är en av våra favoriträtter. Den var himla god här också.

Goodfathers hette en restaurang, som hade bara norska och svenska tjejer till servitriser. Vi råkade gå förbi en förmiddag och gick tillbaka samma kväll. Grillade revben med bakad potatis till blev första rätten vi åt där. Det var mycket gott. Vi var tillbaka igen och då åt vi bland annat lambsleg, som var av enorma mått. Ett sådant hade räckt till oss båda. Men gudar, så gott det var.

Goodfathers

I Barcelona, där vi stannade en vecka efter vår kryssning i Medelhavet och där hittade vi en restaurang, som blev vår favorit. Den hette el Troubadour. Där blev det spett med kyckling och lamm och rostad potatis och grillade kronärtskockor till. Det var tre olika såser till maten också. Deras oliver var jättegoda, så vi fick dubbla portionen, som hörde till. Sen blev jag väldigt sugen på dessert. Jag beställde tiramisou och B. fick glass med chokladsås. På kvällarna åt vi tapas där och de var underbara.

El Troubador.

Vår lunchrestaurang, blev Nou Celler en bit från Picassomuseet. Där åt vi mycket god mat och jag vill rekommendera, att man äter till exempel en tre rätters lunch ute och tar tapas på kvällen. Det blir faktiskt mycket billigare.

Nou Celler.

Ja, detta var, vad vi eventuellt kan rekommendera från våra resor i Spanien.

Jag vann en biljett för två till filmen Sweeney Todd. Tack så mycket! Jag brukar sällan eller aldrig vinna något. Så detta var ett undantag.

Dessutom vill jag tacka alla, som har röstat på mig i omröstningen, som pågår. Aldrig hade jag väl trott, att jag skulle bli med bland de 100 ”bästa”. ´Rösta gärna mera!!! ;-)

Gilla

Läs nedanstående dagbok, som är skriven av en fjortonårig pojke vid namn Carl Silvius Lindström. Han kallades Calle. Han fick sin dagbok på sin födelsedag den 6 juni 1847 och skildrar här en resa han gjorde med sin fader, Gustaf Lindström, som var Kunglig befallningsman (en slags Kronofogde). Pappa skulle företa en affärsresa på land, som Calle skriver. Jag har låtit gammalstavningen vara kvar. Men jag tror nog att du kan förstå den. Det var värre att tyda Calles handskrift kan jag verkligen intyga.
Calle var mycket konstnärligt lagd och tecknade mycket. Tyvärr blev han inte så gammal utan dog, när han bara var nitton år i rödsot. Hans familj bestod av mor och far och de var elva syskon. Pappa lät gossarna utbilda sig och flickorna fick grundläggande utbildning. Den äldste sonen hette också Gustaf. Han blev så småningom student i Uppsala och läste sen vidare. Till slut blev han professor i paleontologi på Naturhistoriska Museet i Stockholm. En son blev apotekare i Visby och byggde det nya apoteket på Hästgatan.

Min farfars far blev sjökapten och reste så småningom runt världen. Han omkom med man och allt vid en resa till Shanghai via Goda Hoppsudden. Redan tidigare hade farfars mor och farfars äldste broder, Herman, dött i Gula febern vid Rio de Janeiro, när de var med på hans fartyg. Herman var med som manskap på fartyget. Så de var mycket beresta redan på den tiden.

Se markeringen B på kartan. där bodde familjen Lindström på 1800-talet. Numer kallas det för Engeströmska huset. Se min blogg om min nostalgiska resa.

d 29 Junii (1847)
Enligt aftal den 27 dennes skulle jag tillika med Pappa fara på land i dag. Klockan var ungefär 7 på morgonen då vi begåfvo oss på väg. Wid den s.k. ”Kolmodins Tomt” äro tvenne vägar, den ena kallas Östervägen, den andra Vester-vägen. Den Socken i hvilken vi för denna dagen skulle sluta resan kallas Alfwa, belägen 5 o ¼ mil från Wisby.
Men jag vill beskrifva hvarje Socken för sig. Man kunde komma både Östra o Vestra-Vägarne till Alfwa. Wi togo den Westra. Den första Socken vi genomreste var Westerhejde. Under resan genom denna Socken såg jag intet anmärkningsvärdt mer än att jag jemt hörde Starens quitter m.m. Nästa Socken hette Tofta, om hvilken intet kan af mig i denna bok an-märkas. Nästa Socken hette Eskelhem intet anmärkningsvärdt, men ju längre söder man kommer, desto större och sädesrikare fält, samt fetare beten finner man. Nu fingo vi sikte den lilla Westergarn-Kyrkan o äfven Westergarns-Holmen som lyder under Wisborg ½1 mil från Wisby. Äfven syntes här dunkelt såsom ett blått Moln Carls-öarna. Nu hade vi nästan hela vägen sjön i sigte.
Dernäst kom Sanda Socken o slutligen Klinte. Jag säger slutligen emedan jag om denna Socken har mkt mer att berätta, än om de andra Socknarne. Genast efter ankomsten dit togo vi in hos en Fru vid namnet Backér o spisade där frukost. Sedan den var tagen fick jag under-rättelse att ofvannämnda Professor Bohemans söner voro der. Fördensskull gick jag ut o såg mig om allerstädes i Klinte äfven på Hamnen, för att roa mig o äfven för att träffa Bohemän-nerna. Efter länge gående hit och dit träffade jag dem ändteligen. De hade badat nere på hamnen och vi beslöto att gå ner och bada igen, men detta tillintetgjordes genom min Pappas snara afresa o genom deras egen Pappas ankomst. Genast, som jag kom in från Hamnen satte jag mig på wagnen o så bar det af sedan vi tagit afsked af hvarandra.
Nu gällde resan till närliggande Anexen Fröjel, der vi skulle uppehålla ett par timmar, förmedelst en Auktion, som Pappa der skulle förrätta. Efter dennes slut, o sedan vi intagit någon förfriskning reste vi derifrån till Lefvede. Der intogo vi middag på värdshuset Burge. Pappa o jag hade emnat oss göra ett litet besök vid Skogs i Lefvede, men, emedan Herrskapet var borta, blef detta besök uppskjutet tills i morgon. I o meddetsamma detta besök blef upp-skjutit tills i morgon, blir ock vår tillämnade resa till Sundre o mitt besök hos HobergsGubben äfven uppskjutet, men nog med detta. Derifrån Kl. ½ 4 eft.m. reste vi till Fardhem o så till Hemsö. Der bor en af mina slägtingar, min morbror, Kronolänsmannen A W Smedberg. Hos honom voro vi ett par timmar. Jag sysselsatte mig under tiden med att leka med deras små flickor, samt med att se taflor m.m. Efter traktering reste vi omkring klockan 7 till Alwa, målet för denna dagens resor. Nyss ankommen skrifver jag detta. Solen är nedgången, snart går hon i hafvets sköte till hvila in äfven allt folket och jag äfvenså.-
30 Junii (1847).
Wi lågo öfver natten hos Kyrkvärdaren på Gudings. Jag uppsteg kl 6 på morgonen. Efter Kaffe och Påklädning skar jag mig en käpp och gick till Kyrkan för att se den. Sjelfwa Kyrktornet är icke byggt såsom de andra Landskyrkorna på Gottland. Kyrkan synes vara något gammal, ty på halfva kyrkan har hvitlimningen affallit. Utanför Södra ingången är en Bas till någon bortfallen Pelare. Någon smärre Pelare stå nu vid ingången o öfver dörren äro några Figurer uthuggna i sten, allt på sednare tider (Nemlig hvad Kyrkodörren angår). Norra in-gången är nästan såsom den södra, med undantag af de nämnde Figurerna. Grafstenar finns många, men ingen med Runoskrift, ej heller med Munke-stil.- De hafva alla nutidens påskrift, men de kunna icke läsas, ty mossa har beväxt nästan hela Grafstenarne. Blott en kan läsas, huggen 1834, men alls icke märkvärdig.
Efter hemkomsten derifrån gick jag upp på mitt rum, satte mig att skrifva det jag nu har skrifvit. Efter skrifvningens slut åto vi frukost o sedan gick vi till Pastor Grens i Alfwa, der sysselsatte jag hela förmiddagen med att leka: Samt att afrita Alwa Kyrka. På efterm reste vi till Skogs i Lefvede der jag var hela efterm ända till kl 10.
Den 1 Julii (1847).
Wi uppstego kl. 4 på morgonen o reste derifrån kl ½ 5. Klockan 6 voro vi i Klinte. Medan Pappa gick nedåt Klintehamn afret jag Kyrkan jemte närliggande hus, ängar m.m. Sedan teckningen var slutad gick jag in på Kyrkogården. Sjelfwa Kyrkan är nyligen hvit-limmad, men jag var icke inne i den. Der finns många grafstenar, tvenne med Runoskriften lika många som på Hemsö Kyrkogård. Af dessa två grafstenar är en slagen i tvenne delar o den andra väl hel, men oläslig. Sedan jag sett mig omkring litet reste vi derifrån åt Wisby. Men vi togo östra vägen Genom följande Socknar: Fröjel, Klinte, Sanda, Hejde o Mästerby der vår skjutsbonde bodde. Der åto vi frukost. Efter frukosten begåfvo vi oss på väg igen igenom Socknarne: Enkelhem, Stenkumla och Westerhejde.
Till Wisby ankommo vi kl 12 på middagen. Efter middagen sysselsatte jag mig med iordning ställandet af mina saker samt med inbindandet af en Ritbok och en Portfölj. Mot quällen ritade jag i min Ritbok Alfwa Kyrka samt litet af Klinte och slöt så denna dagen.....

En teckning som Calle har gjort till sin syster.

En teckning av Calle. Jag kan inte se vilka kyrkor det gäller.

Det måste vara Norderport. Jag har jämfört med en bild jag har tagit själv. Men den var från andra hållet.

Jag fann en bild till av Calle. Den här är signerad nere till vänster och han har själv skrivit texten.

I dag har vi varit på årets första konstutställning. Vi körde alltså till Höganäs och gick på deras fina museum. Där visas för tillfället verk av konstnären Lennart Aschenbrenner. Han gör konstverk i keramik och målar även i olja. Den här utställningen visade flera tavlor och skulpturer med hattar och skor. Han säger att eftersom han alltid använder hatt, vill han återge sådana i konsten också. Dessutom har han gjort tavlor med både fotografier och målning.

Det behövdes absolut ingen övertalning, att få med min man dit. Han är själv mycket hattintresserad, så det var faktiskt han som sa; ”Nu åker vi till Höganäs”.

Utställningar under februari och mars 2008-02-06 på:
HÖGANÄS MUSEUM

Polhemsgatan 1, Höganäs tel. 042-34 13 35
Konsthallen på museet
2/2 - 30/3 Lennart Aschenbrenner, måleri
Galleriet på museet
9/2-24/3 Ivan Weiss, keramik

Lennart Aschenbrenner, som föddes 1943 i Perstorp i Skåne, bor numera i Nice sedan 1992. Han har ställt ut sina verk på åtskilliga ställen under årens lopp. Han har fått sina utbildningar på bland annat Skånska Målarskolan Malmö 1960-61, hos R. Askou-Jensen, Köpenhamn 1962 och Konsthögskolan, Stockholm 1962-68.

Vi blev mycket positivt inställda till hans tavlor. Här följer ett par exempel.

Bert och hattavla

Bert och keramikhattar

I källaren till museet finns det en alltid pågående utställning av keramikverk. Höganäs är ju känt för sina keramikkonstnärer.

Lurblåsarna vid Jericos murar från 1960-talet. Av Åke Holm som föddes den 11 september 1900 och dog den 13 juni 1980. Han använde sig också av grafik i sin konst.

Tupp, tidigt 50-tal. Åke Holm.

Keramikträd. Lillemor Petersson

Fåglar och fiskar. Gunnar Hansson

Indian Glömde fråga om konstnären. Alla andra stod det namnlappar för.

Keramikurna. Birgitta & Hans Börjesson

Djurpyramid. Astrid Anderberg

Den 9/2 öppnar alltså även den danske konstnären Ivan Weiss sin utställning av stengods och porslin. Han var tillstädes och ordnade upp sin utställning. Jag fick lov att fotografera hans skapelser.

Koboltblått porslin. Ivan Weiss

Vägg- eller fasadutsmyckning Ivan Weiss(Jag fick bilden lite sned tyvärr)

Sen tog vi oss till Höganäs Outlet. Där finns det fabriksförsäljning av bland annat Höganäs Keramik, Iittala, Boda Nova, Hackman och Rörstrand. Vi begav oss dit också, för att man just gått ut med nyheten att Höganäs Keramik ska lägga ner sin tillverkning i Höganäs och tillverka keramiken i Thailand. Det kommer att bli åtskilliga, som blir utan arbete i Höganäs på det viset. Man skulle nog passa på att köpa Höganäskeramiken så fort som möjligt. Sen är det ju inte Höganäs Keramik längre. Iittala Group har alltså köpt Höganäs Keramik för att komma åt varumärkesnamnet.

Kommunalrådet Péter Kovács i Höganäs säger enligt Helsingborgs Dagblad: ”Det känns konstigt att Höganäs inte ska finnas i Höganäs!”

Höganäs Saltglaserat ett annat välkänt företag kommer däremot att vara kvar.

Detta var vad vi haft för oss i dag. Solen sken, men vi var faktiskt inte ute och gick, som vi egentligen behövde. Men förhoppningsvis blir det flera soliga dagar.